Studien ”Livslångt lärande för framtidens arbetsmarknad” har genomförts av Oxford Research mellan december 2022 och januari 2024 på uppdrag av Nordiska ämbetsmannakommittén för arbetsliv (ÄK-A) under Nordiska Ministerrådet. Syftet med studien är att öka kunskapen om kompetensbehoven på framtidens arbetsmarknad och utforska hur de nordiska ländernas system för livslångt lärande kan bidra till att möta dessa behov. Oxford Research har särskilt undersökt hur digitalisering och grön omställning påverkar arbetsmarknaden och kompetensförsörjningen i Norden. Vidare har vi kartlagt strukturerna för livslångt lärande i Danmark, Finland, Island, Norge, Sverige, Färöarna, Grönland och Åland för att identifiera hur dessa system kan stärkas och anpassas för att effektivt möta arbetsmarknadens föränderliga behov.
För att besvara studiens frågeställningar har vi tillämpat en kombination av kvalitativa och kvantitativa datainsamlings- och analysmetoder. Dessa har inkluderat skrivbordsstudier av tillgängliga utredningar, rapporter och akademiska studier på nationell nivå, intervjuer med nationella departement och myndigheter, regionala aktörer, nationella ämnesexperter, arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer samt kompetensorganisationer och utbildningsanordnare. Studien har även använt kvantitativa data om matchningsgrad på arbetsmarknaden, arbetslöshetsstatistik, förväntade framtida kompetensbehov och deltagande i livslångt lärande i respektive land.
Flera parallella omställningar ger komplex bild av arbetsmarknadens behov
Studien visar att grön omställning är behovsdriven, där samhällen behöver minska sin miljö- och klimatpåverkan för att säkra en långsiktig hållbarhet. Omställningen, som innebär en transformation av utsläppsintensiva sektorer, kommer att variera beroende på industrins karaktär och de specifika förhållandena i olika länder. Denna variation beror på att de mest utsläppsintensiva sektorerna skiljer sig åt mellan de nordiska länderna. En viktig aspekt av den gröna omställningen är anpassningen till klimatförändringarna, vars effekter redan påverkar och kommer att i allt högre grad påverka viktiga näringsgrenar i Norden, särskilt de som baseras på naturresurser. I detta avseende är Grönland och Färöarna särskilt sårbara för klimatförändringar. Samtidigt har de nordiska länderna olika förutsättningar för att underlätta för utsatta grupper att anpassa sig till den arbetsmarknadsförändring som den gröna omställningen innebär, vilket bland annat grundar sig i förmågan att identifiera vilka kompetenser som kommer att efterfrågas.
Studien visar också att digitaliseringen kommer att leda till en omvandling som påverkar alla branscher och därmed hela arbetsmarknaden, i kontrast till den gröna omställningen som främst påverkar specifika branscher. Detta innebär att digital kompetens redan är en nyckelkompetens. Digitaliseringens takt påverkar kraven på digital kompetens i samtliga yrkesroller och därför krävs kontinuerlig kompetensutveckling. Denna kontinuerliga kompetenshöjning ställer krav, inte bara på arbetsgivarna att erbjuda kompetensutveckling, utan även på individer att vara öppna för ny kunskap. Om inte kunskapsutvecklingen fortskrider riskerar individer att förlora förmågan att hantera digitala verktyg i deras yrkesroller. Detta erkänns i samtliga nordiska länder, där samtliga har nationella strategier för kompetensutveckling med stor vikt på digitalisering som en nyckelkompetens. I Danmark, Finland, Sverige och Norge betonas även behovet av kontinuerlig kompetensutveckling inom digitalisering för befolkningen.
Kompetensförsörjningsutmaningar som Norden står inför beror alltså delvis på att framtida kompetensbehov kommer att påverkas av digital transformation, grön omställning och teknologisk utveckling, och det är svårt att exakt förutsäga hur stor påverkan kommer att vara. Det finns ett övergripande behov av gröna, digitala och sektorövergripande färdigheter i samtliga länder. Däremot varierar kraven på kompetenser i innehåll och komplexitet beroende på sektor. Det skapar en komplex och osäker bild av arbetsmarknadens behov, vilket både kräver flexibla och anpassningsbara strategier för kompetensutveckling och livslångt lärande och en framgångsrik matchning av kompetensbehov. En framgångsrik matchning säkerställer att arbetskraften är rätt rustad för att möta de skiftande behoven på en snabbföränderlig arbetsmarknad. Genom att koppla samman utbildning och kompetenser med de faktiska behoven som företag och organisationer har, kan samhället uppnå en mer effektiv och anpassningsbar arbetskraft.
Livslångt lärande ett prioriterat område i samtliga nordiska länder
Livslångt lärande är högt prioriterat på den politiska agendan i samtliga nordiska länder. I Norden ses livslångt lärande som ett viktigt verktyg för att hantera förändringar på arbetsmarknaden till följd av omställningsprocesser. Det är prioriterat genom incitamentsskapande policys och strategiska målsättningar. Yrkesskolor och vuxenutbildning utgör en särskilt viktig länk mellan utbildning och arbetsmarknad.
Även om det livslånga lärandet är prioriterat genom strategier, insatser och finansieringsmöjligheter, är många initiativ inom det livslånga lärandet inte nödvändigtvis riktade mot de grupper som har störst behov, det vill säga individer som arbetar i yrken eller branscher som står inför de största omställningarna. Detta ser vi i samtliga nordiska länder. Ett påtagligt undantag är dock de möjligheter som finns för arbetslösa där alla nordiska länder erbjuder utbildningsmöjligheter och initiativ för att stödja arbetslösa, både formell och icke-formell utbildning. Gemensamma drag inkluderar avgiftsfrihet, samverkan med arbetslivet och möjligheten att studera utan att det påverkar arbetslöshetsersättningen. Utbildning för arbetslösa organiseras främst inom arbetsförmedlingarnas uppdrag och är typiskt inriktad på yrken där det finns en särskild brist på arbetskraft eller specifika kompetenser.
Ett allt mer centralt verktyg för att främja kompetensutveckling och det livslånga lärandet är validering. Alla länder använder validering som ett verktyg för att bedöma och erkänna individers kompetenser för utbildning och arbete, även om användningen är begränsad i vissa självstyrande områden. Syftet med validering är gemensamt för länderna: att möjliggöra för individer att tillgodoräkna sin kunskap och snabbare nå arbetsmarknaden. Samverkan mellan utbildningsanordnare och arbetsgivare samt erkännandet av informellt förvärvad kompetens är centrala aspekter i valideringssystemen.
Generellt sett uppvisar de nordiska länderna en hög grad av deltagande i livslångt lärande samt formell och icke-formell vuxenutbildning jämfört med EU-genomsnittet. År 2022 deltog över en fjärdedel av de vuxna i Norden mellan 25 och 64 år i någon form av utbildningsinsats. Det finns dock skillnader i deltagandet mellan de nordiska länderna, där anställda i Sverige och Finland visar på ett högre deltagande än i övriga länder, liksom arbetslösa i Sverige.
Arbetsgivarna nyckelaktörer i att främja det livslånga lärandet
Arbetsgivare spelar en viktig roll i att stötta och främja livslångt lärande, men det finns variation i hur detta ansvar regleras och praktiseras mellan de nordiska länderna. Livslångt lärande verkar däremot prioriteras i högre grad bland arbetsgivare inom tjänstemannasektorn jämfört med sektorer som karaktäriseras av fysisk arbetskraft och praktiska färdigheter. Arbetsgivarnas roll regleras framför allt genom kollektivavtal, men det finns även lagstadgade rättigheter i varierande utsträckning i de nordiska länderna. Exempelvis har Danmark en flexibel struktur mer inriktad på frivilliga initiativ och stödåtgärder och Islands system involverar starkt arbetsmarknadens parter och ett starkt stöd för fortbildning, medan Finland och Norge har specifika krav på arbetsgivare genom lagstiftning eller kollektivavtal.
I de nordiska länderna spelar arbetsgivare även en central roll genom sina samarbeten, både med utbildningsanordnare och sinsemellan. Dessa samarbeten är avgörande för att planera och genomföra utbildningar som är relevanta och tillgodoser både arbetskraftens och arbetsgivarnas behov. Exempelvis involveras företagsrepresentanter i Finland och Sverige i utvecklingen av valideringskrav och bedömningsgrunder för att säkerställa relevans och behov på arbetsmarknaden.
Gränsöverskridande samarbeten kan hjälpa men inte lösa framtidens kompetensutmaningar
De nordiska länderna delar i stor utsträckning samma utmaningar när det gäller kompetensbrister, vilket gör det komplicerat att förflytta specifik kompetens över gränserna, såsom inom vården, eftersom det skulle innebära en flytt av kompetensbristen. Det finns dock, om än i begränsad omfattning, exempel på gränsöverskridande samarbeten kring utbildningsinsatser som en del av det livslånga lärandet, särskilt inom nischade yrken. Enligt studiens respondenter kan sådana initiativ stärka den nordiska arbetsmarknaden genom att öka storleken på den tillgängliga arbetsmarknaden för individer inom nischade yrken och ge arbetsgivare tillgång till en större pool av kandidater.
När det gäller gränsöverskridande arbete i gränsregionerna, bekräftar våra iakttagelser slutsatserna från tidigare studiers: att det gränsöverskridande arbetsmarknadssamarbetet har varit en viktig komponent i arbetskraftsförsörjningen under lång tid. Samtidigt finns det fortfarande strukturella hinder som begränsar utvecklingen av en stark gränsöverskridande arbetsmarknad och utbildningspolitik i gränsregionerna. Detta inkluderar brister i infrastruktur och andra utmaningar som kan försvåra möjligheterna till arbetspendling över gränser.
De nordiska länder har kommit långt med det livslånga lärandet, men osäker framtid och intensiv omställning kräver fortsatt prioritering
Sammanfattningsvis visar studien att livslångt lärande är avgörande för att tackla framtidens arbetsmarknadsutmaningar, inklusive digitalisering, den gröna omställningen och teknologisk utveckling. Trots att de nordiska länderna har gjort framsteg i att främja livslångt lärande, återstår flera utmaningar. Livslångt lärande prioriteras högt, med system och politiska åtgärder som understödjer utbildning genom hela livet. Deltagandet i livslångt lärande är dock ojämnt fördelat, exempelvis kan personer i glesbygdsområden ha svårare att delta. Systemen behöver bli mer flexibla och inkluderande för att möjliggöra deltagande för alla, särskilt för att hantera de snabbföränderliga behoven på arbetsmarknaden och för att säkerställa att utbildningar är relevanta och tillgängliga för så många som möjligt.
Medan en hög medvetenhet finns om att omställningar är nödvändiga och oundvikliga, råder stor osäkerhet kring vad de faktiskt kommer att innebära. Många jobb som kommer att finnas i framtiden existerar inte än, och den teknologiska utvecklingen gör det svårt att förutsäga vilka kompetenser och yrken som blir inaktuella. Trots arbetsmarknadsprognoser och behovsanalyser finns det flera vägval som måste tas löpande, vilka kommer att vara avgörande för framtida kompetensbehov. Därför är det svårt att dra slutsatser om något land presterar särskilt bra på att möta dessa behov. Vi kan däremot konkludera att för att Norden ska kunna förbereda sig bäst för framtiden, krävs det en flexibilitet i alla delar av systemet.
Det är inte en nyhet att anställda kontinuerligt kommer att behöva anpassa sina kompetenser och färdigheter för att hålla sig konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden. Studien indikerar dock att omställningarna nu sker snabbare och mer intensivt än tidigare. Teknologiska trender såsom artificiell intelligens (AI) har potential att radikalt förändra arbetslivet på sätt som i nuläget är svåra att förutsäga, även om många nordiska länder redan utvecklar strategier för att hantera detta.
Innovationer och politiska prioriteringar inom gröna teknologier kräver nya kompetenser. Arbetsgivare och arbetstagare behöver kontinuerligt uppdatera sina processer och kompetenser. Därför är ett integrerat system för livslångt lärande där aktörer samverkar för att skapa en bred förståelse för vad behoven kommer vara en förutsättning för att möta de utmaningar som de nordiska länderna står inför. Livslångt lärande måste också vara mer inkluderande och i högre grad inriktas mot de grupper som har störst behov. Vår studie visar att de nordiska länderna ännu inte har uppnått detta.
Gränsöverskridande samarbete erbjuder lösningar på kompetensutmaningarna som de nordiska länderna står inför. Vår slutsats är att även om ökat gränsregionalt samarbete inte är en universallösning på kompetensbehoven i Norden, kan gränsöverskridande nordiska samarbeten stärka ländernas arbetsmarknader. Gränsöverskridande samarbete kan exempelvis ske genom gemensamma utbildningsinitiativ och delade prognostiseringsverktyg. Gällande gemensamma utbildningar bedömer vi att utvecklingen av en nordisk digital plattform, som samlar utbildningsutbud, kan vara en intressant möjlighet. En sådan plattform skulle inte bara underlätta tillgången till utbildning över landsgränserna utan också främja en större integration av de nordiska arbetsmarknaderna, vilket i sin tur kan bidra till att effektivt adressera och lösa regionens kompetensutmaningar.