Internationella studier visar också att personer som arbetar i äldreomsorgsverksamheter har lite kunskap och kompetens om LGBTI-personers livserfarenheter och särskilda behov, även om attityderna är mer positiva än tidigare (Leyerzapf, Visse og Abma 2018, Hafford-Letchfield, Simpson, Willis, och Almack 2018, Willis 2013). Därmed finns det också anledning till låga förväntningar och oro för att inte mötas med kunskap och förståelse. Den yttersta konsekvensen är att äldre LGBTI-personer, i likhet med andra marginaliserade grupper, helt enkelt låter bli att söka hjälp vid behov. En annan konsekvens är att det inte känns tryggt att vara öppen med sin könsidentitet eller sexuella läggning i mötet med vården, eller inför medboende på sjukhemmet eller korttidsboendet – trots att man varit öppen tidigare i livet (Leyerzapf et al., 2018; Pijpers, 2022; Siverskog, 2021a; Rainbow Project and Age Northern Ireland, 2011). Att inte vara öppen kan å ena sidan skydda mot diskriminering, men omöjliggör å andra sidan tillgång till förståelse för, samt positiv bekräftelse av ens identitet, livserfarenheter och relationer.
Livsvillkor och förutsättningar för åldrande är starkt sammankopplade med den lokala kontexten, och den lagstiftning och välfärdsstruktur som präglar denna. För att skapa bättre förutsättningar för goda åldrandevillkor för äldre LGBTI-personer i de nordiska länderna, samt Färöarna, Grönland och Åland behövs ett underlag för hur kunskapsläget ser ut i detta geografiska område. Denna rapport samlar därför kunskap om äldre LGBTI-personers förutsättningar för, såväl som erfarenheter av, vård och omsorg i de nordiska länderna från två ingångar: äldre LGBTI-personers livsvillkor samt erfarenheter av möten med vård och omsorg, samt kunskap och kunskapsbehov om kön, sexualitet, normer och äldre LGBTI-personer i professionsutbildning och efterutbildningsinsatser.