Kartläggning

I det här avsnittet presenteras kartläggningen av hur arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck är organiserat i de olika nordiska länderna och de självstyrande områdena. Följande frågor besvaras:

Vilka förståelser av frågan om hedersrelaterat våld och förtryck finns i de olika nordiska länderna på policynivå? Vilka andra begrepp används och hur?
Hur är arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck organiserat i de olika nordiska länderna på strategisk nivå? Vilka huvudsakliga aktörer, uppdrag och insatser kan identifieras?

Danmark

I regeringsunderlaget Ansvar for Danmark: Det politiske grundlag for Danmarks regering uttrycker den danska regeringen nolltolerans mot att kvinnor utsätts för våld och negativ social kontroll. Det uppmärksammas att i synnerhet kvinnor med invandrar- eller flyktingbakgrund är överrepresenterade på landets kvinnokriscentrum. Regeringen uttrycker också sin vilja att stärka det förebyggande arbetet genom att förbättra stöd och hjälp för de våldsutsatta. En önskan utrycks om större och ihärdigare fokus på arbetet mot negativ social kontroll.

Begrepp och begreppsanvändning

Hedersrelaterade konflikter

I Danmark används begreppen ”æresrelaterade konflikter” och ”negativ social kontrol”. Begreppet ”æresrelaterat brott” används också inom rättsväsendet. Hedersrelaterade konflikter förstås som konflikter som uppstår inom nära familjerelationer och som beror på en uppfattning om att familjens heder har skadats. Familjens heder är i sin tur kopplad till en idé att familjens intresse är överordnat och att individens handlingar påverkar hela familjen (kollektivet) och dess heder. Begreppet ”hedersrelaterad” syftar på den bakomliggande orsaken till konflikter – en uppfattning att kollektivets eller familjens heder har skadats. Begreppet ”konflikt” används för att belysa oförenliga attityder, intressen, övertygelser och värderingar hos de inblandade parterna i förhållande till det upplevda förtalet och fokus ligger på intressekonflikt.

I beskrivningen av hedersrelaterade konflikter betonas den kollektivistiska dimensionen (”en kollektivistisk livsåskådning”) som kommer i konflikt med individers rätt till självbestämmande. Enligt den kollektivistiska livsåskådningen förväntas individer anpassa sig till kollektivet (familjen) och de patriarkala hedersnormerna. Familjen tycks ha rätt att styra och begränsa den enskilda familjemedlemmens möjlighet att själv bestämma över sina nära relationer, val av utbildning, lämpliga kläder och så vidare. Det är den närmaste familjen och storfamiljen (inklusive far- och morföräldrar, farbröder, mostrar) som ingår i kollektivet. Kontroll av enskilda familjemedlemmar har två funktioner: att bestraffa ärekränkande beteende och förhindra sådant beteende. På det sättet används begreppet negativ social kontroll som en strategi tillsammans med fysiskt och psykiskt våld, sexuellt våld, ekonomiskt våld, isolering, uppfostringsresor och ofrivilliga utlandsvistelser. Hedersmord och kvinnlig könsstympning beskrivs som de värsta formerna.

Negativ social kontroll

Våld och kontroll används både med syftet att bestraffa de som bryter mot de normer och beteende som familjen eller kollektivet anser vara anständigt (hederligt) och för att förhindra sådant beteende som kan uppfattas som normbrott. Negativ social kontroll är en av strategierna tillsammans med andra våldsuttryck såsom fysiskt, psykiskt, ekonomiskt och sexuellt våld. De speciella uttrycksformerna inkluderar uppfostringsresor, ofrivillig utlandsvistelse, kvinnlig könsstympning och hedersmord. I diskussionen kring negativ social kontroll syftar man på kvinnor och flickor med invandrarbakgrund och menar att de ska ha samma rättigheter som etniskt danska kvinnor och flickor. På interventionsnivån finns även fokus på mäns och pojkars dubbla position som förövare respektive utsatta. Det finns även fokus på lgbti-personer och religiösa avfällingar som särskilt utsatta målgrupper.

Arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck

Arbetet mot hedersrelaterat våld i Danmark omfattar flera sektorer, där statliga myndigheter, kommuner, frivilligorganisationer och specialiserade enheter arbetar tillsammans för att förebygga och bekämpa våldet. Den danska strategin fokuserar på att skydda de utsatta, utbilda yrkesverksamma och öka medvetenheten om problemet i samhället.

Arbete på strategisk nivå

Den danska regeringen har under de senaste åren antagit flera handlingsplaner som innehåller specifika åtgärder mot hedersrelaterat våld. Dessa handlingsplaner inkluderar förebyggande åtgärder, skydd och stöd för våldsutsatta samt utbildning och kompetensutveckling för yrkesverksamma.

Ansvarigt ministeriet/departement	Udlændinge- og Integrationsministeriet (Migrations- och integrationsdepartementet)
Aktörer på nationell nivå	Nationalt Center mod Æresrelaterede Konflikter (MÆRK) (Nationellt Centrum mot hedersrelaterade konflikter) Sikkerhedskonsulenterne (Säkerhetskonsulterna) Koordinationsenheden mod genopdragelsesrejser og ufrivillige udlandsophold (Koordinationsenhet mot uppfostringsresor och ofrivillig vistelse utomlands) Ligestillingsministeriet (Jämställdhetsdepartementet) Sundhedsstyrelsen Social- og Boligstyrelsen Ankestyrelsen Familieretshuset STUK – Styrelsen for Undervisning og Kvalitet (Børne- og Undervisningsministeriet) SVÆV-teams – Specialiserede teams til sager om vold i nære relationer, voldtægt, stalking og æresrelaterede forbrydelser i politiet VISO – Den national Videns og Specialiseringsorganisation
Strategiska styrdokument	Et frit liv i Danmark - Regeringens styrkede indsats mod negativ social kontrol og parallelsamfund 2025-2028 Barnet lov: Kommunale beredskabsplaner for æresrelaterede konflikter og negativ social kontrol Reformen Børnene Først: Indsatsteam Familiebehandling National handlingsplan mod partnervold og partnerdrab 2023-2026 (Nationell handlingsplan mot våld i nära relationer och partnermord) Plads til forskellighed i fællesskabet - LGBT+ handlingsplan 2022-2025

National handlingsplan mod partnervold og partnerdrab 2023-2026 (Nationell handlingsplan mot våld i nära relationer och partnermord 2023–26) togs fram 2023 och innehåller flera initiativ, bland annat ”Utveckling av ett systematiskt screeningverktyg för hälso- och sjukvårdspersonal i mötet med gravida och nyblivna föräldrar”, för att fånga upp förekomsten av våld i nära relationer, våld i nära relationer, inklusive hedersrelaterat våld och negativ social kontroll”. I samband med regeringens nationella handlingsplan har Socialstyrelsen i samarbete med Myndigheten för internationell rekrytering och integration samt Nationellt Centrum mot hedersrelaterade konflikter tagit fram ett underlag för yrkesverksamma för att upptäcka våld i nära relationer, inklusive hedersrelaterade konflikter, bland annat handböcker som riktar sig till kommunanställda, mödravård, hälso- och sjukvård och allmänmedicin i Danmark.

Under maj 2024 tog Socialstyrelsen tillsammans med Myndigheten för internationell rekrytering och integration fram en handbok för att upptäcka våld i nära relationer bland gravida, blivande mammor och nyblivna föräldrar. Syftet med underlaget är att höja kunskap bland hälso- och sjukvårdspersonal i frågor om våld i nära relationer. Det konstateras att möten med patienter inom mödravården erbjuder en sällsynt möjlighet att upptäcka hedersrelaterat våld. Enligt underlaget definieras etniska minoriteter som särskild sårbara. Den särskilda sårbarheten beror på begränsade möjligheter att ta kontakt med hälso- och sjukvård på grund av bristande kunskaper om hur hälso- och sjukvårdssystemet fungerar och bristande kunskaper i danska. Det noteras att det finns stora skillnader mellan olika etniska grupper, men samtidigt kan konstateras att medborgare med invandrarbakgrund generellt kontaktar hälso- och sjukvård mer sällan. Inom gruppen lyfts kvinnor med etnisk minoritetsbakgrund fram som särskilt utsatta på grund av flera skäl, såsom svåra migrationsprocesser, avsaknaden av tillräckliga ekonomiska resurser, liten anknytning till arbetsmarknaden, social isolering och brist på socialt nätverk i Danmark. Det är också en målgrupp som i större utsträckning utsätts för diskriminering.

Huvudsakliga aktörer, uppdrag och insatser

Nationalt Center mod Æresrelaterede Konflikter, MÆRK (Nationellt Centrum mot hedersrelaterade konflikter), är en del av Styrelsen for International Rekruttering og Integration, SIRI (Myndigheten för internationell rekrytering och integration) som ligger under Migrations- och integrationsdepartementet. Innan MÆRK etablerades år 2024 ansvarade Kontoret för mångfald och förebyggande på SIRI för uppgifter relaterade till hedersrelaterade konflikter och negativ social kontroll. År 2024 överfördes ansvaret för dessa uppgifter till MÆRK, som samtidigt fick ett förstärkt mandat att samordna nationella insatser inom området. I Regeringsunderlag från 2022 uttryckte den danska regeringen en önskan om större och ihärdigare fokus på arbete mot negativ social kontroll. Regeringen skriver: ”Vi ønsker et større og vedholdende fokus på, hvordan vi som samfund gør op med negativ social kontrol, så piger og kvinder med indvandrerbaggrund nyder samme rettigheder og frihed som danske kvinder og mænd.”

I MÆRK:s ansvar ingår följande uppgifter:

Rådgivning till kommuner och andra aktörer, inklusive andra myndigheter och civilsamhällesaktörer, om förebyggande och hantering av hedersrelaterade konflikter.
Utbildning och kompetensutveckling för professionella som arbetar med dessa frågor.
Samordning av insatser på nationell nivå och utveckling av metoder och verktyg för att hantera hedersrelaterade konflikter.
Insamling och spridning av kunskap om hedersrelaterade konflikter.
Sekretariatstjänster för säkerhetskonsulterna, samordningsenheten mot ofrivillig utlandsvistelse och omskolningsresor, samt ett nytt system med rättighetsrådgivare inom ungdomsutbildningen.

MÆRK erbjuder två typer av rådgivningstjänster: den ena via centrats generella rådgivning och den andra via den nationella gruppen av sikkerhedskonsulenter (säkerhetskonsulter). Den generella rådgivningen erbjuder rådgivning till yrkesverksamma inom kommuner, professionella som arbetar inom kommuner och andra myndigheter. Representanter från civilsamhället kan också kontakta MÆRK för att få råd utifrån kunskap och erfarenhet om förebyggande insatser. Rådgivningstjänsten omfattar:

Förebyggande, upptäckt och hantering av hedersrelaterade konflikter och negativ social kontroll.
Hur arbetet kan optimeras och organisera på ett mer effektivt sätt.
Kartläggning och förstärkning av samarbete mellan civilsamhället och kommuner.

MÆRK erbjuder också kompetensutveckling för yrkesverksamma inom följande områden:

Hedersrelaterade konflikter och negativ social kontroll.
Lagstiftning som rör hedersrelaterade konflikter och negativ social kontroll.
Hantering av tvivel bland professionella.
Negativ social kontroll som ett hinder för etniska minoritetskvinnors anställning.
Demokratisk bildning och mänskliga rättigheter.
Slutna familjer och miljöer.

MÆRK ger även utbildarkurser, det vill säga kommunalanställda utbildas för att kunna agera som resurs- och kunskapspersoner med särskild kompetens att ge vägledning och råd till sina kollegor om hedersrelaterade konflikter och negativ social kontroll.

Sedan 1 april 2024 när den nya lagen (Barnets lov, LBK nr 83 af 25/01/2024) trädde i kraft är varje kommun skyldig att ha en beredskapsplan för att förebygga, upptäcka och hantera hedersrelaterade konflikter och negativ social kontroll riktad mot barn, unga och deras familjer att göra en screening för hedersrelaterade konflikter och riskbedömning. MÆRK ger processtöd till kommunerna för att ta fram beredskapsplaner.

Det nationella säkerhetskonsultteamet etablerades år 2018 som en del av den nationella handlingsplanen mot hedersrelaterade konflikter och negativ social kontroll. Säkerhetskonsulter erbjuder rådgivning på ärendenivå till yrkesverksamma och medborgare om hedersrelaterade konflikter och uppfostringsresor. De är förankrade i fem regioner och har kontor i fyra kommuner: Köpenhamn, Aarhus, Odense och Aalborg, men arbetar som nationellt team och erbjuder rådgivning till alla i landet oavsett kommuntillhörighet.

Säkerhetskonsulter ger rådgivning om riskbedömningar och säkerställandet av medborgares trygghet och säkerhet. Rådgivningen gäller frågor om hedersrelaterade konflikter, negativ social kontroll, uppfostringsresor och ofrivillig utlandsvistelse. Säkerhetskonsulter ger stöd till yrkesverksamma i enskilda ärenden och samordnar arbete med andra myndigheter och berörda aktörer. Rådgivning till medborgare berör exempelvis frågor om vilka alternativ som finns, vilka rättigheter medborgare har, hur ens beteende (exempelvis på nätet) kan påverka säkerheten och så vidare.

Säkerhetskonsulter ger stöd genom samordning av insatser för aktörer inom kommuner och statliga myndigheter, samt andra insatser i relation till specifikt ärende. Detta sker frivilligt. En central uppgift här är att göra alla parter förtrogna med den specifika, aktuella riskbedömningen. Medborgaren ska alltid vara nära involverad och informerad och samordningen ska ske på ett sätt som stödjer medborgarens egenmakt och att medborgaren tar ansvar för sin egen situation. Det är viktigt att notera att säkerhetskonsulter inte tar över myndighetsfunktionen i ett specifikt ärende utan ger stöd till relevanta aktörer i ärendet. Det är fortfarande kommuner som har det främsta ansvaret i enskilda ärende.

Koordinationsenheden mod genopdragelsesrejser og ufrivillige udlandsophold (Koordinationsenhet mot uppfostringsresor och ofrivilliga utlandsvistelser) inrättades år 2020. Den består av företrädare av det nationella säkerhetskonsultteamet, Migrationsverket och Utrikesdepartementet. Koordinationsenheten har i uppgift att samordna rådgivningen i ärenden om ofrivilliga utlandsvistelser mellan enhetens medlemmar och andra berörda myndigheter och aktörer. Koordinationsenheten ger också råd till kommuner, myndigheter och medborgare samt andra relevanta aktörer.

SIRI/MÆRK administrerar en pool av medel som UD och kommunerna kan ansöka om helt eller delvis täckning av utgifter från, för repatriering av personer över 18 år som ofrivilligt vistas utomlands på grund av hedersrelaterade konflikter. UD:s säkerhetstjänst/medborgarservice ska kontaktas.

Migrationsverkets jourtelefon för unga utsatta för tvång erbjuder vägledning till unga som riskerar att skickas på ofrivillig utlandsvistelse, samt till återförenade kvinnor som vill lämna ett äktenskap som präglas av fysiskt och/eller psykiskt våld och behöver riktad vägledning i förhållande till möjligheten att behålla sitt uppehållstillstånd. Myndigheter, stödpersoner och andra personer som vill ha vägledning i samband med ovanstående problem kan också kontakta det danska migrationsverket.

Den national Videns og specialiseringsorganisation, VISO, (Nationellt kompetenscentrum) ger kostnadsfri rådgivning och utredning om hedersrelaterade konflikter till yrkesverksamma inom kommuner. I enskilda fall erbjuder VISO råd och utredning till professionella när en medborgare under eller över 18 år utsätts för en hedersrelaterad konflikt. Rådgivningen kan till exempel omfatta riskbedömning, professionell rådgivning och samtal med en ung person i riskzonen och familjen. I så kallade gruppärenden, som kännetecknas av en konkret, lokal utmaning i förhållande till en begränsad grupp av medborgare med samma problem, erbjuder VISO kompetensutveckling av myndighetshandläggare och andra professionella.

Kommunerna i Danmark har en nyckelroll i att identifiera och hantera fall av hedersrelaterat våld. De ansvarar för att erbjuda skydd och stöd till individer som riskerar att utsättas för våld. Här ingår att tillhandahålla skyddade boenden. Kommunerna arbetar också med att integrera förebyggande åtgärder i skolor och andra lokala institutioner. I kommunernas ansvar ingår att vidta föregripande åtgärder när det finns oro för att barn, eller vuxen, utsätts för hedersrelaterat våld. Det kan till exempel vara ett erbjudande om familjebehandling, en stödkontaktperson eller andra föregripande åtgärder. Vid insatser är det kommunens uppgift att stödja det säkerhetsinriktade och rehabiliterande arbetet. Insatser inleds mot personer som utsätts eller riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld eller kontroll.

Enligt Socialtjänstlagen (Servicelagen 12 a §) ska kommuner erbjuda kostnadsfri rådgivning till personer över 18 år som söker hjälp på grund av hedersrelaterade konflikter. Vuxna som riskerar att bli utsatta för en allvarlig hedersrelaterad konflikt ska erbjudas en handlingsplan om kommunen anser det nödvändigt. Kommuner är också ansvariga för integration av nyanlända som varit tvungna att flytta mellan kommuner på grund av hedersrelaterade konflikter.

Reformen Barnen först (Børnene Først) bygger på principerna i barnlagen (Barnets lov) och innefattar även inrättandet av specialiserade insatser som insatsteam och familjebehandling riktat till etniska minoritetsfamiljer.

Insatsteamet syftar till att säkerställa tidiga och samordnade insatser som skyddar barn och unga från våld, negativ social kontroll och andra sociala utmaningar genom att erbjuda riktat stöd till familjer i utsatta situationer (samarbete mellan MÆRK, Social- och Bostadsstyrelsen och Klagenämnden).

Familjebehandling syftar till att stödja hela familjen i att förändra olämpliga mönster och främja en positiv utveckling i hemmet, med särskild uppmärksamhet på kulturella och sociala förhållanden som kan påverka icke-västerländska familjer.

Exempel på frivilligorganisationer

I Danmark finns flera frivilligorganisationer som arbetar med frågor om hedersrelaterat våld. RED Rådgivning är en nationell organisation som erbjuder professionell rådgivning kring hedersrelaterade konflikter. RED Rådgivning ger råd, inklusive via RED Stödlinje, till både unga, vuxna, föräldrar och yrkesverksamma som antingen upplever eller arbetar med hedersrelaterade konflikter. RED Rådgivning erbjuder möjlighet till psykologsamtal eller fysisk traumabehandling för att bearbeta trauma och har ett nätverk av psykologer och fysiska traumaterapeuter i hela Danmark. RED Safehouse erbjuder särskilda skyddade boende för både män och kvinnor som är utsatta för negativ social kontroll, hedersrelaterat våld, tvångsäktenskap eller hot om det. RED+ är ett kriscenter för minoritetsetniska lgbti-ungdomar i åldern 16–30 år med hedersrelaterade problem. Søstre mod vold og kontrol är en ideell förening som utbildar volontärer och arbetar för kvinnors frihet och jämlikhet genom rådgivning och stöd.

Identifierade utmaningar

I det analyserade materialet har inga utmaningar nämnts explicit. Det som ändå kan lyftas upp här är de utmaningar som identifierades i samband med en utvärdering av National handlingsplan til forebyggelse af æresrelaterede konflikter og negativ social kontrol från 2016. Handlingsplanen föreslog flera åtgärder och initiativ som implementerades under 2017–2020 och dessa presenterades i utvärderingen, inklusive reseteamet (Rejseholdet) och de nationella säkerhetskonsulterna.

Utvärderingen visade att handlingsplanen sammantaget har uppfyllt syftet med de fyra områden som beskrevs i planen. Några utmaningar har däremot lyfts upp, som till exempel resursfrågan. Utvärderingen har slagit fast att det inte har avsatts tillräckliga resurser för de föreslagna insatserna. Det påpekades att det behövs fler evakueringsboenden och mer resurser för att tillgodose behovet av psykologisk hjälp. Säkerhetskonsulterna har också saknat resurser för att sprida kunskap till de kommuner där de inte är etablerade.

Vidare lyfter utvärderingen ett kvarstående behov av kunskap bland yrkesverksamma. Bland annat pekade nyckelpersoner som intervjuades i samband med utvärderingen på att det fortfarande saknas kunskap om sambandet mellan hedersrelaterade konflikter och negativ social kontroll och andra sociala problem (till exempel, arbetslöshet, resursbrist, medborgarnas bostadssituation mm.). De pekade också på att det saknas kunskap om sambandet mellan brottsutövning och pojkars roll i negativ social kontroll som både offer och förövare, samt kunskap om goda exempel i relation till placering av barn som är direkt eller indirekt involverade i hedersrelaterade konflikter och negativ social kontroll.

Slutsatser och kommentarer

Arbetet mot hedersrelaterat våld i Danmark är omfattande och involverar en rad olika aktörer, inklusive statliga myndigheter, kommuner, frivilligorganisationer och specialiserade center. Insatserna är inriktade på att förebygga våldet, skydda de utsatta och utbilda yrkesverksamma, med en stark betoning på samarbete och specialisering inom området. Mellan 2017–2020 implementerades en nationell handlingsplan som var specifikt riktat på förebyggande av hedersrelaterade konflikter och negativ social kontroll.

I Danmark tillhör frågan om hedersrelaterat våld det integrationspolitiska området. I Regeringsunderlaget 2022 uppmärksammas att kvinnor med invandrar- och flyktingbakgrund är överrepresenterade på landets kvinnokriscentrum och att flickor och kvinnor med invandrarbakgrund ska ha samma rättigheter som etniska danska kvinnor och flickor. Trots att det inte benämns explicit att dessa kvinnor och flickor är utsatta för just hedersrelaterat våld kan det tolkas som ett underförstått antagande, eftersom så mycket fokus läggs just på integration och demokratisk bildning och kunskapsspridning om mänskliga rättigheter.

Denna tudelning mellan etniska danska och minoriteter görs explicit i olika styrdokument och ansvariga myndigheters webbsidor. Begreppet ”hedersrelaterade konflikter” betonar också just oförenlighet mellan olika värderingar, övertygelser och intressen, som uppstår mellan invandrarfamiljer med patriarkala hedersnormer och de enskilda individer som sätter sig emot dessa normer och på så sätt tolkas som att de anammar danska värderingar.

Etniska minoriteter benämns som särskilt sårbara grupper på grund av begränsade möjligheter att ta kontakt med samhällsinstanser (exempelvis, hälso- och sjukvård). Sådan begränsning förklaras genom begränsade kunskaper om hur samhället fungerar och begränsade kunskaper i danska. När begränsningen förstås på det sättet, är det logiskt att se just informationsinsatser och kunskapsspridning som en lösning, men även andra orsaker till särskilda sårbarheten nämns, såsom svåra migrationsprocesser, otillräckliga socioekonomiska resurser, liten anknytning till arbetsmarknad och utsatthet för diskriminering. Å ena sidan kan perspektivet hedersrelaterat våld genom integration bidra till att synliggöra fler former av utsatthet på individuella och strukturella nivåer, men å andra sidan kan det också leda till ytterligare stigmatisering av dessa grupper.

Vad som kännetecknar den danska kontexten ytterligare är att mycket fokus läggs på säkerhet, som till exempel inrättande av säkerhetskonsulter, en operativ verksamhet som bistår olika myndigheter och kommuner i frågor om utlandsresor, ofrivillig utlandsvistelse och så kallade uppfostringsresor. Riskbedömningar, beredskapsplaner och andra säkerhetsfrågor är en viktig del i arbetet mot alla typer av våld. När dessa frågor uppmärksammas mer just i relation till hedersrelaterat våld så bidrar det däremot till det redan existerande narrativet om det hedersrelaterade våldets särart – att det anses vara farligare än våld i nära relationer i andra kontexter.

Finland

Hedersrelaterat våld har på senare tid börjat uppmärksammas i Finland i allt större utsträckning, medan frågor om könsstympning och tvångsäktenskap sedan länge varit aktuella samhällsfrågor i den offentliga debatten. I nuläget finns det inte någon särskild strategi som fokuserar specifikt på hedersrelaterat våld, men det går att särskilja två perspektiv på hur arbetet mot hedersrelaterat våld kan förstås. Enligt det första är hedersrelaterat våld en form av könsrelaterat våld, våld i hemmet eller våld i nära relationer. Enligt det andra är hedersrelaterat våld en form av våld mot barn, som i sin tur är också könsrelaterat och kopplat till heteronormativa föreställningar kring flickor och pojkars beteende.

Begrepp och dess användning

I Finlands nationella policys och strategiska styrdokument används oftast begreppet ”hedersrelaterat våld”, men användning av ”negativ social kontroll” förekommer också. Definitionen av hedersrelaterat våld återfinns i den nationella Programmet för bekämpning av våld mot kvinnor 2020–2023 och Åtgärdsplan för förebyggande av våld mot barn 2020–2025 ”En barndom utan våld”.

Under 2021 och 2023 hölls workshops med syftet att utveckla terminologi relaterad till hedersrelaterat våld. Representanter från olika ministerier, organisationer, aktörer och forskare deltog i workshops. Samarbetet resulterade i en lista över termer som rekommenderas och termer som bör undvikas. En lista med olika begrepp inkluderade bland annat ”skam”, ”heder”, ”hedersrelaterad konflikt” och ”tvingande kontroll”. Vikten av kontext när olika begrepp används lyftes särskilt. Begreppet ”kultur” och dess olika användning diskuterades också. Det konstaterades att trots kulturens viktiga påverkan på människors liv bör termen ”kultur” undvikas för att förklara komplexa sociala processer med många olika bakomliggande orsaker.

Hedersrelaterat våld

Hedersrelaterat våld definieras på följande sätt:

Hedersrelaterat våld kan utövas som psykiskt, fysiskt, sexuellt och ekonomiskt våld. I lindrigare form kan det handla om strikta gränser i fråga om rörelsefrihet, vänskapskrets och val i livet, misshandel, ekonomiskt våld, hot och påtryckning. Bevarandet av familjens och släktens heder kan i extrema fall leda till fysiskt våld, könsstympning av flickor och kvinnor, tvångsäktenskap eller till och med mord. Våldet kan utövas av flera olika personer och på flera olika sätt. Förövaren och offrets övriga närmaste krets kan ha uppfattningen att våldet eller hotet om våld är berättigat.

Enligt Åtgärdsplan för förebyggande av våld mot barn 2020–2025 ”En barndom utan våld”, är det som kännetecknar hedersrelaterat våld bruk av eller hot om könsrelaterat våld med syftet att skydda eller återupprätta familjens eller släktens heder vid misstanke om att en familjemedlem inte följer (eller inte tänker följa) gruppens regler om socialt och sexuellt beteende. I åtgärdsplanen beskrivs hedersrelaterat våld utifrån rättighetsperspektiv, det vill säga att hedersrelaterat våld är en kränkning av barnets fysiska integritet och/eller självbestämmanderätt.

Definitionen av hedersrelaterat våld tar fasta på våldets uttryck och exempel på kontrollerande beteende, den kollektiva dimensionen, samt motivet för våldet – skydd eller återupprättande av heder. Det påpekas att som våld mot barn, kännetecknas hedersrelaterat våld av att dess syfte inte endast är att straffa eller kontrollera barnets beteende, utan även skydda familjens rykte i andras ögon. Det påpekas att det faktiska eller upplevda externa trycket att utöva våld för att skydda familjens heder spelar en viktig roll.

I programmet understryks att hedersrelaterat våld inte ska betraktas separat från andra former av våld i hemmet och våld i nära relationer. Det bekräftas också att de allvarligaste formerna av hedersrelaterat våld främst förknippas med vissa invandrargrupper, men att negativ social kontroll förekommer i olika samhällen.

Negativ social kontroll

Begreppet negativ social kontroll definieras som kontroll och inbegriper systematiska handlingar som strävar efter att upprätthålla familjenormer och andra normer som står i strid med lagstiftningen och konventionen om barnets rättigheter och som således kränker individernas frihet och rättigheter. Negativ social kontroll kan leda till hedersrelaterat psykiskt och fysiskt våld.

I Programmet för bekämpning av våld mot kvinnor 2020–2023 lyfts Satu Lidman och Tuuli Hongs forskning om vilken juridisk ställning offer för hedersrelaterat våld har i Finland. Lidman och Hong menar att när man beskriver hedersrelaterat våld i termer av våld mot kvinnor eller könsbaserat våld i nära relationer, missar man våldets särdrag – den sociala karaktären. I Finland (liksom i andra västerländska kontexter) utgår straffrätten från ett individcentrerat perspektiv, medan det sociala våldet inte omfattas av rätten. Lidman och Tuulis undersökning lyfter upp en viktig distinktion mellan förståelsen och hanteringen av hedersrelaterat våld som ett samhälleligt problem och som ett brott.

Arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck

Arbetet mot hedersrelaterat våld i Finland är organiserat genom en rad olika initiativ som involverar statliga myndigheter, välfärdsområdena, kommuner, frivilligorganisationer och forskningsinstitutioner. Fokus ligger på att identifiera, förebygga och bekämpa våldet genom lagstiftning, utbildning och stöd till våldsutsatta individer.

Arbete på strategisk nivå

Ansvarigt departement/ministeriet	Social- och hälsovårdsministeriet Arbets- och näringsministeriet
Aktörer på nationell nivå	Naisiin kohdistuvan väkivallan ja perheväkivallan torjunnan toimikunta, NAPE (Kommissionen för bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet) Terveyden ja hyvinvoinnin laitos, THL (Institutet för hälsa och välfärd) – Samordnare av arbete mot hedersrelaterat våld
Strategiska styrdokument	Programmet för bekämpning av våld mot kvinnor 2020–2023 Åtgärdsplan för förebyggande av våld mot barn 2020–2025 ”En barndom utan våld”. Handlingsprogram mot könsstympning av flickor och kvinnor, 2019 Genomförandeplan för Istanbulkonventionen 2022–2025

Finland har utvecklat nationella strategier och handlingsplaner för att motverka våld i nära relationer, inklusive hedersrelaterat våld. Den senaste handlingsplanen mot våld i nära relationer inkluderar åtgärder som specifikt riktar sig mot hedersrelaterat våld. Dessa planer syftar till att:

Stärka det juridiska och sociala skyddet för dem som är utsatta för hedersrelaterat våld.
Utbilda och informera myndigheter och yrkesverksamma inom skola, hälsa och socialt arbete om hur de kan identifiera och hantera fall av hedersrelaterat våld.
Förbättra samarbetet mellan olika aktörer, inklusive polisen, socialtjänsten och frivilligorganisationer.

Enligt Regeringsprogrammet 2023 ska Finland arbeta med att förebygga olika typer av våld, inklusive hedersrelaterat våld. Särskilt benämns kvinnlig könsstympning och tvångsäktenskap som handlingar som ska kriminaliseras tydligare. På den strategiska nivån inkluderas hedersrelaterat våld i Finlands invandrings- och integrationspolitik. Integrationspolitik går ut på att nyanlända ska integreras genom språk och arbete och att de ska följa samhällets regler. Regeringen ska också säkerställa möjligheterna till integration genom att öka nyanländas eget ansvar för sin integration och göra systemet förpliktande. Det påpekas att Finland arbetar aktivt för att det inte ska bildas parallella samhällen. Hedersrelaterat våld ska identifieras och motverkas, medvetenheten om hedersvåld ska ökas och straffen för hedersvåld skärpas.

Programmet för bekämpning av våld mot kvinnor 2020–2023 är det centrala styrdokumentet inom området. I programmet presenteras bakgrunden till åtgärderna, olika teman samt själva åtgärderna. Det nya med detta program är att det särskilt uppmärksammar två former av våld: hedersrelaterat våld samt digitalt våld. Enligt programmet är hedersrelaterat våld och förtryck en form av våld mot kvinnor: ”Hedersrelaterat våld ska som fenomen inte betraktas separat från andra former av våld i hemmet och våld i nära relationer.”

Det konstateras också att det inte finns något handlingsprogram i Finland som omfattar de olika formerna av hedersrelaterat våld. Vidare finns inga särskilda riksomfattande anvisningar om dessa våldssituationer. Det hänvisas vidare till Handlingsprogram mot könsstympning av flickor och kvinnor, En barndom utan våld – åtgärdsplan för förebyggande av våld mot barn 2020–2025 och GREVIO:s rekommendationer. Bland de rekommendationerna uppmanar GREVIO Finland att stärka samordning och samarbetsstrukturer mellan olika aktörer och utbilda yrkesverksamma om olika former av våld mot kvinnor, såsom förföljelse, tvångsäktenskap, könsstympning och ”hedersvåld”.

I programmet för bekämpning av våld mot kvinnor föreslås sex grupper av åtgärder:

Öka medvetenheten om våld mot kvinnor
Utbildning av yrkespersoner
Myndighetsanvisningar
Program för förövare av våld i nära relationer
Strukturer och regional samordning
Undersökningar och utredningar

Flera åtgärder är ett svar på de rekommendationer som GREVIO har gett Finland, i relation till exempelvis rättslig hantering av hedersrelaterat våld (utreda behovet av separat kriminalisering) och förstärkning av kompetens bland de som arbetar med hedersrelaterat våld inom rättsväsendet. Särskilt uppmärksammas behovet av bättre samordning av arbetet mot hedersrelaterat våld.

Bland de styrdokument som det tidigare programmet hänvisar till finns Åtgärdsplan för förebyggande av våld mot barn 2020–2025 ”En barndom utan våld”. Enligt den planen betraktas följande frågor som särskilda frågor: könsstympning av flickor och kvinnor, icke-medicinsk omskärelse av pojkar, hedersrelaterat våld samt våld mot barn i religiösa samfund (”andligt våld”). Dessa frågor behandlas i åtgärdsplanen utifrån barnperspektiv med hänvisning till bland annat Barnkonventionen och Barnskyddslagen.

Enligt planen skiljer sig hedersrelaterat våld från annat våld mot barn på grund av motivet att skydda familjens rykte. Det konstateras att det inte finns så mycket forskning på området, det saknas även separat statistik och särskild handlingsplan. Det övergripande målet innebär mer effektiva åtgärder för att förhindra hedersrelaterat våld mot barn. Det i sin tur består av tre mål:

Yrkespersonal som arbetar med frågor om hedersrelaterat våld ska kunna identifiera, förhindra och ingripa i hedersrelaterat våld.
Exempel på åtgärder:
- Inkludering av temat hedersrelaterat våld i grundutbildning och fortbildning för relevanta myndigheter
- Tydliga riktlinjer ska utarbetas för lärare inom småbarnspedagogik, klasslärare, skolkuratorer, poliser och yrkespersonalen inom social- och hälsovård, för hantering av fall där det finns misstanke om att ett barn utsätts för hedersrelaterat våld.
Organisationernas samarbete och stöd till grupper för att motverka hedersrelaterat våld.
Exempel på åtgärder:
- Myndigheters samarbete med olika organisationer, inklusive invandrarorganisationer kring hedersrelaterat våld ska intensifieras och organisationerna ska ges resurser.
- En anvisning till stöd för att inleda samtal med familjer utarbetas för det förebyggande barnskyddet.
Information ska samlas in kring omfattningen och formerna av hedersrelaterat våld mot barn samt om effektivt förebyggande.
Exempel på åtgärder:
- En fråga som mäter förekomsten av hedersrelaterat våld ska utarbetas och kan eventuellt inkluderas i enkäten Hälsa i skolan i framtiden. Till den eventuella frågan ska information om aktörer som ger hjälp bifogas.
- Möjligheter till att föra statistik över brott i anslutning till hedersrelaterat våld utreds.

Sammanfattningsvis handlar föreslagna åtgärder om utbildning och kompetensutveckling bland yrkesverksamma, bättre samordning och samarbete mellan olika aktörer samt insamling av data kring förekomsten av hedersrelaterat våld.

Vidare lyfts en särskild grupp upp i åtgärdsplanen, nämligen våldsutsatta inom religiösa samfund, som till exempel laestadianismen, pingströrelsen och evangelisk-lutherska kyrkan. Denna del presenterar våldsutsatthet utifrån erfarenhetsperspektiv till skillnad från andra kapitel i åtgärdsplanen. Det som kännetecknar våldet inom religiösa samfund har drag som är likartade hedersrelaterat våld, såsom samfundets (gemenskap och kollektiv) betydelse och krav på individens anpassning, starka auktoriteter och rättfärdigande av våldet med hänvisning till religion. Det ambivalenta förhållandet och kombination av både negativa och positiva erfarenheter nämns som en viktig aspekt. I åtgärdsplanen används begreppet ”religiöst våld”, vilket betyder psykiskt våld med en religiös dimension.

Enligt Genomförandeplan för Istanbulkonventionen 2022–2025 ska tillgången till hjälp, stöd och vård för personer som upplevt hedersrelaterat våld och genomgått könsstympning stärkas som en del av det nuvarande social- och hälsovårdssystemet.

I Handlingsprogram mot könsstympning av flickor och kvinnor 2019:6 beskrivs könsstympning som en form av hedersrelaterat våld: ”Könsstympningen av flickorna hänger ihop med hederstanken och i många kulturer ses ingreppet som ett tecken på att flickan eller kvinnan är hedervärd och respektabel och det anses vara en förutsättning för att hon ska kunna bli gift.” Könsstympning beskrivs som ett i hög grad kulturbundet fenomen och därför betonas behovet av att anlita kulturtolkar som hjälp i arbetet med de samfund där traditionen utövas. Det föreslås att kulturtolkar, alltså personer med liknande kulturell bakgrund på ett kultursensitivt sätt kan tala om könsstympning.

I rapporten till GREVIO, oktober 2023 konstaterar regeringen att förståelsen och inramning av könsstympning som en form av hedersrelaterat våld har bidragit till att förebyggande åtgärder kunde nå fler samt resurser för det preventiva arbetet har kunnat säkerställas.

Huvudsakliga aktörer, uppdrag och insatser

Sosiaali ja terveysministeriö (Social- och hälsovårdsministeriet, SHM) har en central roll i att samordna arbetet mot hedersrelaterat våld på nationell nivå. SHM är ansvarig för planeringen och styrningen av arbetet mot våld i nära relationer. Hedersrelaterat våld ingår i ministeriets ansvarsområde. Ministeriets mål är att förebygga våld och utveckla riksomfattande servicesystem så att det kan erbjuda tjänster och stöd till olika parter i våld i nära relationer oberoende av var de är bosatta.

Finland har skrivit under och ratificerat Istanbulkonventionen. Den trädde i kraft den 1 augusti 2015. Konventionen förutsätter att det finns ett samordningsorgan på området könsrelaterat våld, som till exempel i Finland Naisiin kohdistuvan väkivallan ja perheväkivallan torjunnan toimikunta, NAPE, (Kommissionen för bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet). Kommissionen verkar i anslutning till social- och hälsovårdsministeriet. Den är ansvarig för samordning, bevakning och konsekvensbedömning av de åtgärder som krävs för genomförandet av Istanbulkonventionen, vilka ska godkännas av statsrådet. Kommissionen ska även samla in relevanta statistiska uppgifter om ärenden som gäller alla former av våld och samverka med andra organ.

Kommissionen består av representanter från olika ministerier och aktörer inom den förvaltning som lyder under dem. I kommissionen ska finnas representanter för åtminstone utrikesministeriet, justitieministeriet, inrikesministeriet, finansministeriet, undervisnings- och kulturministeriet, arbets- och näringsministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, Polisstyrelsen, Utbildningsstyrelsen, Institutet för hälsa och välfärd samt kommunalförvaltningen och välfärdsområden.

Terveyden ja hyvinvoinnin laitos, THL, (Institutet för hälsa och välfärd) ansvarar för samordningen av det nationella förebyggande arbetet mot alla former av våld, inklusive radikalisering, extremism, våld i nära relationer, våld mot barn och hedersrelaterat våld. Institutet samordnar också ett nätverk av myndigheter och organisationer som ansvarar för frågor kring våld i nära relationer inom olika välfärdsområden. THL håller online-utbildningar, bland annat om hedersrelaterat våld. Det finns utbildningsvideos på olika språk, inklusive arabiska och kurdiska.

THL ansvarar för att ordna skyddshemstjänster och för att koordinera och utveckla servicenätverket i hela landet. Skyddade boenden är avsedda för alla personer eller familjer som har upplevt våld i nära relationer eller hot om våld. Skyddshemmen tillhandahåller omedelbar krishjälp, skyddat boende dygnet runt och psykosocialt stöd, rådgivning och vägledning när det gäller akuta situationer. Telefonjouren Nollinjen är en nationell, avgiftsfri hjälptelefon för alla som blivit utsatta för våld eller hot om våld i nära relationer. THL ansvarar för organiseringen av verksamheten och tjänsten genomförs av Setlementti Tampere ry. Justitieministeriet finansierar Nollinjen. Under senare år har personal på stödlinjerna utbildats i hedersrelaterat våld, och det finns riktlinjer för att hantera fall av hedersrelaterat våld.

Seri-stödcentret är en enhet på Kvinnokliniken (Helsingfors) som ger stöd till personer över 16 år som utsatts för sexuellt våld, oavsett kön. Vid Seri-stödcenter tillhandahålls rättsmedicinska undersökningar, traumastöd, psykologisk rådgivning och terapi. Idag finns det 25 Seri-stödcenter i hela Finland.

Kommunerna och välfärdsområdena har till uppgift att främja välfärd, hälsa och säkerhet. Välfärdsområdena ansvarar för att ordna social- och hälsovårdstjänster för våldsoffer. THL ansvarar för ordnandet av skyddshemstjänster och icke-statliga organisationer och välfärdsområdena producerar skyddshemtjänsterna.

MARAK – multiprofessionell riskbedömning är en metod för att hjälpa offret vid allvarligt våld i parrelationen och är avsedd för personer som upplever våld i parrelationen, hedersrelaterat våld eller lever under hot om våld. Metoden innebär att arbetsgrupper samlar de myndigheter och organisationer som arbetar med att hjälpa offret och samordnar stöd till offret. År 2023 fanns totalt 40 lokala och regionala MARAK-grupper i Finland.

MARAK består av systematisk riskbedömning av våld. Om risken är förhöjd, hjälper en multiprofessionell arbetsgrupp offret. Arbetsgruppen utarbetar en multiprofessionell plan vars syfte är att förbättra offrets säkerhet.

Enligt Programmet för bekämpning av våld mot kvinnor 2020–2023 ska ett nationellt kompetenskluster om hedersrelaterat våld inrättas i anslutning till THL (åtgärd nr 28). Vid THL arbetar för närvarande cirka 20 personer med olika frågor kring våld och de kommer bidra med sina olika kompetenser om hedersrelaterat våld. I syfte att stärka kompetensen kring hedersrelaterat våld skulle THL anställa en samordnare för arbetet mot hedersrelaterat våld. Samordnaren har bland annat till uppgift att se till att social- och hälsovårdspersonalens och andra centrala yrkesgruppers har kompetens kring hedersrelaterat våld samt att upprätthålla och stärka samarbetet med andra organisationer.

Social- och hälsovårdsteamet vid Migrationsverkets mottagningsenhet styr, planerar och övervakar verksamheten och ordnar utbildning för förläggningarnas social- och hälsovårdspersonal. Personalen vid förläggningen bedömer behovet av brådskande och nödvändig vård och konsulterar social- och hälsovårdsteamet vid Migrationsverkets mottagningsenhet. Den gör en inledande hälsoundersökning och ger hälsoinformation.

Exempel på frivilligorganisationer

Frivilligorganisationer spelar en viktig roll. De erbjuder stöd till utsatta individer och arbetar med att öka medvetenheten om problemet. Exempel på sådana organisationer är Monika-Naiset liitto ry (Monika Women’s Association), som erbjuder skydd och stöd till kvinnor med invandrarbakgrund som utsätts för våld, inklusive hedersrelaterat våld. Setlementti Tampere’s Naistari arbetar med att stödja kvinnor och flickor som riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld genom rådgivning och skydd. Setlementti Tampere Didar riktar sig specifikt till utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. DIDAR erbjuder gruppaktiviteter på olika språk och vägledning i situationer som involverar hot om hedersrelaterat våld. Tjänsterna är konfidentiella, kostnadsfria och öppna för alla.

Sopu-arbete är en etablerad arbetsform. Målet är att förebygga hedersrelaterade konflikter och våldshandlingar inom familjerna och samfunden genom krisstöd och utbildning. Sopu bedriver förebyggande arbete och krisarbete inom området hedersrelaterade konflikter och våld och är en del av Loisto setlementti, en paraplyorganisation för enheter som på olika sätt arbetar med ungdomar i utsatta situationer för att öka deras välbefinnande, förebygga marginalisering och stödja deras psykiska hälsa.

Förbundet för mänskliga rättigheter är en människorättsorganisation som under många år har drivit frågor kring könsstympning och hedersrelaterat våld. Förbundet arbetar aktivt för att förhindra hedersrelaterade konflikter och kränkningar av mänskliga rättigheter. Förbundet ger stöd till tjänstemän och följer rättslig och samhällelig utveckling på området. Förbundet samarbetar med andra organisationer och samordnar ett nätverk för hedersrelaterat våld, som grundades av Förbundet 2014. Förbundet för också förebyggande arbete mot könsstympning av flickor och kvinnor.

Identifierade utmaningar

Både myndigheter och frivilligorganisationer hävdar att Finland inte har arbetat specifikt med frågor kring hedersrelaterat våld. Behovet av kunskap kring prevalensen av hedersrelaterat våld lyfts särskilt fram, även om det idag finns statistik kring förekomsten av våld baserat på data från stödorganisationer och skyddat boende. Brister i kunskaper har också lyfts som en annan utmaning. Flera åtgärder som föreslås i olika styrdokument syftar specifikt på kompetenshöjande insatser och utbildning.

Med referens till Satu Lidmans och Tuuli Hongs forskning kan en annan utmaning lyftas, nämligen den krock som uppstår i den rättsliga hanteringen av hedersrelaterat våld med dess specifika kollektiva dimension och det straffrättsliga systemet som utgår ifrån enskilda individer som subjekt. Det är en utmaning som gäller de flesta västerländska länder som kriminaliserar hedersrelaterat våld med fokus på det speciella motivet, vilket gör att svårigheter att utreda sådana brott upprätthålls.

I Handlingsplanen mot könsstympning uppmärksammas mediernas roll i förebyggande av kvinnlig könsstympning, som också kan tolkas som en utmaning. I planen problematiseras till exempel hur offer är representerat i medierna, att allt för stort fokus på offrens lidande riskerar skapa en större klyfta mellan det samfund där traditionen utövas och majoritetsbefolkningen. Det är en utmaning för journalister att lyfta fram föräldrarnas, familjens och samfundets motstridiga motiv när de fattar beslut om könsstympning av en flicka. Förenklingen genom att framställa konstellation offer-förövare försvårar förståelsen av traditionen, kommunikation och arbetet mot könsstympning.

Liknande problem uppstår i relation till andra former av hedersrelaterat våld, där medier producerar och reproducerar diskurser kring hedersrelaterat våld, de våldsutsatta och våldsutövare, och riskerar förstärka negativa stereotypa föreställningar om etniska minoriteter. Det är viktigt att notera här att den identifierade utmaningen inte bör tolkas i termer av begränsningar av yttrandefrihet, utan snarare som ett uppmärksammande av mediernas ansvar i representationen av minoritetsgrupper, med det urval och de prioriteringar av vissa fall som görs.

Slutsatser och kommentarer

Hedersrelaterat våld och förtryck presenteras i Finland både som ett integrationsproblem och en fråga om våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Liksom i Danmark, presenteras arbetet mot hedersrelaterat våld som en integrationspolitisk fråga. I regeringsprogrammet benämns hedersrelaterat våld som en del av invandrings- och integrationspolitiken. Integration beskrivs i relation till samhällets regler, språk, arbete och individens eget ansvar och skyldigheter att integrera sig. Integrationspolitik ska vara utformad på ett sådant sätt att den ska motverka bildandet av parallella samhällen. I regeringsprogrammet står det även att hedersrelaterat våld är oförenligt med rättsstat och demokrati, vilket gör en fråga om hedersrelaterat våld till en fråga om demokrati.

Samtidigt är det Social- och hälsovårdsministeriet som tillsammans med Institutet för hälsa och välfärd är huvudaktörer inom området. Hedersrelaterat våld är också inkluderat i Programmet för bekämpning av våld mot kvinnor, där det poängteras att hedersrelaterat våld inte ska betraktas separat från andra former av våld i hemmet eller våld i nära relationer. På så sätt kan en viss dualitet observeras i frågan om vilket politiskt område arbete mot hedersrelaterat våld tillhör: integration eller hälso- och välfärd. Arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck inkluderas även i Genomförandeplan för Istanbulkonventionen och på så sätt inkluderas det i ett bredare arbete mot genus-baserat våld.

En ytterligare dimension skapas i och med att religiöst och andligt våld benämns i styrdokument gällande våld mot barn. De våldmekanismer och konsekvenser som beskrivs, gällande relationen mellan enskild individ och kollektivet (trossamfund) samt uteslutning och isolering, påminner om de våldsmekanismer som brukar beskrivas i relation till hedersrelaterat våld. Det lyfter ytterligare en fråga om det hedersrelaterade våldets särart och vad det innebär för arbete mot våldet generellt.

Finland har länge arbetat med två relaterade frågor: könsstympning och tvångsäktenskap, som nu ramas in som former av hedersrelaterat våld. Tidigare inkluderades könsstympning i frågan om sexuell hälsa och sexuella och reproduktiva rättigheter. Tvångsäktenskap behandlas i Finland som en form av människohandel. Kvinnlig könsstympning tolkas som en form av könat (genusbaserat) våld. Den finska regeringen skriver i sin rapportering till GREVIO att genom inramningen av frågorna som hedersrelaterat våld får dessa frågor mer uppmärksamhet och även bättre finansiering.

Avslutningsvis, diskuteras hedersrelaterat våld i de olika styrdokument på flera olika sätt: som en fråga om demokrati, jämlikhet, mänskliga rättigheter (sexuella och reproduktiva rättigheter och kroppslig integration), en straffrättslig fråga, en fråga om våld mot kvinnor, om våld mot barn och barnuppfostran, om integration och om sexuell undervisning.

Island

Arbetet mot hedersrelaterat våld på Island är en del av bredare insatser för att bekämpa våld i nära relationer och främja jämställdhet. Enligt Social- och bostadsministeriet är antalet fall av hedersrelaterat våld eller misstankar om det fortfarande ganska lågt. Trots att det går att konstatera att hedersrelaterat våld inte är lika vanligt förekommande på Island som i andra nordiska länder, är regeringen på Island medveten om problematiken och vikten av att vidta nödvändiga åtgärder för att arbeta mot den formen av våld.

Island ratificerade Istanbulkonventionen 2018 vilket innebär att den nationella lagstiftning ska stämma överens med de normer som finns i konventionen, vilket bland annat inkluderar bestämmelser om könsrelaterat våld, våld i nära relationer, tvångsäktenskap och andra former av våld. Justitiedepartementet leder för närvarande en arbetsgrupp som har till uppgift att utarbeta en handlingsplan för genomförandet av Istanbulkonventionen, inklusive åtgärder mot hedersrelaterat våld.

Begrepp och dess användning

Begreppen hedersrelaterat våld och förtryck och negativ social kontroll används inte i Islands styrdokument. Men man tittar på definitionen av våld och vålds olika former, så benämns både fysiskt, psykiskt, sexuellt, ekonomiskt och digitalt våld, försummelse, stalkning och trakasserier. I det psykiska våldet ingår sådana uttryck som hot, förödmjukelse och kontroll. Hedersvåld eller våld i hedersnamn, tvångsäktenskap och kvinnlig könsstympning benämns också.

Förutom de nämnda formerna och uttrycken nämns också våld som grundar sig i diskriminering: våld och trakasserier som är riktade mot personer på grund av deras ursprung, kön, ras, sexualitet, könsidentitet, funktionshinder eller annan status. Sådant våld kan förstås som hatbrott där kön är också inkluderat. Barna- og fjölskyldstofa (Barn- och familjeverket) använder sig av samma beskrivningar av våld och inkluderar våld på grund av diskriminering i sin lista över olika våldsformer.

Arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck

Arbete på strategisk nivå

Ansvarigt ministeriet/departement	Justitiedepartement, Social- och bostadsdepartement, Hälsodepartement, Utbildnings- och barndepartement
Aktörer på nationell nivå	Barna- og fjölskyldstofa (Barn- och familjeverket)
Strategiska styrdokument	Handlingsplan mot våld 2019–2022 Handlingsplan för integration 2022–2025

I nuläget finns det inte något styrdokument som specifikt handlar om hedersrelaterat våld. Strategiskt arbete, inklusive handlingsplaner har hittills fokuserat på arbete mot våld i alla dess former, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck. Som nämndes tidigare pågår ett arbete för att implementera Islands åtagande enligt Istanbulkonventionen. Trots att det i nuläget inte finns någon särskild strategi eller handlingsplan för arbetet mot hedersrelaterat våld, finns andra styrdokument som är relevanta för arbete mot hedersrelaterat våld inom ramar av generellt arbete mot våld.

Handlingsplan mot våld 2019–2022 inkluderade olika åtgärder mot våld i det isländska samhället, som ska genomföras genom samarbete mellan olika ministerier, institutioner, kommuner och icke-statliga organisationer. Strategisk planering inom detta område bygger på nationell lagstiftning och internationella överenskommelser. Arbete mot våld sker i samarbete mellan Justitiedepartement, Utbildnings- och Kulturministeriet, Hälsoministeriet och Social- och jämställdhetsministeriet. Justitiedepartementet har övergripande ansvar för att styra arbetet.

I enlighet med Istanbulkonventionen har styrgruppen med representanter från olika departement tagit fram en handlingsplan mot våld. Planen innehåller förebyggande åtgärder, inklusive utbildning, samt stöd och skydd till våldsutsatta (”empowerment”). Åtgärderna omfattar våld mot barn, våld i nära relationer, sexuellt, fysiskt och psykiskt våld samt våld mot personer med funktionsnedsättning och andra utsatta grupper. Även hatbrott omfattas av åtgärderna.

I Handlingsplan för integration 2022–2025 läggs tonvikten på fem områden: samhälle, familj, utbildning, arbetsmarknad och flyktingfrågor. Handlingsplanen innehåller även åtgärder mot våld. Målet är att tillgängliggöra tjänster och resurser till offer och förövare med utländsk bakgrund. Det uppmärksammas särskilt att personer med utländsk bakgrund kan ha språksvårighet och därför behöver extra stöd. Handlingsplanen innehåller förebyggande åtgärder – utbildning om olika former av våld för yrkesverksamma som kommer i kontakt med personer med utländsk bakgrund (socialtjänst, studie- och yrkesvägledare, sjuksköterskor, lärare och poliser). Tonvikten läggs på nordiskt samarbete och att experter från andra nordiska länder ska bjudas in för att dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter. Social- och bostadsministeriet är ansvarigt. Åtgärderna planeras att genomföras i samarbete med lokala myndigheter, Mångkulturellt Center, Migrationsrådet, Women’s Refuge, Islands Human Rights Office, Bjarkarhlíð, Heimilisfiður, hälso- och sjukvård, Islands Röda Kors, Nordens välfärdscenter (NVC) och nordiska experter i migrationsfrågor. Det är viktigt att notera att Handlingsplan för integration varken benämner hedersrelaterat våld och förtryck eller andra begrepp såsom negativ social kontroll, utan åtgärderna är riktade mot alla former av våld som personer med utländsk bakgrund utsätts eller riskerar att utsättas för.

Huvudaktörer, uppdrag och insatser

På nationell nivå samarbetar Justitiedepartement, Social- och bostadsdepartement, Hälsodepartement, Utbildnings- och barndepartement i frågor om våld, inklusive hedersrelaterat våld. Ministerierna samarbetar med polis, rättsväsende och socialtjänst för att hantera dessa frågor.

Även om specifika utbildningsprogram för hedersrelaterat våld inte är lika utbredda som i andra nordiska länder, ingår dessa frågor i utbildningen för polis, socialarbetare och andra yrkesverksamma som kan komma i kontakt med utsatta individer. Medvetandehöjande insatser riktade mot allmänheten och specifika riskgrupper förekommer också. Social- och arbetsmarknadsministeriet har exempelvis gett stöd och varit en del av ett projekt som letts av Reykjavik stad (Avdelningen för sociala frågor och välfärd). Under 2024 anordnade ministeriet utbildningar om hedersrelaterat våld för personer som arbetar inom välfärdssystemet, om bland annat sociala frågor, barnskydd, skolsystem, polis, hälsovård, icke-statliga organisationer i samarbete med experter från Danmark. Utbildningen var första steget i att öka medvetenheten om hedersrelaterat våld och planen är att fortsätta med det arbetet och utöka kunskapen inom området.

Våren 2014 beslutade Reykjaviks kommunfullmäktige att starta en kampanj mot våld i samarbete med Polisen i huvudstadsområdet, hälso- och sjukvården och kvinnojouren (Kvennaathvarfið). Projektet Tillsammans mot våld (Saman gegn ofbeldi) syftar till att arbeta mot våld i nära relationer genom att integrera och förbättra polisens, socialtjänstens och barnskyddets rutiner i sådana fall då barn utsätts för våld och främja ökad kunskapsnivå i frågan. Samarbetet ska ge bättre stöd till offer och förövare och förbättra situationen för barn som utsätts för våld i hemmet.

Ett annat exempel på projekt som idag är en permanent verksamhet är Familjecentret Bjarkarhlíð i Reykjavik, som öppnades 2017. Under pilotprojektet i en mindre region på Island fann polisen att personer som utsätts för våld var mer benägna att anmäla om de fick hjälp i nära anslutning till att ha utsatts för våld. Bjarkarhlíð drivs genom ett samarbete mellan Reykjaviks stad, Reykjavikspolisen, Stígamót (utbildnings- och rådgivningscentrum för överlevare av sexuellt våld), Drekaslóð (utbildnings- och servicecenter för överlevare av alla typer av våld och deras anhöriga), det skyddade boendet för kvinnor, verksamheten för rådgivning för kvinnor, socialdepartementet, justitiedepartementet och det isländska centret för mänskliga rättigheter.

Öppnandet av Bjarkarhlíð har resulterat i ett nytt förfarande vid inkommande samtal om pågående våld till polisen. I stället för att poliser åker ut ensamma, följer även socialsekreterare, representanter för barnskyddet, läkare och jurister med som direkt kan stötta och vägleda den våldsutsatta. Efter det erbjuds den våldsutsatta stöd och hjälp vid familjecentret och de olika aktörerna håller täta uppföljningar tillsammans med den våldsutsatta efter händelsen. Projektet drivs nu över hela Island och åtföljs av implementeringen av den så kallade ”österrikiska modellen”. Österrikiska modellen innebär att myndigheter ges rätt att förflytta våldsutövaren från hemmet i stället för den våldsutsatta och belägga våldsutövaren med besöksförbud vid misstanke om våld i nära relation.

Bjarkarhlíð erbjuder följande tjänster för alla som fyllt 18 år och har varit utsatta för våld:

Rådgivning, stöd och information till våldsutsatta;
Samordnade tjänster under ett tak;
Individuella intervjuer;
Juridisk rådgivning
Samråd med socialsekreterare
Stöd för offer av människohandel för sexuella ändamål.

Det är viktigt att notera att den modell för samarbete mellan polis, socialjour, socialtjänst och hälso- och sjukvården vid akuta våldshändelser i familjer med barn under 18 år, som har prövats och implementerats i Sverige är döpt till Islandsmodellen. Barnahus i Reykjavik är ett annat exempel, som har också varit en inspirationskälla till det regeringsuppdrag som lagt grunden för de svenska Barnhusen. Med andra ord har Island lång erfarenhet av samverkan som visats sig vara framgångsrik både på Island och i Sverige. Länsstyrelserna i Sverige har tagit del av Islands erfarenheter i sin förstudie inför uppdraget att utveckla resurscentra för personer som utsatts för våld av närstående med särskilt fokus på hedersrelaterat våld och förtryck.

Exempel på frivilligorganisationer

Frivilligorganisationer spelar en viktig roll i att ge stöd till utsatta och i att driva opinionsarbete kring frågor om hedersrelaterat våld och förtryck. På Island finns flera organisationer som arbetar för kvinnors rättigheter och mot våld i nära relationer. Kvinnojouren (Kvennaathvarfið) är en av de främsta organisationerna som erbjuder skydd och stöd till kvinnor och barn som utsätts för våld. Röda Korset (Rauða krossins) driver också en stödlinje och chatt som erbjuder psykosocialt stöd, råd, lyssnande och information om de resurser som finns i det isländska samhället. De får bland annat samtal från våldsutsatta vuxna och barn.

Identifierade utmaningar

På Island ingår arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck i det bredare arbetet mot våld i nära relationer. I de studerade styrdokument benämns hedersrelaterat våld som en form av våld. Avsaknaden av handlingsplaner som specifikt adresserar hedersrelaterat våld skulle kunna betraktas som en utmaning, samtidigt som det inte per automatik ska leda till ett antagande om att medvetenhet kring förekomsten av hedersrelaterat våld saknas.

Slutsatser och kommentarer

Arbetet mot hedersrelaterat våld på Island är integrerat i bredare insatser mot våld i nära relationer. Det inkluderar lagstiftning, stöd till utsatta individer genom skyddade boenden och rådgivning, samt utbildning och samarbete med frivilligorganisationer. Även om fenomenet inte är lika vanligt på Island som i vissa andra länder, är myndigheterna medvetna om problemet och arbetar för att ge skydd och stöd till dem som drabbas.

På Island har en modell för tvärsektoriellt samarbete utvecklats som även har anammats av andra länder (exempelvis av Sverige). Samverkan och tvärsektoriellt samarbete är ett återkommande tema i relation till mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. De positiva erfarenheterna av fungerande samverkan kan appliceras i arbetet med alla våldsutsatta.

Norge

Begrepp och dess användning

I den norska kontexten används två begrepp: ”hedersrelaterat våld” och ”negativ social kontroll” varav den första används mer frekvent och verkar fungera som ett paraplybegrepp, medan negativ social kontroll används som ett uttryck för hedersrelaterat våld tillsammans med andra uttryck såsom fysiskt och psykiskt våld, hot om våld, tvångsäktenskap, med mera. Definitioner av centrala begrepp finns i den senaste handlingsplanen Frihet från negativ social kontroll och hedersrelaterat våld 2021–2024 utfärdat av Kunnskapsdepartementet (Utbildningsdepartementet) i samarbetet med flera myndigheter. De centrala begreppen definieras på följande sätt:

Negativ social kontroll

Negativ social kontroll inbegriper påtryckningar, övervakning, kontroll, hot eller tvång, som systematiskt begränsar en individ i vardag, hindrar individen upprepade gånger från att göra egna självständiga val om liv och framtid. Negativ social kontroll kan innefatta både psykiskt våld och hot samt att tvingas in i äktenskap. Det gäller till exempel begränsningar av individers självbestämmande över sin identitet, kropp och sexualitet, frihet att välja vänner, delta i fritidsaktiviteter, välja religiös åskådning, kläder, utbildning, arbete, partner och även tillgång till hälso- och sjukvård. Negativ social kontroll riktad mot barn uppmärksammas särskilt i Barne-, ungdoms- og familiedirektoratets, Bufdir (Direktoratet för barn-, ungdoms- och familjefrågor) årsrapporter. Barnuppfostran innebär en viss grad av kontroll, men ibland är kontrollens grad inte rimlig. Vid bedömning av huruvida ett handlingsmönster utgör negativ social kontroll ska hänsyn tas till den kontrollerades ålder, utveckling samt principen om barnets bästa.

Begreppet ”negativ social kontroll” användes först i handlingsplanen för perioden 2017–2020. Det var också den första handlingsplanen som diskuterade negativ social kontroll i andra kontexter än hederskontexter, såsom negativ social kontroll som utövas i ”slutna” trossamfund. Enligt årsrapport från Bufrid från 2023: ”Fram til 2017 handlet disse sakene som regel om personer med etnisk minoritetsbakgrunn i Norge. I 2017 kom den første handlingsplanen som omtalte negativ sosial kontroll i «lukkede» trossamfunn, og i 2018 endret Kompetanseteamet sitt mandat og inkluderte fenomenet negativ sosial kontroll. Kompetanseteamet har siden dette ønsket å synliggjøre at negativ sosial kontroll også utøves i enkelte trossamfunn der store deler av menigheten består av etnisk norske medlemmer.” Utifrån denna rapport kan man tolka att gränsdragningen mellan hederskontexter och andra kontexter där negativ social kontroll förekommer grundar sig i etnisk tillhörighet: etniska minoriteter eller etniskt norska medlemmar.

Det påpekas att religionsutövning och religiös tillhörighet inte ska likställas med utsatthet eller utövandet av negativ social kontroll. Fokus ska däremot ligga på negativ social kontroll som en form av strikt kontroll av att religiösa normer och regler efterföljs, samt att brott mot dessa normer och regler bestraffas.

I sin årsrapport från 2023 skriver Bufdir att negativ social kontroll kan förekomma både i de fall kontrollen är hedersrelaterad och i de fall kontrollen är till för att förhindra brott mot moralregler i en trosgemenskap eller levnadssätt. Negativ social kontroll i religiösa sammanhang kan röra sig om tvånget att delta i bön, religiösa skolor, tvångsgifte osv. Trots att det råder en uppdelning mellan negativ social kontroll i hederskontext och negativ social kontroll i slutna trossamfund belyser Bufdir de likheter som finns mellan de två kontexterna. En av likheterna handlar om utestängning och utfrysning som straff vid brott mot kollektivets normer, vilket leder till isolering, ensamhet och i förlängning risk för psykisk ohälsa. En annan likhet handlar om gränserna som skapas mellan kollektiv (även trossamfund) och samhälle, som leder till att individer kan ha bristande kunskaper om samhället och sakna tillit till andra människor och samhälleliga institutioner.

Avslutningsvis används inte begreppet ”negativ social kontroll” i lagstiftningen. Begreppet är brett definierat i handlingsplanen och det är svårt att strikt särskilja mellan psykiskt våld, negativ social kontroll i hederskontext och negativ social kontroll i religiösa samfund: ”en æreskontekst og i trossamfunn”. Den åtskillnad som görs, och som framkommer tydligt i Bufdirs årsrapport från 2023, är etnisk bakgrund hos de drabbade individerna och deras familjer. I kontexter där det handlar om negativ social kontroll i en hederskontext avses etniska minoriteter, medan andra former av kontroll och psykiskt våld företrädelsevis handlar om etnisk norska.

Hedersrelaterat våld

Hedersrelaterat våld definieras som våld som begås med hänvisning till familjens eller gruppens behov av att skydda eller återupprätta heder och anseende. Våldet sker inom familjer och grupper där individen förväntas anpassa sig till kollektivet, vars patriarkala hedersnormer är starka. Alla familjemedlemmar har ett ansvar att se till att familjen och gruppen har ett gott rykte. Flickor och kvinnor är särskilt utsatta eftersom familjens eller gruppens heder är kopplad till kontrollen av kvinnors sexualitet och föreställningen att oönskat beteende kan skada hela familjens eller gruppens anseende. Hedersrelaterat våld kan innefatta olika uttryck, såsom negativ social kontroll och tvångsäktenskap, förnedring, hot, utfrysning och annat psykiskt våld, fysiskt våld och mord.

Andra begrepp som också används och visar på vilka handlingar som inkluderas i hedersrelaterat våld är tvångsäktenskap, barnäktenskap, könsstympning, bortförande utomlands och ofrivillig utlandsvistelse, psykiskt våld och sexuellt våld. Det noteras även att tvångsäktenskap, barnäktenskap och kvinnlig könsstympning kan vara en del av en mer komplex utmaning. Dessa brott kan ske utan föregående negativ social kontroll eller hedersrelaterat våld.

Arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck

Arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck i Norge är organiserat genom en kombination av statliga initiativ, samarbete med kommuner, och insatser från frivilligorganisationer. Hedersrelaterat våld ses som en allvarlig form av våld i nära relationer och Norge har utvecklat flera strategier och åtgärder för att motverka och förebygga det.

Arbete på strategisk nivå

Ansvarigt departement/ministerium

Arbeids- og inkluderingsdepartementet Barn och familjeministeriet

Hälso- och sjukvårdsdepartementet

Kultur- och jämställdhetsdepartementet

Kommunal- og distriktsdepartementet

Kunnskapsdepartementet

Justitiedepartementet

Utrikesdepartementet

Arbeids- og inkluderingsdepartementet har koordinerande funktion.

Aktörer på nationell nivå

Integration och mångfaldsdirektoratet (IMDi)

Fagteamet for forebygging av negativ sosial kontroll og æresrelatert vold

Barne-, ungdoms- og familiedirektoratet (Bufdir)

Kompetensteamet mot negativ social kontroll och hedersrelaterat våld

Strategiska styrdokument

Nationell handlingsplan “Frihet fra negativ sosial kontroll og æresrelatert vold”, 2021–2024

Handlingsplan mot våld i nära relationer, handlingsplan mot våld mot barn och integrationsstrategi ”Integration genom kunskap”, 2019–2022.

Det strategiska arbetet är ett tvärsektoriellt samarbete mellan olika ministerier och myndigheter. Generellt är det stort fokus på utbildning och kompetensutveckling av yrkesverksamma samt handledning i konkreta fall. Norge har antagit flera handlingsplaner som inkluderar specifika åtgärder mot hedersrelaterat våld. Dessa planer syftar till att:

Förhindra och bekämpa hedersrelaterat våld genom utbildning, information och samverkan mellan myndigheter.
Stärka rättigheter och skydd för utsatta individer, inklusive att erbjuda skyddade boenden och stöd.
Utveckla och implementera riktlinjer för hur myndigheter, skolor, och hälso- och sjukvården ska hantera fall av hedersrelaterat våld.
Stärka rättsväsendets hantering av hedersrelaterade brott genom exempelvis kriminalisering av tvångsäktenskap och könsstympning.

Norges tidigare nationella handlingsplan, Norges nationella handlingsplan Frihet från negativ social kontroll och hedersrelaterat våld antogs för perioden 2021–2024. Den är ett centralt policydokument som presenterar nya åtgärder mot negativ social kontroll och hedersrelaterat våld, och ansvarsfördelning mellan olika myndigheter. Handlingsplanen är ett resultat av samarbete mellan sju departement och andra myndigheter och frivilligorganisationer. Arbeids- og inkluderingsdepartementet har ett övergripande samordningsansvar för att genomföra handlingsplanen och samarbetar med de övriga sju departementen för att genomföra åtgärderna som föreslås i handlingsplanen. I handlingsplanen framkommer vilket departement som är huvudansvarigt för att genomföra en specifik åtgärd. Rapporten är en uppföljning av den tidigare handlingsplanen mot negativ social kontroll, tvångsäktenskap och könsstympning (2017–2020) Retten til å bestemme over eget liv.

Handlingsplanen presenterar 33 åtgärder som är indelade i fem olika områden. Exempel på åtgärder:

Åtgärder riktade mot nyanlända
Arbetet mot hedersrelaterat våld ligger under integrationsområdet. Enligt handlingsplanen ska utbildningsinsatser för nyanlända förstärkas. Dessa utbildningar innehåller information kring rättigheter, lagar och regler som gäller i Norge, norska värderingar och kultur. De innehåller även obligatorisk rådgivning till föräldrar och blivande föräldrar.
De nya åtgärderna syftar bland annat till att öka kompetensen kring negativ social kontroll, hedersrelaterat våld och lgbti-personers situation hos personer som kommer i kontakt med nyanlända. Ett system för att följa upp nyanlända som varit utsatta för negativ social kontroll, hedersrelaterat våld och våld i nära relationer ska utvecklas.
Kunskap och kompetens
Åtgärder inom detta område handlar om kompetenshöjande bland yrkesverksamma inom olika sektorer (hälso- och sjukvård, utbildning, rättsväsendet) och bättre samordning av arbetet mellan olika myndigheter, sektorer och nivåer. Bland annat påpekas att nätverksarbete och informationsutbyte mellan nationella och regionala aktörer måste utvecklas vidare.
Förstärkt rättsligt skydd
Det rättsliga skyddet ör frågor om Norges internationella åtaganden i relation till mänskliga rättigheter, om Norge lever upp till sina åtaganden och vilka lagändringar som krävs för att garantera skyddet av våldsutsatta. Lagändringar inom Brottsbalken, Passlagen, Utlänningslagen och Äktenskapslagen nämns. En av åtgärderna innebär en omfattande rättslig utredning kring det aktuella regelverket och utvärdering av om regelverket är tillräckligt och överensstämmande med Norges åtaganden i relation till mänskliga rättigheter.
Förebyggande av ofrivilliga utlandsvistelser
Åtgärder inom detta område syftar till att stärka Norges insatser mot ofrivilliga utlandsvistelser genom att öka kompetensen bland exempelvis skolpersonal, utveckla samarbetet mellan centrala hjälpinstanser och polisen och även nordiskt samarbetet. År 2022 trädde en ny reform (Barnevernsreformen) i kraft. Den innebär att kommuner ska stärka arbetet med tidigare insatser anpassade efter barns och familjers behov, för att förhindra ofrivilliga utlandsvistelser.
Internationellt samarbete
Det internationella samarbetet fokuserar främst på samarbetet med andra nordiska länder. Bland åtgärderna föreslås att förstärka samarbetet och erfarenhetsutbytet i Norden och skapa ett nordiskt nätverk för yrkesverksamma. Eftersom den transnationella karaktären är en viktig dimension när det kommer till hedersrelaterat våld, kan det nordiska samarbetet förbättra möjligheterna att hantera denna utmaning.

Förutom handlingsplanen mot negativ social kontroll och hedersrelaterat våld finns andra handlingsplaner för närliggande områden. Det handlar om handlingsplaner mot våld i nära relationer och våld mot barn och integration.

Huvudsakliga aktörer, uppdrag och insatser

Norge har inrättat specialiserade enheter och kompetenscenter som fokuserar på att samla kunskap och utveckla expertis inom området hedersrelaterat våld. Dessa center fungerar också som resurscenter för professionella som arbetar med dessa frågor. Kompetanseteamet mot negativ og sosial kontroll og æresrelatert vold (Kompetensteamet mot negativ social kontroll och hedersrelaterat våld) etablerades 2004. Kompetensteamet består av representanter från Bufdir, Integrerings- og mangfoldsdirektoratet, Utlendingsdirektoratet, Utdanningsdirektoratet, Politidirektoratet, Arbeids- og velferdsdirektoratet och Helsedirektoratet. Det är ett nationellt tvärsektoriellt team som koordineras av Bufdir och arbetar med att förebygga och upptäcka tvångsäktenskap, hedersrelaterat våld, negativ social kontroll och könsstympning samt att ge stöd och hjälp till våldsutsatta.

Kompetensteamet erbjuder rådgivning och vägledning till myndigheter och frivilligorganisationer som möter våldsutsatta människor i sitt arbete. Teamet ger även vägledning till våldsutsatta personer som kontaktar kompetensteamet och vid behov sätter dem i kontakt med relevanta myndigheter.

I kompetensteamets mandat ingår rådgivning, såväl till våldsutsatta som till yrkesverksamma, kompetensutveckling, kunskapsutveckling, samordning och fördelning av platser på nationella skydd- och stödboende, rådgivning, samarbete med Utrikesdepartementet vid bortförande utomlands och samarbete med frivilligorganisationer.

Utbildning och kompetensutveckling är en stor del av uppdraget. Teamet erbjuder kompetensutveckling med fokus på negativ social kontroll och hedersrelaterat våld och bistår med vägledning i enskilda fall. Experter från kompetensteamet agerar som sakkunniga vid Barneverns- og helsenemnda och i rättsfall. De har även bidragit med input till pågående forskningsprojekt, utredningar och rapporter (till exempel Opptrappingsplan mot vold og overgrep mot barn og vold i nære relasjoner).

Arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck ingår i Norge integrationspolitik. Som nämndes tidigare ingick förebyggande av negativ social kontroll i regeringens integrationsstrategi för perioden 2019–2022. Integrerings- og mangfoldsdirektoratet, IMDi, har i uppdrag att genomföra den norska integrationspolitiken. I uppdraget ingår bland annat att genomföra och följa upp insatser utifrån regeringens handlingsplan mot negativ social kontroll och hedersrelaterat våld. Utöver det finns särskilda sändebud för integrationsfrågor vid utlandsmissioner i Ankara, Amman, Islamabad och Nairobi. De ger konsulär hjälp till personer som utsätts för negativ social kontroll, hedersrelaterat våld, tvångsäktenskap och könsstympning. De bidrar också till att höja kompetensen hos tjänstepersoner inom offentlig sektor i Norge, genom råd och vägledning i enskilda fall samt med genomgående kompetenshöjande åtgärder.

IMDi har skapat en speciell internet-resurs där man kan hitta historier om utsatthet för negativ social kontroll, och information om vem man kan kontakta för att få hjälp och stöd. Nora är till för att ge information till unga och deras närmaste, samt tips och vägledning för de som möter unga som riskerar utsättas för negativ social kontroll och hedersrelaterat våld.

Mångfaldsrådgivare är ett annat exempel på konkret insats riktade till barn och unga. Dessa finns i vissa gymnasieskolor och vuxenutbildningscentrum och har som uppgift att stötta unga som lever i hederskontexter. I en nationell handlingsplan mot tvångsäktenskap och negativ social kontroll 2008 fanns istället Minoritetsrådgivare som en av åtgärderna.

Mångfaldsrådgivarna är anställda av IMDi. Mångfaldsrådgivarna ska ha nära kontakt med elever, föräldrar, lärare, andra rådgivare, hälso- och sjukvård och fritidshem. De fungerar som kompetens- och kunskapsresurs i skolan, både för skolpersonal och elever, stöttar utsatta elever och har även kontakt med föräldrar och bidrar till tätare samarbete mellan skolan och andra myndigheter.

Mångfaldsrådgivarna utformas som en kombinerad individuell och systeminriktad åtgärd. Mångfaldsrådgivarna ger individuell uppföljning av elever och arbetar samtidigt med att höja kompetensen bland skolpersonal. I handledning och uppföljning av enskilda ärenden använder Mångfaldsrådgivarna olika intervju- och enkätmetoder. De håller även kontakt med andra myndigheter om det finns risk att ett barn ska föras ut ur landet mot sin vilja.

IMDi har även ett professionellt team för att förebygga negativ social kontroll och hedersrelaterat våld. Det professionella teamet riktar sig huvudsakligen till anställda på skolor som inte har mångfaldsrådgivare och anställda inom vuxenutbildning och flyktingtjänster. Förutom att ge kompetensutveckling till målgrupperna om hur man kan förebygga, identifiera och följa upp personer som utsätts för negativ social kontroll, hedersmotiverat våld, tvångsäktenskap och kvinnlig könsstympning, bidrar det professionella teamet till att göra de andra tjänsterna inom området mer kända.

Regionalt resurscenter om vold, traumatisk stress og selvmordsförebyggning, RVTS, är regionala resurscentra som stöttar, utbildar och bistår yrkesverksamma som i sitt arbete möter människor som drabbats av våld och sexuella övergrepp, traumatisk stress, migration eller självmordstankar. De har spetskompetens i frågor som rör förebyggande av självskadebeteende och självmord. Huvudmålet är att främja hälsa och livskvalitet för de drabbade. RVTS erbjuder kompetensutveckling genom undervisning, vägledning, konsultation och nätverkande över sektorer, myndigheter och förvaltningsnivåer.

I Norge finns fem resurscentra som täcker in hela landet. RVTS Öst i Oslo har en spetskompetens inom bland annat våld i nära relationer, könsstympning, tvångsäktenskap och allvarliga inskränkningar av barns och ungas frihet. RVTS Öst driver en informationsportal för yrkesverksamma som arbetar med och möter barn och unga som utsätts eller riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck, tvångsäktenskap och könsstympning.

Bo- og støttetilbudet (skydd- och stödboende) har etablerats i samarbete mellan Bufdir och fem utvalda kommuner. Det samordnas av Bufdir på Kompetensteamet. Kommunerna får bidrag från Bufdir för att driva skydds- och stödboende. Skydds- och stödboende är en nationell tjänst etablerad för att ge stöd till personer utsatta för tvångsäktenskap, hedersrelaterat våld och negativ social kontroll. Personer som är utsatta för psykiskt våld och behöver komma bort från förövare kan också vända sig till Bo- og støttetilbudet. Båda kvinnor, män, par och föräldrar med barn kan komma till skydds- och stödboende.

Exempel på frivilligorganisationer

Myndigheter på både statlig och kommunal nivå arbetar tillsammans med frivilligorganisationer för att förebygga och hantera hedersrelaterat våld, inklusive skyddade boenden, rådgivning och stöd samt utbildning och information. Till exempel Røde Kors-telefonen om negativ sosial kontroll og æresrelatert vold har lång erfarenhet av att stötta människor som utsätts för negativ social kontroll, hedersrelaterat våld, tvångsäktenskap och könsstympning. Röda Korset arbetar genom att erbjuda telefonsamtal och chatt som bemannas av kuratorer. De riktar sig till de som är utsatta för negativ social kontroll i olika kontexter, såsom hedersrelaterat våld och inom religiösa samfund.

I sin årsrapport beskriver de ett av sina arbetsområden som brobyggare mellan våldsutsatta individer och välfärdsinstitutioner. Vissa i målgruppen upplever utmaningar i kontakten med myndigheter och Röda Korsets telefon fungerar som stöd. De erbjuder även uppföljning genom vägledning och råd vid fysiska möten för personer som flyttar från de nationella skydds- och stödboendena och de som kommer i direkt kontakt med Röda Korset.

Röda Korset erbjuder också ett speciellt mentorsprogram (mentorfamilie) för personer över 18 år som har varit utsatta för negativ social kontroll, tvångsäktenskap eller andra former av hedersrelaterat våld. Mentorsfamilj ska erbjuda ett positivt andrum i vardagen där unga kan känna tillhörighet, dela vardag och uppleva stöd och trygghet. Röda Korsets Mentorfamilj finns i följande kommuner: Bergen, Kristiansand, Oslo, Tromsø och Trondheim.

Kompetensteamet mot negativ social kontroll och hedersrelaterat våld samarbetar med organisationen Hjelpekilden. Det är en organisation som erbjuder hjälp till personer med bakgrund i slutna eller strikta religiösa miljöer. Hjelpekilden arbetar med kamratstöd för personer i uppbrottsprocesser, rådgivning och kompetensutveckling, informationskampanjer samt genom dialogarbete med trossamfund.

Identifierade utmaningar

I Norge karakteriseras arbete mot hedersrelaterat våld av en hög nivå av tvärsektoriellt samarbete, vilket innebär utmaningar för koordinering. Det är åtta olika departement som är involverade, och Arbeids- og inkluderingsdepartementet har koordinerande funktion. I den tidigare nationella handlingsplanen 2021–2024 lyftes behovet av att förbättra koordineringen. Ett annat område som uppmärksammades i handlingsplanen är kunskap om negativ social kontroll i andra kontexter förutom migration. Dessa kontexter inkluderar slutna religiösa miljöer. Även vägledning och riktlinjer kring säkerhetsrelaterat arbete beskrivs som otillräcklig. Kunskap och kompetens är ett av områdena i handlingsplanen.

Ett viktigt problem som lyfts upp i de strategiska dokumenten (till exempel handlingsplanen och årsrapporten från Bufdir) handlar om utsatthet för multipel diskriminering och minoritetsstress som kan orsakas av utanförskap och fientlighet riktad mot etniska minoriteter. Det kräver inte bara kunskaper om negativ social kontroll och hedersrelaterat våld, utan även medvetenhet och kunskap om erfarenheter av rasism och diskriminering, social exkludering och isolering som etniska minoriteter utsätts för.

Vidare nämns avsaknaden av tillit till staten inom minoritetsgrupperna. I kombination med ambivalens som våldsutsatta personer upplever – å ena sidan behöver de söka hjälp men å andra sidan känner de stark lojalitet mot sina familjer och våldsutövare – finns risken att våldsutsatta avstår från att söka stöd och hjälp. Avsaknaden av tillit till myndigheter och samhällsinstitutioner kan också förhindra våldsutövare att söka hjälp och således försvåra förändringsarbete. Röda Korsets beskrivning av sin roll som brobyggare mellan våldsutsatta och välfärds/samhällsinstitutioner bekräftar också denna utmaning i kontakt med myndigheter.

I Bufdirs årsrapport (2023) gjordes en utvärdering av kompetensteamet mot negativ social kontroll och hedersrelaterat våld. I den påpekades att resurssituationen i kompetensteamet också är en utmaning. Mycket beror på ökningen av antalet ärenden som teamet arbetar med. Rapporten visade på en fördubbling av antalet fall från 2013 till 2021.

Slutsatser och kommentarer

Sammanfattningsvis sker arbetet mot hedersrelaterat våld i Norge i samarbete mellan flera departement och arbetet koordineras på nationell nivå. Det finns en särskild handlingsplan mot negativ social kontroll och hedersrelaterat våld med fem fokusområden, 33 åtgärder och ansvarsfördelning mellan olika aktörer.

Hedersrelaterat våld presenteras och diskuteras från flera olika perspektiv som kan vara överlappande men också befinna sig på olika nivåer. Enligt kartläggningen från 2020 förstås hedersrelaterat våld som en del av integrationsområdet på den strategiska nivån. En sådan problemframställning baseras på en viss förståelse av våldets orsaker, samt av vilka som är våldsutsatta och våldsutövare, vilket även ligger till grund för vilka lösningar som föreslås. Våldet relateras till utmaningar i samband med migration (till exempel diskuteras föräldraskap i en migrationskontext utifrån gränsdragningar mellan stark kontroll och negativ social kontroll, generationskonflikter och utmaningar i samband med flytten och livet i det nya landet). Den transnationella dimensionen betonas också.

Det finns explicita benämningar av etniska minoriteter, personer som är födda i Norge eller utomlands och nyanlända. När våldet förstås som att det förekommer bland etniska minoriteter, fokuserar det förebyggandet arbetet främst på integration. Undervisning om norsk kultur och norska värderingar blir en viktig del i integrationen. Det poängteras att de skadliga praktiker som ingår i hedersrelaterat våld inte är acceptabla i Norge. Dessa praktiker presenteras som allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

På den praktiska nivån tolkas hedersrelaterat våld som våld i nära relationer och våld mot barn. I Opptrappingsplanen 2023 beskrivs hedersrelaterat våld, tvångsäktenskap, kvinnlig könsstympning och ofrivillig utlandsvistelse som en del av våldsfältet som måste förebyggas och bekämpas i linje med annat våld i nära relationer och våld mot barn.

Avslutningsvis kan konstateras att begreppet negativ social kontroll används mest frekvent i den norska kontexten. Den möjliga förklaringen är att till skillnad från andra våldsuttryck är negativ social kontroll speciell för just hedersrelaterat våld och särskiljer det från våld i andra kontexter. Tidigare har fokus legat på tvångsäktenskap, men det ansågs vara för snävt. Begreppet negativ social kontroll är bredare och definieras som olika former av systematisk kontroll.

Sverige

Begrepp och dess användning

I den svenska kontexten är begreppet ”hedersrelaterat våld och förtryck” väletablerat. Förståelsen av vad som utgör hedersrelaterat våld och förtryck har däremot varierat och det saknas en enhetlig definition. Tolkningar och tillämpning av definitionen skiljer sig åt mellan olika aktörer. I tidigare åtgärdsprogram definierades hedersrelaterat våld och förtryck på följande sätt: ”Hedersrelaterat våld och förtryck innebär att människor, främst flickor och kvinnor men även pojkar och män och lgbti-personer, begränsas i sina liv och utsätts för påtryckningar och våld som syftar till att upprätthålla familjens kontroll över individen.” I regeringens åtgärdsprogram 2024–2026 beskrivs hedersrelaterat våld och förtryck som ett allvarligt samhällsproblem och en kränkning av mänskliga rättigheter för de som utsätts, oftast flickor och kvinnor, men även pojkar och män.

I propositionen som föregick att brottet hedersförtryck infördes i brottsbalken beskrivs hedersrelaterat våld och förtryck som kopplat till hedersnormer som bygger på starka patriarkala eller heteronormativa föreställningar. Hedersnormerna inbegriper också de patriarkala föreställningar som tar sig uttryck i kontroll av flickor och kvinnor, vilket sträcker sig från begränsningar i vardagen rörande klädsel, umgänge och rörelsefrihet till begränsningar i val av utbildning, arbete, äktenskap och äktenskapsskillnad. I sin mest extrema form kan hedersnormerna leda till allvarlig brottslighet såsom till exempel hot om våld och våld, inklusive dödligt sådant.

Hedersrelaterat våld och förtryck presenteras som ett prioriterat område för regeringens arbete mot mäns våld mot kvinnor. I nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor beskrivs hedersrelaterat våld och förtryck som våld med skiftande uttryck såsom könsstympning och tvångsäktenskap (skr. 2016/17:10). I regeringens åtgärdsprogram 2024–2026 benämns några specifika uttryck för hedersrelaterat våld: könsstympning av flickor och kvinnor, omvändelseförsök mot unga lgbti-personer, tvångsäktenskap, oskuldkontroller och oskuldsingrepp, samt ofrivilliga utlandsvistelser.

Den 1 juli 2022 infördes ett nytt brott med beteckningen hedersförtryck i brottsbalken (4 kap. 4 a §). Bestämmelsen innehåller en särskild strängare straffskala för den som upprepat begår vissa brottsliga gärningar mot en person med ett hedersmotiv och där var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet samt varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla. Tidigare, den 1 juli 2020, infördes en särskild straffskärpningsgrund som innebär att det vid bedömningen av ett brotts straffvärde ska ses som en försvårande omständighet att ett motiv för brottet varit att bevara eller återupprätta en persons eller familjs, släkts eller annan liknande grupps heder (29 kap. 2 § 10 brottsbalken).

Arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck

Arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck i Sverige är en prioriterad fråga som involverar flera aktörer på nationell, regional och lokal nivå.

Arbete på strategisk nivå

Myndigheter under regering	Arbetsmarknadsdepartementet
Aktörer på nationell nivå	Jämställdhetsmyndigheten Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck, Länsstyrelsen i Östergötlands län Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet Barnafrid – Nationellt centrum för kunskap om våld mot barn vid Linköpings universitet Barnombudsmannen Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd Socialstyrelsen Skolverket, Skolinspektionen Migrationsverket Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, Kriminalvården, Brottsoffermyndigheten, Brottsförebyggande rådet
Strategiska styrdokument	Nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor 2016–2027 Åtgärdsprogram för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel, 2024–2026

År 2016 antogs en tioårig Nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, för perioden 2016–2027. I strategin behandlas frågor och problem som rör mäns våld mot kvinnor. Det konstateras att strategin är en del av jämställdhetspolitiken och att mäns våld mot kvinnor är ett av de yttersta uttrycken för bristande jämställdhet mellan kvinnor och män. Strategin inkluderar frågor om hedersrelaterat våld och förtryck samt om prostitution och människohandel för sexuella ändamål.

Enligt Nationella strategin inrymmer mäns våld mot kvinnor större delen av våldet som sker i nära relationer liksom även hedersrelaterat våld och förtryck. Vissa delar av det hedersrelaterade våldet och förtrycket ingår inte i våld i nära relationer, då våldet kan utövas av ett kollektiv, både män och kvinnor, och inte enbart av en enskild partner: ”Det finns också delar av det hedersrelaterade våldet och förtrycket som inte ingår i våld i nära relationer, då våldet kan utövas av ett stort kollektiv, både män och kvinnor, och inte enbart av en enskild partner.” Såväl mäns våld mot kvinnor som hedersrelaterat våld och förtryck är orsakat av ojämställdhet och könsmaktsordning.

I strategin benämns hedersnormer som en bidragande faktor till särskild sårbarhet. Hedersnormer beskrivs som uppfattningen att en familjs rykte och anseende är avhängigt kvinnliga familjemedlemmars kyskhet och oskuld samt deras faktiska och påstådda beteende i förhållande till dessa ideal. Hedersnormer kräver att kvinnor och flickor ska kontrolleras och kontrollen kan sträcka sig från begränsningar i vardagen och umgänge till fysisk rörelsefrihet. Unga män kan också utsättas för sådan kontroll och begränsningar.

I nationella strategin betonas att det finns en risk att ”hederstänkande underskattas och missförstås av personer som inte lever med hedersnormer”. Därför ska vikt läggas vid betydelsen av hedersnormer för såväl våldsutövare som våldsutsatta. I strategin föreslås också förebyggande arbete mot hedersnormer för att nå alla unga i olika grupper och bostadsområden. Ökad segregation nämns som en av faktorerna som kan leda till att hedersnormer i ekonomiskt utsatta områden förstärks. Främjandet av jämställdhet och förebyggande av hedersnormer bör således ingå i regeringens långsiktiga reformprogram för minskad segregation.

Strategins politiska målsättningar består av ett utökat och verkningsfullt förebyggande arbete mot våld, förbättrad upptäckt av våld och starkare skydd och stöd för våldsutsatta kvinnor och barn, effektivare brottsbekämpning, samt förbättrad kunskap och metodutveckling. Enligt den nationella strategin ska regeringen årligen upprätta åtgärdsprogram för kommande satsningar. Åtgärdsprogram är en form av handlingsplan från regeringen som presenterar politiska prioriteringar och beskrivningar av inriktning och åtgärder.

I juni 2024 presenterade svenska regeringen det nya åtgärdsprogrammet Fri och trygg utan våld och förtryck: Åtgärdsprogram för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel 2024–2026. I programmet presenteras 132 åtgärder med sex målsättningar. Dessa målsättningar överensstämmer med nationella strategins målsättningar och inkluderar en ytterligare målsättning Långsiktig och hållbar struktur för stöd, organisering och uppföljning. Åtgärdsprogram är ett styrdokument som innehåller konkreta åtgärder för genomförandet av de strategiska målsättningarna i relation till hedersrelaterat våld och förtryck. Analys av åtgärdsprogrammet tillsammans med Nationella strategin har varit centralt för att besvara forskningsfrågor i denna kartläggning, även om andra dokument har också inkluderats.

Fyra utvecklingsområden är identifierade i åtgärdsprogrammet, varav två områden är särskild relevanta för arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Det första området relaterat är Utvecklingsområde II: Kraftsamling mot hedersrelaterat våld och förtryck. Arbetet ska intensifieras genom förbättrad långsiktig styrning, bättre stöd och skydd för de som är utsatta oavsett var i landet de bor, skärpt lagstiftning mot hedersrelaterat våld och förtryck, samt ökad kunskap och metodutveckling. Bland de åtgärder som föreslås kan några prioriteringar observeras: förstärkning av skolväsendets roll i att motverka hedersrelaterat våld och förtryck som en del av förebyggande arbete; brottsbekämpning genom kriminalisering och skärpta straffskalor för hedersrelaterade brott; samt ökad kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck.

Det andra området som berör arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck är Utvecklingsområde III: Stärkt stöd till barn och unga som upplever våld, inklusive barn som förs utomlands i hederskontexter. Det inkluderar förebyggande och förhindrande av skadliga utlandsvistelser i hederskontexter, stöd till föräldrar i hederskontexter, stöd till särskilt sårbara grupper av barn och unga (till exempel barn med funktionsnedsättning och beroendeproblematik), förebyggande och bekämpning av hedersrelaterat våld, förtryck och våld i ungas relationer samt skärpt lagstiftning för att motverka våld mot barn och unga.

I det förebyggande arbetet och i tidiga insatser lyfts skolans roll fram, men även behovet av informationsinsatser till asylsökande och nyanlända samt stöd till föräldrar i hederskontexter. Som en del av det förebyggande arbete mot ofrivilliga utlandsvistelser föreslås att införa ett nationellt inrapporterings- och uppföljningssystem och bättre nationell statistik om försvunna och bortförda barn. Socialtjänsten ska även motverka hedersrelaterat våld och förtryck vid nätverksplaceringar av barn och utreda syskons utsatthet i ärenden om hedersrelaterat våld och förtryck. En av åtgärderna handlar om att ge stöd till föräldrar i hederskontexter för att undvika ojämlikhet och negativa konsekvenser för barn och unga. Stödjande insatser är tänkta att erbjuda alternativ till repressiv uppfostran. Kunskapshöjande åtgärder berör flera sektorer: hälso- och sjukvård, socialtjänst, skolväsende och rättsväsende. Kunskap om erfarenheter av hedersförtryck kopplat till utlandsvistelse och regelverket kring utreseförbudet lyfts särskilt fram.

Flera utredningar om arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck är tillsatta. Regeringen har tillsatt en utredning om ett inkluderande jämställdhetspolitiskt delmål mot våld, som bland annat ska ge förslag på hur den långsiktiga styrningen av området hedersrelaterat våld och förtryck kan stärkas. Regeringen har aviserat att ett nytt delmål om hedersrelaterat våld och förtyck ska införas, trots att utredning kom fram till att det inte bör införas ett separat delmål för hedersrelaterat våld och förtryck.

Regeringen avser att även tillsätta en utredning om att stärka skolväsendets roll i att motverka hedersrelaterat våld och förtyck i och våld i ungas relationer. Regeringen har även tillsatt en utredning för att stärka elevhälsan till vilken slutbetänkandet har lämnats in.

I utredningen om Förbud mot äktenskap mellan kusiner och vissa andra nära släktingar (DS 2024:20) föreslås bland annat att kusinäktenskap förbjuds. Promemorian har remitterats och bereds inom Regeringskansliet.

Huvudsakliga aktörer, uppdrag och insatser

Jämställdhetsmyndigheten har till uppgift att följa upp genomförandet av Nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Myndigheten har enligt sin instruktion ett särskilt ansvar för att samordna insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck mellan olika myndigheter. I Jämställdhetsmyndighetens uppdrag ingår att kartlägga och sprida kunskap om erfarenheter av hedersförtryck samt annat våld och förtryck kopplat till utlandsvistelse; att arbeta med att utveckla arbetssätt och metoder för förebyggande arbete mot könsstympning; och att sammanställa, sprida och utveckla effektiva arbetsmetoder för våldsförebyggande arbete med unga män och pojkar i hederskontext.

Enligt åtgärdsprogrammet har Jämställdhetsmyndigheten ”instruktionsenliga uppgifter att synliggöra och motverka hedersrelaterat våld och förtryck med inriktning på nationell kunskapsutveckling och strategiska övergripande frågor. Myndigheten ska även främja utvecklingen av förebyggande insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck”.

Under 2024 och 2025 har Jämställdhetsmyndigheten fått och redovisat flera uppdrag relaterade till arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck, till exempel uppdrag om en kunskaps- och forskningsöversikt om hedersrelaterat våld och förtryck med internationellt perspektiv samt att genomföra kompetenshöjande insatser; uppdrag att kartlägga och analysera förekomsten av barnäktenskap, tvångsäktenskap och månggifte i Sverige samt andra närliggande frågor; uppdrag att sprida kunskap om erfarenheter av hedersförtryck samt annat våld och förtryck kopplat till utlandsvistelse ; och uppdrag att samordna arbetet att förebygga och bekämpa könsstympning av flickor och kvinnor.

Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck, NCH, (tidigare Nationellt kompetensteam mot hedersrelaterat våld och förtryck) inrättades i oktober 2022 och är placerat på Länsstyrelsen Östergötland. Centrumet är organiserat i två enheter, enheten för stöd och samverkan och enheten för utredning och analys. NCH arbetar på regeringens uppdrag med att stödja och bidra till ett strategiskt, förebyggande och kunskapsbaserat arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck på nationell, regional och lokal nivå. NCH ska bland annat stödja kommuner och regioner i deras arbete med att införa, följa upp och utvärdera arbetssätt och metoder för stödet till utsatta och för det förebyggande arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck. NCH ger även stöd på generell nivå till yrkesverksamma som i sin verksamhet hanterar frågor om hedersrelaterat våld och förtryck. NCH:s nationella uppdrag kommer att överföras till Jämställdhetsmyndigheten från 1 januari 2026.

NCH ska säkerställa att det finns en särskild nationell funktion (telefon och chatt) dit enskilda som är utsatta eller riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck kan vända sig för råd och vägledning på generell nivå. Denna funktion finns nu på Nationellt Centrum för Kvinnofrid. Sedan 2018 har Länsstyrelsen i Östergötlands län (sedan 2022 NCH) haft i uppdrag att stödja utvecklingen av regionala, kommun- och myndighetsgemensamma resurscentrum för barn, unga och vuxna som är utsatta eller riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck. Resurscentrum innebär en samlokalisering av socialtjänst, hälso- och sjukvård samt polis med flerspråkig kompetens, för att underlätta stöd och skydd. Syftet med regionala resurscentrum är att barn och vuxna som är eller riskerar att bli utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck har jämlik tillgång till specialiserat och anpassat stöd oavsett vistelseort i landet. Resurscentrum ska fungera som ett komplement till ordinarie skydds- och stödstrukturer och inte ta över myndigheters ansvar.

Vid varje länsstyrelse finns en samordningsfunktion för arbete mot mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, sexuellt våld, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel. Samordningsfunktionen ska bland annat stödja regional samverkan, utveckling och genomförande av strategier och handlingsplaner, samt bistå med stöd gällande införande av effektiva arbetssätt, utbildning och kompetensutveckling i länet.

I nuläget finns sexton resurscentra i femton län. Vissa resurscentrum finansieras genom regeringens satsning, men inte alla. Origo är ett resurscentrum mot hedersrelaterat förtryck och våld i samarbete mellan kommunerna i Stockholms län, Polisregion Stockholm och Region Stockholm, som delvis har fungerat som en förlaga för regeringens satsning på resurscentrum, men som inte finansieras av regeringen. Yrkesverksamma från olika myndigheter, kuratorer, polis och barnmorskor som arbetar tillsammans, erbjuder stöd och rådgivning. Origo erbjuder stöd och rådgivande samtal till ungdomar på telefon eller på plats och har en "slussfunktion", vilket innebär att de ger information om andra myndigheter eller verksamheter som ungdomar eller yrkesverksamma kan vara i behov av att komma i kontakt med. Origo erbjuder konsultativt stöd och vägledning till yrkesverksamma till exempel inom polis, skola och fritid, socialtjänst, hälso- och sjukvård samt till frivilliga aktörer. Origo erbjuder även utbildningsdagar och temadagar kring hedersrelaterat förtryck och våld för yrkesverksamma och ideella aktörer. Arbetet riktas sig till ungdomar i åldern 13 till 26 år som bor i Stockholms län och utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck (https://etjanster.stockholm.se/Origo/arbetar-du-med-unga/hur-arbetar-vi).

Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet, NCK, har regeringens uppdrag att höja kunskapen nationellt om hedersrelaterat våld och förtryck. Detta genomförs genom universitetskurser på grund och avancerade nivåer samt uppdragsutbildning. Vidare har NCK regeringens uppdrag att ge stöd till våldsutsatta och driver nationella stödtelefoner: Kvinnofridslinjen, Stödlinjen för män, Stödlinjen för icke-binära och personer med transerfarenhet, samt Rätt att välja, en nationell stödtelefon för den som utsatts för kontroll, hot och våld i hederns namn. NCK driver också Sveriges första specialistmottagning för kvinnor som utsatts för våld – Kvinnofridsmottagningen vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Barnafrid – Nationellt kunskapscentrum vid Linköpings universitet samlar och sprider kunskap om våld och övergrepp mot barn till yrkesverksamma som i sitt arbete möter eller tar beslut som rör barn och unga. De har i uppdrag att genomföra kompetenshöjande insatser om hedersrelaterat våld och förtryck för landets barnahusverksamheter.

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, har särskilt ansvar för ungdomspolitiken och politiken för det civila samhället. I MUCF:s arbete ingår att fördela statsbidrag på uppdrag av regeringen, som gör det möjligt för organisationer att bedriva verksamhet. MUCF är en av regeringens hbtqi-strategiska myndigheter. Det innebär att myndigheten ska främja ungas lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. I relation till arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck har MUCF i uppdrag att ta fram och sprida kunskapsunderlag med fokus på hedersrelaterat våld och förtryck och våldsförebyggande arbete riktat till fritidsledare och andra yrkesverksamma som arbetar med ungas fritid. MUCF har även i uppdrag att genomföra informationsinsatser om hedersrelaterat våld och förtryck riktade till yrkesverksamma och andra vuxna som möter nyanlända och unga asylsökande i sitt arbete eller inom ideella engagemang. MUCF ska också genomföra en fördjupad analys av behovet av stödinsatser om hedersrelaterat våld och förtryck, inklusive utsatthet för så kallade omvändelseförsök mot unga lgbti-personer. Myndigheten ska särskilt beakta dels situationer där den unge blir utsatt för hot eller tvång, dels att barn och unga själva behöver få information om omvändelseförsök och även vilket stöd som finns i sådana situationer.

I Åtgärdsprogrammet ges skolväsendet en viktig roll, särskilt när det kommer till förebyggande arbete. Förskolans och skolans systematiska arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck ska granskas och stärkas. Skolinspektionen har haft i uppdrag att granska skolornas arbete med att bland annat att förebygga och bemöta intolerans, förtryck och våld, som exempelvis rasism, sexism, homo- och transfobi samt hedersrelaterat våld och förtryck. Andra åtgärder som regeringen genomför inkluderar åtgärder för en förbättrad elevhälsa för bland andra hedersutsatta elever och en utredning om att stärka skolväsendets roll i att motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Folkhälsomyndigheten och Statens skolverk har i uppdrag att uppdatera stödmaterial för undervisning inom kunskapsområdet sexualitet, samtycke och relationer.

Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, MFoF, är en statlig myndighet som erbjuder kunskap för att alla barn ska få en trygg uppväxt och bra relationer till sina föräldrar. MFoF är kunskapsmyndighet för föräldraskapsstöd, familjerådgivning och socialnämndernas familjerättsliga ärenden. I MFoF:s uppdrag ingår att identifiera och utveckla arbetssätt och metoder för föräldraskapsstöd som syftar till att förebygga hedersrelaterat våld och förtryck, samt att ta fram en modell över hur samordningen mellan föräldraskapsstödjande insatser som riktar sig till föräldrar i hederskontext bör utvecklas för att på bästa sätt nå ut till målgruppen. Enligt uppdraget ska MFoF främja utvecklingen av våldsförebyggande arbete genom stöd till föräldrar inriktat på familjer i en hederskontext. MFoF ska inhämta kunskap från forskning och praktik samt utveckla arbetssätt och metoder inom föräldraskapsstöd som bedöms ha förebyggande effekter avseende hedersrelaterat våld.

Socialstyrelsen är en kunskapsmyndighet för vård och omsorg. Socialstyrelsen samarbetar med andra myndigheter och erbjuder expertrådgivning för att styra, stödja och utveckla hälso- och sjukvård och socialtjänst. I Socialstyrelsen uppdrag ingår att arbeta med att förbättra stödet till våldsutsatta, till barn som har bevittnat våld samt till brottsoffer och deras närstående, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck. De har exempelvis utvecklat webbutbildningar om hedersrelaterat våld och förtryck utformade för hälso- och sjukvård och för socialtjänst. Socialstyrelsen ger också stöd vid tillämpningen av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer och övriga regelverk som gäller för socialtjänsten, hälso- och sjukvården och tandvården i arbetet med våld i nära relationer, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck.

Socialstyrelsen fick 2024 i uppdrag att stärka den systematiska uppföljningen i socialtjänsten av insatser till individer utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Myndigheten ska även se över, anpassa och komplettera kunskapsstöd för arbetet mot våld i nära relationer så att de fullt ut kan användas i arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Uppdraget inkluderar även stöd till socialtjänsten att vid nätverksplaceringar motverka att barn utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck. Socialstyrelsen ska inhämta underlag för möjligheterna att ta fram nationell statistik som avser försvunna och bortförda barn i en hederskontext inom socialtjänstens verksamhet. Myndigheten ska även utreda förutsättningarna för att säkerställa att det bedömningsstöd som myndigheten tagit fram för socialtjänstens arbete med barn och unga som misstänks vara utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck även ska kunna användas för personer över 18 år. Socialstyrelsen ska fortsätta arbetet med att förebygga och bekämpa könsstympning av flickor och kvinnor. Socialstyrelsen har även i uppdrag att ge stöd till kommuner och regioner i arbetet med att inrätta och organisera familjecentraler. Socialstyrelsen ska särskilt bidra till stöd i områden där utanförskapet är stort. Socialstyrelsen ska genom uppdraget bidra med kunskapsstöd för att förebygga och öka upptäckten av våld samt stödja ett jämställt föräldraskap.

På kommunal nivå har socialtjänsten ansvar för stöd till brottsoffer (13 kap. 1 § i socialtjänstlagen, 2025:400). Personer som är eller har varit utsatta för våld eller förtryck med hedersmotiv lyfts särskilt fram. Om det i kontakten med socialtjänsten framkommer att personen är utsatt för våld har socialnämnden ett ansvar att genomföra riskbedömningar och säkerställa att personen får det stöd och den hjälp som den behöver. I socialnämndens utredning ska den våldsutsattas behov av stöd och hjälp bedömas och lämpliga insatser erbjudas, så som exempelvis skyddat boende, samtalsstöd eller ekonomiskt bistånd. Socialtjänsten har även ett långtgående ansvar att utreda situationen för barn och unga vid misstanke om våld. Om ett barn far illa eller riskerar att fara illa kan socialnämnden bedöma att barnet behöver skyddas genom att placera barnet utanför det egna hemmet. ” Sedan 1 augusti 2021 inkluderar socialnämndens uppgifter även att verka för att personer som utsätter eller har utsatt närstående för våld eller andra övergrepp ska ändra sitt beteende. Lagändringen innebär ett ökat fokus på våldsutövare, för att de ska upphöra med sitt våldsamma beteende. Det betyder att socialtjänsten har ett nytt ansvar – att arbeta återfallsförebyggande.

Sedan 2019 arbetar Migrationsverket på regeringens uppdrag tillsammans med Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Socialstyrelsen och Jämställdhetsmyndigheten för att förebygga och upptäcka våld. I Migrationsverkets uppgifter ingår att informera om vad våld är och hänvisa vidare om det finns ett sådant behov. Migrationsverket anordnar även obligatorisk samhällsintroduktion för asylsökande och utlänningar som har uppehållstillstånd med tillfälligt skydd. Introduktionen inkluderar information om jämställdhet och hedersrelaterat våld och förtryck, inklusive förbud mot månggifte, könsstympning och barnäktenskap. Observera att det finns förslag om att utöka samhällsintroduktionen, kanske även beslut.

Kommuner ska se till att nyanlända invandrare erbjuds samhällsorientering enligt lagen (2013:156) om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare. Kursen i samhällsorientering ska omfatta minst 100 timmar och syftar till att underlätta etablering i arbets- och samhällslivet genom att ge grundläggande förståelse för det svenska samhället och en grund för fortsatt kunskapsinhämtande. Samhällsorientering ska ge kunskap om mänskliga rättigheter, grundläggande demokratiska värderingar, enskildas rättigheter och skyldigheter, hur samhället är organiserat och om praktiskt vardagsliv.

Sedan 2018 finns Familjekonfliktsektionen vid Utrikesdepartementets enhet för konsulära och civilrättsliga ärenden. Sektionen handlägger konsulära ärenden gällande familjerelaterat tvång. Den tillkom för att ytterligare stärka det konsulära stödet inom familjekonfliktområdet, med särskilt fokus på barn- och tvångsäktenskap.

Delegation mot segregation, Delmos, inrättades 2017 med uppdraget att bidra till att öka långsiktiga effekter av insatser för att minska och motverka social och ekonomisk segregation på nationell, regional och lokal nivå, att lyfta socialt utsatta områden och bryta segregationsmekanismer strukturellt. Under 2021 fick Delmos i uppdrag att analysera och beskriva den socioekonomiska segregationens konsekvenser avseende bibehållandet av traditioner och sedvänjor som leder till hedersrelaterat våld och förtryck och motverkar jämställdhet, vilket resulterade i en rapport. Uppdraget har dock inte fullgjorts, eftersom Delmos blev nedlagt 2023.

Under 2024 beslutade riksdagen om ett nytt övergripande mål för integrationspolitiken med fem delmål. Det handlar om delmål för ekonomisk, språklig, demokratisk, social och kulturell integration samt ett delmål för utbildning. Genom delmålet för social och kulturell integration förtydligar regeringen att samhällets grundläggande normer och värderingar behöver förankras hos och efterlevas av var och en som lever och bor i Sverige, samt att företeelser som begränsar möjligheter att leva ett fritt, värdigt och självständigt liv ska minska. Eftersom delmålet är svårt att följa upp med registerdata har regeringen beslutat att ge SCB i uppdrag att genomföra en urvalsundersökning i syfte att öka kunskapen om skillnader i behov, värderingar och förutsättningar i den utrikes födda befolkningen jämfört med personer födda i Sverige.

Exempel på frivilligorganisationer

Det finns flera frivilligorganisationer som arbetar mot hedersrelaterat våld och förtryck i Sverige. Terrafem är en ideell riksorganisation som arbetar för kvinnors och flickors rättigheter och riktar sig särskilt till kvinnor med utländsk härkomst. Terrafem ger stöd och juridisk rådgivning till våldsutsatta kvinnor med utländsk härkomst på organisationens tjejhus, kvinnojour och genomgångslägenheter. Terrafem erbjuder utbildningar till kvinnor som vill arbeta ideellt i jourverksamheten samt i Terrafems opinions-och förebyggande arbete. Glöm Aldrig Pela och Fadime, GAPF, är en ideell förening som arbetar för att ge stöd till våldsutsatta genom stödjour och andra stödinsatser. Organisationen bedriver även utbildningsverksamhet och arbetar med opinionsbildning. Shanazi hjältar är en ideell organisation som erbjuder utbildningsinsatser för att förebygga och skapa ökad förståelse i samhället kring hedersrelaterat våld och förtryck. De erbjuder utbildningar till personal bland annat inom vården, socialtjänsten, rättsväsendet, polisen, politiker, ideella organisationer samt för elever och personal inom skolan.

Identifierade utmaningar

I Sverige får frågor kring arbetet och insatser mot bortförande av barn och ofrivilliga vistelser utomlands mycket uppmärksamhet och ingår i flera av utvecklingsområdena i åtgärdsprogrammet för 2024–2026. Vid situationer av bortförande och ofrivilliga vistelser utomlands är det utrikesdepartementet och utvalda ambassader som arbetar särskilt med det. Nationellt Centrum mot Hedersrelaterat våld och förtryck, NCH, på Länsstyrelsen i Östergötland ger också stöd till yrkesverksamma, men ansvaret för det operativa arbetet ligger främst på enskilda kommuner.

Även Socialstyrelsen och Barnafrid har i uppdrag att sprida information om det nya utvidgade utreseförbudet. Erfarenheter bland olika kommuner skiljer sig dock åt. Ärenden brukar vara komplexa och resurskrävande och det kan därför vara utmanande att hantera sådana ärenden för en del kommuner.

Ett annat problemområde som benämns i samband med hedersrelaterat våld och förtryck är segregation. Både i nationella strategin och åtgärdsprogrammet från 2021–2023 benämns segregation som en av faktorerna som kan leda till förstärkning av hedersnormer. Tidigare forskning har också identifierat segregation som en viktig riskfaktor. I åtgärdsprogrammet 2024–2026 används inte termen ”segregation”. Istället infördes termen ”utanförskap” för att benämna detta politikområde. I åtgärdsprogrammet benämns utanförskap två gånger i samband med åtgärd för inrättande och vidareutveckling av familjecentraler.

Slutsatser och kommentarer

Trots att förståelsen och användningen av begreppet ”hedersrelaterat våld och förtryck” kan skilja sig åt, är begreppet väletablerat och används i såväl nationella styrdokument som av de centrala aktörerna. I de centrala styrdokumenten benämns hedersrelaterat våld och förtryck som en form av mäns våld mot kvinnor, men där även kvinnor kan vara de som utsätter för våld och kontroll och män och lgbti-personer kan vara våldsutsatta.

I styrdokumenten används också sådana begrepp som ”hedersnormer”, ”hederstänkande” och ”hederskontexter”. Dessa begrepp används utan att de definieras och själva användningen är väldigt bred, vilket ger intrycket att förståelserna av begreppen är underförstådda. Det är diskutabelt vad dessa begrepp står för och om de underförstått associeras med personer med utländsk bakgrund. Det öppnar upp för olika tolkningar och som konsekvens av det ökar risken för godtyckliga bedömningar.

Utvecklingen och genomförandet av separata åtgärder och insatser som riktar sig specifikt mot hedersrelaterat våld och förtryck tyder på att den formen av våld förstås som annorlunda från andra former av genusbaserat våld. Hedersrelaterat våld och förtryck nämns som en del av det integrationspolitiska delmålet om social och kulturell integration och kan därför tolkas som både ett jämställdhets- och integrationsproblem. Flera åtgärder handlar om samhällsintroduktion med fokus på jämställdhet och mänskliga rättigheter, och stöd till föräldrar som erbjuder ett alternativ till repressiv uppfostran.

Avslutningsvis karakteriseras arbetet mot hedersrelaterat våld i Sverige liksom i andra länder av hög föränderlighet. Flera åtgärder i åtgärdsprogrammets för 2024–2026 har genomförts inom flera olika områden, såsom rättsväsende, skolväsende och socialtjänst. I samband med att ett nytt jämställdhetspolitiskt delmål för att förebygga och bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck införs kommer organiseringen av arbetet att förändras. Jämställdhetsmyndigheten har redan flera regeringsuppdrag kopplade till hedersrelaterat våld och förtryck och myndighetens roll kommer att förstärkas ytterligare.

Självstyrande områden: Färöarna, Grönland och Åland

Färöarna

Hedersrelaterat våld och förtryck har inte identifierats som ett särskilt politikområde på Färöarna. Nationell handlingsplan för våld i nära relationer 2023–2028 är ett resultat av ett omfattande arbete som genomfördes under 2022–2023, vars syfte var att beskriva hur arbetet mot våld är organiserat och identifiera kunskapsbehov om våld Det utfördes genom att kartlägga och prata med myndigheter, föreningar och andra offentliga och privata aktörer inom våldsområdet.

Handlingsplanen fokuserar på fem huvudområden: förebyggande arbete, stöd till våldsutsatta, insatser riktade till yrkesverksamma, insatser för att underlätta tillgång till hjälp i samband med våldsutsatthet och insatser för att främja vetenskaplig forskning inom våldsområde.

Grönland

Det finns inga särskilda styrdokument, strategier eller regleringsbrev inom området hedersrelaterat våld och förtryck på Grönland. Det förs inte heller någon statistik gällande fall av hedersrelaterat våld. I likhet med Åland och Färöarna finns en nationell handlingsplan mot våld i nära relationer: Handlingsplan mod vold i nære relationer 2023–2027, men precis som på Färöarna saknas specifik reglering kring hedersrelaterat våld och förryck.

Åland

På Åland är arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck en del av det bredare arbetet mot mäns våld mot kvinnor och arbete för jämställdhet. I Strategi för nolltolerans mot våld i nära relationer 2020–2030 presenteras en definition av hedersrelaterat våld och förtryck med referens till Sveriges Kommuner och Regioners rapport ”Våldsförebyggande arbete med män. En kunskapsöversikt” (2011). Hedersrelaterat våld och förtryck förstås ha sin grund i kön, makt, sexualitet och kulturella föreställningar om dessa, samt att kontrollen av flickors och kvinnors sexualitet är central och starkt knuten till kollektivet. I stället för hedersnormer och hederskontexter används begreppet ”hederstänkande” som beskriver föreställningar om betydelsen av till exempel oskuld och kyskhet, sexualitet, könsidentitet och könsuttryck.

Begreppet ”våld i nära relationer” används genomgående i strategin som ett samlingsbegrepp som omfattar både våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck, inklusive tvångsäktenskap, barnäktenskap och könsstympning av flickor och kvinnor. Dessutom införs begreppet ”särskild sårbarhet” för att belysa olika sårbarhetsfaktorer. Begreppet ”särskild sårbarhet” används också för att belysa att vissa omständigheter kan påverka enskilda individers sårbarhet. Bland dess omständigheter förekommer till exempel etnisk bakgrund, funktionsnedsättning, ålder, sexualitet, könsidentitet och närståendes normer kring självbestämmande över sexualitet och familjebildning (det som brukar kalla ”hedersnormer”).

Arbetet mot mäns våld mot kvinnor är en av landskapsregeringens strategiska inriktningar i jämställdhetsarbetet. Strategin för nolltolerans mot våld i nära relationer 2020–2030 ingår i arbetet i Agenda för jämställdhet, som ska följas upp årligen. Strategin ska förverkligas genom årliga åtgärdsprogram, som ska följas upp och utvärderas. I Strategi för nolltolerans mot våld i nära relationer 2020–2030 presenteras fyra övergripande områden:

Ett utökat och verkningsfullt förebyggande arbete mot våld i nära relationer.
Förbättrad upptäckt av våld samt starkare skydd och stöd för våldsutsatta kvinnor och barn.
Effektivare brottsbekämpning mot våld i nära relationer och mäns våld mot kvinnor.
Förbättrad kunskap och metodutveckling inom området mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer, särskilt avseende våldsprevention med ett särskilt fokus på kopplingen mellan maskulinitet och våld.

Strategin omfattar alla yttringar av fysiskt, psykiskt och sexuellt våld samt hot om våld riktat mot kvinnor, barn och män i nära relationer, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och handel med människor för sexuella ändamål.

Det förebyggande arbetet ska ske på tre nivåer: (1) tidigt våldsförebyggande, (2) selektivt våldsförebyggande samt (3) indikativt våldsförebyggande. I strategin läggs fokus på tidigt våldsförebyggande och selektivt förebyggande arbete. Vidare består det förebyggande arbetet av flera olika delar. I grunden handlar det om att utmana och förändra föreställningar kring makt och maskulinitet som rättfärdigar våld och normer som inskränker kvinnors och flickors självbestämmande. Bland åtgärderna föreslås exempelvis kunskapshöjande arbete om normer och värderingar kring makt och våld, kopplat till maskulinitet och övriga maktstrukturer samt ur ett intersektionellt perspektiv. Förutom normförändring ska även förutsättningar för tidig upptäckt av personer som är våldsutsatta och av våldsutövare skapas.

Upptäckt av våld, skydd och stöd ingår i område två, selektivt våldsförebyggande. Att ställa frågan om våld är en viktig del i detta arbete. Det kräver i sin tur tillräcklig kunskap bland yrkesverksamma om hur och när frågan kan ställas och hur man ska gå vidare. De föreslagna åtgärderna inkluderar uppmärksammande och synliggörande av våldet i nära relationer och består av:

ett kompetensbaserat arbetssätt för att säkerställa vårdnad, boende och umgänge,
ett stärkt skydd och stöd för barn som har bevittnat våld eller varit utsatta för våld,
kompetenshöjande insatser för yrkesverksamma, samt
utveckling av metoder för att upptäcka och hjälpa personer som lever med begränsat livsutrymme i en hedersrelaterad kontext.

Det påpekas att kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck ska prioriteras i verksamheter som möter barn och ungdomar.

Det tredje området handlar om kunskap och metodutveckling, särskild inom våldsprevention, och är kopplat till de tre nivåer som introducerades inledningsvis: universell prevention (Insatser riktade till alla), selektiv prevention (insatser riktade till riskgrupper) samt indikerad prevention (insatser riktade till redan drabbade). Våldspreventiva insatser verkar överlappa med det förebyggande arbetet, där en normmedveten och genusförändrande ansats är central, det vill säga med syfte att förändra föreställningar om kön och maskulinitet.

När det gäller det mer operativa arbetet på Åland bör det noteras att varken socialvårdslag eller hälso- och sjukvårdslag särskiljer mellan olika typer av våld. Med andra ord ingår arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck i arbetet mot våld i nära relationer. Ålands polis uppmärksammar däremot hedersrelaterat våld som något som i synnerhet förekommer bland migranter. Hedersrelaterat våld beskrivs på följande sätt: ”Det är en form av våld, som är en följd av att någon bryter gemenskapsnormer eller enskilda individers regler. I sådana fall är syftet med våldet att rengöra och återställa den fläckade hedern.”

På Åland är inte hedersrelaterat våld ett separat brott, utan kan vara en fråga om olaga hot, tvång, ärekränkning, misshandel, förföljelse, människohandel eller sexualbrott. Grov misshandel kan även inkludera kvinnlig könsstympning. Polisen poängterar att det är svårt att föra statistik och få en helhetsbild av omfattningen av hedersrelaterat våld. För att få en bättre bild av situationen införde polisen en klassificeringskod som gör det lättare att föra statistik. Polisen får kännedom om hedersrelaterat våld i och med förebyggande arbete, men även genom rapportering från aktörer, såsom skolor, social- och hälsomyndigheter och medborgarorganisationer. Våldet kan även avslöjas i samband med brottsutredning eller genom rapportering från offrens vänner.

Enligt Polisen har hedersrelaterat våld ökat i Finland. De skriver följande:

Under de senaste åren har hedersrelaterat våld blivit vanligare i Finland. Även finländska kvinnor har blivit utsatta för våld då de haft relationer med män med utländsk bakgrund. Unga personer med invandrarbakgrund som har vuxit upp i Finland kan bli utsatta för våld då de lever under press från två olika kulturer.

Att våldet identifieras som hedersrelaterat är viktigt utifrån polisens uppdrag. Vid exempelvis hemutryckningar krävs att polisen är noggrann, har förmåga att lyssna och en god förståelse för situationen, så att polisen kan identifiera och ingripa mot våldet. I en utredning måste polisen eventuellt ta hänsyn till andra personer som är involverade, såsom anstiftare eller medhjälpare som är inblandade i brottet.

Problemframställning: politikområden och lösningar

Problemen kring hedersrelaterat våld och förtryck framställs på olika sätt och själva framställningen kan förstås genom (1) identifiering av vilka politikområden problemet tillhör, och (2) analys av de föreslagna lösningarna. I det här avsnittet kommer dessa två sätt att tolka problemframställningen presenteras och därefter relateras till varandra. För att få en förståelse är det även viktigt att ta hänsyn till hur arbetet mot hedersrelaterat våld är organiserat på de olika nivåerna, strategisk respektive operativ nivå, och om de stämmer överens med varandra. Rambølls kartläggning från 2020 visade att på strategisk nivå tillhör arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck olika politikområden, antingen våld mot kvinnor, våld i nära relation eller integration. Den jämförande analys som presenteras i denna kartläggning bekräftar den här uppdelningen, även om vissa länder, som exempelvis Norge, har organiserat arbetet genom tvärsektoriellt samarbete mellan flera olika departement.

Sedan den nordiska kartläggningen 2020 har ytterligare ett område tillkommit; barnuppfostran och våld mot barn. Å ena sidan ingår våld mot barn i begreppet våld i nära relationer, men å andra sidan tenderar våld i nära relationer förstås och tolkas som våld mellan partners. Detta riskerar att osynliggöra barn som våldsutsatta. Utifrån tillhörigheten till olika politikområden och hur hedersrelaterat våld behandlas i de analyserade styrdokumenten, framställs problemet kring hedersrelaterat våld som antingen ett integrationsproblem, ett uppfostringsproblem eller ett jämställdhetsproblem.

Politikområden

Hedersrelaterat våld som integrationsproblem

I Danmark och Norge ingår arbetet mot hedersrelaterat våld på strategisk nivå i det integrationspolitiska området. I Norge har Integration och mångfaldsdirektoratet, IMDi, och i Danmark. Myndigheten för internationell rekrytering och integration, SIRI, huvudansvaret. Även i Finland förknippas hedersrelaterat våld med invandrargruppen och enligt regeringsprogrammet ingår hedersrelaterat våld i Finlands invandrings- och integrationspolitik. Enligt programmet kräver integration att nyanlända lär sig språk och blir sysselsätta, men även att de ska lära sig att följa samhällets regler.

Jaana Vuori, professor i genusstudier vid Östra Finlands universitet i Joensuu, har analyserat utbildningsmaterial som används i Finland för att sprida kunskap om det finska samhället till nyanlända. I sin studie visar Vuori hur sådant utbildningsmaterial utgår från en generaliserad föreställning om migranter och migrantfamiljer som också återspeglar synen på jämställdhet i Finland. I materialet antas att migrantfamiljer inte behandlar sina barn som individer med rättigheter, att barn utsätts för våld och att pojkar och flickor behandlas olika. Vuori skriver: ”the implicit notion in my data is that migrants have gender equality problems.” Samtidigt presenteras jämställdhet i Finland som en uppnådd verklighet genom sådana formuleringar som att män och kvinnor är jämställda i Finland. Vuoris analys visar att integrationsarbete och mer specifikt så kallad samhällsintroduktion bygger på en idé om att det finns signifikanta skillnader i synen på jämställdhet, sexualitet och barnuppfostran i Finland kontra i andra samhällen som migranter kommer ifrån. Därför anses utbildning i dessa frågor vara viktig för att förebygga våld mot kvinnor och barn. Som redan nämnts så är antaganden om migranter och deras syn på jämställdhet och barnuppfostran problematiska, eftersom de bygger på generaliserande och stereotypa bilder av migranter. Det är även problematiskt av ett annat skäl – det förstärker självbilden av Finland som ett jämställt samhälle, där våld mot kvinnor och barn inte hör hemma.

Samma problem har uppmärksammats i relation till andra nordiska länder. Linnéa Bruno, docent i barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet har analyserat den svenska självbilden i relation till frågan om barn som upplever våld och hur socialtjänsten hanterar frågor relaterade till fall när kvinnor med barn lämnar sina våldsamma partners. Hon menar att självbilden av Sverige som ett jämställt land är missvisande om uppmärksamheten flyttas från ekonomisk jämställdhet till andra parametrar, som exempelvis hantering av våld, både interpersonellt och strukturellt. I hennes undersökning träder en tydlig bild fram av hur våldsutsattas och våldsutövares identiteter spelar roll för hur yrkesverksamma bedömer situationer där våld förekommer, och att det finns en tendens till kulturalisering av våldet, det vill säga att våld i vissa fall förstås som kulturellt betingat men inte i andra, beroende på gärningspersonens etnicitet, hudfärg, religion och liknande faktorer.

Hedersrelaterat våld som jämställdhetsproblem

I Sverige bedrivs arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck inom ramen för jämställdhetspolitiken och utgör en del av det sjätte jämställdhetspolitiska delmålet: ”Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Kvinnor och män, flickor och pojkar ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet.” I enlighet med den nationella strategin omfattas hedersrelaterat våld och förtryck av paraplybegreppet mäns våld mot kvinnor. Arbetet samordnas av Jämställdhetsenheten vid Arbetsmarknadsdepartementet.

I Islands handlingsplan mot våld behandlas hedersrelaterat våld som en form av våld tillsammans med andra former av våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Islands handlingsplan för integration belyser dock våld som migranter kan vara särskilt utsatta för, utan att specifikt nämna hedersrelaterat våld. Åtgärderna är således riktade mot alla former av våld, vilket ger uttryck för en helhetssyn.

Förhållandet mellan hedersrelaterat våld och mäns våld mot kvinnor är en omdebatterad fråga och debatten tenderar att förenklas genom att hänvisa till det faktum att även kvinnor utövar våld och män blir utsatta för hedersrelaterat våld. Samma argument används även i relation till andra grupper som är våldsutsatta, nämligen lgbti-personer.

För att alla våldsutsatta oavsett sexualitet eller könsidentitet ska känna igen sig i beskrivningar av våldet och bli mer benägna att söka stöd och hjälp, förespråkas det i nordiska styrdokument generellt ett mer könsneutralt språk. Å ena sidan kan könsneutralt språk bidra till ett mer inkluderande förhållningssätt, å andra sidan riskerar könsneutralitet att osynliggöra de patriarkala strukturer som ligger bakom våldet, med andra ord våldets könade karaktär och en förståelse av våldet som det yttersta uttrycket för patriarkatet och ett sätt att upprätthålla patriarkala strukturer. GREVIO har uppmärksammat detta problem i sina granskningar.

Utan ambitionen att lösa denna debatt, men samtidigt behålla fokus på just hedersrelaterat våld och förtryck kan det vara lämpligt att återvända till Aisha Gills argumentation kring förståelsen av hedersrelaterat våld som genusbaserat våld. Genusbaserat våld kan betraktas som könsneutralt, eftersom varken våldsutsatta eller våldsförövare identifieras. Samtidigt ligger just genus och genusnormer i fokus för förståelsen av våldets orsaker och konsekvenser. Gill poängterar att hedersrelaterat våld är en komplex och mångfacetterat fråga, men att det bör betraktas som en form av genusbaserat våld eller våld mot kvinnor (VAW) och inte som distinkt från andra former av genusbaserat våld. Genom att se hedersrelaterat våld som en manifestation av det bredare problemet kring våld mot kvinnor kan hedersrelaterat våld förstås som ett brott mot mänskliga rättigheter.

I sin analys av samhällsintroduktionen för nyanlända i Finland lyfter Vuori att våld mot kvinnor med migrantbakgrund behandlas i ramar av jämställdhetsperspektiv, vilket även bör belysa andra former av våld. Hon skriver:

Why does the frame of gender equality not allow us to talk about the oppression of women’s rights, inequality, or discrimination in Finland with regard to Finnish women, in the context of migrant women’s lives, or globally?

Det finns tydliga tendenser till att det strukturella perspektivet om jämställdhet, eller avsaknaden av sådant, osynliggörs när våldet individualiseras och framställs som individuell angelägenhet och könsneutralt.

Det är även viktigt att förtydliga att förståelsen av genusbaserat våld inte bör reduceras endast till individuella könsskillnader och könsidentiteter av våldsutövare och våldsutsatta. Att våldet är genusbaserat innebär att våldet är präglat av könsskillnader men även av hur sociala relationer styrs av genusnormer, inklusive sociala förväntningar om manlighet och kvinnlighet. Utöver det relationella, bör även ett strukturellt perspektiv anläggas som innebär att genus är en social struktur som påverkar sociala institutioner, identiteter, attityder och relationer. Genus är därmed ett system som placerar män, kvinnor och lgbti-personer i olika ojämlika relationer. Den strukturella karaktären innebär att genus fungerar som en social kraft, oberoende av individers önskemål och preferenser. Därför innebär inte det faktumet att även kvinnor är involverade i våldsutövning och att män kan utsättas för hedersrelaterat våld per automatik att våldet inte är genusbaserat. En sådan förståelse utesluter inte behovet av speciellt anpassade stödinsatser på grund av våldets olika uttryck, riskfaktorer och den transnationella dimensionen.

Hedersrelaterat våld som uppfostringsproblem

Det noterades tidigare att flera åtgärder och insatser har en yngre målgrupp, riktade tillbarn och unga. Det bekräftas även av de olika styrdokument som har studerats. Finlands åtgärdsplan för förebyggande av våld mot barn ”En barndom utan våld” presenterar ett rättighetsperspektiv där hedersrelaterat våld ses som en kränkning av barns fysiska integritet eller självbestämmanderätt. Ett annat exempel är Sveriges åtgärdsprogram som föreslår flera åtgärder med inriktning på barn och unga samt stöd till föräldrar, inklusive utbildning till föräldrar med migrantbakgrund i hur de ska uppfostra sina barn som ”ett alternativ till repressiv uppfostran.” I Norge finns minoritetsrådgivare som är en särskild insats för barn och unga–.

En framställning av problemet som en fråga om uppfostran bör även kopplas till tidigare diskussion om begreppet negativ social kontroll, som presenteras som en av våldets mekanismer. Gränserna för kontroll och synen på uppfostran präglas av synen på uppfostran i respektive land. Även i relation till frågan om uppfostran och synen på barn framförs en självbild hos nordiska länder som karaktäriseras av stark respekt för individens friheter och rättigheter. Undervisning kring barnrättigheter brukar inkluderas i läroplaner på förskolor och skolor.

Vilka konsekvenser har en sådan självbild för synen på social kontroll? Hanna Cinthio, doktor i socialt arbete, lyfter i sin avhandling fram att social kontroll har blivit ett mycket användbart begrepp för att studera mellanmänskliga relationer, och därför har det också kritiserats för att ha blivit alltför omfattande och luddigt. Cinthio definierar social kontroll som en medveten regleringsmekanism för att komma till rätta med handlingar som hotar den sociala ordningen. Social kontroll kan utövas med preventivt syfte, men kan även utgöra en form av straff.

Det intressanta med Cinthios resonemang om social kontroll är att hon lyfter fram olika former och nivåer av social kontroll. Hon belyser även bland annat statens kontroll över individer och grupper genom kriminalisering av vissa beteenden. Det bredare perspektivet när det gäller social kontroll visar på att kontroll också har en viktig social funktion. I diskursen om hedersrelaterat våld och förtryck uppmärksammas familjens eller gruppens kontroll över en individ. Frågan om hur mycket kontroll staten ska utöva gentemot individer och familjer diskuteras mer sällan i detta sammanhang. Inramningen genom begreppet hedersrelaterat våld och förtryck signalerar allvaret och risken för den absolut grövsta formen av våld, men i praktiken blir även andra former av kontroll (som angränsar till uppfostran) inkluderade i begreppet. Det väcker frågan om hur mycket stater ska lägga sig i barnuppfostran, och att graden av accepterad kontroll varierar i relation till olika grupper.

Lösningar

Medan det tidigare avsnittet behandlade de lösningar som skulle vara tänkbara utifrån vilket politiskt område arbetet mot hedersrelaterat våld tillhör, kommer det här avsnittet fokusera på de centrala lösningar som presenteras i de analyserade styrdokumenten. För analysens skull har centrala inriktningar som är gemensamma för de olika länderna valts ut. Dessa lösningar befinner sig också på mer praktiknära nivå än det ovan presenterade resonemanget.

Utbildning och kunskapsutveckling

Flera föreslagna åtgärder handlar om utbildning samt kunskaps- och metodutveckling. Det handlar främst om yrkesverksammas kunskap, men även kunskap bland nyanlända och migranter. Norges handlingsplan Frihet från negativ social kontroll och hedersrelaterat våld syftar till exempel till att ”förhindra och bekämpa hedersrelaterat våld genom utbildning.” Planen inkluderar åtgärder för att öka kompetensen bland yrkesverksamma samt utbildningsinsatser för nyanlända. Utbildningsinsatserna kan direkt kopplas till inramningen av hedersrelaterat våld som ett integrationsproblem. Inom integrationsområdet gäller strategin Integrering gjennom kunnskap.

I Sveriges nationella strategi beskrivs utbildning som en viktig del av det förebyggande arbetet. Inom sex- och samlevnadsundervisning ska de grundläggande demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter som det svenska samhället vilar på förmedlas, inklusive frågor som rör sexualitet, könsroller och jämställdhet. Skolväsendets roll betonas. I det senaste åtgärdsprogrammet föreslår regeringen att skolväsendets roll ska förstärkas. Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd har också ansvar att ge föräldraskapsstöd och familjerådgivning till familjer i hederskontexter.

Lag och ordning

Ett annat tydligt tema är den rättsliga hanteringen av hedersrelaterat våld genom kriminalisering. I Sverige har lagstiftningen skärpts, först genom införandet av hedersmotivet som försvårande omständighet och sedan införandet av det särskilda hedersbrottet. Förutom hedersbrottet har även andra handlingar kriminaliserats, såsom tvångsäktenskap och kvinnlig könsstympning. Andra länder betonar vikten av skärpt lagstiftning och uttrycker en avsikt att kriminalisera hedersbrott.

Risk- och säkerhetsbedömningar

Den transnationella karaktären och inblandningen av flera förövare i hedersrelaterade brott ställer högre krav på riskbedömningar och säkerhetsåtgärder. Därför berör flera åtgärder just dessa frågor. Det gäller främst åtgärder kring samverkan, rådgivning och stöd på operativ nivå. Åtgärder kring rutiner och riktlinjer för hur myndigheter, skolor, hälso- och sjukvård, rättsväsende ska hantera fall av hedersrelaterat våld är också exempel på det ökade fokuset på just risk- och säkerhetsbedömningar. I Danmark syns denna trend som tydligast där reseteam, säkerhetskonsulter samt koordinationsenhet mot uppfostringsresor och ofrivilliga utlandsvistelser har funnits i flera år. I Sverige har arbetet mot skadliga utlandsvistelser i hederskontexter också intensifierats. Det har tagits fram ett förslag om ett inrapporteringssystem för att föra statistik över försvunna och bortförda barn, samt ett regelverk kring utreseförbud och medborgarskap.

Avslutningsvis

I de nordiska länderna ser vi en kombination av olika förståelser av problemet med hedersrelaterat våld och förtryck samt olika lösningar. Den generella bilden av de huvudtrender som framträder i policydokument visar dock en diskrepans mellan å ena sidan det sätt som problemet är framställt och å andra sidan de lösningar som föreslås. De i grunden sociala problemen, som avsaknad av jämställdhet, bristande integration eller en problematisk syn på uppfostran, är tänkta att lösas genom utbildning, kriminalisering och säkerhetsåtgärder. De föreslagna lösningarna är inte fel i sig och har viktiga syften och funktioner, men de riskerar att vara otillräckliga.

De rättsliga åtgärderna samt risk- och säkerhetsbedömningarna fokuserar på extrema fall av våld och risk för att bli bortförd utomlands mot sin vilja, att utsättas för uppfostringsresor, tvångsäktenskap eller könsstympning. Den transnationella karaktären av våldet ställer högre krav på samverkan mellan flera olika myndigheter inom och utom landet, och det rör sig främst om åtgärder på den operativa nivån. Riskbedömningar och säkerhetsåtgärder är nödvändiga och bör inte underskattas. Samtidigt är det ett reaktivt arbete i samband med allvarliga kränkningar, som inte syftar till att adressera problemets grundorsaker. Ett ökat fokus på det reaktiva arbetet bör granskas och bedömas i relation till prioriteringar av befintliga behov och vilken fördelning av resurser som görs mellan förebyggande och operativt arbete. Om en sådan bedömning inte görs finns risken att alla resurser och åtgärder har kortsiktiga effekter och inte tar itu med problemet på ett hållbart sätt.

En annan effekt av att fokus på risk- och säkerhetsåtgärder har ökat är att våldet individualiseras, det vill säga förståelsen av våld som enstaka händelser. Tidigare kunskap kring genusbaserat våld och mäns våld mot kvinnor visar att en individualisering av våldet är ett sätt att avpolitisera problemet. Det presenteras i stället som en privat angelägenhet som inte kräver större politiska satsningar eller reformer. När våldet individualiseras och avpolitiseras osynliggörs dess strukturella orsaker – de patriarkala maktförhållanden som upprätthåller ojämlikhet mellan könen. Detta står i kontrast till framställningar som betonar att hedersnormer handlar om just kvinnors underordning, heteronormativitet och homofobi. Samma effekt, det vill säga individualisering, kan observeras i samband med kriminalisering, när de rättsliga åtgärderna anses vara de mest centrala och verkningsfulla. Lagen och särskilt straffrätten har en viktig funktion – att markera och förmedla att vissa beteenden och handlingar inte är accepterade i samhället och att staten därför har legitim makt att använda tvingande åtgärder som ett straff. De nordiska länderna har historiskt sett beskrivits som exceptionella i sin syn på straffrätten och det straffrättsliga systemet, där rehabilitering länge betraktades som det yttersta målet. Under senare år har det skett flera förändringar som i forskningen har beskrivits som ”the punitive turn”, det vill säga en vändning mot bestraffning som det yttersta målet snarare än rehabilitering. Denna förändring har bland annat resulterat i en ökad kriminalisering. Kriminalisering bidrar till individualiseringen av våldet, där enskilda individer som begår våldsamma gärningar är i fokus. Återigen, såväl som i relation till risk- och säkerhetsbedömningar, är den rättsliga regleringen nödvändig. Men även den och de resurser som krävs bör sättas i relation till det förebyggande arbetet.

Kriminalisering av hedersrelaterat våld väcker också viktiga frågor kring rättssäkerheten. Det finns risk att sådan lagstiftning inte lever upp till kravet på lagens generalitet eftersom den syftar till att omfatta vissa grupper. I praktiken är det etniska minoriteter som omfattas, som exempelvis de kurdiska, somaliska eller romska minoriteterna. När kriminaliseringen av hedersrelaterat våld infördes i Sverige möttes det av kritik av flera aktörer. Behov finns också av att närmare studera existerande praxis, det vill säga hur rätten har resonerat kring motiv och värderat bevisningen.

Om kriminalisering, risk- och säkerhetsåtgärder ingår i det reaktiva arbete som sätts i gång efter att våldet skett, så är utbildningsåtgärder centrala för det förebyggande arbetet. Det förebyggande arbetet består av kompetenshöjande insatser för yrkesverksamma och utbildningsinsatser för nyanlända och etniska minoriteter genom samhällsintroduktion, utbildning inom sex- och samlevnad och föräldraskapsstöd. Den tidigare forskningen inom området har lyft behov av att ta hänsyn till flera olika områden, inklusive boendesituation, sysselsättning och ekonomiska förutsättningar. Beroendeförhållande och inneslutning har pekats ut som viktiga faktorer bakom utveckling och upprätthållande av konservativa och patriarkala normer (det som beskrivs som hedersnormer).

Kartläggning

Danmark

Begrepp och begreppsanvändning

Hedersrelaterade konflikter

Negativ social kontroll

Arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck

Arbete på strategisk nivå

Huvudsakliga aktörer, uppdrag och insatser

Exempel på frivilligorganisationer

Identifierade utmaningar

Slutsatser och kommentarer

Finland

Begrepp och dess användning

Hedersrelaterat våld

Negativ social kontroll

Arbete mot heders­relaterat våld och förtryck

Arbete på strategisk nivå

Huvudsakliga aktörer, uppdrag och insatser

Exempel på frivilligorganisationer

Identifierade utmaningar

Slutsatser och kommentarer

Island

Begrepp och dess användning

Arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck

Arbete på strategisk nivå

Huvudaktörer, uppdrag och insatser

Exempel på frivilligorganisationer

Identifierade utmaningar

Slutsatser och kommentarer

Norge

Begrepp och dess användning

Negativ social kontroll

Hedersrelaterat våld

Arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck

Arbete på strategisk nivå

Huvudsakliga aktörer, uppdrag och insatser

Exempel på frivilligorganisationer

Identifierade utmaningar

Slutsatser och kommentarer

Sverige

Begrepp och dess användning

Arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck

Arbete på strategisk nivå

Huvudsakliga aktörer, uppdrag och insatser

Exempel på frivilligorganisationer

Identifierade utmaningar

Slutsatser och kommentarer

Självstyrande områden: Färöarna, Grönland och Åland

Färöarna

Grönland

Åland

Problemframställning: politikområden och lösningar

Politikområden

Hedersrelaterat våld som integrationsproblem

Hedersrelaterat våld som jämställdhetsproblem

Hedersrelaterat våld som uppfostrings­problem

Lösningar

Utbildning och kunskapsutveckling

Lag och ordning

Risk- och säkerhetsbedömningar

Avslutningsvis

Arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck

Hedersrelaterat våld som uppfostringsproblem