5. Klassifikation av yrken

För att kunna jämföra arbeten och deras löner på nationell nivå, måste både enheten ”arbete” och enheten ”lön” definieras. Beräkningarna och beskrivningarna om könslönegap brukar ofta på nationell nivå relateras till den klassifikation av yrken som görs av de nationella statistik­myndigheterna. Ett antal fackförbund har egna lönedatabaser, men till exempel journalister och forskare använder ofta data från statistik­myndigheterna i varje land. Ett påstående som ”manliga lärare har x% högre lön än kvinnliga lärare” grundar sig på en kunskap om lärarnas löner och kön. För att kunna göra sådana jämförelser måste befolkningens arbets­uppgifter vara kategoriserade i olika yrken. En kategorisering i yrken behövs när lönenivån för mansdominerat och kvinno­dominerat arbete ska jämföras.

Utgångspunkten för jämförelser av lika löner för likvärdigt arbete kan tas i de yrkesklassificeringar som finns i respektive land (jfr. Harriman m.fl., 2023). Dessa klassificeringar är anknutna till den internationella yrkes­klassificeringen ISCO, International Standard Classification of Occupations, skapad av ILO. Genom att klassificering av arbete efter yrke på nationell nivå görs i relation till en internationell standard möjliggörs internationella jämförelser och rapportering. Varje land kan dock välja att göra anpassningar av den internationella yrkesklassifice­ringen för att den bättre ska stämma överens med förhållandena på den nationella arbetsmarknaden. Denna standardiserade, nationella, yrkesklassificering är i sig inte utformad för att utgöra ett underlag för att identifiera likvärdiga arbeten utifrån kunskap och färdigheter, ansvar, ansträngning, samt arbets­förhållanden. Det finns flera tillämpningsområden och därmed olika krav och förväntningar på yrkesklassifikationen, vilket betyder att klassifikationen utgör en kompromiss mellan olika användares behov (SSYK 2012).

Metoden för vad en arbets­värdering på nationell nivå utifrån yrkesklassificeringen skulle kunna innehålla är långt ifrån given. Det är heller inte givet vem eller vilka aktörer som skulle kunna ta eller ges ansvaret för att genomföra en arbetsvärdering av yrken för att bedöma likvärdighet på nationell nivå. Det är en problematik som ligger utanför också denna rapports fokus (se vidare Harriman m.fl., 2023; Stüber, 2024; Hoen m.fl., 2024).  

Eftersom yrkesklassifikationen utgör en bas för arbetsvärdering och jämförelse av likvärdiga arbeten, är det av yttersta vikt att den speglar yrken som förekommer på arbetsmarknaden så exakt som möjligt. Att förstå hur klassi­ficeringen är uppbyggd, vilken information den innehåller, samt problemen med att utgå från befintlig yrkesklassificering för värdering av likvärdigt arbete är en grundläggande del i analysen av löneskillnader på nationell nivå. Därför vill vi ge en beskrivning av detta, trots att vi i denna rapport har valt att utgå från en redan genomförd arbetsvärdering (Harriman m.fl., 2023).

Den senaste versionen av ILO:s yrkesklassificering är ISCO-08. Den i sin tur har medfört revideringar i de nordiska ländernas nationella yrkes­klassificeringar. Yrkesklassi­ficering­arna i de nordiska länderna kallas i Finland för AML2010 (Ammattiluokitus, framtagen av finska Statistik­centralen), i Norge STYRK-08 (Standard for yrkesklassificering, framtagen av en arbetsgrupp med deltagare från Statistisk Sentralbyrå och NAV Arbeids- og velferdsetaten) samt i Sverige för SSYK 2012 (Standard för svensk yrkesklassificering, vilken utformas av Statistiska Centralbyrån och Arbetsförmedlingen). Mot­svarigheterna i Danmark är DISCO-08, samt på Island Ístarf21 (men i den isländska statistik­databasen används Ístarf95). Beskrivningen i det följande baseras främst på den svenska standarden för yrkesklassificering SSYK 2012.  

Indelningen i yrken i klassifikationssystemet sker inom tio breda yrkesområden: 

Principen för SSYK 2012 är att ett yrke beskrivs med fyra siffror, där varje siffra ger en viss information: 

Det är undergrupperna på fyrsiffernivå som utgör yrken.

För varje nivå finns en beskrivning av arbetsinnehåll, med ökande specialiserings­grad. Nedan anges exempel från två huvudgrupper, där könssammansättningen varierar inom grupperna, från yrkesområde 5 Service-, omsorgs- och försäljningsyrken, som är kvinnodominerat. Yrkesområde 5 omfattar flera olika arbeten: svara för resenärers säkerhet och kontrollera biljetter samt utföra guidetjänster, laga mat samt servera mat och dryck, utföra hår- och skönhetsbehandlingar, leda, planera och samordna städarbete, övervaka, sköta och underhålla fastigheter, ordna begravningar, ansvara och planera för driften och löpande verksamhet i en butik, demonstrera, sälja och hyra ut varor, sköta omvårdnad av barn, personer med funktions­nedsättning, patienter och äldre med flera, skydda individer och egendom. Härmed kommer till exempel de stora omsorgsyrkena att ingå i yrkesområde 5 bland flera andra mindre yrkesgrupper.

Huvudgrupp 51, Serviceyrken motsvarar vissa av uppgifterna i grupp 5: ansvara för resenärers säkerhet, kontrollera biljetter samt utföra guidetjänster, laga mat samt servera mat och dryck, utföra hår- och skönhets­behandling, leda, planera och samordna städarbete, övervaka, sköta och underhålla fastigheter, ordna begravningar. Den innehåller 15 olika yrken, till exempel Bartendrar i yrkesgruppen Hovmästare, servitörer och bartendrar.

Huvudgrupp 52, Försäljningsyrken inom detaljhandeln, m.m. innefattar en annan del av uppgifterna för yrkesområde 5: ansvara och planera för driften och den löpande verksamheten i en butik, sälja varor i dagligvaru- och fackhandel, sälja varor och tjänster per telefon, demonstrera varor för potentiella kunder, hyra ut fordon med mera. Den innehåller 9 olika yrken, till exempel uthyrare som ingår i yrkesgruppen Butikspersonal.

Varje yrkesgrupp och undergrupp, det vill säga yrke har också en kort beskrivning likt dem som här enbart anges för huvudgrupperna. I ISCO-08 är beskrivningarna långa och detaljerade, med punktlistor för typiska arbetsuppgifter som kan ingå. Finska och norska systemet är också relativt utförliga med punktlistor, medan beskrivningarna i den svenska SSYK är mycket kortare och sammanfattande.

Som visas i exemplet ovan, kan könsfördelningen vara olika på fyrasiffernivån respektive på tre- eller tvåsiffernivån. Därför är det viktigt att bedömning av yrkens likvärdighet inför analyser av könslönegap utifrån nationell yrkesklassificering sker på fyrsiffernivån, där det är möjligt.

Det finns nationella skillnader i hur nära ISCO-08 som de nationella klassificeringarna ligger. Det finns även skillnader i hur yrken blivit klassificerade i respektive nordiskt land, samt antalet nivåer. I Finland och Danmark används ibland en femte siffra (femsiffernivå). Den finska klassificeringen följer tätast på ISCO-08. Den svenska klassificeringen förhåller sig bitvis relativt fritt till ISCO-08 och flyttar eller skapar nya grupper. Till exempel finns yrket ”uthyrare” i SSYK men inte i ISCO-08 eller i andra nordiska länder.

Av nedanstående bild går det att se hur exempelvis ett urval chefsyrken (yrkesområde 1 Chefer) klassificeras på olika sätt i Finland, Sverige respektive Norge. Det är tydligt att jämförelser mellan dessa tre länder inte är enkla att göra. När grupper flyttas eller nya grupper skapas kan också innehållet i yrket ändras. När ”uthyrare” inte är en egen grupp, klassificeras ”uthyrarna” i någon annan grupp, som därmed får en något annorlunda innehåll. Ett annat exempel är poliser: ISCO-08 har två olika grupper för poliser, 3355 och 5412, förutom att polischefer kategoriseras i två olika grupper inom yrkesområde 1, chefer. Den finska yrkesklassificeringen följer ISCO-08, men i den svenska klassificeringen finns endast en grupp, 3360, likaså i den norska klassificeringen, 3355. När man ska jämföra löner med likvärdiga kvinnodominerade yrken, det vill säga yrken med likvärdiga krav, är situationen en annan om jämförelsen ska gälla en enda grupp poliser, i stället för två olika grupper.

Det är väsentligt att veta könsfördelningen i yrkena för att kunna göra jämförelser av löneläget för kvinno- respektive mansdominerade eller köns­balanserade yrken som kan betraktas som likvärdiga. Den nationella statistiken i de nordiska länderna innehåller inte alltid lättillgänglig information om könsfördelning i yrken på fyrsiffernivån. Till exempel i Finland ges informationen sektorsvis, vilket innebär att könsfördelningen behöver kalkyleras utifrån tre olika tabeller. I tabell 1 ger vi en sammanfattning på tresiffernivån av könssammansättningen. 

Tabell 1: Andelen mansdominerade, kvinnodominerade samt könsbalanserade yrkesgrupper i Finland, Norge, Sverige. Källa: De nationella statistikmyndigheterna. 

Informationen i tabell 1 säger inget om hur många som arbetar i ett visst yrke, men eftersom ungefär lika många män som kvinnor finns på arbetsmarknaden och mansdominerade arbeten delas i fler yrkesgrupper, är implikationen att kvinnodominerade yrkes­grupper generellt innehåller fler individer (till exempel är under­sköterskor det största yrket i Sverige). Det finns därmed en risk att dessa yrken är angivna med lägre detaljerings- och speciali­serings­grad än de yrken där män företrädesvis arbetar.

Belägg för en tendens att dela upp mansdominerade yrken i fler och mindre kategorier finns i tidigare forskning (Acker, 1989; Salminen-Karlsson m.fl., 2015). I den svenska expertgruppen Lönelotsarnas rapport om strukturella löne­skillnader (Harriman m.fl., 2023) påpekas att det är ett problem som även återfinns i SSYK. I rapporten exemplifieras detta med de mansdominerade operatörs­yrkena, som på fyrsiffernivå är uppdelade i 24 yrken efter industri eller vilket material som hanteras, medan det kvinnodominerade yrket undersköterskor, hemtjänst, hemsjukvård och äldreboenden har en enda yrkeskod på fyrsiffernivån, trots skillnader mellan förutsättningarna att arbeta som undersköterska på särskilt boende (äldreboende) eller i den äldres hem (hemtjänst). 

Ett annat exempel på hur mansdominerade yrken delas upp i flera kategorier är den danska klassificeringen av lastbils­chaufförer, som finns i en undergrupp (8332) inom huvud­grupp 8, ”Operatörs- och mon­terings­arbete samt transport­arbete”. I den danska yrkes­klassificeringen DISCO-08 presenteras lastbilschaufförer utifrån olika arbetsfunktioner på sexsiffernivån. Det ger hög detaljeringsgrad, i sex stycken undergrupper:

I fallet med lastbilschaufförer förhåller sig DISCO-08 relativt fritt till ISCO-08, som klassificerar samtliga lastbilschaufförer i koden 8332. SSYK går emot tendensen att kategorisera mansdominerade yrkesområden mer finfördelat än kvinnodominerade när det gäller det kvinnodominerade sjuksköterskeyrket. Medan ISCO-08 endast har två koder för sjuksköterska respektive barnmorska, har SSYK 14 olika koder.

Tabell 2: Yrkesklassificering av sjuksköterskor i Finland (AML2010), Norge (STYRK-08), Sverige (SSYK 2012). 

Arbetsinnehållet kan skilja sig väsentligt mellan olika arbetsområden (en barnmorska har andra arbetsuppgifter än en företagssköterska), och med specialiseringsgrad kan även följa olika könsfördelning som dessutom kan samvariera med lön. Exempelvis varierar lönerna inom olika sjuksköterskeyrken i Sverige (se Figur 1), delvis men inte enbart utifrån andelen män i specialiseringen.

Detta rapportavsnitt fokuserade detaljeringsgrad och kön i klassifikation av yrken samt dess betydelser för att kunna göra jämförelser av löneläget mellan likvärdiga yrken. Nästa avsnitt undersöker vidare användningen av olika nivåer av yrkesklassifikationen och lön.

Yrkesklassificering på fyrsiffernivå (undergrupp) respektive tresiffernivå (yrkesgrupp) ger information med olika detaljeringsgrad om yrket, men användningen av fyr- eller tresiffernivå som utgångspunkt kan även ge olika statistisk information och visa på olika mönster för den som är intresserad av könsfördelningen inom yrket respektive lönegapet.  

Från den finska nationella statistiken har vi tagit fram ett exempel för yrkesområde 132 Produktionschefer inom industri, gruvdrift, byggverksamhet och distribution, där vi undersökt kvinnors andel i yrkesområdet (tresiffernivån) samt i yrkena (fyrsiffernivån), samt lönegapet för de olika grupperna.

Andelen kvinnor i de olika undergrupperna (fyrsiffernivån) varierar alltså från 9 % till 19 %. Lönegapet mellan män och kvinnor undergrupperna varierar mellan 3 % och 20 % - en del av de kvinnor som hör till grupp 132 drabbas alltså av flera gånger så stort könslönegap som gruppen i sin helhet.

I den svenska statistikdatabasen finns yrkesgruppen 335, Skatte- och socialförsäkringshandläggare m.fl. Den innehåller undergrupperna 3351, Tull- och kustbevakningstjänstemän, 3352, Skattehandläggare, 3353 Socialförsäkrings­handläggare, 3355 Brandingenjörer och byggnadsinspektörer m.fl. samt 3359, Övriga handläggare. (3354, Säkerhetsinspektörer, saknar uppgifter i statistikdatabasen.) Här bryr vi oss inte om lönegapet inom undergrupperna (som i tabell 3), utan jämför undergruppernas medellöner med medellönen för hela 335. Den jämförelsen avslöjar tydliga och könsbundna skillnader.

I två av de tre yrken där kvinnorna är i majoritet är genomsnittslönen lägre än i yrkesgruppen i sin helhet, medan den är högre i de yrken där männen är i majoritet. Detta åskådliggörs tydligt i nedanstående figur. Att använda tresiffernivå i stället för fyrsiffernivå osynliggör alltså betydande löneskillnader (mellan social­försäkrings­handläggare och brandingenjörer uppgår de till 9500 kronor i månaden), och också det faktum att yrkena i yrkesgruppen ställer olika krav på sina utövare. (Enligt Harrimans m.fl., 2023, värdering ställer 3 351 och 3 359 sammantaget lägre krav än de övriga yrkena.)

Fyrsiffernivån är alltså att föredra. Dock finns det en avvägning när det gäller små arbetsmarknader, som Islands, där en fyrsifferkod ofta skulle omfatta så få arbetstagare att den inte är meningsfull i statistiska jämförelser, och kan dessutom vara integritetskänslig.