Som beskrivits ovan innehåller slutsatserna ett antal viktiga nyanseringar inom de viktigaste problemområdena. I avsnitten om de centrala problemområdena nedan finns därför rekommendationer till lösningar för de specifika problemområdena. Här bedöms också konsekvenserna av de enskilda rekommendationerna för de nordiska länderna, till exempel i form av förändringar i skatteintäkterna. Sammantaget kan dock rekommendationerna sammanfattas med två allmänna rekommendationer:
Förenkling av reglerna
Förenklingen ska göra det förutsägbart var inkomst beskattas och vad den totala skatten blir för medborgare. Det ska samtidigt säkerställas att ingen grupp behandlas orättvist skattemässigt jämfört med andra som arbetar i och/eller bor i samma land.
Det rekommenderas att alla inkomster generellt beskattas i arbetsgivarens land, även om en del av arbetet till exempel utförs från ett hemmakontor. Det minskar osäkerheten och säkerställer att medarbetaren slipper skatteproblem om vederbörande plötsligt ska arbeta mer hemma, som fallet var i samband med covid-19-pandemin.
Skatteutjämningen bör flyttas från den enskilda till att utföras mellan länderna enligt ett reviderat handräckningsavtal baserat på var arbetet utförs.
Avlägsna onödig administration
Företag bör endast behöva följa reglerna i ett land, dvs. företagets eget land. Det rekommenderas att reglerna förenklas så att källskatt endast ska rapporteras och hållas inne i arbetsgivarens land. Det minskar den administrativa bördan för arbetsgivarna. Samtidigt kommer länderna fortfarande att få den skatt de har rätt till genom skatteutjämning mellan länderna.
Syftet med det nordiska handräckningsavtalet som trädde i kraft den 1 januari 1998 var att källskatt endast skulle hållas inne i ett land. Därför har så kallade NT-blanketter utfärdats. Blanketterna gör det möjligt för en medarbetare och en arbetsgivare som är hemmahörande i olika länder att begära att all skatt ska hållas inne antingen i bosättningslandet eller i arbetslandet (vid arbete i ett annat nordiskt land). Handräckningsavtalet skulle i denna del kunna utökas med en NT3-blankett för situationer där arbetsgivaren är hemmahörande i ett annat nordiskt land än där medarbetaren är bosatt och för att även täcka rapportering, så att det endast sker i arbetsgivarens land.
En nordisk arbetsgivare med en medarbetare som är bosatt i ett annat nordiskt land kan via blanketten begära att all skatt ska innehållas och rapporteras i arbetsgivarens land. I slutet av året avräknas eventuell skatt från arbetsgivarens land till medarbetarens bosättningsland. Det skulle förenkla administrationen för arbetsgivare och säkerställa att löpande dubbelt innehållande av skatt undviks. Samtidigt skulle det säkerställa att arbetsgivarens land och bosättningslandet får korrekt skatt.
Ovanstående kräver en upprustning av den nuvarande administrationen av handräckningsavtalet, då det i många fall tar alldeles för lång tid innan självdeklarationerna har fastställts och skatt har överförts. I detta syfte kan det övervägas att skattemyndigheterna i Norden inför en gemensam elektronisk kalender, som medarbetarna kan använda för att registrera i vilket land arbetet har utförts. Genom arbetsgivarrapporteringen har skattemyndigheterna i princip alla uppgifter – inkomstuppgifter m.m. – som behövs vid fastställandet.