Del 1. Kunskapsöversikt om äldre LGBTI-personers livsvillkor och erfarenheter
Det övergripande syftet med den första delen i rapporten är att bidra med ökad kunskap om äldre LGBTI-personers livsvillkor och livskvalitet, särskilt i möte med vård och omsorg, i de nordiska länderna och ge en historisk bakgrund till den situation vi befinner oss i idag. Det finns både likheter och skillnader mellan de nordiska länderna när det gäller LGBTI-personers historia, rättigheter och livsvillkor. Några generella drag är att det under 1950- och 60-talen fanns starka antihomosexuella stämningar i samhället och få mötesställen. Under 1960- och 70-talen växte en mer offentlig homokultur fram parallellt med en mer öppen homorörelse. På 1980-talet hade alla nordiska länder avkriminaliserat homosexualitet, men utbrottet av hiv och aids skapade nya stigman kring homosexualitet och homomiljön drabbades av många förluster.
Flera av de nordiska länderna var tidiga med lagstiftning som möjliggjorde juridisk ändring av kön samt tillgång till transvård efter utredning och diagnostisering, men lagstiftningen har samtidigt präglats av snäva normer kring kön. Idag är LGBTI-miljön viktig för de som är äldre, och flera nordiska länder har organisationer som erbjuder sociala och politiska träffpunkter som riktar sig specifikt till äldre LGBTI-personer. Dessa har också ofta varit drivande i att sätta äldre LGBTI-personers specifika livsvillkor på den politiska agendan.
Hälsa
Resultaten från studier visar att LGBTI-personer, särskilt äldre bisexuella och transpersoner, upplever ökad utsatthet och sämre psykisk och fysisk hälsa genom livet, även om det finns en viss förbättring med stigande ålder. Förekomsten kan ofta förklaras genom minoritetsstress, vilket innebär att personer som befinner sig i minoritetspositioner kan utsättas för högre psykosociala stressnivåer, vilket i sin tur påverkar deras hälsa.
När det gäller sexuell hälsa belyser texten att forskning ofta har en benägenhet att fokusera på homosexuella män och deras sexuella praktiker, medan andra aspekter som normer kring sex, samtycke, förändringar i sexuell funktion till följd av sjukdomar som prostatacancer och hur det är att åldras med hiv undersöks. Genom kvalitativa studier kan man få en djupare förståelse för hur dessa aspekter påverkar äldre LGBTI-personers liv och välbefinnande.
När det kommer till äldre som åldras med hiv, framkommer att dessa individer ofta haft mycket starka minnen och förluster kopplade till hiv-epidemin på 1980-talet. Även om medicinsk behandling har förbättrats och hiv nu betraktas som en kronisk sjukdom i de nordiska länderna, uppstår nya utmaningar när det gäller åldrande och hiv. Människor som lever med hiv uttrycker oro för hur deras hälsa och vård kommer att hanteras när de blir äldre, och det betonas vikten av att vården är välinformerad om hiv och dess specifika behov.
Möte med vård och omsorg
Sammantaget har äldre LGBTI-personer ofta svårt att känna förtroende för hälso- och sjukvård och socialtjänst, vilket kan spåras till historiska stigmatiseringar och patologisering inom vårdsystemet. I synnerhet transpersoner upplever en särskild relation till vården, eftersom de behöver genomgå en krävande process för att få tillgång till transvård. Denna process kan präglas av binära könsnormer och geografiska begränsningar, vilket kan påverka möjligheten till vården. För äldre transpersoner kan detta även innebära att de möter ålderistiska föreställningar under transvårdsutredningen. Flera studier visar att tidigare erfarenheter av homo- och/eller transfobi i kontakter med vården och äldreomsorgen leder till att vissa äldre LGBTI-personer avstår från att söka den vård de behöver. Det är känt att vissa par i samkönade relationer, i vissa fall, väljer att undvika att följa med sin partner till vården för att undvika diskriminering.
Öppenhet anses ofta vara en viktig strategi i möten med vård och äldreomsorg. Emellertid varierar graden av öppenhet bland individer, och förtroende för vårdpersonalen är avgörande för att de ska våga komma ut. Äldre LGBTI-personer upplever att vård och omsorg ofta är präglad av hetero- och cis-normativa antaganden, vilket skapar osynliggörande och upplevd diskriminering. Bristen på språk och kunskap om LGBTI-identiteter inom vården förstärker detta osynliggörande.
När det gäller äldreomsorgen finns en oro över bristande kunskap om LGBTI-frågor, samt farhågor om att bli dåligt bemött på grund av sexualitet eller könsidentitet, både av personal och andra boende. Bland de som har erfarenhet av äldreomsorg framkommer att diskussion om sexualitet och könsidentitet är sällsynt och att ansvaret att lyfta LGBTI-perspektiv i stort vilar på omsorgstagarna själva. Äldre LGBTI-personer oroas också över bristande integritet i äldreomsorgen, där personalen ofta knackar på dörren utan att invänta svar, vilket begränsar möjligheten till intimitet och sexuell aktivitet.
Relationer, nätverk och LGBTI-sammanhang
Äldre LGBTI-personers relationer och nätverk påverkar i hög grad deras välmående och hälsa. Internationell kvantitativ forskning har visat att äldre LGBTI-personer med socialt stöd och tillhörighet i sina gemenskaper har bättre hälsa och lägre nivåer av depression och stress. Studier visar att äldre LGBTI-personer i Danmark och Sverige ofta har mindre kontakt med sina familjer och vänner jämfört med heterosexuella personer i samma ålder. De känner sig också mer ensamma och saknar emotionellt stöd i högre utsträckning. Många äldre LGBTI-personer betonar vikten av "valda familjer", vilket innebär att de har skapat viktiga och meningsfulla relationer utanför sina biologiska familjer. Vänner spelar ofta en central roll i dessa valda familjer. Dessa valda familjer ger socialt och praktiskt stöd i vardagen.
Juridiska aspekter är viktiga, särskilt när äldre LGBTI-personer inte har juridiskt erkända partnerskap eller äktenskap. Det kan innebära att deras valda familj saknar juridiska rättigheter, och biologiska familjer kan bli inkopplade vid viktiga beslut som gäller vård och arv. Testamenten och dokument som beskriver önskemål är därför betydelsefulla.
För äldre transpersoner har det funnits utmaningar kopplade till hur dessa sammanhang har utvecklats och ofta exkluderat dem eller satt begränsningar för hur de fick identifiera sig. Skillnader i sammanhangen som riktade sig mot homosexuella och de som riktade sig mot transpersoner har också påverkat de äldre individernas upplevelser av sammanhållning och gemenskap. Sammanhangen som LGBTI-personer har funnit viktiga under sina liv förblir ofta betydelsefulla när de blir äldre, och dessa relationer kan fungera som valda familjer som går bortom de traditionella familjebanden.