Så vad kan sammanfattningsvis sägas om förebyggande arbete mot sexuella trakasserier i arbetslivet i Norden, utifrån forskningssatsningens resultat och det övergripande kunskapsläget? Vad är ett fungerande och effektivt förebyggande arbete, och för vem? Och hur får vi fram kunskap som flyttar det förebyggande arbetet framåt?
För att svara på det behöver även frågor ställas om vad som ska förebyggas och vad ett förebyggande arbete ska bestå av. Det finns en mångfald av uppfattningar om det, inte minst om vilka ramar och gränser detta arbete bör ha och om vad ett förebyggande arbete har möjlighet att åstadkomma. En viktig vägledande kunskap om sexuella trakasserier och förebyggande arbete är att om problembeskrivningen dels bygger på erfarenheter från dem som har utsatts för sexuella trakasserier och dels utgår från sektorsspecifika eller regionala sammanhang, då är chansen större att det förebyggande arbetet blir mer träffsäkert. Annorlunda uttryckt, det finns inte bara ett sätt att utsättas för sexuella trakasserier och därmed finns det inte heller bara ett sätt att förebygga. Det finns inte en metod som alla kan använda sig av.
Det något motsägelsefulla svaret blir därför: Ta fasta på den generella kunskapen om vad sexuella trakasserier är och hur det kan förebyggas. Ta vara på gemensamma lärdomar, men stanna inte där. Undersök även hur riskerna ser ut inom varje bransch och på varje arbetsplats.
Forskningsstudier beskriver gemensamma förutsättningar att ta fasta på, som att trakasserier har med makt att göra, de har med hierarkier och ojämlikhet att göra. Hur dessa hierarkier ser ut inom olika sektorer och arbetsplatser och hur de kan knytas till positioner inom och mellan yrkesgrupper skiljer sig däremot åt. Därför är det även viktigt att uppmärksamma hur utsattheter samverkar och ger upphov till skiftande typer av trakasserier och efterföljande konsekvenser. Riskfaktorerna skiljer sig åt och därför behövs undersökningar om det specifika sammanhanget för att kunna utveckla kunskap och förståelse om hur riskfaktorerna ska hanteras för bästa möjliga förebyggande effekt.
Den forskning som initierades genom forskningssatsningen om sexuella trakasserier i arbetslivet visar tydligt hur hierarkierna ser olika ut i de sammanhang som har undersökts. Projekten visar till exempel hur den starka omsorgsetiken hos vårdpersonal kan resultera i att sexuella trakasserier på arbetsplatsen inte rapporteras eller normaliseras. Utsatthet bland butiksanställda kan variera beroende på faktorer som ensamarbete, ålder och anställningstrygghet. Branschspecifika och lokala förutsättningarna bidrar till problembilden och tydliggör vilka insatser som behövs.
En gemensam lärdom är att information om sexuella trakasserier behöver finnas på språk som de anställda förstår och spridas i de kanaler där målgrupperna finns. Däremot varierar vilka språk och kanaler som är relevanta i vilket sammanhang, men det kan också finnas likheter inom sektorer. I en bransch med många unga medarbetare – som kanske även har arbetsledande roller – är utmaningarna många. När arbetet handlar om att göra kunder eller brukare nöjda så uppstår andra frågeställningar. Och om möjligheten till att få förlängd tjänstgöring bestäms från arbetsinsats till arbetsinsats kan utsattheten bli mycket stor.
Forskningssatsningens nordiska fokus visar hur definitioner och begrepp inte kan tas för givna. De kan behöva både förtydligas och problematiseras på alla arbetsplatser, i alla forskningsprojekt och i alla samverkansdialoger. Detta är gemensamt. Men hur dessa samtal kan och bör organiseras och vilket behovet är av dialog, samtal och reflektion skiljer sig åt beroende på sammanhang. Det gör även förväntningarna på vad samtalen ska innehålla, innebära och mynna ut i. En gemensam, tydlig definition behövs för att samla in jämförande data från flera olika länder. Samtidigt finns behovet av en mer öppen definition och förståelse för att på en viss arbetsplats kunna föra samtal om normer, organisering och förebyggande arbete.
Att effektivt förebygga sexuella trakasserier i arbetslivet verkar alltså kräva en balansakt. Det gäller att ta till sig generell kunskap om utsatthet och dess konsekvenser, vilka riskfaktorer som finns och lärdomar om förebyggande strategier och metoder. Samtidigt behövs även undersökas vad allt detta utgörs av i den specifika branschen och på den specifika arbetsplatsen. För att nå en jämvikt i denna balansakt krävs dessutom trygga förutsättningar på arbetsplatsen, för utsatta och för alla runtomkring, så att de kan berätta om sina erfarenheter. Lokala omständigheter behöver tillåtas vara konkreta vägledare i ett arbetsmiljöarbete mot sexuella trakasserier. När lärdomar dras från tidigare utsatthet och tillgodogörs i det förebyggande arbetet finns också reella möjligheter till positiv förändring.