Skillnader inom befolkningen

Hur avstånd påverkar invånarnas möjlighet och intresse att delta i kulturlivet har inte studerats i någon större omfattning. Däremot vet vi av kulturvaneundersökningar att det finns stora skillnader hur ofta man deltar och utövar kultur. För att föra ihop resultatet av avståndsanalyserna med en diskussion om skillnader i kulturdeltagande fördjupas här resultatet nedbrutet på olika grupper. 

Först presenteras en kort sammanfattning av invånarnas deltagande i kulturlivet. Därefter presenterar vi skillnader i tillgängligheten till kultur baserat på invånarnas utbildningsnivå.

En ingång för undersökningen har varit huruvida det går att utskilja skillnader inom befolkningen när det gäller tillgänglighet till kulturutbud. Möjligen kan detta då tillföra ytterligare kunskap kring varför skillnader i kulturdeltagande består trots tydliga policymål om breddat deltagande, publikutveckling och tillgängliggörande.

Människors deltagande i kulturlivet varierar. Som mest kulturaktiva är de som bor i urbana områden. Men aktivitetsgraden samvarierar även med andra faktorer som handlar om utbildning, ålder, kön och inkomst. Detta framträder såväl i nationella som i nordiska och europeiska sammanhang (Kulturanalys Norden 2022c, s. 25ff). Deltagande i kulturaktiviteter är samtidigt tämligen stabilt över tid och förändringar mellan år är små. Här utgör såklart covid-19 pandemin ett stort undantag i och med de långtgående restriktionerna som stängde ner publika kulturverksamheter runtom i Norden.

I Kulturanalys Norden (2022c) görs en översiktlig sammanställning av de nationella kultur- och fritidsvaneundersökningarna i Norden. Jämförbarheten mellan dem är långt från total, det skiljer sig åt både gällande omfattning, tidsmässig räckvidd och ställda frågor. Sammantaget pekar dock resultaten av de olika undersökningarna åt ungefär samma håll: invånare med kortare utbildning deltar mer sällan i de kulturaktiviteter som frågas om, kulturvanorna skiljer sig åt mellan yngre och äldre

Här diskuteras i Kulturanalys Norden 2022c, s. 30 att det finns generationsskillnader i kulturvanor som inte bara hänger ihop med förändring i beteende genom olika levnadsåldrar.

och kvinnor deltar i kulturlivet i högre utsträckning än män. Här finns det skillnader i deltagande mellan olika typer av kulturaktiviteter. Det framkommer även vissa skillnader mellan kulturdeltagande och kulturutövande.

Frågor som ställs i de nationella kultur- och fritidsvaneundersökningarna rör i huvudsak om man tagit del av/ besökt konsert, opera, teater, dansföreställning, museum, bio och kulturmiljö men också om man läst bok, lyssnat på musik och utövat eget handarbete/hantverk. Svaren samlas in tillsammans med olika bakgrundsvariabler och ofta även boendeort. Fokus blir något förenklat på stad och landsbygd och vanligen särskiljs mellan storstad och mindre tätort medan landsbygd hanteras mer enhetligt. Genomgående är deltagande i kulturaktiviteter högre i urbana områden.

Delar av den danska kulturvaneundersökningen från 2012 samt specialstudier med svenska SOM-data har riktats mot att undersöka betydelsen av geografisk närhet för att ta del av kultur. Dessa studier pekar mot att avstånd kan ses som en delförklarande faktor. Att ha en geografisk närhet till kultur påverkar i positiv riktning hur ofta vi deltar i och besöker kulturaktiviteter (Magnusson & Wärnlöf Bové 2019, Oscarsson 2011).

Sammantaget är utbildningsnivå den faktor som framstår mest betydelsefull för att förklara skillnader i kulturdeltagande. Detta är något som återkommande framställs i resultaten av de nationella kultur- och fritidsvaneundersökningarna (Kulturanalys Norden 2022c). Utbildningsfaktorn inrymmer potentiellt fler aspekter av de skillnader som kulturvaneundersökningarna pekar mot. Ju högre utbildningsnivå individen har desto högre sannolikhet att inkomsten också är högre. Högre utbildning kan även påverka den kulturella vanan och resursstarka grupper tenderar att ta del av fler former av kultur (Magnusson & Wärnlöf Bové 2019, Kulturanalys Norden 2022c).

Det har i tidigare kapitel framkommit geografiska avståndsskillnader till kulturen. Men det finns också demografiska skillnader i hur totalbefolkningen fördelar sig mellan olika urbana–rurala delar av de nordiska länderna. Samhällsutvecklingen har över tid lett till att andelen högutbildade är högre i storstadsområdena och att flyttmönster inom länderna fortsatt spär på andelen högutbildade i storstadsområden (SCB 2023). Ett genomgående mönster i alla länder, Danmark, Finland, Norge och Sverige, är att de urbana områdena i urban-rural typologin har en högre andel högutbildade än övriga områden. Paralleller kan dras till den nordiska arbetsmarknaden där koncentrationen av högkvalificerade arbeten är högre i storstadsområden än övriga delar. De nordiska länderna ligger överlag över EU-genomsnittet i andel med högskoleutbildning. Här finns nationella skillnader mellan hur länderna klassar utbildningsnivå men det finns snarlika mått i nivå om eftergymnasial (=hög) och gymnasial eller lägre (=medel/låg)

Dessa är harmoniserade utifrån ISCED 2011 (Unesco) där eftergymnasial (hög) nivå motsvarar ISCED nivå 5–8 och ej eftergymnasial (medel/låg) nivå motsvarar ISCED nivå 0–4.

. Andelarna högutbildade skiljer sig något åt mellan de nordiska länderna, det rör sig om cirka 40 % av den arbetsföra befolkningen. Island är inte inkluderat i undersökningen eftersom vi saknar koordinatsatt data om de isländska invånarna i förhållande till utbildningsnivå, andelen högutbildade är dock lägre än grannländerna.  

När vi sätter ihop data om utbildningsnivå med resultatet från avståndsanalyserna, i tabell 6, framkommer skillnader i tillgänglighet.

Tabell 6. Genomsnittligt avstånd till verksamhet, fördelat på utbildningsnivåer och verksamhet.

Källa: Nordregio baserat på uppgifter från nationella statistikmyndigheter.

Folkbibliotek tillsammans med biografer är de verksamheter där kulturen är som mest lokalt närvarande. De andra två verksamheter som ingår i undersökningen, museer och statligt finansierad scenkonstverksamhet är inte lika geografiskt spridda.  I tabellen ovan synliggörs förutom längre avstånd också större skillnader mellan hög- och medel/lågutbildade.

Invånare med högre, eftergymnasial utbildning har över lag högre tillgänglighet till kulturverksamheter. Störst skillnad blir det i relation till statligt finansierade scenkonstverksamheter. Minst skillnad blir det i relation till folkbibliotek. Mellan länderna finns det vissa variationer, där Danmark och Finland visar på mindre skillnader mellan grupperna.

I tabell 7 i tabellbilagan finns en fördelning baserat på urban–rural typologin. En sammantagen tolkning av resultatet är då att fenomenet hög andel högutbildade i de mest urbana områdena sammanfaller med en hög koncentration av kulturverksamheter till sådana områden, vilket leder till att högutbildade har högre tillgänglighet över lag. Hur detta kan tolkas ihop med resultat från kulturvaneundersökningarna är oklart. Det är viktigt att ha med sig att gruppen högutbildade i sig inte är homogen och inte heller de med gymnasieutbildning eller lägre.