Sammanfattningsvis visar analysen alltså att det nuvarande skatteavtalet och annan skattelagstiftning leder till ett antal olika utmaningar för arbetskraftens rörlighet. Komplex lagstiftning med många nationella och bilaterala specialregler i hela området gör det svårt för företag och medborgare att navigera och missgynnar vissa grupper skattemässigt.
Sammantaget medför det ovanstående att personer i Norden tvekar att ta ett jobb i ett annat nordiskt land, medan företag tvekar att anställa medarbetare som är bosatta i ett annat nordiskt land. Förutsättningarna för att skapa en integrerad arbetsmarknad med maximal rörlighet är med andra ord dåliga.
Medborgare kan uppleva utmaningar i samband med beskattning av både lön, pension och utbetalningar enligt sociallagstiftningen beroende på den enskildas situation. I bästa fall handlar det bara om administrativa bördor. I värsta fall är skattetrycket (ofta oförutsägbart) högre än om man hade bott och arbetat i samma nordiska land.
Företag upplever främst utmaningar i samband med krav på skattskyldighet i flera länder och/eller registrering och hantering av löneutbetalning i flera länder för en och samma medarbetare. Detta kan få stora administrativa och ekonomiska konsekvenser för det enskilda företaget, som gör det mindre attraktivt att anställa en medborgare från ett annat nordiskt land och/eller mindre attraktivt att tillåta hybrid- och distansarbete. De utmaningar som företagen står inför får också konsekvenser för medborgarnas rörlighet och möjligheter.
Nedan presenteras rapportens viktigaste slutsatser och allmänna rekommendationer. Därefter redogör vi för de fyra viktigaste problemområdena och våra rekommendationer i detalj.