6. Sverige: Tanumshede og Skansen
6.1. Inledning
En konsult från företaget Implement Consulting Group har tillsammans med Transportekonomiska institutet i Norge undersökt fallen i Sverige som valts utifrån projektets fokus på spridning över geografi (ett urbant fall och ett landsbygdsfall), ett fokus på yngre målgrupper (unga familjer, ungdomar och barn) och att det finns materiellt kulturarv. Fallen har valts ut av Transportekonomiska institutet i Norge.
De valda fallstudierna är:
HÄLLRISTNINGSOMRÅDET I TANUM: Ett större område med hällristningar daterade till Bronsåldern (c. 1800 f.Kr – 500 f.Kr) som varit listat som ett världsarv av UNESCO sedan 1994.
SKANSEN: Världens äldsta friluftsmuseum, placerat i centrala Stockholm, med kulturhistoriska byggnader från en stor spridning av Sveriges geografi och historia, och en djurpark med både exotiska och svenska djur.
6.2. Metod
6.2.1. Metodval
I de två svenska fallstudierna har metoden varit att utföra kvalitativa intervjuer med personer som på ett professionellt plan har samröre med de två fallstudieplatserna. Sammantaget har intervjuer förts med 11 personer (fem personer kopplade till hällristningarna, och sex personer med anknytning till Skansen), ca 1,5-2 timmar per session. Flera av respondenterna intervjuades i par på deras egna efterfrågan.
Etnografiska intervjuer görs generellt via en intervjuguide. Huvudtematiken i guiden har varit samma över de nordiska länderna och handlar om respondentens kunskap om kulturarv och miljö i närområdet, kunskap om medborgarnas användning av dessa samt hur kulturmiljön kan användas som ett resurs i lokalsamhället.
I frågeguiden görs också utrymme för att situationen och respondenten ska styra samtalet, så att personens motivationer, barriärer och sammanhang kan undersökas. Syftet med etnografiska intervjuer är att få djupare kvalitativ insikt i människors förutsättningar, behov och upplevda verklighet.
Två intervjuer (med totalt fyra personer) genomfördes fysiskt på Vitlycke museum i Tanumshede, två intervjuer (med totalt fyra personer) genomfördes inne på Skansen och en intervju genomfördes inne i Djurgårdsskolans lokaler med två personer. Ytterligare en intervju skedde över telefon med en respondent från Västra Götalandsregionen, dit Tanum tillhör.
Alla intervjuer genomfördes i september 2022.
6.2.2. Översikt av respondenter
Respondenterna valdes i samarbete med Norska Transportekonomiska institutet, Riksantikvarieämbetet och Implement Consulting Group. På grund av datainsamlingens tidsmässiga placering precis efter sommarsemestern, var det inledningsvis svårt att få de tilltänkta respondenterna att ställa upp på en intervju. Till sist fick projektet ett tillförlitligt antal intervjuer med personer tätt kopplade till kulturmiljöerna och tematiken för projektet. För Tanum innefattade det två personer kopplade till museiverksamhet kring hällristningarna, två personer som arbetar med kommunala och kommersiella stödfunktioner till hällristningarna, samt en politiskt vald person som arbetar i regionen med frågor i anknytning till världsarvet.
Figur 6.1: Översikt över fallstudiernas geografiska placering i Sverige.
I Skansen så inbegrep det två pedagoger som är anställda på Skansen inom zoologi och kulturhistoria, två hembygdskonsulenter och två lärare på den intilliggande Djurgårdsskolan. Djurgårdsskolan har ingen organisatorisk koppling till Skansen men gör regelbundna besök med sina skolklasser.
Alla respondenter har skriftligen medgivit sitt samtycke, men återges i rapporten under pseudonym och generaliserad arbetsbeskrivning.
Hällristningarna i Tanum
- Freja, pedagog på Vitlycke museum
- Josephine, pedagog på Vitlycke museum
- Lennart, tjänsteman i Tanums kommun
- Johan, verksam inom turistnäring i Tanum kommun
- Olof, politiker vald inom Västra Götalandsregionen
Skansen
- Hugo, pedagog på Skansen
- Veronica, pedagog på Skansen
- Marie-Louise, hembygdskonsulent i Stockholms län
- Nora, hembygdskonsulent i Stockholms län
- Pernilla, lärare på Djurgårdsskolan på Djurgården
- Peter, lärare på Djurgårdsskolan på Djurgården
Intervjuerna noterades ned för hand vid intervjuerna, samt blev direkttranskriberades av ett digitalt transkriberingsverktyg och har sedan analyserats utifrån teman och koncept.
6.2.3. Data och dataanalys
Data som är använd i denna rapport härstammar från intervjuerna (förstahandskällor) och de respektive fallstudiernas hemsidor och annan kompletterande information (t.ex. Skansens årsredovisning). I vissa fall har intervjuarnas tidigare kunskap och erfarenheter bidragit till en breddning och analys av datan.
6.2.4. Läsarvägledning
De två fallen är presenterade utifrån samma struktur:
1 Inledning är en övergripande beskrivning och historik bakom det specifika kulturarvet. I Avsnittet 2 Materiella kulturarv och kulturmiljö redogörs för vad kulturarv och kulturmiljö omfattar i fallstudien. Avsnitt 3 Användare av kulturmiljön handlar om de personer som antingen använder platsen och kulturarvet, eller som bor i området där kulturarvet finns och i det följande avsnittet, 4 Metoder och aspekter, listas fem exempel på metoder, aktiviteter och aspekter från varje fall som visar hur materiellt kulturarv hänger ihop med socialt välmående, engagemang och lokal utveckling. Slutligen lyfts några återkommande teman i avsnittet 5 Komparativ analys mellan fallstudierna som belyser potentiella barriärer för social hållbarhet, och skillnader och likheter mellan fallstudierna.
6.3. Case A: Hällristningarna i Tanum
6.3.1. Introduktion
Figur 6.2: Vitlyckehällen i Tanums kommun.
Foto: Lindsjö (2022)
6.3.2. Ett UNESCO världsarv sedan 1994
I Tanum i Bohuslän finns hällristningar från bronsåldern, med ca 350 grupper av ristningar inhuggna från ca 1800 f.Kr. till 500 f.Kr. Det är snart 400 år sedan hällristningarna upptäcktes av den lärda världen, och givit en inblick i en civilisation som inte längre är direkt observerbar.
Världsarvskommitténs motivering:
“Hällristningarna i Tanumområdet är enastående exempel på bronsålderskonst av högsta kvalitet. Räckan av motiv ger sällsynta bevis för många aspekter av livet under europeisk bronsålder. Landskapet i Tanum vittnar om en obruten bosättning i området som sträcker sig över 8 000 år av mänsklig historia.”
6.3.3. Vitlycke museum är ett samarbetsprojekt för att förvalta världsarvet
Den kanske mest kända ristningsplatsen i området är Vitlyckehällen, vid vilken Vitlycke museum uppfördes 1976 som ett samarbetsprojekt mellan Bohusläns museum, Riksantikvarieämbetet, Uppsala Universitet och Tanums kommun. Idag drivs Vitlycke museum av Västra Götalandsregionens kulturutvecklingsförvaltning, med strategiska samverkanspartner inom regional utveckling och Västra Götalandsregionen, Länsstyrelsen, Tanums kommun, Västsvenska Turistrådet, Göteborgs universitet med flera.
6.3.4. Materiellt kulturarv och kulturmiljö
6.3.4.1. En förlängning av naturen
Hällristningsområdet består av ca 600 hällristningsplatser, där den största hällen är Vitlyckehällen med ca 300 figurer och 170 skålgropar inhuggna, och i de världsarvet ingår även Aspeberget/Tegneby, Fossum, Litsleby, Gerum och Kalleby. Bilderna visar bland annat skepp, djur, människor och gudar, i en sammanhängande stilform. De sägs beskriva bronsåldersmänniskornas sociala liv, deras andliga upplevelser, trosföreställningar och riter.
Hällristningarna är en förhöjning av den natur de befinner sig i, och kan på många sätt ses som en naturlig del av den. För att se hällristningar behöver man vara utomhus, och många återfinns längsmed ett uppsnitslade stigar, så det är lätt att koppla ihop ett besök av hällristningarna med friluftsliv, skog och vandring. Eftersom hällristningarna är utspridda befinner de sig ibland även på privat mark, såsom åkrar, skogar eller i privatpersoners trädgårdar eller under hus. Då hällristningarna skapats låg de vid vattenbrynet, men idag befinner de sig en bra bit in från kusten.
6.3.4.2. Unik koncentration och formspråk
Det finns flera hällristningsplatser i Sverige, men denna miljö uppfattas som unik just för sin koncentration av fornminnen, sitt rika formspråk och den långa tidsperiod som hällristningarna uppkommit på. Även om hällristningarna löper viss risk för erosion så är de välbevarade och välskötta, och det pågår ett stort arbete i att skydda och dokumentera ristningarna.
6.3.4.3. Kulturmiljön idag: Vitlycke museum tillgängliggör hällristningarna
Hällristningsområdet runt Vitlyckehällen är en av de största besöksplatserna inom besöksnäringen i kommunen. I anslutning till Vitlyckehällen har Vitlycke museum byggts i en symmetrisk form av obehandlat ek. Byggnaden huserar ett mindre café, en interaktiv utställning om bronsåldern presenterat på ett fiktivt och lättillgängligt sätt. Museibyggnaden rymmer även en butik som säljer bronsåldersinspirerade föremål, hantverk, textilier, leksaker, böcker och smycken med historisk koppling eller stil. På museiområdet finns även en lekplats med ”bronsåldersbåtar”, och bronsåldersgården där även museets förskoleverksamhet äger rum. Utöver att tillgängliggöra hällristningarna för turism och bevara dem för framtiden, bidrar Vitlycke museum till folkbildning i kommunen, och är en mötesplats för evenemang och aktiviteter för de boende i området.
För att förenkla besöket vid hällristningarna för dagens besökare, så är de mest kända ristningsområdena tydligt markerade med röd eller vit färg inuti ristningarna, och det är väl skyltat vid hällristningsmotiven. Vid Vitlyckehällen finns en uppbyggd gång uppe på träplattformar, så att man enkelt ska kunna följa den tilltänkta visningsrundan förbi ett par ytterligare mindre ristningar och rösen, och för att skydda hällarna från friktionen från besökarnas fotsteg. Det finns även skyltar som berättar om de olika ristningarna, och som hjälper besökarna att relatera till vad de ser, exempelvis med den ristning som pryder de nya svenska 50-lapparna. Vid hällarna finns även små förbudsskyltar som visar att man inte ska gå på hällarna, men inga övriga barriärer för att skydda från överträdelse.
Figur 6.3: Skyltning vid hällarna vid Vitlycke museum guidar besökarna.
Foto: Lindsjö (2022)
6.3.4.4. Kulturmiljön idag: Blandade känslor hos de boende
Trots hällristningarnas internationella erkännande så präglas området av ett visst mått av hemmablindhet från de boende i området, och de skapar ibland mer frustration än stolthet. Kommuntjänstemannen Lennart berättar att utvidgningen av E6:an blev försenat på grund av att man var tvungen att ta hänsyn till hällristningarna i området, vilket skapade en del frustration. Idag går E6:an rakt igenom hällristningsområdet, och har en bronsåldersinspirerad rastplats med en utställning om hällristningarna.
Pedagogen Freja berättar att även fast Tanum är en turistkommun, är det en stark lant- och skogsbrukskommun, och att ha en häll på sin mark kan vara besvärligt för markägarens produktion. Det är inte enbart förknippat med vördnad för historien. Dock har ett gäng markägare gått ihop och skapat ”Vandring i Världsarv" vilket är en 6-km lång vandringsled genom deras marker som binder ihop några hällristningar. Det är ett så kallat Leader-projekt, med finansiellt stöd från EU för att utveckla landsbygden.
6.3.5. Användare av kulturmiljön
Det finns många olika slags användare av hällristningsområdet i Tanum, men främst elever och lärare i den kommunal skolverksamheten, turister och boende i kommunen.
6.3.5.1. Skolverksamhet och förskola använder hällristningsområdet i sin undervisning
Hällristningarna, särskilt runt Vitlycke museum, används av skolundervisningen i Tanums kommun, där alla elever i tredje klass ska besöka området under deras läsår. Även de kringliggande kommunernas skolor är inbjudna och subventionerade av regionen att göra resor i skolsyfte till Vitlycke museum, då kommunen och regionen infört ett medfinansieringssystem för skolornas resekostnader. Regionen har gjort en utbudskatalog med kvalitetssäkrade kulturarv och Vitlycke museum är med i katalogen, förklarar Olof som jobbar inom regionen.
I bronsåldershuset på området så finns en Världsarvsförskola med natur- och kulturarvsprofil. Det är en utomhusförskola, en samverkan mellan Förvaltningen för kulturutveckling och Tanums kommun, med ca 13 barn i fyra-fem årsåldern. Förskolans syfte är att vara en förebild och betonar att ansvaret för mänsklighetens natur- och kulturarv är en del av en framtida hållbar utveckling i världen.
6.3.5.2. Världsarvet attraherar turister från Europa
Vitlycke museum attraherar turister från Sverige och Europa – främst tyskar, holländare, norrmän och de senaste året även fransmän, enligt turistchefen Johan. Turisterna kan ha primära och sekundära reseanledningar och att det finns en kategori turister som har världsarv som primära reseanledning. De som primärt vill besöka världsarvet är i regel välutbildade människor med gott kapital, som reser långt för att besöka Tanums hällristningar. De vet dock inte nödvändigtvis vad Tanum är eller har att erbjuda i övrigt, och de använder ofta inte den lokala turistbyrån eftersom de redan vet att det är hällristningarna ska besöka. Detta innebär också att turistföreningarna har svårt att bedöma vilka eller hur många de är. Det är även vanligt med turistbussar med pensionärer som åker för att titta på världsarvet. På grund av närheten till Norge är det ofta norska dagsbesök.
6.3.5.3. Spill-turism från kustbyarna och golfplanerna är en växande möjlighet
Mycket pekar på att hällristningarna som sekundär reseanledning ökar, då allt fler vill bli kulturellt berikade på sin semester, såsom med hällristningarna. Tanum är en bad, sol och campingdestination tack vare sin närhet till havet och fiskebyarna Grebbestad och Fjällbacka är populära turistmål, och området är välbesökt för sina golfbanor. Ekosystemet med turistbyrån är viktigt för denna målgrupp.
6.3.5.4. Särskilt intresserade och arkeologer vill lära sig mer om bronsåldern och dokumentation
Utöver lärande och turism så finns det brukare av hällristningsområdet som har ett djupare intresse av hällristningar, bronsåldern och historia. Detta kan röra sig om arkeologer, historiker, studenter, men även privatpersoner som vill lära sig mer om historia, praktik eller dokumentering av hällristningarna. Freja menar att det främst är den något äldre befolkningen, minst 40-50 år gamla, som besöker Vitlycke museums föreläsningar i närbesläktade ämnen på museianläggningen.
6.3.5.5. Övriga boende i kommunen bjuds in till Vitlycke museum
Vitlycke museum anordnar en stor del andra aktiviteter för att sprida säsongen även till de årstider där turismen är lägre. Därför finns ett brett program under årets öppettider, med främst äldre och barnfamiljer som primär målgrupp. Utöver detta finns samarbeten med verksamheten på folkhögskolan i Grebbestad, kulturskolan, SFI (Svenska för Invandrare) och det lokala biblioteket.
6.3.6. Metoder och aspekter
6.3.6.1. Vitlycke museum tillgängliggör historielärande för barn och unga
Det huvudsakliga verktyget för historieutlärning till unga på Vitlycke museum är de guidade turerna som anordnas av museet. De anordnas för skolklasser som besöker museet, och är av varierande längd och innehåll men med avstamp i bronsåldershistoria. I Tanums kommun ska alla barn besöka Vitlycke museum när de går i tredje klass och få en introduktion till bronsåldershistoria, enligt kommunens läroplan. Skolklasser kan besöka Vitlycke museum utan guide, och då är det kostnadsfritt utöver transporten.
Källa: https://www.vitlyckemuseum.se/besok-oss/Vitlycke_museum_visningar/ Enligt hemsidan kostar en rundvisning av Vitlyckehällen och bronsåldersgården 1000 kronor för 35 elever. Vill skolklasserna lägga till en upplevelse av bronsåldersmänniskornas vardag så kostar det mellan 120-200 kronor per elev.
Museets bronsåldersutställning ger också de yngre en introduktion till livet på bronsåldern, med de fiktiva Tanumborna Akaz, Nenna, Alawin, Glicc och Glär. De är baserade på faktiska fynd från arkeologiska utgrävningar - Akaz återskapades från brända ben som hittades vid en bronsåldersgrav vid Ridareberget i Tanum, och det påstådda paret Alawin och Nenna är baserade på lämningar vid en gravplats i Tanum samt den kända ristningen ”Brudparet”.
Vitlycke museum samarbetar med kommun och region för att använda hällristningarna och museiområdet i fritidsverksamhet och i sommarlovssatsningar med gratis aktiviteter för barn. Några aktiviteter som arrangeras på bronsåldersgården är arkeologiskola, inblick i bronsåldersliv, pilbågsskytte och hantverksdemonstrationer. Josephine berättar att det finns ett odlingsområde, där barnen kan lära sig om odling av de grödor som fanns i regionen under bronsåldern – bland annat emmervete, enkornsvete, hirs, gråärter, bondbönor – baserat på pollenanalyser och spår från arkeologiska utgrävningar i området. Det finns även två långhus byggda av ek, vass, torv, vidjor och lera, samt får och grisar, som ytterligare ska levandegöra bronsåldern. I skogen bakom gården finns en rekonstruerad forntida offertjärn, och själva skogen är omformad för att motsvara bronsålderns växtlighet i form av lövskog innan jordbruket glesade ur den.
På området för Vitlycke museum finns även en lekplats utformad som forntida båtar, inspirerade av Hjortspringbåten från 300 f.Kr. Tanken bakom båtarna är pedagogisk och ska på ett interaktivt och lekfullt sätt lära barn och deras föräldrar om handeln som bedrevs i Bohuslän på bronsåldern. Placeringen av båtarna är jämte den naturliga strandlinje som fanns på den tiden, vilket ger besökarna en känsla av hur hällristningsområdet förhöll sig till havet. Enligt hemsidan ska lekplatsen också stimulera barnets motorik.
6.3.6.2. En besöksattraktion för både intresserade och nyfikna
För de intresserade finns det gott om material, utbildning och handledning att ta till sig när det gäller kulturarvet, både från Vitlycke museum, Underslös museum, och Stiftelsen för dokumentation av Bohusläns hällristningar. Kommunen arbetar med att ta fram underlag och skyltning av hällristningarna i området, vilket hjälper de som på egen hand besöker området. Underslös Hällristningsmusem är en stiftelse som drivs av Scandinavian Society for Prehistoric Art, och är ett center och arkiv för dokumentation och registrering av hällristningar, med arbetsseminarier, kurser och samarbetar med Göteborgs universitet.
Olof förklarar att UNESCO kulturarvsstämpeln ses som en kvalitetsstämpel av många besökare, och att det finns en stor del internationella turister som kommer direkt till hällristningarna utan att besöka de andra attraktionerna i området.
De grupper som besöker Vitlycke museum har valet att boka olika slags visningar, med olika längd, innehåll och pris. Kunskapen som delas i visningarna är av varierande svårighetsgrad och likaså behovet av fysisk rörlighet bland de besökande. För att visa hällristningarna, som inte alltid är ifyllda av färg, används ibland ficklampa, vatten och frottageteknik.
Källa: https://www.vitlyckemuseum.se/besok-oss/Vitlycke_museum_visningar/ En visning kan vara en till fyra timmar med olika innehåll. Visningarna är baserade på grupper för up till 25 personer eller en hel buss, och kostar mellan 1 000 – 6 000 kronor.
Det finns varierande bild kring huruvida man visar upp hällristningarna för besökande gäster, som verkar vara korrelerat med ens egna intresse och grundförståelse. På frågan om Johan och Lennart brukar ta med sina gäster till hällristningarna svarar de att de inte kan minnas att det skett, och att de mycket oftare visar skärgården. Den största dragkraften till kommunen enligt dem är kusten, naturen och fiskebyarna. Freja från Vitlycke museum menar dock absolut att man tar med sig sina gäster hit, för att visa upp det finaste man har.
Även under COVID 19-pandemin när en stor del av den internationella turismen var strypt, så kom det turister särskilt från Tyskland och Holland. Den svenska turismen ökade under pandemin. Visningarna skiftades om från en tredjedel på svenskt tal, till två tredjedelar visningar på svenska, och de nådde nästan alltid dess maximala tillåtna deltagarantal om 50 personer per visning. Josephine beskriver att det kändes som att det var mycket fler besökare. Eftersom Vitlycke museum har fri entré, så mäter de antalet turister genom antalet personer som passerar genom entrédörren. Under COVID 19-pandemin ledde de dock om besökarna till ett tält utanför museet för att minska trängseln inomhus, men trots detta uppmättes bara ett tapp på ca 50 % i antal personer som gick genom framdörren. Detta indikerar att den inhemska turismen till Tanums hällristningar ökade kraftigt under pandemin.
Det finns stor potential att utvidga den ekonomiska verksamheten kring hällristningarna
Respondenterna är inte helt överens om att Tanums hällristningar skapar ett ekonomiskt värde, utöver det som skapas i anslutning till Vitlycke museum (museumbutiken, caféet och rundvisningarna). Det finns utländska turister som tar sig till hällristningarna som ett delstopp på en längre resa, men även de som specifikt vill se världsarvet, eller som tar kortare resor från exempelvis Norge. I det sambandet kan man tänka sig en viss omsättning av kringtjänster då turister ska bo, äta och uppehålla sig kring hällristningarna. Ekonomisk verksamhet sker också direkt anknutet till kulturarven där både lokala och externa guider används för rundvisningar i och med att museet har gratis inträde. Det finns många hällristningar runtom i kommunen som enkelt kan besökas med externa guider.
Respondenterna är inte helt överens om att Tanums hällristningar skapar ett ekonomiskt värde, utöver det som skapas i anslutning till Vitlycke museum (museumbutiken, caféet och rundvisningarna). Det finns utländska turister som tar sig till hällristningarna som ett delstopp på en längre resa, men även de som specifikt vill se världsarvet, eller som tar kortare resor från exempelvis Norge. I det sambandet kan man tänka sig en viss omsättning av kringtjänster då turister ska bo, äta och uppehålla sig kring hällristningarna. Ekonomisk verksamhet sker också direkt anknutet till kulturarven där både lokala och externa guider används för rundvisningar i och med att museet har gratis inträde. Det finns många hällristningar runtom i kommunen som enkelt kan besökas med externa guider.
Flera respondenter ser stora möjligheter att utvidga den ekonomiska verksamheten runt hällristningsområdet. Idag pågår ett arbete av en destinationsutvecklingsenhet på regionen, som ser över alla destinationer i Västra Götalandsregionen. Destinationsutvecklingen går i stora drag ut på att bygga Vitlycke som ett upplevelseområde, med målsättningen att ”upplevelsen blir så rik att besökare kommer tillbaka och tar med sina vänner och bekanta”. Turistbyrån Västsverige, som drivs av regionen, utvecklar produkter med lokala destinationsbolag inom områdena mat (lokal matproduktion, kockar, restauranger), kultur (konst, musik, historia), och outdoor (natur, aktiviteter, rörelse). Johan, som jobbar med lokala turistnäringen mer lokalt, erkänner att de inte fokuserat på att paketera hällristningsområdet för deras besökare.
"Det finns en stolthet i världsarvet. Man åker till havet och visar upp hällristningarna. Det skapar identitet för de som bor här."
– Freja
Kringtjänster i form av klassiska besöksnäringsmoduler, såsom hotell, restauranger och caféer, kan utvecklas i anslutning till hällristningarna, Det finns ett uttalat mål inom regionen att utöka antal hotellnätter i Tanum, och diskussioner med större hotellföretag om lokalisering av deras anläggningar. Utöver detta nämns också sätt att utvidga målgruppen och kapitalisera på nuvarande trender, såsom cykling och vandring. Detta kräver dock investeringar i infrastruktur som inte är på plats idag, och ett samhällsplaneringsamarbete mellan kommun, region och potentiellt även Trafikverket och lokala markägare.
Utöver detta finns en efterfrågan på konferenser och kongresser i området, då många organisationer vill ha konferenser i unika miljöer. Idag finns det inget större kongresskomplex i anslutning till hällristningarna, men flera hotell närmare kusten. Olof ser stora möjligheter att skapa en unik upplevelse, och ger exemplet ishotellet i Jukkasjärvi, där man har tagit mörker, kyla och is och skapat en produkt, med hjälp av konstnärer och aktörer inom besöksnäringen. Respondenten menar att om man krokar arm mellan kultur och turism så finns det möjligheter att skapa upplevelseprodukter.
6.3.6.3. Vitlycke museum utgör en samlingsplats för evenemang och aktiviteter för boende
Utöver turism och folkbildning kring bronsåldern, så arrangerar Vitlycke museum flertalet aktiviteter och evenemang för den lokala befolkningen; exempelvis konserter, föreläsningar, skördefester, trail running-lopp (Run like Häll), skollovsaktiviteter. All programverksamhet - föreläsningar, julöppet, konserter – som sker utanför högsäsongen är primärt för de boende.
Under skolloven används området kring Vitlycke museum för barnaktiviteter rörande exempelvis hantverk, tipspromenader, föreställning med musikinstrument och trollkarlskonst. Aktiviteterna är inte nödvändigtvis kopplade till bronsåldern. Tidigare har det arrangerats ett så kallat ”escape room” i samarbete med det lokala biblioteket som påsklovsaktivitet. På höstlovet 2022 arrangerades en familjeföreställning om savannen med möjlighet att provspela afrikanska musikinstrument.
Varje år stängs Vitlycke museums verksamhet med en eldfest, där besökarna uppmanas att ta med en ficklampa inför en guidad mörkervisning av Vitlyckehällen. Året för studien (2022) innefattade eldshowen även en konsert med bandet Celso Paco & Dynamo de Luxe, ett afro-popband med rötter i traditionell Marrabenta och andra liknande afrikanska stilar, men även jazz, rock och reggae.
Figur 6.4: Skylt inom Tanums kommun för att påminna om avståndstagande under COVID-19 pandemin.
Källa: Tanums kommun
6.3.6.4. Hällristningarna bygger en lokal visuell tillhörighet
Lennart och Johan, som jobbar nära turismnäringen, menar att hela regionen känner till hällristningarna, med potentiell undantag för de som är helt nyinflyttade eller ej kommit i kontakt med dem genom skolan ännu. Hällristningarna som visuellt element används på många sätt i Tanum –Tanum kommuns logga har hällristningsmotiv, på shoppingscentrat i Tanumshede finns ett stort hällristningsmonument, och många av de lokala näringsidkarna använder sig av hällristningskonnotationer i deras erbjudanden. Under COVID 19-pandemin användes hällristningsmotiv för skyltar som påvisade att man skulle hålla avstånd.
Tanums kommun är en kommun med hög densitet av platsidentiteter, där respondenterna nämner att havet och kusten bidrar till den största lokala identiteten. Tanums kommun ses som ett kust-och-bad-besöksmål, i och med kusten, fiskebyarna i Grebbestad och Fjällbacka, och Kosterhavets Nationalpark. Området är välbesökt för golf, särskilt av norska golfare som vill påbörja säsongen de veckor som Sverige har försprång innan de norska golfbanorna öppnar. Olof berättar att Tanums kommun är ett av Sveriges mest konstnärsrika områdena i Sverige, tack vare Gerlesborgsskolan, och den konstscen, föredrag, och utställningar som uppkommit med den. Fjällbacka har nyligen fått en stark ny konnotation och besöksanledning i och med den populära deckarförfattaren Camilla Läckbergs verk som utspelar sig där.
Källa: https://fjallbackainfo.se/
Det finns gott om andra historiska kulturminnen i regionen, såsom Greby gravfält från järnåldern, runstenar, och andra fornminneslämningar, med lägre status än världsarvet. I den närliggande byn Tanumshede är man även väldigt stolt över sitt gästgiveri, med anor från 1663, ett av de äldsta gästgiverierna i obruten tjänst i Sverige.
Källa: https://hoteltanum.se/
Figur 6.5: Hällristningsmotiv på grind i Tanumshede.
Foto: Lindsjö (2022)
6.3.6.5. Hällristningsområdet engagerar och frustrerar boende
Det finns ett starkt ideellt engagemang i regionen. Ett antal markägare har gått ihop och gjort en egen sex km lång vandringsslinga med uppmärkta hällristningarna som kallas ”Vandring i Världsarv”, ett så kallat ideellt Leader-projekt, stöttat av EU. Freja menar att en sådan led borde arrangeras och underhållas av kommun och region, snarare än lokalbefolkningen. Freja föreslår vidare att man gärna hade fått bygga vandringsleder som knöt samman de största hällristningsområdena med kusten, så att de boende och besökande enkelt kan ta sig till de viktigaste och mest intressanta områdena i regionen. På så sätt kunde man också attrahera de som är intresserade av vildmark och vandring.
Dock finns det även problematik kopplat till hällristningarnas placering i och med att de är utspridda på ett sådant sätt, att de även kan finnas i de boendes trädgårdar eller verksamheter. ”Min kompis som är uppväxt här har en hällristning i sin trädgård, och det är ju jättehäftigt” berättar Johan, men menar också att hans vän inte verkade uppskatta den lika mycket. Tanumshede och det närliggande området är präglat av jord- och skogsbruk, och att en hällristning kan vara ett problem snarare än en tillgång. Utvidgningen av E6:an i området blev försenad då hällristningar låg i vägen för den tilltänkta infrastrukturen, berättar Lennart. Sammantaget finns blandade känslor kring hällristningarna i området, då de både är orsak till historieanknytning och stolthet samt hinder och frustration.
Turistrådet i Västsverige har utvecklat ett system som heter ”Meet the Locals” – lokala frivilliga värdar som kan ta emot turister. Det är ett sätt för lokalbefolkningen att dela sina kunskaper om området på platser utan professionella guider, eller kring andra områden, såsom joggningsrutter. Det finns i skrivande stund 21 ”Locals” som erbjuder stadsvandring, naturvandring, och upplevelser såsom att rida häst, fika, baka, cykla, fiska krabbor och ”cruisa” i veteranbil. Upplevelserna har låga priser eller självkostnadspris.
Källa: https://meetthelocals.se/sv/
6.3.7. Övriga reflektioner
6.3.7.1. Barn och ungdomar
Vitlycke museum har, tack vare sitt samarbete med kommun och region, många besök av skolelever. Det står i Tanums kommuns skolplanen att barnen ska besöka Vitlycke museum två gånger under sin skolgång, och de kringliggande regionerna kan ta del av regionalt stöd för att finansiera sina besök till Vitlycke. Detta hjälper till att skapa en medvetenhet om hällristningarna, regionens djupa historia och introducerar platsen för potentiella återbesök. På lång sikt kan det skapa en identitetskoppling för de som bor i närområdet, en nyfikenhet för att utforska hällristningarna, och vidare mer friluftsliv och vistelser utomhus.
6.3.7.2. Hällristningarna är svårtillgängliga utan information och guidning
Hällristningar har ett estetiskt värde, men dess stora betydelse ligger i deras historiska värde. Detta kan förmedlas med hjälp av skyltar eller guider, och kan engagera och entusiasmera besökaren. Men utan detta lager av information så kan det vara svårt för en oinvigd besökare att förstå signifikansen av hällristningarna. I spontana samtal med civila personer – boende och besökare - framkom det också att det är vanligt att man blandar ihop hällristningar med runstenar, eftersom de delar många estetiska drag – såsom den röda färgen i ristningarna, att de båda är inristade på sten, och att runor ibland även återfinns på hällar. Detta gör att det kan vara svårt för gemene man att skilja bronsåldern från vikingatiden, trots att det skiljer 1300 år mellan perioderna.
Bronsåldern sträcker sig 1800 f.kr till 500 f.Kr. och vikingatiden attribueras 800 e.Kr. till 1050 e.Kr
6.3.7.3. En diskrepans kring uppfattningen av kulturarvets värde och finansieringsbehov
Det fanns en naturlig diskrepans mellan det sedda värdet av kulturarvet mellan de anställda på Vitlycke museum, som är nära den dagliga verksamheten, och de representanter från kommun och turism som projektet var i kontakt med. Detta gav sig uttryck i t.ex. synen på hällristningarnas dragningskraft för turism och deras potential.
Detta tillskrivs av Olof till en ”hemmablindhet” som ofta händer de som bor nära ett objekt av historiskt eller kulturellt värde. Det är inte alltid politikerna i en kommun förstår det värde och den potential nationella myndigheter eller UNESCO tillskriver ett världsarvet, och värdet bleknar i jämförelse med andra lokala insatsbehov som kan uppfattas som mer akuta eller synliga. Detta amplifieras av det faktum att ansvariga kommunpolitiker potentiellt byts ut vart fjärde år. Insatser såsom infrastruktur eller skötselbudgetar ibland blir eftersatta när det kommer till kultur och kulturhistoria. Därför hade det varit hjälpsamt med en samhällsekonomisk analys av de finansiella biverkningar som skapas i och med världsarvet.
Såsom i rapporten Dybedal, P. (2005) Ringvirkninger av reiseliv i Buskerud, Telemark og Vestfold. TØI-rapport 780/2005. Oslo: Transportøkonomisk institutt.
Flera av de insatser som behövs för att lyfta hällristningarna behöver komma från kommunen. Respondenterna upplever att det inte är någon skillnad vilken sida av politiken det är i Tanums kommun, utan det handlar om att kultur och kulturarv sällan är en valfråga eller prioriterat av befolkningen. Det innebär att även om kommunen vill satsa så kanske de inte vågar, med tanke på att det kan påverka deras väljarstöd. I kommuner som Tanum så är kommunstyrelsens ordförande en vital person, och har man stöd från denne så har man ingångar till alla nämnder, annars kan personen bli en bromskloss.
Olof menar dock att det är lättare att få finansiering till världsarv än till mycket annan kultur, och att kulturinstitutioner generellt tenderar att övervärdera deras finansiella behov. Regionen och kommunen har i detta avseende gått ihop i en kultursamverkansmodell, som bygger på en gemensam finansiering av kultur. För många kommuner är några hundra tusen kronor en ansenlig summa, medan regionen sitter på miljardbelopp som ska distribueras varje år. Även om regionerna inte kan bestämma allokering av alla pengar, så kan de locka kommunerna att satsa resurser inom ett område genom att själva bidra med finansiering i området. Att turistkommunen Tanum fått en stor satsning på Vitlycke, vilket har skapat ytterligare en attraktion för kommunen, och gör dem starkare i jämförelse med andra sol-och-bad destinationer på Västkusten.
6.3.7.4. Hällristningarna i gott skick men riskerar erosion
Hällristningarna har överlevt tusentals år, men löper risk för att förstöras och vittra sönder av yttre faktorer. Sältan från havet, värme och kyla har alltid varit en skadade kraft, men i modern tid har fordonsavgaser och den allmänna försurningen snabbat på vittringen. Riksantikvarieämbetet har ett projekt som heter RockCare - Tanums kulturarvslaboratorium – som arbetar aktivt för att dokumentera och bevara hällristningarna till framtiden.
6.3.7.5. Den bristande infrastrukturen skapar hinder för de boende och vissa grupper av turister
Ett hinder som återkommande nämndes i att besöka Vitlycke museum var bristen i kollektivtrafik och annan icke-bilburen transport. Idag går ingen reguljärbuss till Vitlycke museum, och det finns varken gång- eller cykelväg till världsarvsområdet. Från Tanumshede finns ingen lokaltrafik, cykel- eller gångväg den sista biten på den tre km långa sträckan.
Den närmaste stationen är 800 meter bort i Hoghem, och för att ta sig till Vitlyckehällen och museet är det motsvarande 10 minuter promenad på en bilväg utan vägren.
6.4. Case B: Skansen
6.4.1. Introduktion
Figur 6.6: I stadskvarteren på Skansen kan man besöka bagerier, butiker, glasblåsare och hem från många olika tidsepoker ur den svenska historien.
Foto: Lindsjö (2022)
6.4.1.1. ”Genom att känna din historia kan du känna dig själv”
År 1891 grundade språkforskare, lärare och folkbildare Artur Hazelius friluftsmuseet Skansen på ön Djurgården i centrala Stockholm. På området lät Hazelius uppföra byggnader som han köpt och transporterat från olika delar av Sverige, för att bevara det gamla Sverige och det gamla bondesamhället som höll på att försvinna i och med industrialiseringen och urbaniseringens framfart i Sverige runt sekelskiftet. Inne i husen fanns dockor i naturlig storlek klädda i folkdräkt, men de ersattes efter en tid av levande "kullor" i tidstypiska kläder. Skansen skulle vara ett levande museum där du som besökare kunde uppleva historien, och ”Genom att känna din historia kan du känna dig själv”, vilket var parkens motto.
6.4.2. Materiellt kulturarv och kulturmiljö
6.4.2.1. Det ultra-urbana friluftsmuseet som levandegör svensk historia
Skansen består av en yta på 30 hektar på Djurgården i Stockholm, med kulturbyggnader som flyttades från sina platser i Sverige till Skansen-parken. Det finns även en byggnad från Norge eftersom Norge var i union med Sverige när parken anlades. Tonvikten ligger på byggnaderna från 1700- och 1800-talet, men byggnader som kunnat härröras från så tidigt som 1300-talet finns på området. Några av husen är kopior från existerande historiska byggnader, såsom Järnhandlarhuset från 1930 i Hudiksvall. Idag befolkas Skansen av personal och volontärer klädda i tidstypiska kläder som kan utbilda, svara på frågor och engagera besökarna.
Källa: Skansens årsredovisning 2021, https://skansen.se/om-oss/finansiering-arsredovisning/
Det som gör Skansen så speciellt, utöver koncentrationen av svensk kulturhistoria, är sättet den presenteras för besökaren. Kultur, historia och natur tillgängliggörs på ett informativt och interaktivt sätt där besökaren får se, känna, smaka och lukta på historien. De mindre besökarna får leka, pyssla och kan tillochmed delta i historien som en aktör. Detta gör att Skansen, sin konstgjordhet till trots, skapar autentiska upplevelser av svensk historia. Byggnaderna i sig är inte unika ur ett historiskt eller arkitektoniskt perspektiv, utan skall snarare ses som ett tvärsnitt från olika perioder och områden av Sveriges byggnadsbestånd. Skansens har haft ett stort inflytande på museivärlden, och på flera östeuropeiska språk betyder ordet "skansen" friluftsmuseum.
Från Skansens årsredovisning 2021:
PÅ DJURGÅRDEN I CENTRALA STOCKHOLM finns en park som är unik i sitt slag. I 130 år har Stiftelsen Skansen underhållit och engagerat människor genom att vara en plats för upplevelser av svensk kultur och natur. Nära 1,5 miljoner människor kommer hit årligen för att ta del av parkens mångfald: museum, djurpark, trädgårdar, högtider och traditioner, konserter och marknader, mat och dryck.
Skansens kulturhistoriskt mycket värdefulla byggnadsbestånd består av 370 byggnader och anläggningar, av vilka drygt 190 är av museikaraktär. Byggnaderna utgör en särdeles viktig del av det nationella kulturarvet genom att de bevarar och levandegör kunskap om hantverk och traditioner från olika delar av Sverige. På Skansen kan detta kulturarv upplevas av stora och breda besöksgrupper
Stiftelsen Skansens viktigaste uppgift är att bevara och levandegöra kultur- och naturarvet. Vi ska tillgängliggöra kunskap om då, nu och framtiden för alla. För att åstadkomma det tar vi ett långsiktigt ansvar för påverkan på samhället och för en hållbar utveckling av vår park och för globala effekter.
Källa: Skansens årsredovisning 2021, https://skansen.se/om-oss/finansiering-arsredovisning/
Figur 6.7: Brunbjörn är ett av flertal nordiska djur man kan se på Skansenområdet.
Foto: Lindsjö (2018)
6.4.2.2. Skansen som djurpark och biologiskt lärcentrum för barn
På Skansensområdet finns vilda nordiska djur (t.ex. lokatt, brunbjörn, varg, säl, älg), tamdjur (t.ex. häst, kor, grisar, kaniner, katt, får – i Lill-Skansen), Östersjöns fauna (på Baltic Sea Science Center) och exotiska djur (t.ex. apor, ormar, ödlor, lemurer – i Skansen-Akvariet). På Lill-Skansen får de yngre barnen lära sig om tamdjuren, om matavfall och leka i en interaktiv och inspirerande del av museet. Där finns en mindre scen och hagar med de vanligaste lantbruksdjuren med kontakthage där man kan röra och klappa de djur som kommer nära. På området strövar vissa djur fritt, såsom höns och påfåglar.
Skansen har en mindre avdelning vid namn Galejan, bevarad som en dåtida folkpark, med lättare åkattraktioner som barnen får åka för en låg kostnad, kompletterat med försäljning av snacks, mat och dryck såsom på nöjesfält.
6.4.2.3. Kulturmiljön idag: En viktig institution för svensk historia och ceremonier
Skansen är en unik miljö, där byggnader, djurpark och lantbruk samsas på en liten yta, och på bara ett fåtal steg så kan man som besökare färdas flera hundra år i historien. Men även Skansens egna historia gör platsen viktig för Sverige. Det är världens äldsta friluftsmuseum, och har funnits så pass länge i Stockholm att det blivit en given del av Stockholms kulturella och institutionella liv. Det är på Skansen kungafamiljen firar nationaldagen, och det är ofta hit man tar statsbesök, myndigheter och nobelpristagare. Skansen har blivit definierande av Sveriges historia och i synnerhet svensk kulturhistoria.
Skansen har även blivit integrerat i många ceremonier och organisationer tack vare sina stora tillgångar, både i form av materiellt och immateriella kulturarv, och drar till sig mycket kunskap i form av historiker och experter inom biologi, zoologi och antropologi som arbetsplats. Några av respondenterna ifrågasätter därför att den svenska staten inte kommer in och stöttar verksamheten i högre grad. COVID 19-pandemin synliggjorde den stora sårbarheten i Skansens ägarstruktur i och med att biljettintäktsbortfallet fick organisationen att närma sig likvidation. Skansen finansieras till 20 % av statliga bidrag, och resterande omsättning kommer främst från entréintäkter, butikerna och visningar. Alla åkattraktioner, mat- och hantverksverksamhet och drivs av entreprenörer.
6.4.2.4. Kulturmiljön idag: COVID 19-pandemin visade vilken betydelse Skansen har för svenskarna
Under COVID 19-pandemin blev det också tydligt vilken betydelse Skansen har för besökarna – en privatperson startade en insamling via Facebook för att rädda Skansen, och många stödköpte årskort till sig själva eller till stadsmissionen och handlade i den souvenirbutiken online.
6.4.3. Användare av kulturmiljön
Runt 800 000 gäster besökte Skansen 2021, och det är en plats som används av flera olika besöksgrupper.
Källa: Skansens årsredovisning 2021, https://skansen.se/om-oss/finansiering-arsredovisning/
6.4.3.1. Internationella turister som vill lära sig om Sverige
Med tanke på Skansens status som museum, och dess definierande av Sverige som kultur är Skansen ett populärt resmål för turisten som besöker Sverige. Utanför sommartid är det i synnerhet internationella besökare på plats. Dessa tenderar också att besöka Skansen då de blir medtagna av deras svenska värd. Olika nationaliteter har relationer till olika helger, exempelvis besöker italienare gärna luciafirandet, enligt Hugo som arbetar på Skansen.
6.4.3.2. Populärt för inhemska besökare och Stockholmare
Svenskar på besök i Stockholm besöker gärna Skansen, men det gör även stockholmare. Enligt Skansens årsredovisning för 2021 var 78 % av Skansens sommargäster från Stockholm. På sommaren består besökspopulationen till stor del av barnfamiljer, men under de andra delarna av året ser man ofta mor- och farföräldrar med sina barnbarn, och föräldralediga pappor med sina ett-åringar. Skansenorganisationen själva säger att det inte är ovanligt att familjer köper årskort och använder Skansen som trädgård.
Hugo resonerar kring att det inte är lika vanligt att tonåringar och unga vuxna utan barn besöker Skansen, men om de gör det är det exempelvis som kärlekspar. Han menar att många upplever som lugnt, tryggt, trevligt och romantiskt. De unga är också de som primärt går på konserter, såsom Allsång på Skansen. Den höga medvetenheten om hållbarhet hos unga har gjort att intresset för historisk odling och kosthållning har ökat, särskilt hos de med främst växtbaserad kost, vilket ger fler besök till Skansens många odlingsområden och bevarade kolonilotter. När det gäller enskilda inhemska besökare finns det också en andel gäster med särskilt intresse i att lära sig mer om exempelvis gamla tekniker och historik. Detta kan vara personer engagerade i hembygdsföreningar eller som själva har ett äldre hus och vill lära sig mer om dåtida skötsel och ritualer.
6.4.3.3. Utflyktspunkt för skolungdomar, förskolebarn och gymnasieelever
Skansen tar hand om en stor mängd gruppverksamheter, gymnasieungdomar, förskolegrupper och skolklasser som kommer till Skansen för att få en mer taktil och praktisk genomgång av ett skolämne, såsom historia, samhällskunskap eller biologi. Tidigare fanns ett kommunalt upplägg där alla skolklasser fick besöka Skansen i fjärde och sjunde klass för att få visningar av de nordiska vilda djuren respektive Skansenakvariet. Detta initiativ togs bort för ca tjugo år sedan, och kommunen delar istället ut pengarna direkt till skolorna som själva får välja vilka institutioner de vill besöka. Detta har inneburit ett tapp av skolklasser, men också att kommunikationen för Skansen har skiftat från att vara med kommunen till att hållas med specifika skolor. Trots detta finns ett fortsatt stort intresse från skolor och förskolor. Skansens redovisar att det besökte nära 60 000 skolelever året innan COVID 19-pandemin.
6.4.3.4. Skansen illustrerar Sverige för nyanlända och statsbesök
Verksamheter som SFI (Svenska för invandrare) och SVA (Svenska som andraspråk) har gratis inträde till Skansen. Det samma gäller flyktingar från Ukraina. Som tidigare nämnt är Skansen en vanlig besöksplats för statsbesök och representation, då man vill visa upp essensen av Sverige och svensk historia.
6.4.3.5. Lokal för privata tillställningar och ceremonier
Skansens byggnadsbestånd kan hyras och användas för privata ceremonier, såsom bröllop, dop och fester. Sedan 10 år tillbaka arrangeras borgliga och kyrkliga drop-in vigslar på Tingsvallen under en specifik dag på Skansens parkområde.
6.4.3.6. Företagare och verksamheter skapar ekonomiska möjligheter
På Skansen agerar flertalet ekonomiska verksamheter. Det är entreprenörer som driver parkens restauranger, kaféer och snacksstånd som finns utspridda över området, och som äger åkattraktionerna, Skansentåget och hantverksverksförsäljning på de öppna marknaderna. Det finns organisationer som på olika sätt använder Skansen som plats för sin verksamhet, och konferenspaket som besöker Skansen, det vill säga att företagen låter sina anställda besöka Skansen som ett värdeadderande tillslag i deras övriga konferensprogram.
6.4.3.7. Skansen sysselsätter anställda och volontärer
På Skansen finns runt 200 anställda, inom allt från strategiskt arbete, administrativa stödfunktioner till kunskapstunga poster inom kulturhistoria och zoologi.
Källa: Skansens årsredovisning 2021, https://skansen.se/om-oss/finansiering-arsredovisning/
6.4.4. Metoder och aspekter
6.4.4.1. Skansen har en bred utbildningskatalog för barn, unga och vuxna
Skansen satsar stort på folkbildning, särskilt av yngre. Folkbildningen är kopplad till FN:s globala hållbarhetsmål, där samtliga utbildningsprogram har en tydlig anknytning till ett eller flera av målen.
Se FN:s globala mål: https://www.globalamalen.se/om-globala-malen/
Skolklasser aktiveras på lite olika sätt. Enligt deras årsredovisning från 2021 så har nära 1400 skolklasser haft lektion på Skansen under det gångna året. Skolbesöken kan vara både besök på egen hand, pedagogledda visningar eller mer tematiskt arrangerade samlingsdagar, anpassade för olika målgrupper inom förskola, grundskola, gymnasiet och sär- och specialskoleelever.
Källa: Skansens årsredovisning 2021, https://skansen.se/om-oss/finansiering-arsredovisning/
Förskolebarn engageras särskilt kring djur och djurliv. De rekommenderade skolprogrammen berör djuren i Skansenakvariet, Sveriges vilda djur och livsmiljöer, Östersjöns ekosystem samt ett särskilt program för att träna barnens empatiska förmåga med hjälp av djur. Det finns även samhällsinriktade program kring matsvinn och klimat samt det historiska stadslivet, där barnen genom historiskt hantverk och handel får lära sig mer om historia, svenska, teknik och matematik. För barn upp till tredje klass fokuseras innehållet mer på levande historia. Här får barnen själva uppleva historien genom att besöka en familj för 150 år sedan, och förstå vad de åt, sysslade med och livnärde sig, eller genom att själva delta i en skoldag vid sekelskiftet där de får klä ut sig och agera såsom skolbarn från den tiden. Dessa lite äldre barn får också lära sig mer om kontexten av mat och matens ursprung, om hur energin flyttar sig i naturens näringskedjor, om vattnets resa genom staden och varför biologisk mångfald är viktigt.
För barnen i fjärde till sjätte klass öppnar sig möjligheten att lära sig mer om utvecklingen under historien – allt från evolution på Skansenakvariet, till Sveriges väg till allmän rösträtt. Där ingår även en komparativ tidsresa för de olika geografiska områdena i Sverige genom de olika husen och gårdarna på Skansenområdet. De som går i högstadiet kan även lära sig om biologisk mångfald på Skansenakvariet, samt hur samspelet och påverkan ser ut mellan människan och Östersjön. Gymnasieeleverna får lära sig om djurens etologi eller evolution genom olika tidsåldrar, om hur Östersjön påverkas av miljögifter och klimatförändringar.
Skansen används också aktivt i utbildningsprogram för lite äldre ungdomar och vuxna. Detta gäller exempelvis praktiserande gymnasieelever som läser djurvård, läkare och medicinstuderande kommer till Skansen för att titta på det gamla apoteket och höra om hur man behandlade sjukdomar förr. På området finns det volonterande barnmorskor som berättar om sitt yrke. För SFI (Svenska för invandrare) och SVA (Svenska som andraspråk) finns flera av de ordinarie skolprogrammen tillgängliga kring olika ämnen där visningen anpassas efter gruppens språknivå.
Figur 6.8: På Skansen finns ett gammaldags apotek som används i utbildning i medicinsk historia.
Foto: Lindsjö (2018)
6.4.4.2. En naturlig plats för nationella högtider, ceremonier och riter
Skansen ses ofta som det svenskaste vi har, "även om det i nutid kanske egentligen är kebabpizza" skrattar hembygdskonsulenten Marie-Louise. Detta gör att man gärna använder Skansen som symbol för Sverige på olika sätt. Skansen är platsen där kungafamiljen firar nationaldagen, vilket inger den en viss ceremoniell tyngd.
Men även andra nationaliteter firar här – sedan 1891 har norrmän firat 17e maj på Skansen och samernas nationaldag uppmärksammas här. Dessvärre kan det ibland vara svårt att fira högtider för minoritetsbefolkningar i Sverige, eftersom det är viktigt att seder och bruk återskapas på rätt sätt, menar Hugo som arbetar med Skansens verksamhet. Firandet av samerna är dock väldigt uppskattat av bland annat lärarna Pernilla och Peter som använder det i sin undervisning för att berätta om samernas kultur och historia.
Skansen följer årstiderna och högtiderna, och ljuset och mörker eftersom det var viktigt för den svenska allmogen. Detta påverkar verksamheten, vilka hantverkare som kommer till parken och vilka event och konserter som anordnas. Inom organisationen finns en egen avdelning som engagerar sig i event och ceremonier. Julfirandet är en stor händelse på Skansen, och det finns bland annat ett luciafirande som pågår i flera dagar. Av de 800 000 besökarna under 2021 attribueras nära 100 000 gäster till julmarknadshelgerna.
Källa: Skansens årsredovisning 2021, https://skansen.se/om-oss/finansiering-arsredovisning/
Även personliga riter och ceremonier har plats på Skansen. Sedan många år har barn kunnat lämna sina nappar på Skansen, där de tidigare gjordes till långa nappgirlanger, eller fick pryda det hägn där kattungarna på Skansen tidigare fanns. Sedan ombyggnationen av Lill-Skansen 2012 finns nu en ceremoniell nappdonationsmaskin, designad av Sven Nordqvist, där barnen kan lämna sin napp genom ett hål och se hur nappen åker via en släde, för att hamna i ett inglasat kök med katter. Varje år lämnas tusentals nappar på detta sätt. Hela manövern kan ses som en övergångsrit från litet till stort barn, där barnet självmant väljer att de inte längre har behov av napp.
Källa: Se Åldern, Nordiska museets och Skansens Årsbok, Red. A. Carlsson, 2015, s. 238
6.4.4.3. Ett starkt varumärke och samarbetspartner för företag
Skansen har ett starkt varumärke. Marie-Louise och Nora märker tydligt att när de arrangerar aktiviteter på Skansen så är det fler av medlemmarna i hembygdsföreningarna som vill medverka. De benämner det som att det är ”lite glamoröst” att vara på Skansen. Men utöver varumärket, så är Skansen en plats för ekonomisk verksamhet. Samtliga hantverkare, mat- och dryckesstånd, restauranger och åkattraktioner drivs av entreprenörer.
Ett annat ekonomiskt inslag är Sveriges Televisions inspelning av programmet Allsång på Skansen, som lockar både publik och artister från hela Sverige och ibland utanför landets gränser. Utöver detta nyttjas även Skansen av andra TV-produktionsteam, bland annat för inspelning av fiktion som utspelar sig i historiska miljöer, samt för livesändningar av exempelvis nationaldagsfirandet. Hantverkare använder sig av Skansen som plats för att skapa deras konst, i exempelvis glasblåsning, keramik eller liknande. Skansen har även inträdessamarbeten, såsom med Coop där deras kunder kommer in gratis vissa dagar med Coop-kort.
6.4.4.4. Bevarande av svensk historia och förmedlande av svenskhet
På Skansen bevaras byggnader från flera olika tidsepoker, reservpopulationer av arter av djur och växtlighet, samt immateriellt kulturarv, såsom hantverkstraditioner, byggnadsvård, ceremonier, traditioner, kunskap om skötsel och hantering av djur och natur.
Källa: Skansens årsredovisning 2021, https://skansen.se/om-oss/finansiering-arsredovisning/
På grund av det tillskrivna historievärde Skansen har, så får de ibland representera svensk historia inom svensk press. Nyhetsbyrån TT intervjuade Skansen i början av COVID 19-pandemin då affärerna sålde slut på toalettpapper för att höra hur man gjorde förr, och återigen i samband med de höga elpriserna, om hur vardagen såg ut innan det fanns el. Skansen representerar och presenterar även andra viktiga skeenden och epoker i vår historia, såsom skapandet av nykteriströrelsen i början av 1900-talet, kolonilotternas roll i beredskapstiden och arbetarrörelsen under tidigt 1900-tal.
Det finns också en meta-historia kring Skansen, det vill säga att Skansen är en representation av historieskrivningen runt sekelskiftet. Nora påpekar att Skansen skulle aldrig kunnat skapats idag, då vi idag har en helt annan respekt till den lokala kulturen och bevarandet av den lokala historien. Det finns även en problematik kring representation – Skansen ska motsvara hela Sverige men det finns ingen bevarad byggnad från till exempel Norrbotten eller Västerbotten.
I Sverige finns det gott om hembygdsförbund, bara i Stockholm finns det 121 med 33 000 medlemmar. Dessa personer har ett stort intresse kring byggnadsvård och tillgängliggörande av kulturarv. Skansen har tidigare ordnat kurser i t.ex. fönsterrenovering och textilkurser som har varit uppskattat av de med hembygdsanknytning. Hembygdskonsultenterna Marie-Louise och Nora berättar att de ofta använder Skansen som ett gott exempel – vare sig det gäller bevarande av gamla tekniker, skötsel av gamla byggnader eller hur de presenteras på ett pedagogiskt och engagerande sätt för både barn och vuxna.
Flera av universiteten i Stockholm och Erasmus-verksamheten, brukar låta sina utbytesstudenter besöka Skansen, just eftersom Skansen förmedlar svenskhet. Hugo menar att det blir en stor spridning, från de som studerar etnologi till de som är ingenjörer, och att det blir särskilt stor effekt på de teknologer som kommer från Asien, som har en helt annan syn på kultur och miljöer. Även företag tar chansen att visa upp Sverige. IKEA skickar regelbundet utvalda anställda till Skansen för att lära sig mer om svenskhet, svenska material och färger.
Vad som egentligen är svenskhet och svenskt kulturarv är dynamiskt och utvecklas hela tiden. Det är svårt att hitta verksamhet som är dynamisk, och som gör att man som besökare kan skapa nytt och känna ägandeskap och anknytning, på en plats som är statisk. Ett modernt användande genom exempelvis mat, textilier från andra kulturer, eller moderna evenemang skulle kunna hålla Skansen levande och relevant för en större del av befolkningen.
6.4.4.5. En plats som skapar välmående och inspirerar hållbarhet
I och med den stora verksamheten för barn och barnfamiljer på Skansen, och de stora ceremoniella firanden såsom jul, nationaldagen och påsk så finns det ett stort nostalgikapital på platsen. Även besökare som inte har en nostalgisk koppling till den kulturmiljö miljöerna representerar, kan ha minnen kopplade till platsen Skansen. I och med detta har MoMa skapat ett projekt för individer som lider av Alzheimer eller demens som heter ”Möten med Minnen” (Meet Me på engelska).
Veronica vittnar även om att Skansens effekt på små barns välmående. Hon berättar att de haft ett samarbete med en öppen förskola, där de en gång i veckan gjort något litet med barnen – klappat något djur, slagit in en spik eller liknande. Hon intygar att barnen har starka minnen från den perioden, och att det även kommit tillbaka vuxna som berättar att de börjat studera biologi eller zoologi tack vare upplevelserna som barn på Skansen. En effekt av detta är att flera skaffar årskort, och kommer tillbaka många gånger i sitt liv. Volontärverksamheten har ett högre syfte för de sysslolösa pensionärer och frivilligarbetare som får ett meningsfullt sammanhang att bidra till.
Marie-Louise menar att det är nog många barn som har fina minnen av att vara på Skansen, men att de inte internaliserar det som en del av att vara Stockholmare. ”Det är som att vara på Naturhistoriska” säger hon, och menar att det inte heller definierar ens identitet som boende i närområdet.
Hållbarhetsströmningar syns i verksamheten på Skansen. Skansen arbetar aktivt med klimatinspiration, med positiva budskap för barn och unga. En ökande andel ungdomar är vegetarianer och veganer, och vill lära sig mer om hur man odlade förr, och hur man använde nyttoväxter, såsom exempelvis vitkålens antiinflammatoriska egenskaper. Även företag och myndigheter kommer till Skansen då de har program om hållbarhet, hälsa eller livsmiljö.
Figur 6.9: Skansens kolonilotterna används för att utbilda och inspirera i hur man odlade förr i tiden.
Foto: Lindsjö (2018)
KFS, konsumentföreningen i Stockholm, har sponsrat en del av Lill-Skansen och byggt upp ett område kring mathantering. De lär barnen exempelvis om matens koppling till växthusgaser, att man inte ska slänga mat i onödan och hur kallt det ska vara i kylskåpet. Utöver detta har de skapat en karaktär, Kapten Reko, som har gjort en show för barn kring mat och hållbarhet.
Skansen används som plats för lärande för funktionsvarierade. Äppelgården är en daglig verksamhet för funktionsvarierade med intellektuell funktionsnedsättning, autism eller personer inom autismspektrat, som arrangeras i ett samarbete mellan Skansengruppen och Södermalms dagliga verksamhet. Gruppen hjälper till med målning, trädgårdsskötsel, vedhantering och parkarbeten.
6.4.5. Övriga reflektioner
6.4.5.1. Avsaknaden av direkt samarbete med kommunen försvårar Skansens skolverksamhet
"Samarbetet med kommunen ser sådär ut – egentligen är det ingenting" berättar Hugo. Utbildningsförvaltningen i Stockholm kommer på våren, och då är det mer läsande, berättande och fokus på barn och böcker. Förr i tiden delades det statligt instiftade Almapriset (Astrid Lindgren Memorial Award) ut på Skansen, ett pris för författare och illustratörer av barnböcker, men den verksamheten har flyttats till Konserthuset. I och med att kommun och stat har tagit några steg bort från Skansen rent finansiellt, så får Skansen svårare att uppnå insatskrävande mål. Exempelvis har Skansen har svårt att attrahera de som bor i utanförskapsområden. De har arbetat med Botkyrka, men det är få skolor därifrån som kommer till Skansen.
Skansen lever på sina intäkter från entré och visningar, och konkurrerar med andra museer om skolornas kommunala besökspeng. Djurgårdsskolan som ligger vid Sollideningången tar med sina knappt hundra elever i förskole- till tredje klass till Skansen flera gånger per termin, för förskoleklasserna ibland flera gånger i veckan, berättar läraren Pernilla. Från intervjun med Djurgårdsskolan är det tydligt att de får mycket värde och glädje av Skansen, både av själva miljön men även av den tillgängliga pedagogiken och visningarna, som dock ofta kommer med en kostnad. Det är även tydligt att detta hade varit mindre intressant om det inte låg så pass geografiskt nära som det gör, eller om det funnits entré-avgift.
Förskoleklasser har fri entré (vid förbokning, gäller för ett begränsat antal klasser. Barn under 4 år har alltid fri entré), och andra skolklasser har fritt inträde under lågsäsong (oktober-maj), annars kostar det 20 kronor per elev.
Figur 6.10: Förskoleeleverna på Djurgårdsskolan dokumenterar sina lärdomar från Skansen.
Foto: Lindsjö (2022)
6.4.5.2. Prisbilden gör Skansen mindre tillgängligt, men förhindrar möjlig trängsel
Nora och Marie-Louise resonerar att biljettpriset är väldigt dyrt, särskilt om man ska besöka Skansen med en hel familj.
Prisuppgifter från 2022: Under högsäsong (sommar – maj till slutet av september, och jul – slutet av november till början av januari) kostar en entrébiljett till Skansen för en vuxen 220 kronor, 200 kronor för studenter, grupper eller pensionärer och 70 kronor för barn 4-15 år. Barn under 4 år går in gratis. En familj med två barn över 4 år betalar 580 kronor (460 kronor under lågsäsong) i inträde till Skansen utan att räkna in kostnader för mat, åkattraktioner, eller inträde till Skansenakvariet. För boende i området tillkommer även kostnader för lokaltrafik, då det finns ett fåtal parkeringsplatser vid entrén. Denna prisbild kan jämföras med det närliggande och populära Vasamuseet, som med sin entré på 190 kronor (170 kronor under lågsäsong och gratis under 18 år) summerar till en familjeentré på 380 kronor.
6.5. Komparativ analys mellan de svenska fallstudierna
6.5.1. Infrastrukturen är mer anpassad till turism än boende
Infrastruktur och kollektivtrafik försvårar tillgängligheten för boende i båda fallen. Skansen är svårt att besöka med bil på grund av det mycket begränsade antalet parkeringsplatser. För att besöka Skansen kan man åka buss, spårvagn eller färja med Stockholms Lokaltrafik, men bor man inte centralt blir det en resa med många byten, vilket kan vara opraktiskt med små barn, eller om man har fysiska hinder. Många Stockholmsbor har lokala hembygdsgårdar på närmre håll som kan fylla samma funktion som Skansen – vara en barnvänlig, naturnära och historisk plats. Vitlycke museum har som tidigare nämnt ingen busshållplats dedikerad vid museet, och det är svårt att ta sig till området med annat fordon än bil. Det har diskuterats att göra cykelvägar och vandringsleder, men inga beslut är tagna. Infrastrukturen för båda platser är mer lämpad för turister, än för boende i kommunerna.
Gällande prisbilden så ser det olika ut för fallplatserna. Tack vare sin världsarvsstatus vilket genererar starkt publikt stöd så kan Vitlycke museum vara gratis, i jämförelse med Skansen som lever på sina biljettintäkter. Då hällristningarna inte är inhägnade finns de tillgängliga även utanför öppettiderna. Detta gör att det är mer ekonomiskt och tidsmässigt tillgängligt för lokalt boende i de kringliggande tätorterna att besöka kulturarvet i Tanum, än för Stockholmsborna att besöka Skansen. Hällristningarna är ett arv till Tanumborna på ett tydligare och konkretare sätt än Skansen till Stockholmarna.
6.5.2. Direkt eller guidad upplevelse skapar olika nostalgikapital
Skansen lägger tonvikt på besökarens upplevelse, medan hällristningar kräver kontext för att skapa upplevelseband till besökaren. Hällristningar, till skillnad från exempelvis den levande friluftsmiljön på Skansen, är inte lika direkta i sitt estetiska tilltal. Att stiga in på Skansen kan vara en helhetsupplevelse för fler sinnen än synen, även om man inte direkt förstår platsens historiska eller kulturella innebörd. För att en hällristning ska vara spännande för gemene man krävs information, guidning och möjligtvis historieberättande. Andra historiska artefakt, såsom byggnader (kyrkor, byar, hus) eller konstruktioner (statyer, båtar, bostadslämningar) är lättare att ta till sig, förstå användningen och relatera till. De skapar också en historisk enkel linje mellan nutid och dåtid eftersom då de fyller liknande funktion som vi har idag (exempelvis dekorera, skydda, frakta, visa upp). Hällristningarna är dokument på ett ceremoniellt beteende vi inte har idag på samma sätt. Detta gör hällristningarna mindre tillgängliga som kulturarv.
Skansens nutida slogan är ”historier får liv” och det indikerar det stora fokuset på besökarnas upplevelser inne i parken. Miljöerna ses inte bara som museiobjekt, utan kan användas till viss del. Den tidstypiskt klädda personalen, hantverkarna och volontärerna bidrar till känslan att man befinner sig i en annan tid, men det finns även gott om möjligheter att själva använda sig av byggnadsbeståndet inne på Skansen, exempelvis Seglora kyrka som används till kyrkliga vigslar, Djurgårdsskolans skolavslutning och konserter, eller Väla skola som används i interaktiv tidstypisk undervisning. Du kan gå in i många av byggnaderna, fika på caféer, handla i lanthandeln, och några av de historiska byggnaderna används av Skansensgruppen som kontor. Detta skapar en större känsla av att vara en aktiv del av kulturhistoria.
6.5.3. Inget av kulturarven skapar en direkt tillhörighet, men Skansen skapar minnen
Det framgår av intervjuerna att ingen av fallstudierna bidrar till en större känsla av tillhörighet eller inflyttning till platsen. Men båda platserna verkar aktivt för att fler och fler ska besöka den, aktiveras och engageras – även på sätt som inte har en direkt koppling till kulturarvet och dess domäner. Både Vitlycke museum och Skansen arrangerar en stor del aktiviteter och ceremonier för de boende i området, och representerar historia och platsens arv. Trots detta finns det andra kulturarv i områdena - kusten, fiskebyarna, naturen för Tanum och i Stockholm är det mängder av kultur och naturarv såsom skärgården, gamla stan, och arkitekturen – som hamnar högre i platsens boendes anknytning. Skansen är en plats dit många återvänder, i senare skeden i sina liv, och med yngre generationer, vilket skapar det nostalgikapital som projektet ”Möten med Minnen” tar vara på. Detta kan bero på att det skapas känslomässiga minnen i möten med djuren och den levande historien via de utklädda guiderna. Detta känslomässiga band verkar inte skapas vid samma grad hos hällristningarna i Tanum, vilket kan ha att göra med att upplevelsen vid hällarna är mindre direkt och mindre levande.
6.5.4. Potential i samarbetet med kommun och skola i Stockholm
I Tanums kommun ska alla elever i tredje klass besöka Vitlycke museum, då det är en del av deras läroplan. Västra Götalandsregionen kommer in och delstöttar de skolklasser från kringliggande kommuner som vill besöka Vitlycke museum i pedagogisk syfte. Detta går att jämföra med Stockholms kommun där det pågår få samtal mellan Stockholm stad och Skansen. Detta nämns av Skansens organisation, och bekräftas av de kontakter vi försökte upprätta med Stockholm stad i intervjubokningsfasen, där samtliga instanser av Stockholm stad som vi var i kontakt med nämnde att de inte i dagsläget har något samarbete med eller verksamhet hos Skansen. Fram till ett par decennier sedan fanns det ett avtal mellan Stockholm stad och Skansen som innebar att alla fjärdeklassare i kommunen skulle besöka Skansen för en visning hos de vilda Nordiska djuren, och eleverna i sjunde klass fick besöka Skansenakvariet. Idag har kommunen istället valt att distribuera ut den pengen till skolorna, som själva får använda den till att besöka museum som det väljer. Skansen har istället kontaktytor med specifika skolor, och arbetar aktivt på olika sätt att attrahera skolor, och skolklasser, samt barn utanför skolan, till deras verksamhet. Från ett organisatoriskt och samhällsekonomiskt perspektiv verkar det gynnsammare att istället koordinera samarbeten med skola centralt via kommun, vilket också skulle generera ett mer stadigt inflöde av finansiellt stöd till stiftelsen. Vidare kunde kommunen då också agera kravställare i de skolvisningar som Skansen erbjuder, för att se till att det anpassas till läroplanen. Idag håller Skansen lärarkvällar där de berättar om de olika visningarna som de erbjuder till Stockholms skolor.