I dialog

I de samtal med civilsamhällesorganisationer, diskrimineringsombud och centralorganisationer för fackförbund, som också ligger till grund för detta kunskapsmaterial, lyftes bland annat frågor om diskriminering av transpersoner och behov av mer kunskap på olika sätt. Flera deltagare från civilsamhället tog upp att det är svårt att anmäla diskriminering för att man blir sedd som ett problem på arbetsplatsen om man tar upp problem eller anmäler upprepade gånger. Erfarenheter av att ha fått dåligt stöd från sina fackförbund vid anmälan lyftes också. Bland diskrimineringsombuden framhölls att den låga anmälningsbenägenheten är ett problem, liksom att det är en målgrupp som i hög grad undviker kontakt med myndigheter. För att fler ska anmäla pekar diskrimineringsombud på att dialogen med civilsamhället är viktig och att kunskaper om hur man anmäler och hur en anmälan kan se ut behöver stärkas. För att göra det möjligt för civilsamhället att bistå med sådant stöd och kunskap krävs ökade resurser till organisationerna. Diskrimineringsombud pekade också på att det finns behov av en stärkt lagstiftning, som ett generellt förbud för diskriminering i offentlig verksamhet, vilket skulle stärka skyddet mot diskriminering för alla. Både fackförbundens centralorganisationer och civilsamhällesorganisationerna lyfter att diskriminering på flera grunder är vanligt, och att det är ett problem att diskrimineringslagarna inte är tillämpbara på flera grunder.

Civilsamhälles­organisationerna menade att både fackförbund och diskrimineringsombud behöver ta en större roll i att skydda transpersoners rättigheter och ge vägledning till arbetsplatser, så att civilsamhällesorganisationerna kan ägna sig åt att motverka isolering och erbjuda stöd och support. De framhåller också att det behövs mer resurser för det, och att det är viktigt att resurser till diskrimineringsombud hålls intakta.

Fackförbundens centralorganisationer lyfte i sin tur att de ser behov av utbildning för sig själva och fackförbunden, bland annat mer kunskap om hur man bemöter och stöttar utsatta personer. Fackförbundens centralorganisationer gav också konkreta förslag på att en kunskapsdatabas med kunskapsstöd och goda exempel skulle kunna upprättas för att bidra till en kunskapshöjning på området. De lyfte också vikten av aktivt arbetsmiljöarbete och att det är viktigt att de aktiva åtgärder och andra strukturer för att främja inkludering som redan finns används.

Centralorganisationerna för fackförbund framhåller att det är särskilt viktigt att fokusera på transpersoner eftersom det är en växande grupp som är öppna, i olika åldrar, och att mer stöd, fokus och resurser behövs för gruppen. Det lyftes också frågor om att det är viktigt att rannsaka den egna organisationen och fråga sig vem fackförbunden representerar och vem som känner sig inkluderad i den fackliga organiseringen, och vad som kan göras för att det ska vara fler än i nuläget. Här framhölls att det är viktigt att både centralorganisationerna och fackförbunden driver arbetet framåt och kan pusha varandra.

Precis som i kunskapsinventeringen så lyfter också civilsamhällesorganisationerna och fackförbundens centralorganisationer att diskriminering och negativt bemötande från tredje part är vanligt, till exempel i servicesektorn.

En arbetsgivare, som organiserar regioner, har svarat på den korta enkät som skickades ut av NIKK. Varje region har konsulterats av arbetsgivarorganisationen. Sammantaget så svarar samtliga regioner att de arbetar brett med mångfald och inkludering. En region överväger att revidera sin mångfaldspolicy med särskilt fokus på lgbtqia-personer och en nämner ett förslag om att tänka in lgbti- och transpersoner specifikt i relation till revidering av sin jämlikhetspolicy. Flera regioner svarar att lokala HR-avdelningar har sökt sig till dem för råd och vägledning under medarbetares transitionsprocesser. Det har rört konkreta frågor om avskärmade omklädningsrum och uppfattningen är att arbetsplatserna har löst det bra. En region har gjort stickprov och frågat HR-enheter på sjukhus om hur de har löst eventuella utmaningar med könsuppdelade utrymmen, och svaren har varit att det finns bra lokala lösningar och att det hanteras utifrån behov, liksom för alla medarbetare. En konkret utmaning som nämns är en region där det inte går att ändra personnummer i personalsystemet, den som har bytt juridiskt kön behöver registreras om som en ny medarbetare. Det tycks utifrån enkätsvaret som att allt från policyfrågor till hur arbetsplatserna löser den fysiska arbetsmiljön och tekniska system är viktiga frågor ur arbetsgivarens perspektiv.

Alla organisationerna lyfter behovet av mer kunskap, på flera nivåer. Civilsamhällesorganisationerna vill särskilt se att fackförbunden fokuserar mer på frågorna och höjer kunskapsnivån. De vill, precis som i tidigare nämnda studier, också se att arbetsgivares kunskap höjs. Särskilt nämndes att arbetsgivare, men också kollegor, behöver mer kunskap om minoritetsstress och villkor för transition, som även inkluderar frågor om socialförsäkring och sjukskrivning vid transition. Ett förslag som lyftes var att det ska finnas en hotline dit arbetsgivare kan vända sig med sina frågor. Det finns behov av en resurs som tar bort det pådyvlade ansvaret att utbilda och förklara saker från den enskilde medarbetaren. Det ofrivilliga ansvaret är en erfarenhet som många, både i materialet och i denna grupp, vittnar om och som beskrivs som energikrävande och ofta leder till stress och trötthet. Diskrimineringsombuden menar också att arbetsgivare behöver mer kunskap, men också att transpersoner behöver mer kunskap om vilka rättigheter de har i arbetslivet.

I gruppen av civilsamhällesorganisationer togs också behovet av mer forskning upp, och att ett problem är bristen på data, särskilt när det gäller dubbel utsatthet och intersektioner, det vill säga andra maktordningar som kan samverka med att ha en transidentitet. Flera av organisationerna tar särskilt upp erfarenheter av att transpersoner som rasifieras som icke-vita och transpersoner med funktionsvariationer är särskilt utsatta, men att det idag saknas nordiska data för att undersöka detta i forskningen. Kvalitativa studier föreslås som ett sätt att få mer kunskap om skillnader inom gruppen transpersoner.

I denna text, som sammanfattar dialogerna, blir det tydligt att vissa frågor och ibland kritik är riktad mot de andra aktörerna. Olika typer av aktörer har olika perspektiv och fokus, och dessa samtal, som har hållits med en typ av aktör i taget, ger inte alltid svar på frågor och kritik från andra aktörer. Det visar på att det framåt är viktigt att dessa olika grupper av aktörer för samtal med varandra, i högre utsträckning än vad som görs idag. I den nordiska modellen ska den dialogbaserade formen vara ledande, vilket också borde gälla dessa frågor.