Hindrets omfattning
Det ovanstående utgör ett stort problem för väldigt många medborgare som arbetar i ett annat nordiskt land, eftersom det kan få stora konsekvenser för den enskildas privatekonomi. Detta gäller särskilt för grupper som i huvudsak lever på allmän pension, sjukersättning och liknande.
I synnerhet har många kommit i kläm sedan man 2009 ändrade metoden för skattelättnad för pension m.m. i artikel 18 i det nordiska skatteavtalet.
Lösning
Den nationella lagstiftningen om pensioner är omfattande och ofta relativt komplex. Detta gör det svårt att navigera för nordiska medborgare. I detta sammanhang rekommenderas att man beslutar om en enkel lösning på ett komplext problemområde för att säkerställa att de medarbetare som arbetar i Norden inte hamnar i kläm. Konkret rekommenderas följande:
Pensionsbidrag till pensioner som är inrättade i ett annat nordiskt land erkänns ömsesidigt som avdragsgilla.
Löpande avkastning beskattas endast enligt lagstiftningen i det land där pensionsplanen har inrättats.
Ursprungslandet beskattar pensionsutbetalningarna samtidigt som bosättningslandet undantar pensionsutbetalningen från beskattning (lättnad med undantagsmetoden). Detta gäller även om ett annat nordiskt land har beviljat avdrag. Eftersom beskattningen alltid sker i ursprungslandet, finns det inte risk för en dubbel utebliven beskattning.
Samma princip som ovan bör gälla för utbetalningar enligt sociallagstiftningen. Det innebär att utbetalningar endast ska beskattas i det land som betalar ut bidraget.
Fördelarna för medborgare/företag
Fördelarna för de nordiska medborgarna är att de inte längre behöver riskera att betala högre skatt än kollegor som bor och arbetar i samma land. Det betyder att ländernas olika lagstiftningar inte längre riskerar att ta bort incitamentet för att betala in till pensionen i stället för att få pengarna utbetalda som löneinkomst. Det kommer också att göra det lättare för medborgare som bor och arbetar i olika nordiska länder att navigera i lagstiftningen och känna sig säkra angående sin ekonomiska situation.
Att det land där pensionsplanerna har inrättats får rätt till avkastningsskatt skulle innebära en högre beskattning på avkastningen för medborgare som har danska pensionsplaner och är bosatta utanför Danmark, eftersom Danmark i dag inte har rätt att kräva avkastningsskatt av personer som är bosatta i ett annat nordiskt land. Å andra sidan blir beskattningen samma som för personer bosatta i Danmark.
Utöver ovanstående fördelar i förhållande till pensionsplaner kommer den föreslagna lösningen också att eliminera utmaningen med högre beskattning av betalningar enligt sociallagstiftningen i fall där skattebetalaren bor i ett annat nordiskt land än det land där utbetalningen sker.
Förslaget på lösning tar dessutom bort nackdelen med pensionsplaner som inrättats i Danmark, där det vid inbetalningstidpunkten innehålls en skatt på AM-bidrag som inte avräknas som skatt vid utbetalningstidpunkten i medarbetarens bosättningsland.
Konsekvenser för de nordiska länderna
I kommentaren till lagförslaget till protokolländringen av den 4 april 2008, som tillkom på danskt initiativ, framgår det att ändringen till att pension m.m. även kan beskattas i det land där mottagaren är hemmahörande på sikt kan leda till ökade intäkter som beror på antalet personer som är hemmahörande i Danmark eller börjar få pensioner från ett annat nordiskt land och skillnaden mellan beskattningen i Danmark och beskattningen i det andra nordiska landet. Det uppskattas dock att vinsten kommer att bli liten. Om man enligt den föreslagna lösningen skulle återgå till beskattning uteslutande i ursprungslandet skulle detta också innebära en blygsam inkomstförlust.
När det gäller den föreslagna dubbelbeskattningen över tid, dvs. situationer där ett pensionssparande både beskattas vid inbetalningstidpunkten och utbetalningstidpunkten borde det inte vara relevant att diskutera skatteintäkter, då avsikten knappast är att finansiera välfärdssystemen med en dubbelbeskattning av gränspendlares pensionsbesparingar.
Skatteintäkter kan inte heller vara skälet till att utbetalningar enligt sociallagstiftningen i ett nordiskt land ska beskattas hårdare för att man bor i ett annat nordiskt land.
Kort sagt har ändringen 2009 medfört en olämplig beskattning – till nackdel och mer administration för skattebetalare och myndigheter.
Ett ömsesidigt erkännande av pension m.m. och en pensionsplan med enbart beskattning i ursprungslandet skulle leda till en väsentlig administrativ lättnad för skattemyndigheterna, eftersom det inte längre skulle vara nödvändigt att klassificera den utländska pensionsplanen enligt nationell lagstiftning, bedöma om villkor för undantag är uppfyllda m.m.