Denna genomlysning av hedersrelaterad strafflagstiftning i Norden, som den ser ut under våren 2025, visar en viss samstämmighet mellan länderna och de självstyrande områdena, men även ett antal markanta skillnader. Både samstämmigheten och skillnaderna kan ses i ljuset av publikationens första del om jämförande policyanalys. Det ska även påtalas att merparten av den lagstiftning som lyfts fram är relativt ny, och att politisk debatt och policyarbete mot förslag till ytterligare lagstiftning föreligger i flera av länderna och områdena.
Två nordiska länder sticker ut med en mer omfattande strafflagstiftning. Danmark (med Färöarna) utmärker sig med det största antalet specificerade gärningar som är uttryckligen straffbara. I Danmark/Färöarna straffbeläggs samtliga i denna kartläggnings inkluderade gärningar förutom omvändelseförsök. Sverige utmärker sig genom en mer generaliserande lagstiftning för upprepade kränkningar som kan hänföras till ett hedersmotiv. Det innebär att svenska rättsaktörer blir beroende av prejudicerande beslut där domstolarna genom uppbyggande av praxis behöver tolka in dels vad som kan vara hänförligt till heder, dels i hur stor utsträckning hedern kan antas ha spelat en roll i att motivera de aktuella gärningarna.
Samtliga länder och självstyrande områden (förutom Grönland) straffbelägger äktenskapstvång samt barnäktenskap, dessutom med relativt hög straffskala i jämförelse med liknande tvångsrelaterade brott. Samtliga har också kompletterande lagstiftning i äktenskapsbalken eller motsvarande som möjliggör annullering av såväl barnäktenskap som äktenskap som ingåtts genom tvång. Detta synliggör att inom nordisk sedvänja antas äktenskap vara ett avtal som ingås under jämställda förhållanden mellan två individer, snarare än som ett led i en mer komplicerad och ojämställd maktstruktur. Det synliggör dessutom lagstiftarens ambition att i så stor utsträckning som möjligt lindra rättsverkningarna av den tvingande gärningen.
Samtliga länder och självstyrande områden (förutom Grönland) straffbelägger även kvinnlig könsstympning. Lagrummen för detta förekommer generellt i anslutning till lagrum för grov misshandel – med undantag för Sverige som straffbelägger kvinnlig könsstympning genom en äldre särlagstiftning.
Några länder och områden sticker ut med straffbeläggande av specifika gärningar. Norge och Island straffbelägger omvändelseförsök eller konverteringsterapi, åtgärder som berör rätten till könsidentitet och sexuell läggning. Sådana lagar syftar till att skydda individens frihet att själv få definiera sin egen identitet utan påverkan eller tvång att anpassa sig till heteronormativa könsroller.
Danmark straffbelägger både bärande av slöja och att tvinga en person att bära slöja. Att straffbelägga bärande av slöja kan ses som att kvinnors handlingsutrymme och rätt att bland annat uttrycka sin religiösa och kulturella identitet begränsas. Straffbeläggandet av omvändelseförsök utgör en relativt tydlig markering mot att utöva påtryckningar och annat tvång mot personer som anses avvika från heteronormativa föreställningar om kön och sexualitet. Slöjtvångsförbudet kan däremot ses dels som ett skydd av specifikt kvinnor, dels som en tydlig markering mot specifika grupper där bärande av ansiktsdöljande eller delvis ansiktsdöljande klädsel utgör sedvänja. Här blir formuleringar och motiveringar i förarbeten och andra policytexter centrala, för att analysera vilka värderingar som står i centrum inom respektive nordiskt land eller område.
Slutligen kan konstateras att på ett mer generellt plan är de lagar som straffbelägger specifikt hedersrelaterade gärningar relativt nytillkomna inom de nordiska länderna. De flesta av lagarna har instiftats i länderna och områdena under 2020-talet, och denna publikations policyanalys indikerar att policyarbete inom hedersrelaterat våld fortfarande är relativt intensivt, framför allt i Danmark/Färöarna, Norge och Sverige. Det är därför rimligt att anta att ytterligare lagstiftning, alternativt justering av befintlig sådan, är att vänta. Denna kartläggning bör därför betraktas som en färskvara med behov av kontinuerlig uppdatering, om den ska tjäna som aktuellt stöd för såväl rättsvårdande myndigheter som för forskningsfältet som berör hedersförtryck.
Kartläggningen har avgränsats till att fokusera på aktuell strafflagstiftning i Norden, medan en omfattande mängd insatser mot hedersförtryck återfinns i socialrättslig skyddslagstiftning samt till vissa delar inom migrationsrätten. Dessa områden – och andra – bör inkluderas i framtida och mer omfattade genomlysningar.