Transpersoners sysselsättning och tillgång till arbetsmarknaden
I Norden, liksom internationellt, diskrimineras transpersoner på arbetsmarknaden. Arbetslösheten är betydligt högre bland gruppen transpersoner än bland befolkningen i stort. Flera nordiska undersökningar pekar på att arbetslösheten är ungefär dubbelt så hög i denna grupp som i övriga befolkningen. De inkluderade rapporterna visar också att det är en högre andel transpersoner som har låglöneyrken och låga inkomster jämfört med befolkningen i stort. Osäkra anställningar är också vanligare bland gruppen transpersoner. Studierna visar att det kan finnas särskilda utmaningar i karriärutvecklingen för transpersoner. Många transpersoner uppger även att fysisk eller psykisk sjukdom utgör hinder i livet och på arbetsmarknaden.
Flera studier undersöker självupplevd diskriminering i rekrytering genom enkäter eller intervjuer. Sammantaget visar de att diskriminering av transpersoner i rekryteringsprocesser är utbredd. En kvantitativ studie som undersöker frågan bortom självupplevd diskriminering visar också att transpersoner diskrimineras i rekryteringsprocesser, och att diskrimineringen sker på olika sätt i mans- respektive kvinnodominerade branscher. Betydligt fler transkvinnor än transmän och ickebinära transpersoner uppger att de blivit diskriminerade i rekryteringsprocesser. Krav på intyg med exempelvis tidigare namn kan göra att sökande inte har något annat val än att vara öppna med sin transition under rekryteringsprocesser. Webbaserade rekryteringsverktyg är ofta utformade så att man måste ange kön och ofta finns bara två alternativ, vilket verkar exkluderande.
Transpersoners arbetsmiljö och tillvaro på arbetsplatsen
Transpersoner blir även utsatta för diskriminering och trakasserier i arbetslivet i hög utsträckning. I lgbti-gruppen är transpersoner den grupp som är klart mest utsatt. En norsk studie visar att det är vanligast att bli utsatt för trakasserier av extern part, som klienter, brukare, patienter eller kunder, därefter av arbetskollegor, vilket är något mer utbrett än trakasserier från arbetsgivare. Många transpersoner har dock positiva arbetsmiljöerfarenheter. En stor del av respondenterna i flera av rapporterna har inte upplevt någon diskriminering och har känt sig stöttade av chefer och kollegor.
Många transpersoner har dock erfarenhet av negativt bemötande. Att bli felkönad, exempelvis att fel pronomen används, är enligt studierna den vanligaste formen av negativt bemötande. Särskilt ickebinära transpersoner uppgav att felkönande var en vanlig erfarenhet. Internationell forskning visar att mikroaggressionerna kan leda till minskat arbetsengagemang och stress på arbetsplatsen.
Arbetsplatskulturen framhålls som en viktig såväl risk- som friskfaktor för transpersoners arbetsmiljö i de inkluderade rapporterna. Många transpersoner har upplevt gott stöd på arbetsplatsen. Många uppger också att ledarskapet spelar stor roll för arbetet med inkludering, men att chefers kunskap ofta är för låg för att de ska kunna vara professionella i sitt bemötande. En organisation som jobbar aktivt med likabehandlingsarbete kan vara en friskfaktor och utgöra en mer inkluderande arbetsplats för transpersoner. En rapport visar att det finns mer påtagliga risker för utsatthet på arbetsplatser med arbetsplatskulturer som är heteronormativa och/eller machoorienterade.
Fysiska lokaler har stor påverkan på arbetsmiljön för de som intervjuats i studierna. Vikten av könsneutrala toaletter framhålls och könsneutrala omklädningsrum upplevs som något positivt, men flera studiedeltagare pekade också på behovet av enskildhet – både vad gäller ombytes- och duschmöjligheter. Flera internationella studier pekar på att det kan vara bra för arbetsgivare att reflektera över om formella klädkoder kan vara diskriminerande, liksom över hur informella och formella klädkoder på arbetsplatsen påverkar lgbti-personers trivsel.
Transpersoner är öppna med sin könsidentitet i mycket lägre utsträckning än vad lgb-gruppen är med sin läggning. Rapporterna indikerar också att det generellt sett finns ett samband mellan att kunna vara öppen på arbetsplatsen och välbefinnande och trivsel på arbetsplatsen. Samtidigt finns det transpersoner som har blivit utsatta för diskriminering och trakasserier till följd av att komma ut på arbetsplatsen.
Att skapa ett stödjande organisatoriskt klimat
En dansk studie visar att mycket få arbetsplatser har en personalpolitik som adresserar frågor om könsidentitet eller könsvariation. Ett stödjande organisatoriskt klimat har samband med de berördas upplevelse av en bra arbetsmiljö, arbetstillfredsställelse och hälsa, liksom deras känsla av att vilja eller våga vara öppen på arbetsplatsen. För att skapa en inkluderande arbetsplats behöver både öppna och dolda identiteter beaktas. Det innebär att man på en arbetsplats inte ska ta för givet att någon har en viss sexuell läggning eller könsidentitet.
Det är också tydligt att kunskapen om transpersoner och transerfarenheter generellt är låg och att det behövs utbildning och kunskapshöjande insatser bland chefer och medarbetare. Responderande transpersoner i materialet hade också önskat att deras fackförbund och HR-avdelningar hade större kompetens och därmed kunna vara ett större stöd.