Resultaten i del 1 konkluderar att äldre LGBTI-personers erfarenheter pekar på allvarliga brister när det gäller att bemötas med kunskap och respekt i vårdsystemet. Något som leder till såväl kränkningar, osynliggörande, felbehandling och i värsta fall, att avstå från att söka hjälp. Syftet med kunskapsinventeringen i del 2 är att undersöka dessa erfarenheter genom att se på vilken kunskap och kompetens om LGBTI-personers livsvillkor och normer för kön och sexualitet som finns i såväl hälso-och socialvetenskapliga utbildningar som bland yrkesutövande vård- och omsorgspersonal i de nordiska länderna. I denna del ska vi se närmare på:
Hur det ser ut i centrala policydokument i de nordiska länderna; framförallt vilka formella kunskapskrav som finns i hälso- och socialvetenskapliga utbildningar i de nordiska länderna. Finns lika tillgång till god hälsa och vård med i kunskapsmålen i centrala professionsutbildningar, och ingår LGBTI-personers behov som del av dessa?
Hur manifesterar sig kunskaps- och färdighetskrav vidare i praktiken, i studie- och kursplaner?
Vilka erfarenheter har yrkesverksamma inom hälso- och omsorgstjänster när det gäller möten med patienter och brukare och kunskap om LGBTI, kön, sexualitet och normer?
Vilken fortbildning och kunskapskomplettering om LGBTI, kön, sexualitet och normer finns?
Kunskapsinventeringen bygger framförallt på relevant forskning från de litteratursökningar som gjorts i denna studie, samt relevanta rapporter och annat ”grått material” från kompletterande sökningar. Även de rapporter som vi fått kännedom om under arbetsprocessen har inkluderats. Samtliga inkluderade publikationer finns i bilaga 2. Till denna delstudie eftersöktes vetenskapliga arbeten som analyserade hälso- och socialprofessionell utbildning, yrkesprofessionell praktik och fortbildning i relation till kön, sexualitet, normer och framförallt LGBTI-perspektiv på åldrande. Sökningarna visade att ytterst få studier är gjorda där äldre LGBTI-personer finns med i relation till yrkesutbildning eller yrkesprofessionell praktik. En majoritet av studierna hade fokus på antigen ”alla”, på barn/ungdom eller på vuxna LGBTI-personer i möte med vårdsystemet i relation till reproduktion och familjebildning. Vi har även inkluderat studier som inte är åldersspecifika i tillägg till de som specifikt har fokus på möten med äldre vuxna LGBTI-personer.
Analysen har kompletterats med kontextualiserande material; policydokument som reglerar nationella lärandemål för relevanta professionsutbildningar på högskolenivå, samt intervjuer och e-postintervjuer med universitetsanställda och fortbildningsaktörer (se bilaga 4). Fortbildningskurser är den kanal många yrkesverksamma, utan formell utbildning får kunskap, inom exempelvis hemtjänst och äldrevård. Fortbildningskurser om LGBTI-relaterade teman är centrala för yrkesverksamma med utbildning eftersom kunskapsunderskottet är stort.
Eftersom en majoritet av forskningen kommer från Sverige och Norge har intervjuer främst gjorts med relevanta personer i Island, Danmark och Finland, samt Färöarna, Grönland och Åland. Intervjuerna syftade framförallt till att få en fördjupad förståelse av mönster som framkom i litteraturstudien, och för att en bild av situationen i de länder där ingen litteratur fanns. Informanterna har sökts via snöbollsmetoden och via forskarens kontaktnät, samt via LGBTI-organisationerna i respektive land.