Avstånd till kulturen

I detta kapitel redogör vi för tillgänglighetsanalyserna som gjorts med hjälp av avståndsberäkningar. Först presenteras en sammanvägd indexberäkning över tillgänglighet på kommunnivå. Därefter redogörs för avståndsbaserad tillgänglighet till respektive kulturverksamhet.

Medan tidigare studier har begränsats av administrativa enheter såsom kommun, möjliggör denna undersökning även en analys av invånarnas tillgänglighet till kultur oberoende av kommuntillhörighet. Urvalet av inkluderade kulturverksamheter är baserat på den kulturella infrastrukturen som det kulturpolitiska systemet genererat över tid. Det är verksamheter som tillsammans möjliggör en bredd kring att möta olika kulturintressen bland invånarna.

Med tillgång till koordinatssatt data kring kulturverksamheter har det varit möjligt att samköra materialet med koordinatssatt befolkningsdata. Fokus för studien är därmed på avståndsbaserad analys. Resultatet av datakörningar möjliggör en mer exakt studie av avstånd och tillgänglighet baserat på geografi.

Ett sammanvägt mått har tagits fram för att skildra hur det generella mönstret ser ut när det gäller geografiska avstånd och tillgänglighet i olika delar av Norden. Indexet är aggregerat på kommunnivå och väger samman alla fyra kulturverksamheter med varandra. Bäst resultat är 4 vilket symboliserar att den genomsnittliga tillgängligheten till fyra verksamheter är inom ett avstånd på 10 kilometer, motsvarande hög tillgänglighet. Resultatet presenteras i figur 3 och detaljerad metodbeskrivning återfinns i metodbilagan. Avståndsberäkningen är baserad på en befolkningsviktning vilket sätter avståndsresultat i relation till antal invånare i kilometerrutorna (se fotnot 8).

Det går att diskutera huruvida gränsmåttet 10 kilometer är representativt för alla delar av Norden. Avstånd kan upplevas olika beroende på vilket färdsätt som man använder. Det finns säkerligen också skillnader i förväntan på allmän service inom nära räckhåll. I ett landsbygdspräglat område innebär 10 kilometer med bil på en 70-väg en cirka 7 minuter lång resa. Där kanske man är van vid ännu längre avstånd.

Figur 3. Indexerad tillgänglighet till kulturverksamhet.

Källa: Nordregio och Kulturanalys Norden baserat på uppgifter från nationella statistikmyndigheter.

Det är inte ett entydigt mönster som visas på kartan utan resultatet mellan grannkommuner ser olika ut oavsett landsända. Det finns tendenser till att tillgängligheten är varierande med viss försämring i norra Norden och Island. Mest problematiskt är det i de kommuner som i indexeringen fått värdet 0. Många av dessa kommuner präglas av stora geografiska ytor vilket sannolikt bidrar till ett sämre sammanvägt resultat.

Av alla de verksamheter som ingår i undersökningen är tillgängligheten högst till folkbibliotek. Folkbibliotek är ett ansvar för kommunal nivå i alla nordiska länder och det är den kulturverksamhet som styrs med mest uttalade mål om lokal närvaro i lagstiftning. Detta syns också i resultaten av tillgänglighetsanalyser. I Danmark och Finland är det möjligt för kommuner att samverka kring biblioteksverksamhet vilket det inte är i övriga länder (Kulturanalys Norden 2022b).

Isodistans-kartan i figur 4 visar avståndsberäkningar som utgår från platsen där biblioteksverksamheten finns. Det som på kartbilden är mörkröda fält motsvarar den absoluta närheten till biblioteket och innebär avstånd upp till 2 kilometer. Sannolikt utgör fälten dessutom en större befolkningskoncentration och centrumbildning. Vilket också blir samstämmigt med hur det generella bosättningsmönstret ser ut: Norden är mer tätbefolkat i den södra delen och utmed kusterna.

En större del av Nordens invånare har ett reseavstånd på upp till 40 kilometer för att nå folkbibliotek.  Undantag är för nordvästra delarna av Sverige och Islands inland, vilket motsvarar de mörkare gröna fälten på kartan. Dessa delar är samtidigt mycket glesbefolkade vilket framgick av figur 2.

Figur 4. Avstånd till folkbibliotek.

Källa: Nordregio och Kulturanalys Norden baserat på uppgifter från nationella statistikmyndigheter.

I kartbilagan finns i figur 11 en karta där tillgängligheten är aggregerat till kommun- respektive regionnivå. Resultatet pekar på att flertalet kommuner (och även regioner) har hög tillgänglighet till folkbibliotek. Även om det finns avståndsskillnader mellan norr och söder är det inte ett entydigt mönster som hänger ihop med befolkningskoncentrationer. Det vanligast förekommande är genomsnittligt avstånd på upp till 10 kilometer. För vissa kommuner är det så kort som 2 kilometer.

Den geografiska närvaron av folkbibliotek möjliggörs även genom obemannade lösningar och mobila bibliotek i form av bussar eller bilar i olika delar. För Sveriges del vet vi exempelvis att det 2020 fanns 81 bokbussar i Sveriges 290 kommuner.

Tillgängligheten till folkbibliotek är generellt hög, medelavstånd från befolkade rutor är 11,2 kilometer i Norden och motsvarar grovt uppskattat en resa i fordon på cirka 10 minuter. Här skiljer det sig dock åt mellan länderna, medianavståndet är 9 kilometer. Det allra längsta avståndet är 182,5 kilometer men tre fjärdedelar av befolkningen i de nordiska länderna når ett bibliotek inom 14,3 kilometer.  Invånarna i Danmark har i medel ett kortare avstånd (7,4 kilometer) än invånare i Island (21,6 kilometer)). Avståndet i övriga nordiska länder är ganska likt, invånare i Sverige har i medel 10,3 kilometer och motsvarande för Finland och Norge är 12,6 respektive 12,5 kilometer.

Tabell 2. Befolkningsviktat avstånd respektive medelavstånd till folkbibliotek, per urban–rural kategori.

Källa: Kulturanalys Norden baserat på uppgifter från Nordregio och nationella statistikmyndigheter.

Just folkbibliotek är en allmän service som ofta ingår i tillgänglighetsanalyser och då får representera en basservice likt matbutik, bensinstation, apotek etcetera. En utmaning med att spegla invånarnas avstånd till kultur är dock att hur många invånare som är bosatta i respektive kilometerruta skiljer sig väldigt mycket åt. Det finns också skillnader mellan olika geografiska delar vilket figur 4 visar.

Av tabell 2 framkommer förutom medelavstånd per urban–rural kategori även ett befolkningsviktat avståndsmått. Syftet är att synliggöra avstånd som tar hänsyn till hur många som berörs. De låga invånartalen för vissa av kilometerrutorna gör att det framräknade avståndet viktats ned när de sätts samman med kilometerrutor med högre befolkningstal (se fotnot 9).  Det blir därför större skillnader mellan det befolkningsviktade avståndet och medelavståndet för glest befolkade rurala områden. Över lag blir de befolkningsviktade avstånden kortare. Inte minst blir det väldigt tydligt för Island där det befolkningsviktade genomsnittliga avståndet till folkbibliotek är 3,4 kilometer (vilket i analysen värderas som hög tillgänglighet) medan medelavståndet för befolkade rutor är 21,6 kilometer (vilket i analysen värderas som medelgod tillgänglighet).

När avståndsberäkningar görs för övriga kulturverksamheter som ingår i undersökningen varierar kartornas utseende. Begränsningar i jämförelse mellan länderna är här större eftersom tillgång till dataunderlag varierar.

För museer har vi valt att inkludera främst professionellt driven verksamhet. Denna har avgränsats till ett minimum av en årsarbetskraft och ett visst besökstal.

För Sverige har dataunderlag tagits fram för de verksamheter som rapporterar in minst en årsarbetskraft. För Danmark, Norge och Finland har vi kunnat använda underlag på en finare aggregeringsnivå motsvarande små museer med ca 5000 eller fler besökare per år. Detta är ett sätt att skapa jämförbarhet mellan populationerna.

För biografer har vi använt dataunderlag från de branschföreträdare som samlar biografägare nationellt. Det innebär att vi för både museer och biografer saknar vissa verksamheter som drivs i alternativ regi och inte minst många av de som är ideellt baserade. För scenkonstverksamhet har vi inte haft möjlighet att följa aktiviteter och föreställningar som sker i turnerande form. Fokus är bara på besöksadress för den statligt hel- eller delfinansierade scenskonstverksamheten. I förekommande fall kan invånarna ha tillgång till mer lokal verksamhet än de som synliggörs i kartorna.

Biografer är den kulturinstitution som är nästan lika förekommande lokalt som folkbibliotek. Film på biograf kan i mångt och mycket tolkas som ett uttryck för populärkultur där det också finns kommersiella intressen. Det är inget lagstadgat uppdrag i något land men det förekommer att offentliga aktörer driver verksamhet på kommunal nivå. Även föreningsdriven biografverksamhet är vanlig i vissa länder.

Figur 5. Avstånd till biografer.

Källa: Nordregio och Kulturanalys Norden baserat på uppgifter från nationella statistikmyndigheter.

Kartbilden i figur 5 är snarlik figur 4 men domineras mer av gula fält eftersom spridningen av biografer är något glesare. Tillgängligheten till biografer är generellt hög och förekomsten av verksamheter följer befolkningsmönster i övrigt. Det innebär att det finns vissa geografiska skillnader mellan södra och norra delarna av Norden.

I kartbilagan finns i figur 12 invånarnas medelavstånd aggregerat till kommun- respektive regionnivå. Resultatet pekar på att flertalet kommuner (och även regioner) har en hög till medelgod tillgänglighet till biografverksamhet. Sammantaget gör det att flertalet kommuner i Norden har tillgång till en biograf inom den egna kommunen. Här finns det dock skillnader mellan länderna – där spridningen är mer jämn i Sverige och Danmark medan övriga nordiska länder också har kommuner med låg tillgänglighet (avstånd över 40 kilometer) till biografer. I Norge och Finland förekommer mobila biografer som transporteras över kommungränser, dessa har inte inkluderats i analysen så den faktiska tillgången ser egentligen bättre ut.

Sammantaget är det nordiska medelavståndet till biografer 21,3 kilometer, vilket är betydligt större än det för folkbibliotek.

Medianavståndet är 16,6 kilometer vilket signalerar att spridningen är skev och att fler har kortare resväg men att det finns de med väldigt mycket längre till biografer. Tre fjärdedelar av befolkningen i de nordiska länderna har en biograf inom 26,6 kilometer. 

Som tidigare är det invånare i Danmark som har närmast, i medel är avståndet för danskarna 11,4 kilometer. Motsvarande för Sverige är 16,4 kilometer. Finland och Norge påminner mycket om varandra i resultatet – medelavstånd är 26,1 respektive 25,8 kilometer. Längst avstånd till biograf har invånarna i Island, med ett medelavstånd på 66,9 kilometer. 

Ytterligare skillnader mellan urbana och rurala områden samt mellan ett befolkningsviktat avstånd och ett medelavstånd synliggörs i tabell 3.

Tabell 3. Befolkningsviktat avstånd respektive medelavstånd till biografer, per urban–rural kategori.

Källa: Kulturanalys Norden baserat på uppgifter från Nordregio och nationella statistikmyndigheter.

Över lag blir de befolkningsviktade avstånden kortare, främst synliggörs detta på landnivå medan det för respektive urban–rural kategori är mindre skillnader. Här sticker Finland och Sverige ut något när det gäller de mest rurala områdena som uppvisar större skillnader. På landnivå är det annars störst skillnad mellan medelavstånd och ett befolkningsviktat avstånd i Island.

Tillgängligheten till museiverksamhet är sämre än den för tidigare nämnda verksamheter. Främst beror detta på att den geografiska spridningen är sämre och färre verksamheter utgör grund för analysen.

Kartan, i figur 6, som representerar de nordiska invånarnas avstånd till museiverksamhet är mer grön än tidigare figurer och de gröna fälten sprider sig även ner i de södra delarna av länderna. Det innebär att tillgängligheten varierar mer och rör sig från tämligen korta avstånd till avstånd över 40 kilometer. Beroende på vad museet erbjuder för kulturaktiviteter utöver utställningar och samlingar kan man tänka att det varierar hur frekvent varje invånare besöker verksamheten.

Figur 6. Avstånd till museer.

Källa: Nordregio och Kulturanalys Norden baserat på uppgifter från nationella statistikmyndigheter.

Danmark fortsätter att skilja sig från övriga nordiska länder när det gäller generell tillgänglighet till kultur. I kartbilagans figur 13 framkommer att avstånden till museiverksamheten generellt rör sig inom en medelgod tillgänglighet (10–40 kilometer), men att den geografiska spridningen och därmed tillgängligheten är lägre i ruralt dominerade kommuner.

Det är invånare i Danmark som har närmast till museer med ett avstånd från befolkade rutor på 11,7 kilometer i medel. De danska museerna ligger också närmare varandra.  För Norge och Sverige är medelavståndet det dubbla och för Finland och Island det tredubbla. Sammantaget för alla länder ligger medelavståndet på 24,6 kilometer men det finns stora variationer. Medan den sista procenten har avstånd mellan 114,1 och 241,8 kilometer har 75 % av invånarna i Norden ett museum inom 30,6 kilometer.

Tabell 4 tydliggör ytterligare de stora avståndsskillnader som råder.

Tabell 4. Befolkningsviktat avstånd respektive medelavstånd till biografer, per urban–rural kategori.

Källa: Kulturanalys Norden baserat på uppgifter från Nordregio och nationella statistikmyndigheter.

Genomgående visar tabellen att det blir skillnader mellan den avståndsberäkning som tar hänsyn till hur många som bor i respektive befolkade kilometerruta och den avståndsberäkning där man bara beräknar medelavstånd rakt av. Störst blir skillnaderna i Finland och Island.

För statligt finansierade scenkonstverksamhet är den geografiska spridningen än mer begränsad än för övriga kulturverksamheter. Det är främst invånare bosatta i de urbana områdena som har nära. Resultatet hänger också ihop med att scenkonstinstitutionerna är betydligt färre till antal. Som tidigare beskrivits i Kulturanalys Norden (2022b) är verksamheter inom scenkonst många gånger styrda med politiska mål om turnerande, uppsökande verksamhet. I praktiken innebär det att uppsatta föreställningar dels spelas på den fasta scenen (den plats som synliggörs i rapportens analys), dels turnerar till andra scener inom ett större geografiskt område.

Figur 7. Avstånd till statligt finansierad scenkonstverksamhet.

Källa: Nordregio och Kulturanalys Norden baserat på uppgifter från nationella statistikmyndigheter.

Invånarnas avstånd till scenkonst, oavsett hur många som bor i kilometerrutan, är i medel 57 kilometer. Av kartan i figur 7 framgår dock att stora geografiska delar i Island, Norge, Sverige och Finland har avstånd som överstiger 70 kilometer. För att få till en fungerande struktur är det för dessa områden avgörande att det parallellt också finns just en turnerande scenkonstverksamhet. Avstånd som ger över 60 minuter resväg försvårar för ett likvärdigt deltagande i kulturlivet (se tidigare resonemang i metod och material–avsnittet).

När resultatet presenteras aggregerat på kommun- respektive regional nivå, figur 14 i kartbilagan, förstärks bilden av att den platsbundna scenkonstverksamheten är knuten till de geografiska områden som har en högre befolkningstäthet.

Tabell 5. Befolkningsviktat avstånd respektive medelavstånd till statligt finansierad scenkonstverksamhet, per urban–rural kategori.

Källa: Kulturanalys Norden baserat på uppgifter från Nordregio och nationella statistikmyndigheter.

Medelavstånd såväl som befolkningsviktat avstånd till scenkonstverksamhet skiljer sig mycket åt mellan länderna och inom den urban-rurala kategoriseringen. Medan de inre urbana områdena präglas av hög till medelgod tillgänglighet, präglas de glest befolkade rurala områdena av mycket låg tillgänglighet. Danmark är återigen ett undantag, här har invånarna i glest befolkade områden bättre tillgänglighet än grannländerna. Samtidigt är det ytterst få av de befolkade rutorna i Danmark som klassas som glesbygd.