Inledning

Att alla ska kunna delta i kulturlivet och att kultur ska vara tillgängligt är centrala målsättningar inom den nordiska kulturpolitiken. Dessa återfinns såväl inom den gemensamma nordiska strategi som inom nationell kulturpolitik (Nordiska ministerrådet 2020, Kulturanalys Norden 2022b). Med start i 1930-tal har policyutvecklingen i Norden inneburit en demokratisering av tillgång till kulturutbud vilket resulterat i en uppbyggnad av kulturell infrastruktur och ökad geografisk spridning.  De nära kopplingar mellan kulturpolitik och en allmän välfärdspolitik som präglar den nordiska kulturpolitiska modellen har medfört att det offentliga tagit ett stort ansvar för kultur och att detta setts som del i allmän service (Duelund 2003, Kulturanalys Norden 2022a). Inte minst har detta handlat om att upprätthålla finansiella resurser och ramar för kulturverksamhet. Samtidigt blir tillgång till kultur och kulturdeltagande ofta problematiserat utifrån urbana–rurala skillnader mellan och inom länderna, där resursfördelning till, och likvärdighet i, kulturverksamhet ifrågasätts.

Under 2022 har Kulturanalys Norden i samverkan med forskningsinstitutet Nordregio fördjupat kunskapen kring tillgänglighet till kultur i de nordiska länderna. Arbetet är en fortsättning på tidigare kartläggningsprojekt som belyst kulturtillgång på kommunnivå i Norden (se Kulturanalys Norden 2022b). I arbetet har kulturverksamheter med hjälp av platskoordinater kartsätts på rutnätsnivå och samkörts med befolkningsdata på samma detaljeringsnivå. Målet är att bättre kunna analysera geografisk spridning och tillgänglighet till kultur, samt utveckla förståelsen av invånarnas trösklar för deltagande i kulturliv.

Tillgänglighetanalyserna tar utgångspunkt i beräkning av geografiska avstånd mellan bostad och kulturverksamhet. Avstånden mäts med hjälp av vägnätet i Norden. De verksamheter som ingått i undersökningen – bibliotek, museer, biografer och statligt finansierad scenkonstverksamhet – har valts ut dels baserat på den allmänna kulturella infrastruktur som etablerats i Norden, dels på grund av möjligheter till rimliga jämförelser inom statistikharmoniseringsarbetet. De fyra kulturverksamheterna står för olika kulturella uttrycksformer och inriktningar.

Syftet med undersökningen är att studera de nordiska invånarnas geografiska tillgänglighet till kultur mätt i reseavstånd. Det som avses är resan, som kan ske till fots, på cykel, med kollektivtrafik eller egen bil, mellan bostad och kulturverk­samhet.  Det finns även ett delfokus på att undersöka skillnader i tillgänglighet mellan invånarna kopplat till socioekonomiska variabler såsom utbildning.

Med undersökningens analyser finns möjligheter att diskutera kulturutbud och tillgänglighet utifrån andra variabler än kommun- och regionindelning samt att med hjälp av kartor visa hur geografiska variationer ser ut. De utgör även ett underlag för att belysa geografiska effekter av nordisk kulturpolitik. Vilket i förlängningen kan användas för att diskutera potentiella kulturutbyten över gränser.

Urvalet av bibliotek, museer, biografer och statligt finansierad scenkonstverksamhet baseras på deras roll i den generella kulturella infrastruktur som byggts upp i Norden. Avgränsningen är den platsbundna, permanenta verksamheten. Studerade verksamheter analyseras utifrån fasta besöksadresser och det blir då den geografiska tillgängligheten kopplad till huvudadress som värderas.

Hur populationerna avgränsats för varje land finns detaljerat beskrivet i metodbilagan och där redogörs även för de olika datakällor som har använts. Data för de självstyrande områdena har varit svårt att sammanställa systematiskt och har därför inte kunnat bearbetas på samma sätt som för de nordiska länderna. Åland ingår delvis i databearbetningarna.

Tillgänglighetsanalyser utifrån koordinatsatt data är ett verktyg för att mer detaljerat undersöka invånarnas tillgänglighet till kultur beräknat på geografiska avstånd. I det här fallet definierat som avstånd med mobilt fordon och sammankopplat med de nationella vägdatabaserna i Norden.

Beräkningarna avser avstånd mellan kulturverksamhet (servicepunkt) och befolkning, och baseras på rutnät om 1000*1000 meter (kilometerruta). Dessa har kunnat göras med hjälp av Nordregios GIS-plattform.  För att möjliggöra samkörning mellan de olika dataunderlagen har koordinatsatta dataunderlag från respektive lands statistikansvariga myndighet/organisation begärts in. Dessa har avgränsats på liknande sätt som de dataunderlag som användes för den kommunbaserade kartläggningen Kulturens geografi i Norden (Kulturanalys Norden 2022). I metodbilagan finns en utförlig beskrivning av hur dataunderlag över kulturverksamheter (servicepunkter) hanterats och bearbetats. En tidskrävande del i det förberedande arbetet har bestått i att säkerställa att det finns koordinatsatt data för varje kulturverksamhet som ingår i undersökningen. Detta arbete har i stor utsträckning bedrivits av Kulturanalys Norden i dialog med datalevererande organisation.

I rapporten används olika sammanvägningar av mått baserat på avståndsberäkningarna. Bland annat har indexberäkning tagits fram av Nordregio, vilken sammanväger tillgänglighet till alla fyra kulturverksamheter samtidigt. Indexmodellen är framtagen i syfte att identifiera områden med liknande förutsättningar vad gäller tillgänglighet. En utförligare beskrivning av denna modell återfinns i metodbilagan. Likaså används för vissa delar ett befolkningsviktat mått som tar hänsyn till befolkningsstorlek i respektive kilometerruta, detta är till för att skapa förståelse för hur avstånd ser ut kopplat till invånartalen.

Genom att använda rutsatta befolkningsdata i beräkningarna blir analysen oberoende av administrativa gränser. I vissa beskrivningar använder vi ändå kommunindelad presentation, inte minst då detta kan vara viktigt för att få en mer lättillgänglig överblick över geografiska skillnader från norr till söder. Eftersom beräkningar utgår från avstånd i kilometer, inte restid, har diskussioner förts kring hur långt det är rimligt att färdas med olika färdsätt. Upplevelsen av reseavstånd är dock olika och förväntningar på service kan variera mellan tät- och glesbebyggda områden.

Beräkningarna har utmynnat i fem avståndsintervaller som används för att bedöma tillgänglighet. Den första intervallen motsvarar ett avstånd upp till 2 kilometer och klassas som mycket hög tillgänglighet. Nästa intervall som sträcker sig från 2 kilometer till 10 kilometer är att betrakta som hög tillgänglighet. Inom båda dessa intervaller kan man som invånare transportera sig på ett lätt sätt, i vissa fall med cykel, till kulturverksamheten. För de längre avstånden krävs mer planering och även mer tid för själva resan. Intervallet 10 kilometer till 40 kilometer används som ett mått på en medelgod (mellan) tillgänglighet. Sista intervallerna däröver, 40 kilometer till 70 kilometer respektive 70 kilometer eller längre, ses i analysen som låg respektive mycket låg tillgänglighet. Vi följer här resonemang från Tillväxtverket (2021) om att längre avstånd, överstigande 45 minuter i restid (här motsvarande avstånd på 40 kilometer eller mer), begränsar invånarnas möjlighet att röra sig mellan platser i vardagen.

Rapporten inleds med en allmän introduktion till syftet att undersöka tillgänglighet till kultur och redogör för avgränsning, metod och material. Därefter följer ett kapitel som diskuterar geografi och den nordiska befolkningens bosättningsmönster samt kulturverksamheters lokalisering. Kapitel tre redogör för resultatet av tillgänglighetsanalyserna inklusive avståndsberäkningar. I efterföljande kapitel diskuteras hur kulturverksamheters lokalisering kan förstås i relation till Nordens lokala arbetsmarknadsregioner samt hur parallella strategier kan öka tillgänglighet. Det femte kapitlet sätter samman en diskussion om nationella kultur- och fritidsvaneundersökningar med uppdelad tillgänglighetsanalys nedbruten på utbildningsnivå. Rapporten avslutas med Kulturanalys Nordens avslutande kommentarer vilka kondenserar resultatet.