3. Nordiska länders kompetensbehov och strukturer för livslångt lärande

I detta kapitel kommer vi kontextualisera de kompetensbehov som efterfrågas för framtidens arbetsmarknad i Danmark, Norge, Finland, Sverige, Island, Grönland, Färöarna och Åland. Vi kommer att beskriva vilka förutsättningar och strukturer länderna har för livslångt lärande, samt hur länderna arbetar för att möta kompetensbehoven på framtidens arbetsmarknad.

I kapitlet behandlas frågor om de mer specifika kompetensbehoven i varje land och vilka sektorer som står inför de största utmaningarna. Exempelvis är transport-, industri- och energisektorn tydligt omställningsdrabbade sektorer i Norden. För att möta omställnings- och kompetensbehoven har länderna och de självstyrande områdena strukturer, lagstiftning, regleringar samt flertalet strategier som både styr och möjliggör arbetet. Det är även dessa som delvist sätter ramarna för det livslånga lärandet – en fråga som uppmärksammas i hög grad i länderna. Vissa länder har nationella strategier som täcker frågor om kompetensutveckling inom både grön omställning och digitalisering, medan andra länder i stället arbetar med andra typer av insatser, planer, samverkan och projekt. På ett liknande sätt varierar insatserna för att åtgärda kompetensbristerna. Det kan handla om allt från bidragssystem för särskilt inriktad fortbildning till forskningspooler och sysselsättningsinsatser. Som bakgrund till insatser och arbetssätt används i nästan samtliga länder och självstyrande områden mät- och analysmetoder för att identifiera kompetensbehov. Utöver beskrivningarna i kapitlet har vi samlat en lista med både strategierna och behoven i matriser i Bilaga A.

En viktig aspekt att beakta är EU:s roll när det gäller framtidens arbetsmarknad och hur länderna arbetar för att möta EU:s mål och visioner. Medlemsstater möts av både krav och stöd från EU-nivån. EU har egna strategier för hur samhällsomvandlingen ska ske, som exempelvis Den europeiska gröna given och EU:s digitala decennium. Till EU:s strategier tillfaller även en mängd stöd så som de europeiska struktur- och investeringsfonderna, stimulanspaket och program. Detta innebär att Danmark, Finland, Sverige och Åland befinner sig i ytterligare en politisk kontext som inte berör Norge, Island, Grönland och Färöarna i samma utsträckning. Vårt fokus i detta kapitel kommer därför att ligga på de strukturer och de arbete som länderna styr över på nationell nivå. Det går dock inte att helt utesluta satsningar eller program som exempelvis finansieras genom EU-medel eftersom EU-medlen är så pass invävda i medlemsländernas finansieringsstrukturer.

Ramarna för livslångt lärande utgörs till stor del av lagstiftning, fördelning av ansvar mellan myndigheter och andra aktörer, utbildningsutbud och samarbete mellan arbetsmarknadens och utbildningssystemets aktörer (se bilaga B). För att kunna utforma ett utbildningsutbud som både matchar arbetsmarknadens kompetensbehov och behoven hos människor på och utanför arbetsmarknaden har länderna i högre eller lägre grad identifierat de behov av kompetensutveckling som samhällsutmaningarna för med sig. Möjligheter till kompetensutveckling och utbildning existerar i alla länder och självstyrande områden, men inriktningen och tillgängligheten varierar. I kapitlet går vi igenom tillgängligheten till livslångt lärande samt vilka medel, metoder och aktörer som präglar ländernas system.

3.1 Förväntade framtida kompetensbehoven varierar och är ofta osäkra

3.1.1 Danmark: Stora behov av gröna, digitala och sektorövergripande kompetenser förväntas

I Danmark finns en tydlig förståelse för att grön omställning och digitalisering tillsammans och beroende av varandra kommer ställa nya krav på kompetensutveckling. Detta kommer bland annat ta sig uttryck i form av en högre grad av komplexitet på arbetsmarknaden samt att olika sektorer kommer vara i behov av olika kompetenser som på förhand kommer vara svåra att förutse.

Framtidens och nutidens behov i Danmark

Sektorer som förväntar störst omställning: Transport, el & energi, avfallshantering, återvinning, jord & skogsbruk, betongindustri, tegelbruk, sten & grusutvinning, fiskeindustrin, träindustri

Störst kompetensbehov i 2023: Sjuksköterskor, vård och omsorgspersonal, chaufförer, bygg- och anläggningsarbetare, industri-personal, serviceyrken, repartörsyrken, läkare, specialister inom järn och metall

Enligt en analys från tankesmedjan Mandag Morgen kommer den gröna omställningen att påverka hela arbetsmarknaden och innebära att alla i större eller mindre utsträckning kan förväntas behöva uppdatera sina kunskaper och färdigheter.Därtill spelar digitaliseringen en viktig roll i den gröna omställningen och ställer nya krav på kompetenser.

MandagMorgen & CONCITO. (2022a).

MandagMorgen & CONCITO. (2022b).

Mycket tyder på att särskilt grupper av äldre, både med och utan yrkeskvalifikationer, särskilt kan komma att utmanas på sina kompetenser. Samtidigt kommer den gröna omställningen även att innebära ett ökat behov av mer specifika kompetenser. Det rör sig särskilt om STEM-kompetenser

Vetenskap, teknik, ingenjörskonst och matematik

och personer med samhällsvetenskaplig examen som kan främja den gröna omställningen inom tvärvetenskapliga verksamheter, genom exempelvis grön upphandling och produktutveckling.

MandagMorgen & CONCITO. (2022c).

Fem sektorsövergripande kärnkompetenser pekas ut som särskilt betydelsefulla för framtiden, nämligen grönt tänkande, tvärvetenskap, digital kompetens, dokumentation och rapporteringskompetens, samt innovationskompetens.

MandagMorgen & CONCITO. (2022d). intervjuer 1 och 2

Ett ökat behov av digitala kompetenser kan också ses i ljuset av Danmarks digitaliseringsstrategi där ett uttalat mål är att ytterligare öka digitaliseringen för att skapa tillväxt och hitta lösningar för både den gröna omställningen och ett stärkt välfärdssamhälle.

Finansministeriet. (2022).

Digitaliseringen och automatiseringen förväntas påverka arbetsmarknaden i stort, men slå olika mot olika sektorer. På ett generellt plan förmodas komplexiteten på arbetsmarknaden öka och en bred palett av yrkesgrupper på så vis påverkas, vilket kommer att kräva andra typer av kompetenser än de som finns idag. Denna utveckling kommer att påverka alla arbetstagare, från lokalvårdare till medarbetare inom hälso- och sjukvården.

Studiens intervjupersoner anser inte att det finns några påtagliga regionala skillnader i Danmark när det kommer till kompetensbehov. Dock är de större städerna mer kunskapsintensiva än de mindre städerna. Västra Jylland och Själland sticker i sin tur ut med ett högre antal misslyckade rekryteringar än andra regioner.

Styrelsen for Arbejdsmarked og Rekruttering. (2023).

3.1.2 Finland: Behov av kvalificerad arbetskraft med stärkta digitala färdigheter

I Finland kretsar en stor del av de kompetensbehov, som nämns i rapporter och av intervjupersoner, kring digitalisering. Denna samhällsförändring förutspås ha störst påverkan på arbetsmarknaden i form av kompetensutveckling.

Framtidens och nutidens behov i Finland

Sektorer som förväntar störts omställning: El & energi, industri, transport, jord & skogsbruk, fiskeindustri, avfallshantering, vård & omsorg, kultursektorn, livsmedelssektorn, gruvnäring, råvarusektorn, turism, offentlig sektor

Störst kompetensbehov i 2023: Sjuksköterskor, vård & omsorgspersonal, socialt arbete, lärare, läkare, specialistläkare, specialister inom hälsa & sjukvård, programmerare, processoperatörer, växtodlare inom trädgård

Arbetsmarknaden och utbildningssystemet utmanas också av den gröna omställningen. Det leder bland annat till brist på kunnig arbetskraft, vilket behöver utbildningslösningar på kort sikt. I en utredning av den gröna omställningens påverkan på arbetsmarknaden konstateras dock att Finland bör ha bra förutsättningar för att anpassa sig till de konsekvenser som följer av den gröna omställningen. Detta i och med att yrkesstrukturen i landet redan är väl anpassad för de arbetsuppgifter som omställningen medför.

Busk, Henna, et al. (2023).

Pågående samhällsförändringar, så som grön omställning, digitalisering och demografiska förändringar, kommer att bidra till ett stort framtida behov av kvalificerad arbetskraft i Finland. Knappt en halv miljon människor förväntas behöva omskolning eller omfattande vidareutbildning under de kommande åren för att kunna möta behoven.

Sosiaali- ja Terveysministeriö. (2023).

I slutet av 2023 kom den så kallade Arbetskraftsbarometern som ger en bild av framtidsutsikterna för 200 centrala yrken.

Työ- ja Elinkeinoministeriö. (2023).; Intervju med Undervisnings- och Kulturministeriet (27/4/2023).

Den visar att det är mest brist inom sjukvården och välfärdsyrken.

Työvoimabarometri. (2024)

Enligt en sammanställning från Prognostiseringsforum för kunnande (PFK) av de viktigaste kompetensbehoven för 30 branscher, kommer särskilt 15 kompetenser, varav flera relaterade till digital teknik att vara särskilt viktiga.

Samtliga 15 kompetenser: kunskap om kundorienterad tjänsteutveckling; kunskap om principerna för hållbar utveckling; färdigheter i kunskapsbedömning; färdigheter i användningen av digitala lösningar; kompetens i användningen av digitala plattformar; innovationsförmåga; interaktion, kommunikation och kommunikationsförmåga; utveckling och förvaltning av personliga färdigheter; kreativ användning av digital teknik; färdigheter i förvaltning och kontroll av digital verksamhet; problemlösningsförmåga; kreativitet; förmåga att lära sig; mångkulturell kompetens; och integrerad förvaltning

Betydande behov av digitala kommunikationskunskaper, bedömning av information, och färdigheter i digital delning av information kommer att finnas. Generellt sett förutspås digitaliseringen påverka arbetsmarknaden brett, men med vissa sektoriella skillnader där behoven av digitala kompetenser framför allt är uttalade inom tjänstesektorn.

Leveälahti, Samuli. (2022).

Intervjupersoner har även lyft bristen på digitala grundkompetenser som ett existerande problem hos många individer, både på och utanför arbetsmarknaden.

Det finns tecken på regionala skillnader i hur de framtida kompetensbehoven förväntas se ut, men bristen på kompetens är landsomfattande. En uppskattning från 2021, över den förväntade tillgången på kvalificerad arbetskraft sex månader senare, visade en försämring som mest i sydvästra Finland.

Leveälahti, Samuli. (2022).

Nästintill hela södra och mellersta Finland, bortsett från nio ekonomiska regioner, ställdes inför ett försämrat läge gällande arbetskraft. I samtliga områden i norr förutsågs läget dock vara oförändrat.

Leveälahti, Samuli. (2022).

Även befolkningsstrukturen förutspås bli alltmer differentierad mellan regionerna vilket också ökar skillnaderna mellan regionerna, enligt en prognos gjord för åren 2018–2040.

Aro, Timo, et al. (2020)

Det bör dock tilläggas att det som i vissa fall betecknas som arbetskraftsbrist i stället handlar om missmatchningsproblematik. I en studie för Arbets- och näringsministeriet konstateras att en upplevd arbetskraftsbrist inom vissa sektorer beror på förekomsten och ökningen av oattraktiva anställningsformer, exempelvis deltidstjänster eller bemanningsanställningar. Även låga löner påverkar attraktiviteten hos vissa yrken och leder till missmatchningar och en upplevd arbetskraftsbrist.

Larja, Liisa, och Peltonen, Juho. (2023).

Därtill har det i tidigare studier konstaterats att den regionala betydelsen inom missmatchningsproblemen är låg i jämförelse med yrkesspecifik missmatchning. Dock har arbetskraften flyttat till tillväxtcentra i Finland i en takt som efterfrågan inte hängt med i, vilket lett till höga missmatchningsnivåer i dessa områden.

Larja, Liisa, och Peltonen, Juho. (2023).

3.1.3 Island: Kompetensbehov utifrån teknologisk utveckling och demografiska förändringar

På Island förväntas den fjärde industriella revolution ha en stor påverkan på framtidens arbetsmarknad. Enligt en rapport från det isländska Regeringskansliet beräknas artificiell intelligens och teknologi ta över både monotona och rutinmässiga jobb, samtidigt som utvecklingen förväntas påverka mer högutbildade personers arbetsuppgifter, inom exempelvis översättning, informationssummering, rapportskrivning, servicetjänster och till och med undervisning.

Þorsteinsson, Huginn Freyr, et al. (2019).

Framtidens och nutidens behov på Island

Sektorer som förväntar störst omställning: El & energi, fiskeindustri, turism, transport, tillverkningsindustri, vattenbruk, vård & omsorg, undervisning

Störst kompetensbehov i 2023: Bygg & anläggningsyrken, läkare, industripersonal, sjuksköterskor

Enligt en undersökning kommer ett ökat användande av vattenkraft mellan 2010 och 2050 innebära att energisektorn behöver anpassas, vilket leder till ett ökat behov av kunnig arbetskraft inom sektorn.

Vísindanefndar um loftslagsbreytingar. (2018).

De demografiska förändringarna som Island står inför med åldrande befolkning och ökad invandring innebär även ett ökat kompetensbehov inom samhällsservice som riktas till dessa grupper.

Félags- og vinnumarkaðsráðuneytið. (2022).

I en undersökning gjord av Federation of Icelandic Industries påpekar företag inom olika branscher att det kommer att finnas ett stort behov av högutbildad personal med industrispecifik utbildning. Inom industrin finns även brist på yrkesutbildade personer.

Samtök iðnaðarins (2023).

Redan idag finns en brist på hantverkare inom byggsektorn, samt sjukvårdspersonal. Båda har varit bristyrken sedan flera år tillbaka i hela landet. Inom byggbranschen syns en större brist i de sydvästra delarna av landet.

Alþingi. (2016).; Hagstofa Íslands. (2023).

Enligt en rapport från 2018, av en expertgrupp bestående av bland annat offentliga aktörer och näringslivet på Island, har det tidigare saknats verktyg för kartläggningar och utvärderingar av arbetsmarknaden på Island.

Stjórnarráð Íslands. (2018)

Expertgruppen rekommenderade införandet av en prognosprocess på både lång och kort sikt med förslag på ett centraliserat ansvar för långsiktig statistik, kortsiktiga analyser, ett nationellt kompetensråd, en expertgrupp för kompetensprognoser och en formell rådgivande roll för fackföreningar.

Stjórnarráð Íslands. (2018)

Sedan dess har Islands statistikbyrå, Statistics Iceland, påbörjat ett arbete genom att genomföra en kartläggning av arbetsmarknadsutvecklingen mellan 2017 och 2035 som visar att det främst kommer att ske en ökning av arbetskraften inom finans- och försäkringsbranschen och inom juridik, ekonomi, vetenskap, teknik, administration, fastighets- och andra stödtjänster. En stor minskning av arbetskraft spås ske inom jordbruk, skogsbruk och fiskeindustrin. Antalet lediga jobb förväntas däremot minska i alla sektorer förutom juridik, ekonomi, vetenskap, teknik, administration och andra stödtjänster. I sin prognos har statistikbyrån tagit hänsyn till den påverkan som den fjärde industriella revolutionen förväntas ha.

Statistics Iceland. (2021).

Vissa mer specifikt efterfrågade kompetenser för 2000-talet har identifierats med hjälp av europeisk och amerikansk arbetsmarknadsanalys. Dessa är uppdelade i innovationskompetenser, informationskompetenser och tekniska färdigheter, och livs- och karriärskompetenser. Inom innovationskompetenser framhävs framför allt kritiskt och lösningsorienterat tänkande, kommunikation och samarbetsfärdigheter, samt kreativitet och rena innovationsfärdigheter. Under informationskompetenser och tekniska färdigheter framhävs förmågor inom informationsinsamling och analys som exempelvis analys av informationens trovärdighet och användbarhet, etiska frågor om materialhantering, och analys för utökad kunskap, metod- och produktutveckling inom teknologin.

Jónsdóttir, Sigríður Hulda. (2021).

3.1.4 Norge: Framtida kompetensbehov beror på vägval i samhällsutvecklingen

De framtida yrkesspecifika kompetensbehoven i Norge kommer att bero på hur snabbt samhällsförändringar sker och vilka vägval som görs. Däremot är de flesta parter i Norge överens om att kognitiva, etiska, kritiska, digitala, sociala och emotionella färdigheter kommer efterfrågas i högre grad och bli än viktigare färdigheter i framtiden.

Framtidens och nutidens behov i Norge

Sektorer som förväntar störst omställning: Detaljhandel, offentlig sektor, jord & skogsbruk, livsmedelsindustri, vattenbruk, el & energi, transport

Störst kompetensbehov i 2023: Sjuksköterskor, vård & omsorgspersonal, specialistsjuksköterskor, kockar, programmerare, läkare, tandläkare, IKT-yrken, jurister, bygg & anläggningsyrken, ingenjörer

I Norge förväntas behovet av arbetskraft i allt högre grad bestämmas av det maskiner inte kan göra. Det innebär, enligt en rapport från det norska Regeringskansliet, att anställda ofta kommer ha uppgifter som kräver abstrakt tänkande, innovation, kreativitet och mänsklig kontakt, vilket innebär att kognitiva, etiska, kritiska, digitala, sociala och emotionella färdigheter blir viktigare i framtiden.

Det Kongelige Kunnskapsdepartement. (2022–2023).

Utvecklingen av dessa typer av färdigheter ger också individer förmågan att anpassa sig till arbetsmarknadens ständigt föränderliga kompetensbehov.

Norges offentlige utredninger 2020:2.

Vägval i samhällsutvecklingen kommer påverka de framtida yrkesspecifika kompetensbehoven. Enligt en rapport som utarbetats åt Kunnskapsdepartementet visar scenarioanalyser att kompetensbehov till följd av omställningsprocesser skiljer sig mycket åt beroende på hur och när omställningsprocesser sker.

Bjørnstad, Roger. et al. (2016).

I Norge är oljeekonomin exempelvis en viktig faktor. Rapporten redovisar fyra scenarion:

Ifall övergången från en oljeekonomi sker till en närliggande bransch förutspås sysselsättning inom sjöfartssektorn och maskinteknik öka. Expertisen från oljeindustrin används då i ny infrastruktur, sjöfart och sektorn för förnybar energi.
Ifall övergången från en oljeekonomi sker utanför de etablerade oljerelaterade miljöerna förutspås nya exportorienterade branscher inom områden som IKT, marin industri och finans att uppstå.
Ifall världens ledare enas om ett bindande klimatavtal, men där den norska arbetsmarknadsmodellen försvagas, förutspås sysselsättningen inom vind- och vågenergi och i branscher som bygger på lågkvalificerad arbetskraft att öka. Ifall norska arbetsmarknadsmodellen i stället stärks av ett avtal, förutspås efterfrågan på högutbildade personer, särskilt inom miljöteknik.
Ifall befolkningens preferenser för klimat- och miljövänliga lösningar ökar förväntas också investeringar i klimatvänlig och exportorienterad teknik att öka, vilket skulle höja efterfrågan på teknologer. Preferenser för klimat- och miljövänliga lösningar kan också förverkligas genom minskad konsumtion, och i ett sådant scenario förutspås sysselsättningen inom jord-, skogsbruk och fisk att öka.

3.1.5 Sverige: Ökade behov av digitala och tekniska kompetenser

Exakt hur samhällsförändringar, som demografiska förändringar, grön omställning och digitalisering, kommer att påverka arbetsmarknadens kompetensbehov i Sverige framöver beror på vägval. På grund av att vägvalen påverkar arbetsmarknadens kompetensbehov, är det inte möjligt att ge en exakt bild av yrkesspecifika kompetensbehov.

Framtidens och nutidens behov i Sverige

Sektorer som förväntar störst omställning: Bygg & anläggning, el & energi, tillverkningsindustri, transport, industri, jord och skogsbruk, plåt & ventilation, innovation, vård & omsorg, industriteknik, samhällsbyggnad

Störst kompetensbehov i 2023: Kockar, reparatörsyrken, maskinoperatörer, bygg & anläggningsyrken, IKT-yrken, projekterare, ingenjörer, tekniker, samhällsplanerare, lärare, läkare, sjuksköterskor, vård & omsorgspersonal

Grön omställning i Sverige kommer framför allt att beröra energisektorn, transportsektorn, byggsektorn, tillverkningsindustrierna samt jord- och skogsbruket. Däremot är det osäkert exakt hur det kommer påverka svenskt arbetsliv. Osäkerheten ligger i vilka vägval som görs gällande exempelvis kärnkraft, samhällets elektrifiering, biomassans användning och omfattningen av infångning och lagring av koldioxid.

Bjerkesjö, Peter., Isaksson Lantto, Fanny., Perjo, Liisa., Sanne, Johan M. (2021)

Även om det inte är möjligt att ge en exakt bild av yrkesspecifika kompetenser så väntas många yrken kräva nya arbetssätt och kompetenser, vilket framhålls av såväl intervjupersoner som rapporter och utredningar. Vidare visar vår insamlade data på hur förväntade generella kompetensbehovstrender ser ut. I våra resultat framkommer det att den fysiska kompetenskategorin kommer att fortsätta vara störst på svensk arbetsmarknad sett till antalet arbetade timmar. Manuella och fysiska kompetenskategorin innefattar hantverkskompetens och teknisk kompetens som sker manuellt.

Insamlade data visar också att svenska arbetsgivare i allt högre grad förväntas efterfråga tekniska och sociala kompetenser och förmågor i framtiden.

Eriksson, Kerstin och Andersson, John. (2021); Tillväxtanalys. (2020); Hensvik, Lena och Nordström Skans, Oskar. (2019)

Det kompetensbehov som förväntas öka mest är grundläggande digital kompetens.

Eriksson, Kerstin och Andersson, John. (2021)

Grundläggande digital kompetens förväntas öka eftersom arbetsmoment som kräver den typen av kunskaper sprider sig till många olika arbetsmarknadssegment. Det innebär att arbetsuppgifter som kräver dessa kunskaper blir mer vanliga, oberoende av bransch och yrke. Den grundläggande digitala kompetensen innebär en förståelse för olika IT-baserade program och förmågan att använda digital teknik i sitt yrkesutövande.

Eriksson, Kerstin och Andersson, John (2021); Tillväxtanalys (2020)

3.1.6 Färöarna: Förändringar förväntas särskilt inom den maritima industrin

Färöarnas ekonomi är centrerad kring maritima resurser.

Schou Drivsholm, Louise. (2022).

Klimatförändringarna förväntas påverka Färöarnas fiskeindustrin i hög utsträckning, särskilt laxodlingen. En analys publicerad av Danmarks Nationalbank belyser således strukturomvandlingen i fiske- och vattenbruksnäringen, som ett område där nya kompetenser och kompetensutveckling kommer behövas i framtiden.

Danmarks Nationalbank. (2021).

Framtidens och nutidens behov på Färöarna

Sektorer som förväntar störst omställning: Fiskeindustrin

Störst kompetensbehov i 2023: inom den drabbade sektorn

Det finns således ett stort politiskt fokus på hållbarhet och grön omställning. Enligt intervjupersoner förväntas även turismsektorns tillväxt att skapa arbetskraftsbrist i hotell- och restaurangnäringen. Vidare förväntas behov av arbetskraft med hälso- och vårdkompetens samt pedagogisk kompetens öka de närmaste åren.

Intervjuer och dokumentstudier visar på att Färöarna inte har några prognostiseringsverktyg för framtida kompetensbehov. Vidare tyder data på att det inte finns några satta samverkansformer mellan arbetsmarknadens parter och myndigheter. Intervjupersoner framhåller dock att omskolning kommer behövas inom samtliga yrken, oavsett yrkesroll och bransch, till följd av samhällsförändringar så som teknisk utveckling och klimatförändringar. Det innebär att det kommer att behövas breda kompetenslyft, även om det inte är kartlagt vilka specifika kompetenser som kommer att efterfrågas.

Danmarks Nationalbank. (2021).

3.1.7 Grönland: Kompetensbehov förväntas främst inom fiskeindustrin

Grönland står inför stora förändringar kopplat till grön omställning. Samtidigt påverkar demografiska förändringar kompetensförsörjningen negativt då en allt äldre befolkning gör att underlaget att rekrytera ifrån till flera sektorer minskar. Intervjupersoner har beskrivit arbetskraftsbrist som ett strukturellt problem på Grönland. Problemet grundar sig i att arbetskraften som finns tillgänglig inte motsvarar det kompetensbehov som finns inom flera sektorer.

Framtidens och nutidens behov på Grönland

Sektorer som förväntar störst omställning: Fiskeindustrin, mineralresurssektorn, bygg & anläggning, vård & omsorg, utbildning, gruvdrift

Störst kompetensbehov i 2023: Inom de drabbade sektorerna

I takt med att arbetsmarknaden förändras som en konsekvens av den gröna omställningen och digitalisering kommer mängden kvalificerad arbetskraft på Grönland att fortsätta minska om inte insatser för att höja befolkningens kompetens genomförs.

Grönlands ekonomi är till stor del beroende av att fiskeindustrin är konkurrenskraftig, vilket gör att branschen har kontinuerligt behov av ny kompetens. Fiskeindustrin är dessutom extra sårbar vid klimatförändringar, då fiskebeståndet förändras när inlandsisen smälter vilket innebär att branschen kommer att behöva hantera dessa konsekvenser. Även jaktnäringen, jaktmarkerna och lantbruket påverkas av klimatförändringarna.

Løvenbalk Hansen, Jesper. (2020).

För att kunna förstå och hantera dessa förändringar behövs inte bara kompetensutveckling inom de berörda sektorerna, utan även akademiker med naturvetenskaplig kunskap om klimatförändringarna vilket dock saknas på Grönland i nuläget.

Dalgaard Pedersen, Karen. (2022).

Vidare kommer den gröna omställningen innebära att flera industrier får ökade och ändrade kompetensbehov. Detta gäller särskilt mineralresursindustrin som är en viktig del av den grönländska ekonomin då den både genererar arbetstillfällen inom industrin och arbetstillfällen inom andra branscher. Men det förväntas även finnas kompetensbehov inom bygg och anläggning, hälsa, utbildning och gruvdrift, branscher som präglats av kompetensförsörjningsutmaningar under flera år.

Danmarks Nationalbank. (2021).

En intervjuperson beskriver arbetskraftsbristen på Grönland som strukturell och att det finns kompetensbehov inom de flesta branscher. Framför allt lyfts välfärdsyrken som sjuksköterskor, lärare och pedagoger. Dessutom finns det brist på arbetstagare med högskoleutbildning, särskilt i glesbygden. Dagens kompetensunderskott förväntas fortsätta vara en utmaning för Grönland även framåt. Samtidigt kommer behovet av exempelvis servicepersonal att växa ytterligare till följd av att en ny flygplats ska byggas.

3.1.8 Åland: Olika scenarion används för att förutspå framtidens kompetensbehov

Åland har länge varit drabbade av kompetensbrist inom turism, hotell och restaurang samt hälso- och sjukvården. Situationen förvärrades under covid-19-pandemin då arbetskraft inom hotell- och restaurangbranschen sökte sig bort från ön när företagens aktivitet avstannade. Efter pandemin har det varit svårt för företag att rekrytera personal för att kunna expandera igen.

Framtidens och nutidens behov på Åland

Sektorer som förväntar störst omställning: Transport, turism, logistik, finanssektorn, livsmedelsindustrin, plastindustrin, fiskeindustrin, vård & omsorg

Störst kompetensbehov i 2023: Serviceyrken, skorstensfejare, IKT-yrken, butikspersonal, specialister inom finanssektorn, systemutvecklare, vård & omsorgspersonal, lärare, skolföreståndare, ingenjörer, jurister

Utöver turism, hotell och restaurang samt hälso- och sjukvården finns det behov av personal och kompetens inom IT-branschen.

Ålands Statistik och Utredningsbyrå har utvecklat tre scenarion för arbetsmarknaden som skiljer sig åt avseende grad av tillväxt samt inom vilka sektorer tillväxten kommer bli störst:

Basscenariot, där rekryteringsbehovet beräknas vara som störst inom de områden som redan idag är drabbade av brist, främst service- och försäljningspersonal, specialister samt digital kompetens men även jord- och skogsbruk, fiskeindustrin, livsmedelsindustrin samt bygg och anläggning.
Ålands statistik- och utredningsbyrå. (2022).
I scenariot kommer även behov av utbildad personal med tekniska kunskaper efterfrågas i högre grad.
Moderniseringsscenariot, där rekryteringsbehovet förväntas påminna om dagens behov. Arbetstillfällen kommer även finnas inom industrin, primärnäringar, transport och inom tjänstesektorn.
Stagnationsscenariot, där behovet, utöver behoven i de andra två scenariona, beräknas vara extra stort inom vård och omsorg, offentlig administration samt tjänstesektorn.
Ålands statistik- och utredningsbyrå. (2021).

Flera kompetenser bedöms vidare vara i stort behov av att utvecklas som en följd av digitaliseringen på arbetsmarknaden på Åland. Inledningsvis bedömer en intervjuperson att digitala baskunskaper saknas följt av programmeringskompetens och språkkunskaper i svenska. När det kommer till kompetenser kopplat till den gröna omställningen är det, utöver förståelse för den gröna omställningen, kompetens inom vindkraft som efterfrågas. Till detta kompetensunderskott kan även den demografiska förändringen mot en allt äldre befolkning tilläggas.

Centrala iakttagelser

Det finns ett övergripande behov av gröna, digitala och sektorövergripande färdigheter i samtliga länder. Kraven på kompetenser varierar i innehåll och komplexitet beroende på sektor.
Utmaningarna för äldre arbetstagare och både kvalificerade och okvalificerade yrkesgrupper blir påtagliga när det gäller digitalisering, vilket understryker vikten av kompetensanpassning för att möta de förestående förändringarna på arbetsmarknaden.
Det finns en efterfrågan på specifika kompetenser, såsom STEM och samhällsvetenskapliga examina. Även centrala tvärgående kärnkompetenser identifieras som särskilt betydelsefulla för framtiden.
Den ökande efterfrågan på digitala kompetenser, understödd av tydliga digitaliseringsstrategier, förväntas påverka arbetsmarknaden med sektoriella variationer och ökad komplexitet.
Framtida kompetensbehov kopplas direkt till samhällsutvecklingens vägval och varierande scenarier, och det är av avgörande betydelse hur samhället utvecklas för att förutsäga och möta dessa kompetenskrav.
Förändringarna inom den maritima sektorn och det ökade fokuset på hållbarhetsaspekter visar på betydande politiskt engagemang för gröna omställningar, vilket direkt påverkar och skapar nya kompetensbehov.

3.2 Länderna har olika strukturer för att möta framtidens kompetensbehov

3.2.1 Danmark: Medel avsätts för grön och digital kompetensutveckling

För att möta framtidens kompetensbehov på arbetsmarknaden har Danmark en rad strategier och initiativ som både rör digitalisering och grön omställning. På digitaliseringsområdet har Danmark både en digitaliseringsstrategi från 2022 samt en gemensam strategi för digitalisering av den offentliga sektorn 2022–2025 som båda lyfter behovet av digital kompetensutveckling. Även rörande grön omställning arbetar Danmark med kompetensfrågor, både kopplat till att uppfylla klimatmålen och för att rusta både arbetsgivare och arbetstagare för framtidens arbetsmarknad.

Relaterat till den gröna omställningen, finns en lång rad olika medel som kan sökas av både individer och arbetsgivare för att stärka kompetensutvecklingen:

Pulje til grøn efteruddannelse og opkvalificering etablerades 2021 som en ansökningspool för grön fortbildning och kompetenshöjning med 100 miljoner DKK årligen för 2021 och 2022. Poolen fokuserade på tre huvudområden: utveckling och förankring av kunskap och kompetens för den gröna omställningen, lokala initiativ inom grön omställning och kartläggning av behov och utmaningar. Fokus låg särskilt på yrkesutbildningar i enlighet med yrkesutbildningslagen samt på att säkra att fortbildningar bidrog till den gröna agendan och klimatmålen.
Regeringen. (2021).
I budgeten för 2021 avsattes även en pott för grönt entreprenörskap och ungdomsutbildning på 10 miljoner DKK per år 2021–2023.
Børne- og Undervisningsministeriet. (2022).
Aftale om ekstraordinært løft af ledige tillförde 2020 390 miljoner DKK för att stärka arbetsmarknaden efter covid-19-pandemin, där ”grön omställning och uppgradering” betonades särskilt. Det resulterade i bildandet av en interministeriell arbetsgrupp som skulle kartlägga och bedöma behovet av nya initiativ för att ytterligare stärka upp- och vidareutbildning samt fortbildning med anknytning till den gröna omställningen.
Børne- og Undervisningsministeriet. Uddannelses- og Forskningsministeriet. Justitsministeriet (2020).
Arbetsgruppens rapport publicerades 2022.
Børne- og Undervisningsministeriet. (2022).
Grøn skattereform är ett avtal mellan regeringen och fyra samarbetspartier från 2022 om en grön skattereform som innehåller satsningar på grön fortbildning och kompetenshöjning genom en fond om 7 miljarder DKK.
Finansministeriet. Klima-, Energi og Forsyningsministeriet. Skatteministeriet. (2022).

Klimaerhvervsskoler (klimatföretagarskolor) introducerades som en del av ett övergripande reformpaket 2022. Skolorna ska erbjuda yrkes- och fortbildning som är särskilt relevant för sektorer som bidrar till att uppfylla klimatmålen. Det kan handla om utbildningar inom transport, energi, byggande, industri och avfall. 100 miljoner DKK kommer att tilldelas årligen 2024–2029, därefter 30 miljoner DKK årligen.
Regeringen. (n.d.).

Även på det digitala området finns flera initiativ och strategier:

Danmarks Digitaliseringsstrategi antogs 2022 med syftet att stärka de digitala kunskaperna hos både akademiker och arbetskraften generellt genom att stimulera till högre utbildning, fortbildning och vidareutbildning.
Finansministeriet. (2022).
Fællesoffentlig digitaliseringsstrategi 2022–2025 framhäver en gemensam vision, som omfattar lokala myndigheter och regioner, om att införliva digitalisering som en viktig del av svaret på de stora samhällsutmaningarna. Strategin täcker ett antal riktmärken och 28 specifika initiativ i samband med bland annat arbetskraftsutmaningen, klimatkrisen och behovet av att stödja alla medborgare så att de kan bli en del av det digitala samhället, oavsett digital kompetens.
Digitaliseringsstyrelsen. (2022).
Disruptionsrådet etablerades 2017 i syfte att komma med förslag på hur danska företag och danskar kan bli väl rustade för framtidens arbetsmarknad.
Disruptionrådet. (2019).
Rådet betonade vikten av att anpassa utbildningsprogram efter samhälls- och näringslivsbehov. De underströk behovet av livslångt lärande och stöd från privata och offentliga företag för att de anställda ska fortsatta utvecklas.

3.2.2 Finland: Flertal strategier driver politiskt högaktuellt ämne

Arbetet med att möta arbetsmarknadens framtida behov av kompetenser sker genom åtskilliga metoder i Finland. Genom reformen av det kontinuerliga lärandet förmodas prognostiseringarna om kompetensbehoven förbättras och utbildningsutbudet därmed kunna anpassas mer efter arbetsmarknadens behov. Även den nya Regeringen Orpo lägger i sin regeringsförklaring vikt vid nödvändigheten av en mer effektiv yrkesutbildning som svarar bättre mot arbetsmarknadens behov. Utöver en översyn av finansieringsmodellen för yrkesutbildning utlovar regeringen en lång rad reformer, bland annat just för att försöka styra utbildningsutbudet mer efter näringslivets och arbetsmarknadens behov.

Valtioneuvosto. (2023a).

Däremot bereder regeringen en proposition om att vuxenutbildningsstödet, yrkesexamensstipendiet och alterneringsledigheten slopas helt eftersom de inte har visat sig vara ändamålsenliga. Dessa förändringar föreslås träda i kraft den 1 augusti 2024.

Social- och hälsovårdsministeriet. (2023).

Finland erbjuder därmed en mängd olika insatser, program och utbildningsalternativ för att höja kompetensen hos arbetstagare och de som befinner sig utanför arbetsmarknaden, med fokus på att möta arbetsmarknadens behov och främja kontinuerligt lärande.

I Finland används begreppet ”kontinuerligt lärande” i stället för ”livslångt lärande” för att beskriva den grupp som vi fokuserar på i denna studie. Undervisnings- och kulturministeriets beskrivning är att ”[r]eformen av kontinuerligt lärande fokuserar på kompetensutveckling för personer i arbetsför ålder, med målet att svara på de behov som förändringarna i arbetslivet ger upphov till” Opetious- ja Kulttuuriministeriö. (n.d.a.).

Samtidigt kan reformer av finansieringen komma att påverka just arbetstagares möjligheter till utbildning.

Uudenmaan TE-toimisto. (2024).

Yrkesutbildningsanordnare har en skyldighet att göra behovsprognoser och svara på arbetsmarknadens kompetensbehov. Trots detta är systemet ändå autonomt där yrkeshögskolorna själva beslutar om kursutbudet inom de ramar som de har fått av staten.

För att bemöta kompetensgapet påbörjades flera initiativ av Regeringen Marin (2019–2023) och frågan om kontinuerligt lärande och kompetens lyftes även i regeringsprogrammet från 2019. En av regeringens åtgärder under 2021 var tillsättandet av Rådet för kontinuerligt lärande och sysselsättning som styr och stöttar Servicecentret för kontinuerligt lärande och sysselsättning (SKOLS), som också inledde sin verksamhet under hösten 2021.

Valtioneuvosto. (2021a).

Vidare genomfördes ändringar i utlänningslagen för att underlätta arbetskraftsinvandring, ökade anslag till yrkesutbildningen och en reform av utbildningsbidragen för lärlingsutbildning som fortfarande är pågående.

Valtioneuvosto. (2019).

Den parlamentariska reformen för kontinuerligt lärande som startades av Regeringen Marin, som Undervisnings- och kulturministeriet tillsammans med Arbets- och näringsministeriet ansvarar för, och som implementeras av bland annat SKOLS, är fortfarande i ett implementeringsskede.

Valtioneuvosto. (2023b).

SKOLS fokuserar på att täcka gränsområdet mellan kunskap och sysselsättning genom att snabbt svara på arbetsmarknadens behov och tillhandahålla finansiering för relevanta utbildningar och kompetensutvecklingstjänster för utsatta grupper både på och utanför arbetsmarknaden.

JOTPA. (2023).

Ytterligare en central del av den pågående reformen är skapandet av en ny, mer centraliserad, arbetsmarknadsprognostisering som ligger under Arbets- och näringsministeriets (TEM) administrativa ansvar. Arbetskraftsbarometern kommer ge en bredare och sektorsövergripande bild av arbetsmarknadens behov med förbättrad och mer tillförlitlig datainsamling. Samtidigt utvecklas en digital helhetstjänst för kontinuerligt lärande, som förväntas vara klar år 2026. Plattformen kommer att erbjuda användare möjligheten att utforska sina egna kunskaper och få lättillgänglig information om arbetsmarknaden och utbildningsmöjligheter över hela landet.

Opetus- ja Kulttuuriministeriö. (2023).

Från TEM framhäver man också arbetet med färdplaner för tillgång på arbetskraft inom olika sektorer. Färdplansprojektet ska förbättra matchningen mellan arbetskraft och lediga jobb på kort och lång sikt.

Työ- ja Elinkeinoministeriö. (2022).

Flera nationella strategier och program inkluderar åtgärder som handlar om kompetens, kunnande och utbildning kopplade till både grön omställning och digitalisering som exempelvis:

Suomen biotalousstrategia (Finlands bioekonomiska strategi) innehåller arbetsmarknadsåtgärder som riktar sig främst till yrkesläroanstalter, högskolor, regioner, prognosgrupper och företag. Strategin syftar till att öka intresset för, och kompetenserna inom, bioekonomi.
Valtioneuvosto. (2022a).
Akkustrategia (Nationell strategi för batteriindustrin) framhäver att Finlands batterikluster ska bli en föregångare år 2025 genom att producera kunskap, innovation, hållbar tillväxt och arbetstillfällen. Insatserna rör sig från att skapa ett nationellt samarbetsorgan, starta nya utbildningsprogram och öka antalet utbildningsplatser till att öka finansieringen av både forskning och annan utbildning inom sektorn.
Työ- ja Elinkeinoministeriö. (2021).
Elpymis- ja palautumissuunnitelma (Finlands plan för återhämtning och resiliens) är EU-instrumentet som är en del av Finlands program för hållbar tillväxt, som till stor del finansierar samhällsförändringarna och satsningar på sysselsättning och kompetens, inklusive reformen av kontinuerligt lärande.
Valtioneuvosto. (2021b).
TYÖ2030 (Arbete2030) är ett nationellt program med målet att förbättra och utveckla arbetslivet i Finland. Programmet har även delmål med stark koppling till digitalisering och kontinuerligt lärande på arbetsplatser. Arbetet har bland annat handlat om att hjälpa arbetsplatserna att förutse förändringar.
TYÖ2030. (2023).
Digikompassi (Den Digitala Kompassen) innehåller mål för utnyttjande av digitaliseringen så att landet ska klara den digitala omställningen framgångsrikt. Framgången kommer, enligt strategin, bero på brett kunnande och stark kompetens hos befolkningen. Utvecklingen och kunnandet ska vara kontinuerligt så att Finland kan möta förändringarna i bland annat arbetslivet. I strategin kopplas digitaliseringen även till den gröna omställningen.
Valtiovarainministeriö. (n.d.)

3.2.3 Island: Digitalisering framhävs men övergripande arbetsmarknadsstrategi efterfrågas

Kompetensbehoven på Island är än så länge inte kartlagda på en nivå som skulle göra det möjligt att anpassa utbildning efter efterfrågan. De kartläggningar som gjorts visar på ett ökat behov till följd av digitalisering, mer än grön omställning. Utbildningssystemet är till synes välinriktat på fortbildning genom flertalet utbildningsaktörer, inriktad finansiering och brett samarbete mellan arbetsmarknadsaktörer. Det finns dock en brist på nationella strategier som tar hänsyn till kopplingen mellan framtida kompetensbehov och utbildnings- och fortbildningsinsatser.

Den isländska regeringen har under många år lagt fokus på samarbeten och handlingsplaner som rör klimatfrågor och omställningen till ett fossilfritt Island. I en rapport om rättvis omställning på Island, konstateras att samhällsförändringarna redan påverkar arbetsmarknaden. Trots detta saknas konkreta strategier i nuläget som rör arbetsmarknaden, men både rapporten och intervjupersoner lyfter behovet av en omfattande strategi som innehåller satsningar på utbildning och kompetensbehov.

Ingibjörg Ingadóttir, Sigríður. et al. (2021).

Samtidigt framhäver intervjupersoner att kompetensbehoven, särskilt i förhållande till den gröna omställningen, inte bedöms vara särskilt stora eftersom Island redan ser sig själva som gröna med anledning av en lyckad omställning i energisektorn. Arbetsmarknadens parter, inklusive de största fackföreningarna, som är involverade i den strategiska planeringen av samhällsutvecklingen, har dock efterfrågat ett större fokus på en inkluderande omställning. Även här ligger fokus på ett övergripande plan och på behovet av viss högutbildad personal.

Ingibjörg Ingadóttir, Sigríður. et al. (2021).

Den digitala omställningen har länge krävt löpande kompetensutveckling. Sedan 1990-talet har kurser och utbildningsinsatser använts för att möta behoven inom digitalisering på olika nivåer. Arbetsplatser och fackföreningar erbjuder fortsatt utbildningar i datoranvändning.

Alþingi. (1989).

Det finns även flera aktuella initiativ och strategier för att stärka den digitala omställningen och digitala kompetenser. Dessa inkluderar:

Nefnd um fjórðu iðnbyltinguna (Kommittén för den fjärde industriella revolutionen) tillsattes 2018 av Islands regering i syfte att kartlägga den senaste digitala utvecklingen och dess påverkan på Island. Kommitténs slutsatser var att effekterna av den digitala utvecklingen är stora och redan påverkar många sektorer, däribland turismsektorn genom till exempel digitala bokningssystem. Kartläggningen ses som ett första steg till att svara på utvecklingen.
Freyr Þorsteinsson, Huginn. et al. (2019).
Det finns dock inga konkreta arbetsmarknadsrelaterade åtgärder kopplade till kommitténs slutsatser.
Stafrænt Ísland (Digitala Island) är en strategi från 2021 med målsättningar om ökad kunskap och kompetens inom teknologi och AI för att Island ska kunna uppfylla sitt mål om ökad konkurrenskraft. Därutöver finns mål som rör stärkandet av offentligt anställdas kunnande och kompetens i arbetet inom digitala miljöer.
Digital Iceland. (2021).
Stefna Íslands um gervigreind (Islands AI-policy) från 2021 bygger delvis på idén om att utbildning ska ligga i linje med den digitala utvecklingen. Ett centralt mål i policyn är att stödja utvecklingen av kompetenser och kunnande som rör artificiell intelligens, både bland specialister och hos allmänheten. Detta ska ske genom utbildnings- och fortbildningsprogram.
Forsætisráðuneytið. (2021).

3.2.4 Norge: Reformer för att möta kompetensbehov en politisk prioritering

I Norge arbetar regeringen med att möta framtida kompetensbehov genom strategier, kontinuerligt förbättrings-, identifierings- och utvecklingsarbete samt genom specifika insatser. Under våren 2023 meddelade regeringen att de kommer utarbeta en bred kompetensreform för arbetsmarknaden i samarbete med arbetsmarknadens parter. Kompetensreformen kommer inkludera åtgärder för yrkeshögskoleutbildning, förändringar av skattesatserna i finansieringssystemet för att göra det mer attraktivt för högskolor att erbjuda vidareutbildning, samt åtgärder för att uppnå decentraliserade och flexibla utbildningsprogram.

Norge har i nuläget flera utarbetade strategier, initiativ och kommittéer för att möta nuvarande och framtida kompetensutvecklingsbehov. De täcker bland annat prioriteringar för kompetensförsörjning till följd av samhällsförändringar:

Utsyn over kompetansebehovet i Norge är det senaste strategidokumentet för att möta kompetensbehov. Strategin adresserar områden som utbildningssystemets storlek, utbildning över hela landet, finansiering av högskolor och universitet, inlärning på arbetsplatser, kvalificering av arbetskraftsreserven och användning av kompetens från utlandet. Den framhäver en rad prioriteringar; att främja kompetenser som är nödvändiga för 1) en högproduktiv och konkurrenskraftig ekonomi, 2) att driva den gröna omställningen, 3) att leverera goda välfärdstjänster i hela landet, 4) att hantera den demografiska utvecklingen, i balans med arbetskraftsbehovet inom andra samhällssektorer, samt 5) att höja kompetensen och mobilisera de som står utanför arbetsmarknaden.
Det Kongelige Kunnskapsdepartement. (2022–2023).

Kompetansepolitisk råd (Kompetenspolitiska rådet) är tillsatt för att kontinuerligt förbättra och vidareutveckla kompetenspolitiken. Rådets huvudsakliga uppgift är att lyfta fram specifika frågor och diskutera möjliga lösningar som levereras till regeringen. Rådet består av flera ministerier, arbetsmarknadens parter, ideella organisationer, studentorganisationer, rådet för universitet och högskolor, rådet för yrkesskolor och två representanter för länsstyrelserna, samt det samiska parlamentet (observatör).
Kunnskapsdepartementet. (n.da.).
Kompetansebehovsutvalget (Kompetensbehovskommittén) kartlägger och bedömer framtida kompetensbehov på kort, medellång och lång sikt. Vidare kartlägger och bedömer kommittén utbildningsystemets förmåga att tillgodose dessa behov samt identifierar områden som kräver utbildningsåtgärder. De rapporter som kommittén producerar lämnas till Utbildningsdepartementet.
Kunnskapsdepartementet. (n.da.).

För att underlätta arbetskraftens övergång till den gröna ekonomin pågår försök att ytterligare utveckla det interinstitutionella samarbetet mellan länsmyndigheterna, Arbeids- og velferdsetaten (NAV) och arbetsgivarna. Samarbetet gäller yrkeshögskolor och syftar till att ge fler deltagare i introduktionsprogrammet möjlighet att erhålla kvalifikationer som ger en varaktig koppling till arbetslivet.

Norge har även en nationell digitaliseringsstrategi.

Kommunal- og moderniseringsdepartementet. (2019).

Strategin fokuserar på användarcentrerad tjänsteutveckling samt effektivare och mer samordnad användning av gemensamma IT-lösningar genom utveckling av ett gemensamt ekosystem för digital interaktion inom den offentliga sektorn. Strategin utgår från att digital säkerhet byggs in i tjänsteutveckling, drift och förvaltning av delade IT-lösningar, i linje med målen i den nationella strategin för digital säkerhet.

3.2.5 Sverige: Många initiativ finns men nationell strategi för framtida kompetensbehov saknas

Sverige saknar en nationell strategi för hur landet ska möta framtida kompetensbehov till följd av samhällsförändringar trots att det efterfrågas av flera parter, däribland samverkansprogrammet för kompetensförsörjning och livslångt lärande.

Hassler. (2023).; Samverkansprogrammet Kompetensförsörjning och livslångt lärande samlar över tvåhundrafemtio deltagare. De representerar näringslivet, akademierna, det civila samhället och den offentliga sektorn på kommunal, regional och nationell nivå. Vinnova. (2022).; Gideonsson, Susanna. (2023).

Enligt representanter från arbetsmarknadens parter och experter beror avsaknaden av en nationell strategi troligtvis på att parterna har en uttalad roll i arbetstagares kompetensutveckling och att den svenska modellen möjliggör en anpassningsbar arbetsmarknad. Vidare har många fack och arbetsgivare också så kallade branschråd som bland annat syftar till att utveckla utbildningar efter kompetensbehov. Samtidigt lyfter en rapport från svenska miljöinstitutet (IVL) att Sveriges omställningspolitik är bristfällig; det saknas tydliga sociala dimensioner som adresserar dagens arbetsmarknadssegregation (inte minst avseende kön, härkomst och geografisk plats), ökade kompetenskrav samt osäkra arbetsförhållanden.

Bjerkesjö, Peter. et al. (2021).

Samverkansprogrammet för Kompetensförsörjning och livslångt lärande pekar på fyra övergripande förutsättningar som behöver förbättras för att Sverige ska kunna ha effektiva och ändamålsenliga system för kompetensförsörjning och livslångt lärande. Dessa inkluderar:

Bättre förutsättningar för samverkan mellan politikområden,
ett stärkt arbete med att förutse, synliggöra och vägleda kring kompetensbehov och -utbud.
att underlätta tillgången till kontinuerlig kompetensutveckling och ökad användning av utbildningssystemet samt att
ta tillvara kunskap om innovativa metoder och arbetssätt som kan hjälpa personer som står långt ifrån arbetsmarknaden.

Även om en nationell strategi saknas har Sveriges regioner ofta egna kompetensutvecklings- och kompetensförsörjningsstrategier, till följd av deras kompetensförsörjningsuppdrag som är inskrivet i lagen om regionalt utvecklingsansvar. Sverige har även en nationell arena för kompetensförsörjning, vilket är ett samarbete mellan myndigheter och organisationer. Utöver partsgemensamma initiativ finns även andra typer av insatser och verktyg för att motverka framtida kompetensgap och fylla kompetensbehov. Initiativen leds av myndigheter och offentliga organisationer på såväl nationell nivå som regional och kommunal nivå. Exempelvis samlar Myndigheten för yrkeshögskolan kontinuerligt in information och analyserar arbetsmarknadens kompetensbehov på regional nivå inom olika branscher runtom i Sverige. Vidare bedrivs även myndighetssamverkansprojekt i Sverige. Exempelvis projektet Strengthening the Governance of the Swedish Skills System som bedrivs i syfte att skapa en väl fungerande kompetensförsörjning genom samverkan mellan arbetsmarknad, näringsliv och utbildning.

Myndigheten för Yrkeshögskolan. (2023)

För att minska regionala obalanser på arbetsmarknaden finns även insatser som syftar till att öka arbetskraftens rörlighet – så som inpendling och inflyttning. Det finns även system kring branschbeställda utbildningar som syftar till att möta marknadens behov. Detta förekommer särskilt i form av yrkeshögskoleutbildningar men även universitetsutbildningar.

Oxford Research. (2021).

Yrkeshögskolans system är särskilt viktigt att belysa enligt intervjupersoner, i och med att systemet är uppbyggt för att möjliggöra flexibilitet i utbildningsutbud och möta arbetsmarknadens behov på tre till fem års sikt. Vidare har även Sverige etablerade prognostiseringsverktyg på både kort, medellång och lång sikt. Ett exempel på detta är Yrkesprognoserna som är en datadriven modell baserat på Arbetsförmedlingens verksamhetsstatistik samt statistik från Statistiska Centralbyrån (SCB). Yrkesprognoserna visar efterfrågan på arbetskraft i 174 yrken på tre års sikt. Ett annat exempel är de långsiktiga prognoserna över tillgång och efterfrågan på arbetskraft för olika utbildningsgrupper som SCB publicerar ungefär vart tredje år.

Sveriges mål för digitaliseringspolitiken är att ”Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter”. Sedan 2017 utgår regeringens styrning av digitaliseringspolitiken utifrån digitaliseringsstrategin För ett hållbart digitaliserat Sverige. Samma år inrättade regeringen ett digitaliseringsråd för att uppnå en bättre samordning av regeringens arbete i allmänna frågor om digitalisering och effektivt genomförande och utveckling av regeringens strategiska arbete med digitalisering.

Infrastrukturdepartementet. (2019).

En av de fem delmålen i strategin gäller digital kompetens och i strategin framgår det att individer ska ha förmågan att följa med i den digitala utvecklingen på ett sätt som ger möjlighet att få och behålla en anställning, att kunna starta och driva företag eller för att stärka organisationers eller företags innovationsförmåga och konkurrenskraft.

Näringsdepartementet. (2017).

Fram till och med 2022 fanns även en nationell digitaliseringsstrategi för skolväsendet. Däremot meddelade regeringen i november 2023 att den inte ämnar gå vidare med digitaliseringsstrategin. Varför beslutet togs framgår inte i det tillgängliga materialet.

Utbildningsdepartementet. (2023).

3.2.6 Färöarna: Digitalisering prioriteras men strategier för att möta kompetensbehov i sin linda

Även om Färöarna inte har definierade strukturer och arbetsprocesser för att möta framtidens kompetensbehov finns ett starkt politiskt fokus på grön omställning och hållbarhet. Arbetsmarknadens parter har ett stort intresse för, och fokus på, området. Yrkisdepilin, sekretariatet för arbetsmarknadens parter på yrkesutbildningsområdet och arbetsmarknadens parter håller på att utforma en strategi för yrkesutbildningens roll i den gröna omställningen och ökad hållbarhet i allmänhet, men det är fortfarande tidigt i processen. I övrigt kan två överordnade strategier och initiativ framhävas:

Talgildu Føroyar (Färöarnas digitaliseringsstrategi) från 2015 understryker att digitala lösningar måste levereras av färöiska leverantörer så att relevant kompetens inom området kan utvecklas och bibehållas i landet. Vidare lyfter strategin att teknik och digitalisering ska vara till för alla och att medborgare, för vilka digitalisering kan vara en utmaning, får nödvändigt stöd.
Government of Faroe Islands. (2015).
Arbeiðsmarknaðurin frameftir (Forskningsprogram om den framtida arbetsmarknaden) finansieras av färöiska industri- och handelsministeriet.
Granskingarráðið. (2022).
Än så länge har två projekt ansökt och beviljats medel från poolen. Det första projektet handlar om att underlätta övergången från skola till arbetsmarknad för ungdomar med intellektuella funktionshinder. Det andra projektet handlar om att undersöka strukturer, köns- och löneskillnader och arbetstider i hälso- och socialsektorn. Det finns förhoppning från en intervjuperson från forskningsprogrammet att fler ansökningar ska inkomma.

3.2.7 Grönland: Arbete med kompetensutmaningar en viktig del av nationell sysselsättningsstrategi

Grönlands arbete med att möta landets kompetensbehov grundar sig i regeringens sysselsättningsstrategi. Insatserna är dock beskrivna på en generell nivå, och i vissa fall ännu inte konkretiserats. I övrigt har vi inte identifierat specifika projekt eller riktade insatser från det offentliga för att möta Grönlands kompetensbehov. Enligt respondenter, har arbetsgivare således en viktig roll i att erbjuda kompetensutveckling i form av kurser och utbildningsprogram till sina anställda.

Genom sin sysselsättningsstrategi vill Grönlands regering förhindra en ökat strukturell arbetslöshet samt en växande klyfta mellan de kompetenser som finns hos arbetstagarna och arbetsmarknadens behov:

Naalakkersuisut 2022–2024-imi suliffeqarnermut periusissiaat (Grönländska regeringens sysselsättningsstrategi 2022–2024) består av tre fokusområden. Det första fokusområdet handlar om en självförsörjande arbetsmarknad, där alla har rätt till arbete, inom fisket, personer med funktionshinder och äldre på arbetsmarknaden. Det andra handlar om sänkt ungdomsarbetslöshet, inklusive projekt för att öka självförsörjningen, möjlighet till fritidsjobb för ungdomar och inledande av produktionsskoleliknande program. Det tredje fokuserar på vägledning och kompetenshöjning, inklusive föräldravägledning, kompetenshöjning och vidareutveckling av kompetensutveckling.
Naalakkersuisuts Beskæftigelsesstrategi. (2022).

3.2.8 Åland: Strategier för kompetensförsörjning en del av utbildningspolitiskt program

Åland har valt att inte vara en del av reformerandet av det kontinuerliga lärandet i Finland som pågår. Ålands arbete med att möta kompetensbehoven utformas i stället inom ramen för deras utbildningspolitiska program som håller på att uppdateras:

Kompetens 2025 som antogs 2015 är Ålands utbildningspolitiska program som beskriver mål och insatser för att uppnå en hållbar, flexibel, digital, jämlik och jämställd, entreprenörsmässig samt en integrerad skola och utbildning. Programmet innehåller Ålands strategi för livslångt lärande och framhäver hur den åländska utbildningspolitiken ska koordineras med den långsiktiga strategin för omställning av det åländska samhället till ett långsiktigt hållbart, välmående och konkurrenskraftigt samhälle år 2051. I visionen för 2025 lyfts både grundläggande och högre kompetenser som krav inför framtiden och för utbildningssystemet. Samtidigt nämns digitaliseringen som den faktor med störst påverkan på samhällsutveckling och lärande. Utbildningspolitiken ska koordineras med Ålands omställningsstrategi för 2051 och hållbarhet ska nås genom mål och insatser som relaterar exempelvis till att anpassa utbildningssystemet efter de kompetensbehov som finns.
Ålands landskapsregering. (2015).

Någonting som försvårar arbetet med kompetensförsörjning är Ålands relativt låga befolkningsmängd och begränsade storlek, vilket bland annat kommer till i uttryck inom tillgången till yrkesutbildning. Av samma anledning kan det även vara svårt att utbilda specialister, att konkurrera om arbetskraft som efterfrågas i andra länder samt att kunna tillhandahålla personal och resurser för att utbilda inom vissa sektorer.

Även om Åland saknar en egen digitaliseringsstrategi arbetar Åland med att möta kompetensbehov till följd av digitalisering. Ett exempel på detta är uppstarten av en ny programmeringsutbildning på gymnasial nivå som heter Grit:lab. Utbildningen startades i samarbete med Ålands penningautomatförening (PAF). Utbildningen bedrivs av PAF och efter två års studerande erhåller studenterna en yrkesexamen. Utbildningen sker digitalt och har därmed studenter från hela världen. Flera åländska företag är också involverade i Grit:lab.

Centrala iakttagelser

Alla länder fokuserar på att stärka kompetensen inom digitalisering och grön omställning genom antingen nationella strategier, program eller kommittéer. Dessa inkluderar som oftast olika insatser för utbildning och kompetensutveckling samt kartläggning och samordning av kompetensbehov.
Det finns variationer i de nationella strategiernas omfattning och tyngdpunkt. Alla länder har inte heller nationella strategier eller arbetsmarknadsstrategier för att möta kompetensbehoven.
Samtliga länder delar målet att rusta arbetskraften för framtidens utmaningar och betonar särskilt digitaliseringens påverkan på kompetensbehoven. Strategier för digitalisering är vanligare än för grön omställning. Grön omställning möts i stor utsträckning genom andra initiativ, satsningar och medel.
Samarbete mellan arbetsmarknadens parter, regeringen, arbetsgivare och utbildningsinstitut betonas i alla länder, för att skräddarsy kompetensutvecklingsinitiativ.
De autonoma områdena har egna strategier eller program för att möta kompetensbehov men har ofta begränsade nationella strukturer, konkreta insatser eller resurser för att konkretisera arbetet.
Det finns olika finansiella medel för att främja kompetensutveckling, exempelvis särskilda fonder, strategiska investeringar i utbildningar och en ansökningspool för grön fortbildning.

3.3 Lagstiftning och regleringar sätter ramarna för livslångt lärande

3.3.1 Danmark: Begränsad lagstiftning kring livslångt lärande

Lagstiftningen som rör livslångt lärande i Danmark är inte särskilt omfattande. Två lagar reglerar dock tillgången till så kallad vidaregående utbildning för vuxna: Loven om videregående uddannelse for voksne, som syftar till att främja vuxnas möjligheter att uppnå relevanta kompetenser och reglerar akademi-, diplom- och masterutbildningar

Retsinformation. (2017).

samt Loven om åben uddannelse som specifikt syftar till att främja yrkesrelaterade utbildningar till vuxna.

Retsinformation. (2024).

Lov om en aktiv beskæftigelsesindsats (lagen om aktiva sysselsättningsinsatser) från 2020 har också inverkan på livslångt lärande för mer utsatta grupper. Syftet med lagen är att uppnå en väl fungerande arbetsmarknad genom att stödja utsatta grupper med utbildningsinsatser. Lagen omfattar stöd till arbetssökande, stöd till offentliga och privata arbetsgivare rörande rekrytering, matchning och att behålla arbetskraft, stöd till arbetstagare med begränsad arbetsförmåga samt stöd till ungdomar som saknar yrkeskvalifikationer.

STAR. (n.d.).

Det finns även en nationell kvalifikationsram för livslångt lärande som används för att kartlägga vilka utbildningsprogram som håller en godkänd nivå samt synliggöra utbildningssystemet olika vägar. Vidare möjliggör kvalifikationsramen en harmonisering av kvalifikationer inom utbildningssystemet vilket underlättar validering av både danska och utländska kompetenser.

Børne- og Undervisningsministeriet. (2023).

Danmark har även en lag som reglerar vuxenutbildning och validering av kompetenser, AVU-loven från 2008, som senast ändrades 2019. Enligt lagen ska alla som är 25 år eller äldre ha tillgång till vuxenutbildning inom ett rimligt geografiskt avstånd.

Retsinformation. (2019).

I övrigt utformas livslångt lärande i Danmark i strategier och initiativ. År 2007 presenterades Danmarks strategi for livslang læring som inkluderar alla olika utbildningsformer och all typ av kompetensutveckling som förekommer, både formellt och icke formellt.

Undervisningsministeriet. (2007).

Strategin fokuserar på vägledning och rådgivning riktat till både arbetsgivare och arbetstagare. Det kan handla om att förbättra arbetet med validering eller att främja kompetensutveckling i små och medelstora företag. Ett annat initiativ på området är Danmark kan mere I från 2021, där vikten av ökade investeringar i utbildning och främjande av livslångt lärande, särskilt för de med låg utbildningsnivå, betonas. Initiativet är ett av tio som ska förverkligas i Danmark under en tioårsperiod med fokus på att förbättra hela det danska samhället.

Nordisk Ministerråd (2011).; Finansministeriet. (2021).

Dessutom var livslångt lärande ett centralt tema i det nya avtalet om vidareutbildning som slöts mellan regeringen och ett flertal av Folketingets övriga partier i 2023.

Uddannelses- og Forskningsministeriet. (2023a).

3.3.2 Finland: Flertal lagar stipulerar tillgång till och organisering av kontinuerligt lärande

I Finland är lika tillgång till utbildning betonat i grundlagen (§ 16) och omfattar både vuxen- och yrkesutbildning.

Arajärvi, Pentti. (2023).

Flera ytterligare lagar innefattar på ett eller annat sätt just människans rätt och möjlighet till utbildning genom livet.

T.ex. Lagen om Servicecentret för kontinuerligt lärande och sysselsättning (SKOLS), Arbetsavtalslagen, Lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, Skattelagstiftningen, Samarbetslagen, Lagen om ekonomiskt understödd utveckling av yrkeskompetensen, Lagen om utkomstskydd för arbetslösa, Yrkeshögskolelagen, Lagen om vuxenutbildningsförmåner, Lagen om yrkesutbildning

Livslångt lärande framhävs även genom politiskt reformarbete och nationella strategier inom utbildningsområdet. I Regeringen Marins regeringsprogram ingick ett initiativ för en reformering av kontinuerligt lärande, som innehöll mål om kompetensutveckling i ett föränderligt arbetsliv genom bland annat ett nytt samspel mellan utbildning och kontinuerligt lärande.

Valtioneuvosto. (2019).

Livslångt lärande lyfts även upp som en förutsättning för förnyelse och utnyttjandet av nya teknologier.

TYÖ2030. (2023).

I den Digitala kompassen framhävs att goda digitala kompetenser är en förutsättning för jämlik inkludering i ett digitaliserat samhälle. Färdigheterna ska utvecklas genom hela utbildningssystemet och alla åldersgrupper i befolkningen ska tas hänsyn till, särskilt äldre som haft färre möjligheter att utveckla digitala kompetenser under sin skolgång.

Intervju med Undervisnings- och Kulturministeriet (27/4/2023).; Valtioneuvosto. (2022b).

Målen för den finländska utbildningen fram till 2040 fastställdes i den utbildningspolitiska redogörelsen från 2021. Den ska fungera som grund för framtida utbildningspolitiska beslut. Redogörelsen initierades som ett sätt att få klarhet i vilken riktning utbildningen bör ta för att landet ska kunna svara på de ökande kompetenskraven och de demografiska utmaningarna. Redogörelsen innehåller särskilda åtgärder för att målet om kontinuerligt lärande, det vill säga höjd kompetensnivå och förnyad kompetens hos medborgarna, ska uppfyllas. Den ligger därmed i linje med att uppfylla visionen för reformen av det kontinuerliga lärandet.

Valtioneuvosto. (2021b).

3.3.3 Island: Lagstiftning stödjer vuxenutbildning och fortbildning för personer med begränsad formell utbildning

I Island stipulerar Lög um framhaldsfræðslu 27/2010 (Lagen om vuxenutbildning) att målen för vuxenutbildning bland annat är att ge vuxna på och utanför arbetsmarknaden med en begränsad formell utbildning lämpliga utbildningsmöjligheter och ökade möjligheter till lärande. Detta för att underlätta för dem att återuppta sina studier samt aktivt delta i samhällslivet. Dessutom ska vuxenutbildning tillhandahålla de resurser och lösningar som behövs för att möta industrins krav på en mer kunnig och kompetent arbetskraft.

Adult Education Act. (2016).

Lagen lyfter även vikten av att erkänna utbildning som förvärvats utanför de formella utbildningssystemen. Därtill reglerar lagen administrationen, den offentliga finansieringen, samt kvalitetssäkringen av vuxenutbildningen. Islands regering har dock konstaterat att lagen behöver en total översyn och tillsatt en samarbetsgrupp med uppgiften att föreslå ett nytt utkast till lagen under vintern 2023–2024.

Stjórnarráðs Íslands. (2023).

Fortbildning har en egen budgetpost som inkluderar bland annat Utbildningsfonden som administreras av Servicecentret för utbildning och fortbildning Fræðslusjóð. Även olika utbildningsleverantörer, till exempel centra för livslångt lärande finansieras genom budgetposten. Servicecentret för utbildning och fortbildning ska främja tillgången till lämpliga utbildningsmöjligheter för personer med kort formell skolgång genom anslag. Dessa täcker anslag till utbildningsanordnare, bedömning av praktiska färdigheter, studie- och karriärvägledning, samt innovations- och utvecklingsprojekt inom vidareutbildning.

Adult Education Act. (2016).

3.3.4 Norge: Flera förordningar främjar det livslånga lärandet

I Norge finns flera lagar och förordningar som eftersträvar att möjliggöra livslångt lärande. Exempelvis syftar Forskrift om Nasjonalt kvalifikasjonsrammeverk for livslang læring till att inrätta en nationell referensram för kvalifikationer för livslångt lärande med hänvisning till nivåerna i den europeiska referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande (EQF).

Regulations on the National Qualifications Framework for Lifelong Learning and on the reference to the European Qualifications Framework for Lifelong Learning. (2017).

Förordningen omfattar leverantörer med erkännande i enlighet med utbildningslagen, lagen om privatskolor, lagen om yrkesskolor, lagen om universitet och högskolor och lagen om vuxenutbildning. Norge har även lagstiftning som specificerar nyanländas möjlighet till kompetensutveckling, exempelvis genom att yrkesutbildning integreras med norsk språkundervisning.

Act on integration through training, education and work (Integration Act). (2020).

Norges strategiska mål i kompetenspolitiken belyser utbildningslyft för grundläggande kompetenser hos vuxna. Ett av de övergripande målen i Nasjonal kompetansepolitisk strategi 2017–2021

Regjeringen. (2017).

är att stärka kompetensen hos vuxna med svaga grundläggande färdigheter. Grundläggande färdigheter omfattar läsning, räkneförmåga, skrivning och muntlig uttrycksförmåga samt digitala färdigheter.

3.3.5 Sverige: Lagstiftningen säkrar tillgång till vuxenutbildning för alla

Sverige har lagstiftning som syftar till att säkra tillgång till validering, oberoende av tidigare utbildning eller bakgrund, genom lagändringar som trädde i kraft första januari 2023. Lagstiftningen rör validering för kompetensförsörjning och livslångt lärande och har inneburit förändringar i Skollagen och lagen om bemyndigande om avgifter för ansökan om kvalifikationer (2022:1549). Lagändringarna innebär att kommuner blir skyldiga att se till att alla som vill få sitt kunnande kartlagt eller prövat inför en utbildning inom Kommunal vuxenutbildning (Komvux) ska få det. Dessutom förtydligar lagändringarna vad som menas med validering av kunskaper samt hur dokumentationen av validerade kunskaper ska se ut. Vidare finns specifik lagstiftning för att främja kompetensutveckling hos individer som är i arbete men där jobben förväntas försvinna. Under mitten av 2022 trädde tre lagar i kraft inom omställningspaketet för långsiktigt förbättrad flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden.

Regeringskansliet. (2022).

Paketet grundar sig i en överenskommelse mellan fack och privata arbetsgivare. Lagarna i fråga innebär ändringar av arbetsrätten, en ny lag om omställningsstudiestöd och en lag om omställnings- och kompetensstöd.

Svenska regeringens har två huvudsakliga mål för utbildning av vuxna. Målet för kommunal vuxenutbildning är att vuxna ska stödjas och stimuleras i sitt lärande. De ska ges möjlighet att utveckla sina kunskaper och sin kompetens i syfte att stärka sin ställning i arbets- och samhällslivet samt att främja sin personliga utveckling. Utbildningen ska ge en god grund för elevernas fortsatta utbildning, och den ska utgöra en bas för den nationella och regionala kompetensförsörjningen till arbetslivet. Målet för yrkeshögskola är att möta behoven av kvalificerad arbetskraft i arbetslivet och att medverka till att utveckla eller bevara kvalificerat yrkeskunnande inom smala yrkesområden som är betydelsefulla för individen och samhället.

Regeringskansliet. (n.d.a).

3.3.6 Färöarna: Pågående processer att etablera livslångt lärande i det formella utbildningssystemet

Färöarna är självstyrande i frågor som gäller arbetsmarknads- och utbildningslagstiftning. Färöarna har antagit en lag om validering av tidigare lärande som omfattar alla färöiska utbildningsprogram.

Løgtingslóg nr. 67 um førleikameting, sum broytt.

Enligt Undervisningsstyrelsen pågår det, under 2023, ett arbete med att tydligare etablera livslångt lärande och studievägledning i det formella utbildningsystemet enligt representanten för Undervisningsstyrelsen. Det finns även en önskan om att arbetet med livslångt lärande och vägledning ska utvecklas snabbare. Färöiska utbildningsaktörer följer det nordiska samarbetet på området och ingår också i Nordiska nätverket för vuxnas lärande.

3.3.7 Grönland: Livslångt lärande formaliseras genom utbildningsplan

Det pågår ett arbete med att formalisera det livslånga lärandet på Grönland. Arbetet tar avstamp i den grönländska regeringens utbildningsplan, Ilinniartitaanermut pilersaarut II, som antogs i november 2022.

Government of Greenland. (2022).

Utbildningsplanen stipulerar att regeringen upprättar en nationell referensram med kvalifikationer för livslångt lärande. Här ingår bland annat att kartlägga kvalitén i de offentligt godkända utbildningsprogrammen som omfattar livslångt lärande. Förberedelserna för den nationella referensramen kommer att bedrivas av en arbetsgrupp. I den grönländska utbildningsplanen finns även angivet att yrkesutbildning för ungdomar och vuxna bör planeras och dimensioneras mot bakgrund av nuvarande och framtida kompetensbehov på arbetsmarknaden.

Inatsisartutlov om erhvervsuddannelser og kurser på erhvervsuddannelsesområdet stipulerar att elever som är över 30 år och har minst tre års arbetslivserfarenhet kan få sitt tidigare lärande bedömt och validerat av skolan.

Nalunaarutit. (2010).

Enligt intervjupersoner kan denna typ av lagstiftning även komma att bli aktuellt att använda bredare på Grönland för att exempelvis validera ungdomars informella lärande.

Utbildningsfrågor på Grönland är nära kopplade till hållbar utveckling. Inom ramen för Agenda2030 och de 17 målen för hållbar utveckling betonar den grönländska regeringen att mål fyra om utbildning av god kvalitet är en central del Grönlands hållbarhetsarbete.

Anguniakkavut. (2023).

3.3.8 Åland: Strukturer för livslångt lärande liknar Finlands trots begränsningar i utbud

Ålands självstyre innefattar arbetsmarknadsfrågor, näringslivsverksamhet och utbildning vilket resulterat i att Åland har ett eget lärosystem med egna landskapslagar om exempelvis högskoleutbildning

Landskapslag om Högskolan på Åland. (2002).

och läroavtalsutbildning.

Landskapsförordning om läroavtalsutbildning. (2011).

Trots detta liknar strukturerna för det livslånga lärandet på Åland de finska strukturerna i stor utsträckning. Åland skiljer sig dock från Finland gällande utbudet av utbildningar, där utbudet är mer begränsat på Åland i jämförelse med fastlandet. Enligt en intervjuperson från Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet (AMS), innebär det att förutsättningarna för att fortsätta utbilda sig under arbetslivet är begränsade. Arbetet med att förbättra utbudet utgår från det utbildningspolitiska programmet Kompetens2025 där arbetet med vuxenutbildning och livslångt lärande tas upp.

Ålands landskapsregering. (2015).

Vilka åtgärder som kommer att vidtas för att stärka det livslånga lärandet på Åland är ännu inte fastställt eftersom Kompetens2025 är under revidering.

Centrala iakttagelser

Samtliga länder har lagstiftning och nationella kvalifikationsramar som stöder vuxenutbildning och validering av tidigare lärande och kunskaper. Danmark har inte särskilt omfattande lagstiftning, medan Norge, Sverige och Finland har flera lagar och förordningar som specifikt stödjer livslångt lärande.
Flera av länderna har genomgått lagändringar eller reformarbete, och utarbetat strategier för att främja livslångt lärande och validering under de senaste åren. Lagstiftningen syftar till att främja flexibilitet och anpassning till arbetslivet genom att erbjuda möjligheter till kontinuerligt lärande och kompetensutveckling.
Utvecklandet av digitala kompetenser genom hela utbildningssystemet betonas, för att säkerställa jämlik inkludering i det digitaliserade samhället.
Det är vanligt förekommande med lagstiftning som betonar tillgång till utbildning, inklusive vuxen- och yrkesutbildning, och lämpliga utbildningsmöjligheter för särskilt utsatta personer på arbetsmarknaden och personer med begränsad formell utbildning. Det inkluderar åtgärder som främjar vägledning och rådgivning, samt erbjuder stöd till dem vars arbeten förväntas försvinna.
Även de självstyrande områdena har redan etablerade planer, utbildningslagstiftning och program för livslångt lärande inom sina utbildningssystem.

3.4 Stor variation av tillgängliga insatser för livslångt lärande

3.4.1 Danmark: Olika insatser för livslångt lärande bygger på tidigare utbildning och kompetenser

De utbildningsmöjligheter som finns att tillgå inom det formella utbildningssystemet för danska arbetstagare i behov av kompetensutveckling kan delas in i tre kategorier: Allmän vuxenutbildning, yrkesinriktad vuxenutbildning och fortbildning samt kurser för arbetstagare med högre utbildningsnivå:

Almen voksenuddannelse (AVU) är ett erbjudande som riktar sig till vuxna som har behov av att förbättra sina allmänna kunskaper, motsvarande grundskola. Utbildningen erbjuds som undervisning i enskilda kurser som avslutas med prov och examen.
Arbejdsmarkedsuddannelser (AMU) är yrkesinriktad vuxenutbildning och fortbildning i form av kurser som antingen kan vara kortare kurser eller hela yrkesutbildningsprogram som vänder sig till vuxna med eller utan yrkeskvalifikationer. Bland AMU-kurserna finns kurser och program inom sektorer som i hög utsträckning påverkas av den gröna omställningen, såsom jordbruk. Det finns även AMU-kurser med fokus på att stärka digitala kunskaper. AMU-kurserna bedöms ha en positiv inverkan på kompetensutvecklingen inom flera sektorer.
Voksenuddannelse.dk. (2023).
Efter- og videreuddannelser (VEU) riktar sig mot arbetstagare med högre utbildningsnivå. Denna grupp kan exempelvis läsa examensprogram, akademiska program eller diplomprogram för att stärka och specialisera sina yrkeskunskaper samt höja sin utbildningsnivå.
Uddannelses- og Forskningsministeriet. (2023b).

Utöver de olika utbildningsspåren ovan finns det också utbildningsprogram i danska som innehåller undervisning i språk, kultur och samhälle och riktar sig till vuxna utlänningar som bor i Danmark.

Kommunernes Landsforening. (2016).

För att stötta möjligheterna för vidareutbildning och det livslånga lärandet finns Omstillingsfonden, där individer kan söka upp till DKK 10 000 per år i ekonomiska bidrag under en lång rad olika typer av uppkvalificerande utbildningar.

Uddannelses- og Forskningsministeriet. (2024)

När det kommer till kompetensutveckling utanför det formella utbildningssystemet finns det en stark dansk tradition av att andra aktörer än kommuner, regioner eller statliga myndigheter stödjer initiativ, projekt eller andra typer av utbildningsinsatser. En konsekvens av detta är att det ibland kan vara svårt att separera vad som är formell och vad som är informell utbildning. Ett exempel på detta är de olika nätverkssamarbeten som finns på den danska arbetsmarknaden mellan branschföreträdare, arbetsmarknadens parter och kommuner så som DIMA (Danish International Manufacturing Academy), Green Skills, ”Bedre til ord, tal og IT” och ”Ufaglært til faglært”.

Greenskills.dk. (2023).; Ttrekantomraadet.dk. (2023).

3.4.2 Finland: Möjligheter för livslångt lärande både genom högre utbildning, yrkesutbildning och hos arbetsgivare

Det finska utbildningssystemet är öppet för alla under hela livet, vilket innebär att möjligheterna att utbilda sig är stora. Universiteten och yrkeshögskolorna är en del av samhällsutvecklingen i stort och samarbetar med andra samhällsaktörer, vilket också kräver en inkludering av livslångt lärande i deras verksamheter. Yrkeshögskolan har bland annat i uppdrag att tillhandahålla högskoleundervisning av yrkesinriktade expertuppgifter som baseras på bland annat arbetsgivarens kompetenskrav.

Yrkeshögskolelagen. (2014).

Arbetstagare kan också läsa delar av utbildningsprogram, det vill säga öppna kurser inom öppen högskoleundervisning hos anordnare av högre utbildning för att tillskansa sig nödvändiga men specifika kunskaper utan att det leder till examen. Dock verkar den allmänna kunskapen om dessa utbildningsdelar vara ganska låg, enligt intervjupersonen från Finlands Näringsliv. Även intervjupersonen från yrkeshögskolan Metropolia hade liknande tankar. De anser vidare att det är särskilt viktigt att det finns goda möjligheter att läsa just delar av en utbildning. Till exempel finns ett växande intresse inom högre utbildning för erbjudande av så kallade micromeriter, micro-credentials.

European Education Area. (n.d.).; intervju med yrkeshögskolan Metropolia

Yrkeshögskolorna har även ett system för egenfinansierad utbildning som riktas till grupper på arbetsmarknaden, med ett särskilt utbud för utsatta grupper. Kurserna kan startas upp snabbt och bekostas antingen genom projektfinansiering eller ur den studerandes egen ficka.

Intervju med yrkeshögskolan Metropolia. (2023).

Förutom traditionell och ovan nämnda möjligheter till yrkeshögskoleutbildning finns också andra utbildningsformer för vuxna, exempelvis arbetsplatsbelagd yrkesutbildning genom särskilda läroavtalsanordnare:

Oppisopimus (Läroavtalsutbildningen) innebär utbildning som sker inom en anställning där den studerande får lön under den del av studierna som är förlagd till arbetsplatsen samt bidrag för studier utanför arbetsplatsen. Läroavtalsutbildning kan också användas för att lära upp nya anställda som ett företag vill rekrytera.
Oppisopimus.fi. (2023a).; Oppisopimus.fi. (2023b).
Under läroavtalsutbildning kan den studerande gå alla examensberättigande utbildningar som finns inom andra stadiets yrkesutbildning (gymnasienivå) samt fortbilda sig genom enskilda examensdelar.

Koulutussopimus (Utbildningsavtal) kan användas både inom arbetskraftsutbildning och inom generell utbildning till ett yrke. Under den kan individen ta del av arbetsplatsbaserat lärande utan att ha en anställning. Den studerande får varken lön eller annan ersättning av arbetsplatsen. Arbetsgivaren får inte heller någon ersättning under detta avtal.
Opetushallitus. (2023).

Vuxna kan även få förberedande, så kallad övergångsutbildning:

Tutkintokoulutukseen valmentava koulutus TUVA (Utbildning som handleder för examensutbildning HUX) riktar sig till vuxna som saknar en examen på andra stadiet och har behov av handledande utbildning. Utbildningen ger individen färdigheter att söka till gymnasie- eller yrkesutbildning.
Opetushallitus. (n.d.)

Genom arbetsförmedlingens tjänster anordnas ett särskilt utbildningsutbud för arbetslösa i samarbete med arbetsgivare, som även behandlas under avsnitt 3.7.2. Därtill finns ett utbud för arbetstagare i samarbete med arbetsgivare:

Työvoimakoulutus (Arbetskraftsutbildning) skaffas av Arbets- och näringsbyråerna (AN-tjänster) och är till för att främja främst en arbetssökandes yrkesfärdigheter och sysselsättning. I vissa fall kan även anställda antas till arbetskraftsutbildning som i det fallet ska ha sysselsättningsfrämjande effekt eller stödja ett branschbyte. Utbildningen är avgiftsfri för deltagaren.
Jobbmarknaden. (n.d.a)
TäsmäKoulutus (PrecisionsUtbildning) anpassas efter personalens yrkesinriktade utbildningsbehov hos en arbetsgivare. Utbildningsformen passar sig vid förändringar hos företag som kräver grundliga kompetensuppdateringar hos personalen. Utbildningen kan användas i stället för exempelvis permitteringar och passar särskilt små- och medelstora företag, men kan även användas i offentlig sektor. Den finansieras av arbetsgivaren och arbets- och näringsförvaltningen och är menad som ett komplement till normal personalutbildning.
Närings-, trafik- och miljöcentralen. (n.d.a)
MuutosKoulutus (OmställningsUtbildning) syftar till att hjälpa arbetstagare i en omställningsprocess där de har blivit uppsagda eller permitterade på grund av nedläggning eller personalminskningar hos arbetsgivaren. Utbildningen planeras av arbetsgivaren tillsammans med AN-tjänsterna och Närings-, trafik- och miljöcentralerna (NTM-centraler) samt skräddarsys för deltagarna.
Närings-, trafik- och miljöcentralen. (n.d.b)

Arbetsgivare kan också köpa sig utbildning av utbildningsanordnare för att fylla ett särskilt kompetensbehov inom något område, så som vidareutbildning av förskole- och grundskolelärare till specialläraryrket.

Vantaa. (2023).

År 2026 förväntas den riksomfattande digitala helhetstjänsten för kontinuerligt lärande vara klar. Så som tidigare nämnts under avsnitt 3.2.2 syftar tjänsten till att ge information om arbetsmarknaden och ge verktyg till karriärplanering. Tjänsten kommer även att stötta individer i övergångarna mellan utbildning och arbetsliv med både kunskapskartläggning och ökad tillgång till hela utbildningssystemets utbud.

Opetus- ja Kulttuuriministeriö. (n.d.b).

3.4.3 Island: Omskolningsprogram eller utbildning främst ett individuellt ansvar

Islands utbildningssystem har ett starkt fokus på universitetsstudier och en låg andel studerande som utexamineras från yrkeshögskolor. Detta trots att kunnig yrkesutbildad arbetskraft ses som ett fundament för en lyckad ekonomi i landet, och att inställningen till fortbildning och yrkeskunskap är positiv. De isländska myndigheterna har gjort försök att bättre anpassa yrkesutbildningsmöjligheterna efter samhällets behov, men utan stor framgång.

Rikisendurskodun. (2017).

I Island är omskolningsprogram eller utbildning till följd av förändringar på arbetsmarknaden ett individuellt ansvar. Under covid-19-pandemin lanserade regeringen dock ett projekt, bland annat för att möta arbetsmarknadens behov genom tekniska och yrkesrelaterade studier på gymnasie- och universitetsnivå samt andra åtgärder för arbetssökande. Projektet startades på grund av ökad arbetslöshet orsakat av pandemin.

Félags- og vinnumarkaðsráðuneytið. (2020).

Utbildning för vuxna sker både inom och utanför det formella utbildningssystemet. Vuxenutbildning erbjuds av centra för livslångt lärande som finns i alla landets regioner, men även av fackföreningar, företag, och organisationer. Servicecentret för utbildning och fortbildning, Fræðslumiðstöð atvinnulífsins, ska främja utbildningens tillgänglighet och kvalitet, samt uppmuntra till deltagande, särskilt för sårbara och marginaliserade grupper i samarbete med centren för livslångt lärande. Företag inom fortbildning och yrkesutbildning erbjuder yrkesvägledning och kurser som kan genomföras parallellt med ett arbete. Fackföreningar och arbetsgivare driver särskilda utbildningsfonder, ur vilka medlemmar eller anställda kan ansöka om stöd för studier och stipendier. Vissa arbetsgivare ersätter även sina anställda direkt för utbildning.

Símennt. (n.d.).

Centra förlivslångt lärande samarbetar ofta med stora utbildningsinstitutioner, så som universitet när det kommer till validering av tidigare kunskaper. I samarbete med universiteten på Island erbjuder de distanskurser inom utbildningar och är ackrediterade att övervaka provtillfällen.

Háskóli Íslands. (n.d.).

Akureyri universitetet erbjuder utbildning som är specifikt utformad för företags- och organisationsanställdas yrkesutveckling och fortbildning, samt tekniska lösningar för överföring av material inom distansutbildning.

Símenntun Háskólan. (n.d.)

Trots att fullföljd gymnasieutbildning är det vanligaste kravet för universitetsantagning på Island, tillåter lagen om statliga universitet (85/2008) universiteten att anta studenter som inte har slutfört sin studentexamen eller motsvarande examen om de på annat sätt har förvärvat sig erfarenhet, kunskap och färdigheter som uppfyller kraven för studier på universitetsnivå.

Act on Public Universities. (2008).

3.4.4 Norge: Stort urval av kompetenshöjande insatser

Det finns ett stort urval av kompetenshöjande insatser som syftar till att möjliggöra livslångt lärande i Norge. Den typ av kompetensutveckling som ofta är mest central för såväl arbetstagare som arbetsgivare är korta kurser och seminarier.

Den formella utbildningen tillhandahålls av de offentliga utbildningsanordnarna och av ackrediterade privata utbildningsanordnare varav yrkeshögskolor är en särskilt viktig aktör. Genom yrkeshögskolorna erbjuds en bredd av utbildningar, där flera också finns tillgängliga på nätet vilket möjliggör distansstudier.

Ett exempel på kompetenshöjande insatser är Bransjeprogammene for kompetanseutvikling. De branschspecifika programmen för kompetensutveckling inrättades av regeringen under 2020 för tio branscher. Programmen är trepartssamarbeten, vilket innebär att staten och arbetsmarknadens parter samverkar för att öka deltagandet i kompetensutveckling inom de tio branscherna. Syftet med programmen är att se till att anställda inom branscher med särskilda behov får den kompetens som krävs för att klara av omställningen och för att behålla sin anställning. Programmen syftar också till att öka deltagandet i fortbildning, särskilt bland arbetstagare med låg formell kompetens. Det finns flera program som har direkt relevans för grön omställning, så som elektro-automation, förnybar energi och kraftnäringen.

KompetanseNorge. (2022).

Kompetansepluss arbeid är ytterligare exempel på utbildning tillgänglig för vuxna. Programmet ger företag möjlighet att ansöka om bidrag för utbildning i grundläggande färdigheter, inklusive grundläggande utbildning i norska, för sina anställda. För anställda utan kvalifikationer kan det vara motiverande att delta i utbildning i grundläggande färdigheter eftersom det, på längre sikt, kan leda till ett yrkescertifikat.

KompetanseNorge. (n.d.).

Enligt en representant för Næringslivets Hovedorganisation (NHO) tar flest arbetstagare del av icke-formell utbildning. Få företag använder sig av yrkesutbildningskurser från högre utbildningsinstitutioner. Detta beror troligen på att de är starkt yrkesinriktade, men också för att arbetsgivarna själva genomför flera icke-formella kompetensutvecklingsaktiviteter.

3.4.5 Sverige: Flera typer av insatser möjliggör utbildningslyft och kompetensutveckling

För att möjliggöra utbildningslyft och kompetensutveckling finns flera typer av insatser. Personer i arbete kan ta del av kompetensutveckling antingen genom det formella utbildningssystemet (exempelvis i form av yrkeshögskoleutbildningar och kommunala vuxenutbildningar) eller genom informell utbildning som ofta är närmare kopplat till arbetsplatsen. För att kunna möjliggöra livslångt lärande är utbildningarna ofta flexibla. Bland annat kan vissa utbildningar genomföras på distans, genomföras på halvfart eller liknande. Genom validering kan personer tillgodoräkna praktisk erfarenhet och formell kompetens, och behöver därför inte genomföra alla delar av utbildningen.

Särskilt utmärkande för Sverige är Yrkeshögskolan och så kallade yrkeshögskoleutbildningarna. Arbetsgivare och utbildningsaktörer samverkar för att skapa utbildningar som matchar de kompetensbehov som finns på arbetsmarknaden på nationell eller regional nivå. I praktiken innebär samarbetet att utbildningarnas innehåll och inriktning kontinuerligt uppdateras.

Yrkeshogskolan.se. (n.d.b).

Sedan 2020 finns även kortare utbildningar i form av yrkeshögskolekurser som syftar till att underlätta för yrkesverksamma att ta del av utbildning.

Myndigheten för yrkeshögskolan. (2021a).

När utbildningsanordnare ansöker om att starta dessa typer av kurser prioriteras kurser som bidrar till kompetens inom Agenda 2030. Kurserna söks typiskt på deltagarnas egna initiativ snarare än arbetsgivarens även om de behöver kompetensen för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. Till skillnad från program leder kurserna inte till en examen.

Myndigheten för yrkeshögskolan. (2021b).

Ett ytterligare exempel på verktyg för att möta kompetensbehov är omställningspaketet. Omställningspaketet lanserades under 2022 av regeringen för att främja kontinuerlig kompetensutveckling och därigenom minska kompetensgap mellan arbetskraften och arbetsgivarna.

Regeringskansliet. (n.d.b).

I praktiken innebär omställningspaketet att personer som arbetar ges möjlighet till att vidareutbilda sig och kan få del av ett omställningsstudiestöd som består av ett omställningsstudiebidrag och ett omställningsstudielån.

Omställningspaketet innebär även att anställda och de vars anställning är på väg att löpa ut eller upphöra ges möjlighet att ta del av grundläggande omställnings- och kompetensstöd för att stärka sin framtida ställning på arbetsmarknaden. Stödet, i form av rådgivning och vägledning, lämnas via registrerade omställningsorganisationer eller den offentliga omställningsorganisationen, även kallat trygghetsråd. Omställningsorganisationerna har länge funnits, men genom omställningspaketet inleddes även en offentlig omställningsorganisation som finns till för anställda utan kollektivavtal, samt egenföretagare. Slutligen innehåller omställningspaketet lagändringar i arbetsrätten för både arbetsgivare och arbetstagare i syfte att öka både flexibilitet och trygghet på arbetsmarknaden. Särskilt omställningsstudiestödet har visat sig vara mycket populärt.

Regeringen (2022)

3.4.6 Färöarna: Specifika program för vuxenutbildning saknas

Färöarnas arbete med livslångt lärande ligger fortfarande i sin linda, särskilt sett till gemensamma verktyg, initiativ och arbetssätt. Enligt en intervjuperson saknas specifika program för vuxenutbildning. Färöarna erbjuder inte heller utbildningsformer så som kortare kurser för riktad kompetenshöjning eller arbetsmarknadsutbildningar för arbetslösa. Validering är i nuläget det enda tillgängliga verktyget för att underlätta för vuxna att delta i ordinarie utbildningsprogram.

3.4.7 Grönland: Kurser riktar sig mot både arbetstagare och arbetslösa

I Grönland erbjuds främst två typer av kurser kopplat till det livslånga lärandet: AMA-kurser och PKU-kurser. AMA-kurser är utformade för de grönlänningar som vill omskola sig alternativt anpassa sig till en förändrad arbetsmarknad inom sitt yrke. Utbildningarna finansieras av arbetsmarknadsavgiften vilket gör att olika typer av kurser inom yrkesutbildning är bidragsstödda. Exempelvis finns det AMA-kurser inom råvarusektorn, turism och fiskeindustri. AMA-kurser riktar sig både till anställda och arbetslösa och finns på olika utbildningsnivåer.

Sullissivik. (n.d.a)

PKU-kurser är kompetensutvecklingskurser som riktar sig till arbetstagare utan yrkeskvalifikationer. Kurserna tillhandahålls av branschskolor och är yrkesorienterade. Utbildningar inom handel, grundläggande IT, hälsa, fiske, matlagning och engelska är exempel på PKU-kurser.

Sullissivik. (n.d.b)

3.4.8 Åland: Praktiska utbildningselement utförs ofta på fastlandet

Åland har läroavtalsutbildningar som liknar de finska. I en intervju lyfter Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet (AMS) att eftersom Åland ibland kan ha svårt att tillhandahålla den teoretiska delen av dessa utbildningar skickas de studerande till fastlandet för att komplettera den praktiska delen av utbildningen med teori. En konsekvens av detta är att utbildningsutbudet är anpassat efter fastlandets behov som inte alltid är detsamma som på Åland. Detta gör att de åländska bristyrkena inte alltid går att utbilda sig till på Åland. De yrkesutbildningsinriktningar som finns att tillgå inom det offentliga utbildningssystemet är inom IT, handel, hälso- och sjukvård, teknik samt hotell och restaurang, uppger utbildningsbyrån hos landskapsregeringen. Utöver dessa finns även en nystartad integrationsutbildning inom äldreomsorg. Dessutom har en yrkesutbildning inom vindkraftsservice nyligen startats, till följd av att två stora energibolag etablerat sig på ön.

En annan del av att utveckla det livslånga lärandet på Åland bedrivs av Ålands yrkesgymnasium, som är en av Ålands två gymnasieskolor. På yrkesgymnasiet utvecklar man ett system för kontinuerligt lärande som ska möjliggöra för personer som befinner sig på eller utanför arbetsmarknaden att, via yrkesgymnasiet, delta i livslångt lärande. För att hantera bristen inom serviceyrken har även kortare utbildningar startats där svenskundervisning ingår, berättar intervjupersonerna på AMS och landskapsregeringen.

Centrala iakttagelser

Alla länder och självstyrande områden, förutom Färöarna, erbjuder olika utbildningsspår för vuxna, inklusive allmän vuxenutbildning, yrkesinriktad vuxenutbildning, fortbildning och kompetensutveckling. Färöarna saknar specifika program för vuxenutbildning.
Flexibilitet och variation i utbildningssystemet är en gemensam nämnare. Det möjliggör bland annat distansstudier, halvfartstudier, arbetsplatsförlagda studier och validering för att tillgodoräkna praktisk erfarenhet. Detta sker både inom informella och formella utbildningar.
Systemet för livslångt lärande är mer begränsat eller tidigt utvecklat i vissa länder och områden än i andra. Samtliga länder involverar dock olika aktörer som företag, utbildningsinstitutioner, och myndigheter för att stödja och främja livslångt lärande.
Metoderna för finansiering och stöd varierar. Norge nämns ha program för kompetensutveckling, Sverige ett omställningsstöd, medan andra länder betonar flexibilitet genom olika utbildningsavtal som i Finland.
Ansvarsfördelningen för kompetensutveckling varierar. Island betonar individuellt ansvar och universitetsstudier, medan Sverige har infört ett nationellt omställningspaket för att främja kontinuerlig kompetensutveckling. Därtill inkluderar ansvarsfördelningen en bredd av aktörer och instanser och samarbeten dessemellan i de olika nordiska länderna.
Systemen präglas generellt av en stark koppling mellan utbildning och arbetsmarknad, särskilt genom yrkeshögskolorna och nära samarbete mellan arbetsgivare och utbildningsaktörer.

3.5 Arbetsgivare har en viktig roll i att stötta och främja det livslånga lärandet

3.5.1 Danmark: Arbetsgivare har stort ansvar för att främja livslångt lärande

I Danmark är arbetsgivare i hög grad ansvariga för att främja livslångt lärande för sina anställda. Främjandet sker genom interna processer, externa kurser och medarbetarsamtal. Samtidigt finns det också stöd att tillgå för arbetsgivare som vill rekrytera, höja sina anställdas kompetens och behålla anställda. Ett exempel är den regionala utbildningspoolen, som ger bidrag till kommunernas inköp av korta yrkesutbildningar som särskilt riktar sig till arbetslösa. Dessutom finns det olika erbjudanden för vägledning och uppgradering av kompetenser, bland annat i form av praktikplatser, vuxenutbildning, korta kurser och AMU, yrkeskvalificeringsprogram med mera.

En intervjuperson beskriver att en konsekvens av att utbildningsutbudet som tillhandahålls av privata leverantörer är mer flexibelt än offentlig utbildning är att efterfrågan på offentliga fortbildningsprogram har minskat bland arbetsgivare. Deltagandet i AMU-kurser har minskat under de senaste åren vilket delvis kan förklaras av denna utveckling. Vidare tros också pandemin ha påverkat deltagandet negativt samt bristande medvetenhet och kunskap om att utbildningarna finns. Samtidigt är det en utmaning att kompetensutveckling på företag i låg utsträckning är formaliserat, vilket gör att det inte finns något certifikat som styrker arbetstagarnas kompetenser.

En rapport från Cabi konstaterar att ansvaret för arbetstagares kompetensutveckling, både inom det offentliga och det privata, är delat mellan arbetsgivare och arbetstagare. Samtidigt påpekar en intervjuperson att många företag saknar en strategi för att stärka och uppgradera sina anställdas kompetenser, framför allt gällande grön kompetens. En annan intervjuperson framhåller betydelsen av interna resurser för kompetensutveckling och att det finns ett behov av att integrera livslångt lärande i företagskulturen.

3.5.2 Finland: Arbetsgivarna skyldiga att erbjuda utbildning enligt lag eller kollektivavtal

I Finland kan arbetsgivare enligt lag eller kollektivavtal vara skyldiga att erbjuda utbildning för sina anställda. Arbetsgivare är också en av de ansvariga aktörerna inom läroavtalsutbildning, utbildningsavtal samt flera av de listade utbildningsexemplen under avsnitt 3.4.2. En annan utbildningsform är den så kallade tredagarsutbildningen, som arbetsgivaren ska erbjuda sina anställda. Utbildningstypen används oftast för korta kurser till exempel när anställda ska lära sig ett nytt digitalt system. Den anställda får lön under utbildningen och utbildningen betalas av arbetsgivaren. Dessa utbildningar genomförs om en anställds arbetsuppgifter förutsätter vissa kunskaper som hen inte har.

Den lagliga eller kollektivavtalsstyrda skyldigheten att ordna utbildning påverkar utbildningens omfattning inom olika sektorer. Intervjupersonen från Undervisnings- och kulturministeriet (OKM) nämner att arbetsgivare står för cirka 40 procent av finansieringen av det kontinuerliga lärandet i Finland, medan det formella utbildningssystemet står för den resterande delen. Fackförbundens centralorganisation (FFC) noterar att anställda inom arbetaryrken inte blir vägledda till att delta i personalutbildningar i samma utsträckning som högutbildade anställda. På samma sätt deltar högutbildade i större utsträckning i personalutbildningar än lågutbildade. Storleken på arbetsplatsen spelar också roll, då större företag ofta har strukturer för personalutbildning medan små och medelstora företag har mindre resurser avsatta för detta. Enligt en representant från Finlands näringsliv är små företag mer beroende av det formella utbildningssystemets utbud och kan inte i samma utsträckning forma personalutbildning efter eget behov.

Handels-, och industrisektorerna anses relativt bra på att erbjuda och ordna utbildning för sin personal. FFC har däremot identifierat utmaningar inom personalutbildning i branscher med många små, till och med enmansföretag, så som bygg och transport. De utmaningar som rör småföretag gäller även inom industrin. Inom offentlig sektor, exempelvis inom social- och hälsovården som enligt lag måste erbjuda viss utbildning, är arbetstiderna en utmaning. Arbetsgivare använder främst tredagarsutbildning och kompetenskartläggningar som verktyg med anledning av tidsbristen. Enligt intervjupersonen från Arbets- och näringslivsministeriet (TEM) kräver mer omfattande kompetensbehov ofta tjänstledighet för att möjliggöra kontinuerligt lärande. I och med den nuvarande regeringen Orpos förslag om slopat vuxenutbildningsstöd samt alterneringsledighet, som nämndes under 3.2.2, finns en oro för både ökade kostnader för individen som vill genomföra utbildning och ökad press på arbetsgivare att utbilda anställda och hitta kompetent personal.

Se t.ex. AO. (2023).; JHL. (2024).; Iltalehti. (2024).

3.5.3 Island: Arbetsgivare har positiv inställning till fortbildning

På Island har arbetsmarknadens parter en stark roll i struktureringen av vuxenutbildningssystemet, som de finansierar tillsammans med regeringen. I en undersökning av Samtök Iðnaðarins (Förbundet för isländska industrier) svarade 42 procent av ledare och chefer inom industrisektorerna samtidigt att de inte tror att utbildningssystemet kommer att kunna möta industrins kompetensbehov inom de kommande fem åren.

Presenterades under Education Day of the Industries som arrangerades av SI i mars 2023

Det finns även ett bidragssystem på plats för företag och andra arbetsgivare där dessa kan söka stöd för att vidareutbilda sin personal. Däremot påpekar en intervjuperson från Vinnumálastofnun (Arbetsmarknadsdirektoratet) att det finns skillnader i prioriteringar och fokus mellan regeringen och arbetsförmedlingen, där den senare gärna vill se en utveckling av systemet för yrkesutbildning med fler utbildningsalternativ i form av exempelvis kortare utbildningsprogram inom byggbranschen.

Federation of Icelandic Industries SI. (2023).

Det finns en positiv inställning till fortbildning hos arbetsgivare som också får stöd i policy och lagstiftning. Företagsledare och anställda uppmuntras att samarbeta kring yrkes- och fortbildning. Institutioner kan ansöka om ekonomiskt stöd för anställdas utbildning genom bidrag. Det finns olika typer av stöd, av olika storlek, för olika kurser. Det finns även möjlighet att ha en utbildningsansvarig på lån som granskar utbildningsorganisationen inom företaget eller arbetsgivaren.

Landsmennt.is. (n.d.).

Enligt intervjupersonerna varierar dock användningen av fortbildningsmöjligheter bland företag, där variationen till stor del beror på verksamhetens natur.

3.5.4 Norge: Arbetsgivare skyldiga att erbjuda utbildning för att arbetstagare ska kunna utföra sitt arbete

I Norges arbetsmiljölag står det att arbetsgivarna ska ge arbetstagarna den utbildning som krävs för att de ska kunna utföra sitt arbete på ett tryggt och säkert sätt. Vem som ansvarar för kompetensutveckling utöver detta regleras via kollektivavtal. Enligt bestämmelserna i kollektivavtalen ska organisationens behov ligga till grund för genomförandet av kompetensutvecklingsåtgärder som omfattar arbetsgivaren, och det är arbetsgivaren som definierar organisationens kompetensbehov.

Kompetensutveckling för arbetstagaren, utöver företagets behov, är vanligtvis arbetstagarens ansvar. Dessutom formuleras det allmänt att arbetstagarna ska hålla sig yrkesmässigt uppdaterade och delta i nödvändig utbildning. Kurser och utbildning som inte ger formell kompetens genomförs ofta under arbetstid, medan det är vanligare att de anställda ägnar sin fritid åt formell utbildning.

3.5.5 Sverige: Livslångt lärande en nygammal rättighet för arbetstagare

Arbetsgivarens roll för att möjliggöra livslångt lärande behöver ses från två håll. Den ena delen gäller de rättigheter som arbetstagare har inskrivna i kollektivavtal, den andra delen gäller det livslånga lärandet som sker på arbetsplatsen eller fritiden. På arbetsplatser som har kollektivavtal har arbetare rätt till rådgivning och stöd om utbildning från omställningsorganisationer och rätt till ledighet för studier. Just rätt till ledighet för studier är inte reglerat av kollektiv avtal, utan gäller alla arbetstagare. Sedan omställningspaketet implementerades under 2022 har även personer som är anställda eller vars anställning är på väg att löpa ut eller upphöra. vid arbetsplatser utan kollektivavtal möjlighet till att ta del av ett offentligt grundläggande omställnings- och kompetensstöd.

Lärande som sker på arbetsplatsen kan ta formen av kurser som finansieras av arbetsgivaren och genomförs på arbetstid. Enligt en representant från Myndigheten för Yrkeshögskolan (MYH) har arbetsgivare generellt ett stort engagemang för anställdas kompetensutveckling. Samtidigt framhäver en representant från Svenskt Näringsliv att det saknas kunskap om i vilken utsträckning som arbetsgivare prioriterar att tillgängliggöra livslångt lärande för sina anställda. Detta skiljer sig dock åt både på bransch- och företagsnivå. Vissa branschförbund, så som Teknikföretagen, driver också frågan om kompetensutveckling i högre grad än andra. Nyttjandet av livslångt lärande skiljer sig även mellan olika anställningsformer, som varierar mellan branscher. Enligt en representant från Landsorganisationen (LO) är livslångt lärande inte prioriterat i branscher där personer arbetar på timbasis eller har deltidsanställningar. Vidare tar tjänstepersoner oftare del av kompetensutveckling än personer som har manuella och/eller fysiska yrkesroller.

3.5.6 Färöarna: Bilden av arbetsgivarnas roll är otydlig

Det saknas en övergripande bild av arbetsgivarens roll i livslångt lärande på Färöarna. Däremot finns det branschexempel där arbetsgivare antar en aktiv roll för att kompetensutveckla personal. I intervjuer framgår det att det särskilt gäller inom vård och omsorg där arbetsgivare aktivt arbetar med att kompetensutveckla personal. Intervjupersonerna understryker att det sker informella utbildningsinitiativ och att dialog förs för att möjliggöra livslångt lärande, men att processen är relativt trögrörlig i jämförelse med de andra nordiska länderna.

3.5.7 Grönland: Arbetsgivarnas roll i livslångt lärande ofta begränsat

På Grönland bedrivs utbildning i stor utsträckning av offentliga aktörer. De handlingsplaner eller andra initiativ för att säkerställa kompetensförsörjningen inom olika sektorer kommer från offentliga aktörer snarare än från grönländska arbetsgivare. Ett exempel på en sådan handlingsplan är Fiskerikommissionen som publicerade sitt betänkande 2021. Den största sektorn på Grönland är fiskesektorn och för att den ska kunna växa behöver fiskeindustrin kunna locka till sig arbetskraft med rätt kompetens. En av kommissionens rekommendationer var att fiskeriindustrin behöver arbeta fram en utbildnings och kompetensutvecklingsstrategi som ska utformas och genomföras i dialog med branschen. Enskilda exempel finns dock. Exempelvis erbjuder Grönlands största företag Royal Greenland studenter och lärlingar praktikplatser på korta, medellånga och högre utbildningsprogram medan Polar Seafood har egna utbildningsprogram för sina anställda.

3.5.8 Åland: Begränsat utbildningsutbud ger näringslivet större roll

Eftersom utbildningsutbudet inom vissa sektorer på Åland är begränsat har näringslivet tillhandahållit fortbildning och vidareutbildning för sina anställda. Enligt Ålands Utbildningsbyrå är det exempelvis vanligt inom transportsektorn. Ett annat exempel på näringslivets bidrag till utbildning är programmeringsutbildningen Grit:lab, där Ålands penningautomatförening, som bedriver programmet, samverkar med flera företag. Även de korta utbildningar som inrättades som en följd av kompetensbehovet som uppstod inom hotell och restaurangsektorn utformades delvis efter näringslivet behov.

Representanter från Utbildningsbyrån berättar att det saknas ett system för att arbeta med kompetenshöjande insatser utanför det formella utbildningssystemet på Åland. Företag vidareutbildar sin personal på eget initiativ men det finns ingen samverkan med utbildningssystemet i stort, vilket leder till att många utbildar sig utomlands. Den formella yrkesutbildningen på Åland vilar på samarbeten med fastlandet där det åländska perspektivet inte alltid prioriteras, vilket påverkar företagens möjlighet till kompetensförsörjning negativt.

Centrala iakttagelser

Samtliga nordiska länder delar i större eller mindre utsträckning en grundläggande uppfattning om att arbetsgivare har ett ansvar för livslångt lärande. Reglering och praktiskt genomförande varierar dock mellan länderna och påverkas av faktorer som lagstiftning, sektor, företagsstorlek och stödstrukturer.
I samtliga nordiska länder delar arbetsgivare och arbetstagare ansvaret för att främja och ta del av livslångt lärande. Arbetsgivare har ett tyngre ansvar i att erbjuda utbildning och stöd för sina anställdas kompetensutveckling.
Regleringen av arbetsgivaransvaret varierar mellan länderna. Danmark har en mer flexibel struktur mer inriktat på frivilliga initiativ och stödåtgärder, medan Finland och Norge har lag- eller kollektivavtalsspecifika krav på arbetsgivare. Islands system involverar starkt arbetsmarknadens parter och ett starkt stöd för fortbildning.
Alla länder erbjuder olika former av stöd och incitament för arbetsgivare att investera i sina anställdas utbildning. Exempel inkluderar bidrag till korta yrkesutbildningar och möjligheter till ekonomiskt stöd för arbetsgivare.
Det finns ett antal gemensamma utmaningar, bland annat att högutbildade i större utsträckning tar del av utbildningsmöjligheter än personer i arbetaryrken och personer med lägre utbildning. Minskat deltagande i offentliga fortbildningsprogram, bristen på formaliserade kompetensutvecklingsstrukturer på företag, och brist på formellt utbildningsutbud nämns som ytterligare utmaningar.
Möjligheten till kompetensutveckling varierar mellan sektorer och beror på företagsstorlek. I de självstyrande områdena är bilden av arbetsgivarens roll otydlig eller mer påverkad av branschens behov. Åland betonar näringslivets roll i att tillhandahålla fortbildning på grund av begränsat utbildningsutbud.

3.6 Validering ett viktigt verktyg för kompetenslyft

3.6.1 Danmark: Validering ett första steg i vidare utbildning

I Danmark används realkompetencevurdering, även kallat individuell kompetensbedömning, för att utvärdera vuxnas kompetenser för utbildning. Det innebär att en individs förutsättningar, i relation till den önskade utbildningen, klarläggs med utgångspunkt i tidigare skolundervisning, utbildning och arbetslivserfarenhets. Syftet är att placera individen på rätt utbildningsnivå och undvika dubbelutbildning. Det är möjligt att få delar av utbildningen godkända och därigenom förkorta utbildningstiden.

Validering är en del av Danmarks strategi för livslångt lärande, som syftar till att alla ska ha möjlighet och vilja lära sig under hela livet. Genom att erkänna realkompetenser och erbjuda bättre vägledning och rådgivning strävar man efter att alla ska delta i livslångt lärande. Erkännandet av realkompetenser är en del av den internationella strategin för livslångt lärande.

Undervisningsministeriet. (2008).

3.6.2 Finland och Åland: Validering regleras genom lagar om gymnasie- och yrkesutbildning

När det kommer till validering av yrkeskunskaper regleras detta i Finland av lagen om yrkesutbildning. Utbildningsanordnaren har ansvaret för att utreda och erkänna den studerandes tidigare förvärvade kunskaper. Om tidigare kunnande har förvärvats genom arbetslivserfarenhet och bedöms vara tillräckliga av utbildningssamordnaren, genomförs ett yrkesprov i genuina arbetssituationer. Företrädare för både utbildningssamordnaren och arbetslivet är sedan med och bedömer kunnandet. En erkänd validering förkortar utbildningen och påskyndar examensavläggandet med motsvarande poäng.

Opetushllitus. (2021).

Företagsrepresentanter medverkar i att utveckla kraven på yrkesskicklighet tillsammans med Utbildningsstyrelsen, arbetsgivarorganisationer, fackföreningar och studerandekårer. Validering av tidigare kunskap ses som en grund för kontinuerligt lärande och rätt riktad kunskapsutveckling. Under 2022–2024 pågår ett projekt under Arbets- och näringslivsministeriet som syftar till att utveckla verktyg och metoder för identifiering av kunnande som en individ skaffat sig antingen genom arbete eller på annat sätt utanför formell utbildning. Projektet är en del av reformen av det kontinuerliga lärandet och har hittills bland annat lett till förslag om riksomfattande identifieringsprinciper, förslag om försök och utredningar för förbättrade identifieringsförfaranden samt förslag om en definition för så kallade kompetensmärken.

En beskrivning av kompetensmärken kan läsas här: Kompetensmärken - Arbets- och näringsministeriet (tem.fi)

De försök inom identifiering av kunnande som genomförs inom projektet är tänkta att avslutas senast under hösten 2024.

Työ- ja elinkeinoministeriö. (n.d.a)

En arbetsgrupp som inrättades under reformen har framfört sex förbättringsförslag för valideringsverktyg och metoder i 2022. Enligt Statsrådets slutrapport om reformen av kontinuerligt lärande, finns en förhoppning om att en utveckling av valideringsverktygen och metoderna ska förbättra sysselsättningen och arbetsmarknaden i stort.

Valtioneuvosto. (2023c).

På Åland regleras validering i landskapsförordningen

Adult Education Act. (2016).

och landskapslagen om gymnasieutbildning. Ett yrkesråd ansvarar för planering av valideringstillfällen och yrkesprov, för övervakning av valideringsverksamheten, samt för utarbetning av förslag till bedömningsgrunder och för att utse själva bedömaren. Kostnaderna för ett valideringstillfälle betalas av den sökande, det vill säga validanden.

Adult Education Act. (2016).

Det har även bedrivits projekt under Undervisnings- och kulturministeriet där högskolornas definitioner och användande av så kallade kompetenshelheter, däribland micromeriter (se bland annat 3.4.2.) utvärderats och prövats. Projektet ska resultera i mer enhetliga, användbara och pålitliga kompetenshelheter för både lärande och demonstration av färdigheter. Dessa kompetenshelheter bör vara utvecklade tillsammans med arbetslivet för att främja en bättre matchning mellan tillgång och efterfrågan av färdigheter på arbetsmarknaden. Samtidigt ska dessa vara lättillgängliga för användaren.

Undervisnings- och utbildningsministeriet. (2023).

3.6.3 Island: Validering används för att bedöma lämpligheten för utbildningsprogram

På Island finns det flera sätt att validera arbetslivserfarenhet. Validering regleras i Lög um framhaldsfræðslu 27/2010 (Lagen om vuxenutbildning) som ger den som vill bedriva studier inom vuxenutbildningen rätt till validering av sina individuella kompetenser. Bedömningen av reella kompetenser görs av ackrediterade utbildare över hela landet.

FRAE. (n.d.)

Hur valideringen genomförs bestäms av ansvarigt ministerium hos regeringen.

Adult Education Act. (2016).

Kompetensbedömningar används för att utvärdera individers yrkeskompetenser, bedöma deras lämplighet för olika utbildningsprogram, inklusive yrkesutbildningar och universitetsstudier, och för att möjliggöra en förkortning av studietiden. Det finns särskilda program, så kallade ”Universitetsbroar” så som Keilir, som erbjuder vägar för individer att övergå till högre studier på yrkeshögskole- eller universitetsnivå.

Keilir.net. (n.d.)

3.6.4 Norge: Processer för att validera kompetens finns

Norge har processer för att validera kompetens som personer förvärvat på andra sätt än genom formell utbildning. Realkompetanse används för att beskriva den kompetens som en person har förvärvat utöver den dokumenterade kompetens som förvärvats genom grundutbildning. Kompetensen kan komma från betalt eller obetalt arbete, fortbildning, fritidsaktiviteter eller liknande.

KompetanseNorge. (2020).

Ifall en individ vill validera sin kompetens har lärosätena egna bestämmelser om vad som krävs för att en sökande ska kunna tillgodoräkna sin icke-formella utbildning. Detta innebär att samma typ av utbildningsprogram kan ha olika krav beroende på vilket lärosäte som erbjuder programmet. Även om den sökande är behörig hos ett lärosäte innebär det alltså inte att denne nödvändigtvis är behörig vid ett annat lärosäte.

Den norska regeringen kommer fortsätta att utveckla det befintliga valideringssystemet. Särskilt fokus kommer läggas på validering av kompetenser som individer fått i utlandet.

Det Kongelige Kunnskapsdepartement. (2022–2023).

Det finns även branschspecifika utbildningsinsatser som syftar till att säkerställa att anställda i branscher med särskilda behov får den kompetens som krävs för att klara omställningen och stanna kvar i arbete.

3.6.5 Sverige: Validering ett viktigt verktyg för matchning

Oavsett om insatser riktas till arbetslösa eller arbetstagare nyttjas ofta valideringsverktyg. Validering används både för att validera studier och arbetslivserfarenhet. Systemet för validering i Sverige är komplext med en hög grad av decentralisering och många utförare. Dels kommer enskilda branscher överens om yrkesstandarder och utser aktörer för att validera mot dessa; och dels finns offentliga aktörer som validerar utbildning – ett uppdrag som även kan överlåtas till privata aktörer med olika valideringsmetoder.

Intervjupersonerna lyfter validering som ett viktigt verktyg för att möta behoven på arbetsmarknaden till följd av digitalisering och grön omställning, vilket även poängteras av statliga offentliga utredningar.

Statens offentliga utredningar 2023:31.

I skollagen står det att personer har rätt till fördjupad kartläggning och erkännande av kunnande i Komvux.

Skollag kapitel 20 §42 (2010:800)

Validering möjliggör en effektiv matchning av arbetslösas kompetenser med arbetsmarknaders behov och möjliggör vidare utbildning. Exempelvis nyttjas validering i utbildningsformen YH-Flex.

Yrkeshogskolan.se. (n.d.a).

YH-Flex ger individer möjlighet att snabbare slutföra sina utbildningar genom att kunna tillgodoräkna sig tidigare yrkeskunskaper.

Statens offentliga utredningar 2023:31.

3.6.6 Grönland och Färöarna: Validering används i begränsad utsträckning

För att kompetensbehov på en föränderlig arbetsmarknad ska tillgodoses på Grönland har regeringen byggt vidare på tidigare erfarenheter av validering och vidareutvecklar arbete med validering, realkompetensprogram och andra kompetenshöjande insatser på arbetsmarknaden.

På Färöarna är validering det främsta verktyget för att säkra vuxnas tillgång till fortbildning, då det möjliggör för dem att delta i ordinarie utbildningsprogram.

Centrala iakttagelser

Validering är en gemensam strategi i de nordiska länderna för att främja livslångt lärande. Samtidigt varierar tillvägagångssätt och användning av validering mellan länderna.
Alla länder använder validering som ett verktyg för att bedöma och erkänna individers kompetenser för utbildning och arbete. Användningen är dock fortsatt begränsad i vissa av de självstyrande områdena. Gemensamt för länderna är att syftet med validering är att underlätta för vuxna att delta i livslångt lärande genom att erkänna och tillgodoräkna sig tidigare förvärvad kunskap och erfarenhet.
Validering regleras genom lagar och förordningar, och det finns ansvariga organ eller råd som hanterar processen och bedömningen av validering av yrkeskunskaper.
Arbetslivets samverkan och erkännande av informellt förvärvad kompetens är centrala teman i valideringssystemen. I exempelvis Finland och Sverige involveras företagsrepresentanter och arbetslivet i utvecklingen av valideringskrav och kring bedömningsgrunder för att säkerställa relevans och behov på arbetsmarknaden.

3.7 Många insatser tillgängliga för kompetenshöjning av arbetslösa

3.7.1 Danmark: Flera insatser för arbetslösa inom formella och informella utbildningssystemet

I Danmark finns flera program och initiativ för att utveckla kompetensen hos arbetslösa, både inom och utanför det formella utbildningssystemet. Ifall en arbetstagare varit arbetslös i fem veckor har denne rätt att delta i ett yrkesinriktat utbildningsprogram som finns på både grundnivå och avancerad nivå. Utbildningsprogrammens olika inriktningar baseras på den så kallade positivlistan. Positivlistan uppdateras årligen av arbetsmarknadsministeriet, utbildningsministeriet och ministeriet för högre utbildning och vetenskap och innehåller kurser med inriktning mot bristyrken, eller prioriterade uppgraderingar inom vissa yrken. Kurserna är avgiftsfria om man ingår i målgruppen och syftar till att göra arbetslösa anställningsbara inom bristyrken eller inom yrken där det finns brist på en specifik kompetens.

A-kasser.dk. (n.d.).

3.7.2 Finland: Arbetslösa har tillgång till arbetskraftsutbildning

I Finland har arbetslösa arbetssökande tillgång till arbetskraftsutbildning som tillhandahålls av arbets- och näringsbyråerna (AN-byråerna). Utbildningarna planeras och genomförs tillsammans med läroanstalter och anordnas av yrkesinriktade vuxenutbildningscenter, yrkesläroanstalter och högskolor, samt privata producenter av utbildningstjänster. Utöver arbetskraftsutbildning kan AN-byråerna erbjuda rekryterings-, precisions- eller omställningsutbildning som genomförs i samarbete med arbetsgivarna; Further Educated with Companies-utbildningar, företagarutbildningar, tillståndsutbildningar och integrationsutbildningar.

Arbetskraftsutbildning riktas till branscher med störst behov av arbetstagare. Utbildningen är avgiftsfri och den studerande har rätt till utkomstskydd för arbetslösa (a-kassa). De kan också få viss kostnadsersättning.

TE-palvelut. (2023).; TE-toimisto. (2023).

Arbetskraftsutbildning skiljer sig från andra typer av yrkesutbildning, bland annat när det kommer till planering, urval, start, avbrott och avslut, samt att det är kostnadsfritt för den studerande.

Opetus- ja Kulttuuriministeriö. (n.d.c).

Värt att notera är att AN-tjänsterna i nuläget genomgår en bred reform med syfte att effektivisera och främja sysselsättningen. I och med reformen kommer arbetsförmedlingen, utbildningstjänsterna och företagstjänsterna samlas under kommunerna.

Työ- ja Elinkeinoministeriö. (n.d.b).

För arbetssökande finns även möjlighet att studera med bibehållet utkomstskydd. Studierna kan bedrivas på heltid eller halvtid, vara kompletterande och kortvariga eller en hel utbildning. Förutsättningarna för en arbetssökandes rätt till utkomstskydd bedöms av AN-tjänsterna, eller av kommunerna inom reformen av arbetsförmedlingen.

Jobbmarknaden. (n.d.b)

3.7.3 Island: Erbjuder möjligheter för arbetslösa att studera utan att det påverkar ersättning

I Island hanterar Vinnumálastofnun (Arbetsmarknadsdirektoratet) arbetslöshetsförsäkringen och erbjuder olika möjligheter för arbetssökande att studera. En arbetssökande har rätt att studera upp till 12 ECTS på universitetsnivå eller gymnasienivå utan att det påverkar arbetslöshetsersättningen. Samtidigt har en arbetslös rätt att studera på lägre utbildningsnivå utan att riskera sin ersättning. Arbetsmarknadsdirektoratet erbjuder även språkkurser, jobbsökningskurser och kurser i datorkunskaper inklusive onlinekurser.

Vinnumalastofnun. (n.d.).

3.7.4 Norge: Kvalifikationsprogrammet ger extra stöd för att nå anställning

För personer som står utanför arbetsmarknaden finns det tillgång till både formell och icke-formell utbildning och särskilda insatser. De offentliga utbildningsanordnarna och ackrediterade privata utbildningsanordnare tillhandahåller den formella utbildningen. Ett exempel är Kvalifikationsprogrammet. Kvalifikationsprogrammet är avsett för personer mellan 18 och 67 år som vill in i arbete men som behöver extra stöd för att nå anställning. Den icke-formella utbildningen sker på den enskildes egna initiativ och kan handla om att individen vill förbättra sin kunskap inom specifika områden. Det kan handla om utbildning via exempelvis studieförbund.

3.7.5 Sverige: Arbetslösa har tillgång till samma insatser som personer i arbete

I Sverige har arbetslösa tillgång till samma insatser som personer i arbete, med vissa specifika insatstillägg som särskilt riktas mot arbetslösa. Detta gäller främst arbetsmarknadsutbildning som bedrivs på uppdrag av Arbetsförmedlingen.

Arbetsmarknadsdepartementet. (2021).

En arbetsmarknadsutbildning är en kort, yrkesinriktad utbildning till yrken där det är brist på utbildad personal. Dock finns det ingen anställningsgaranti efter avslutad utbildning. Arbetsmarknadsutbildningar genomförs på heltid och kan pågå från några veckor upp till sex månader, men kan i vissa fall vara längre. Under tiden kan studenter få ersättning. Under studietiden har studenter en uppstartsperiod och testperiod för att se om utbildningen passar.

Andra utbildningsformer som är tillgängliga för arbetslösa inkluderar Komvux, yrkeshögskoleutbildningar, yrkesvux och arbetsmarknadsutbildningar. För personer som saknar nyckelkompetenser kan yrkesutbildningar kombineras med utbildning inom nyckelkompetenser. Exempelvis kan yrkesutbildningar kombineras med språkutbildning. Det finns även kombinationsutbildningar där yrkesutbildning kombineras med språkutbildning, digitala och sociala kompetenser.

Under 2022 ingick Svenskt Näringsliv, LO och fackföreningen Unionen ett avtal om etableringsjobb, vilket är en särskild anställning för långtidsarbetslösa eller nyanlända som varit i Sverige upp till tre år. Syftet med etableringsjobb är att minska risken och kostnaden för företag att anställa långtidsarbetslösa och skapa förutsättningar för långtidsarbetslösa att komma in på arbetsmarknaden igen.

Arbetsmarknadsdepartementet. (2023).; Svenskt Näringsliv. (2023).

Genom etableringsjobb får arbetstagaren en kombination av lön från arbetsgivaren och ersättning från staten, så att den sammanlagda inkomsten motsvarar lägstalönen i ordinarie kollektivavtal. Kostnaden delas ungefärligt lika mellan staten och arbetsgivaren. Dessa regeländringar trädde i kraft i början av 2024.

3.7.6 Färöarna: Begränsade insatser

I samtal med färöiska aktörer framkommer det att det inte finns några utbildningsprogram som särskilt vänder sig till vuxna. Vuxna, oavsett status på arbetsmarknaden, har möjlighet att få sina kunskaper validerade för att kunna delta i det allmänna utbildningsutbudet. Även om det inte finns några utbildningsprogram som särskilt vänder sig till vuxna, har Färöarna, sedan 2016, kurser som vänder sig till invandrare. Utbildningen består av gratis språkkurs för alla invandrare och genomförs i samarbete mellan Färöarnas universitet och Islands universitet.

Faroese. (n.d.).

3.7.7 Grönland: Arbetslösa och okvalificerade i fokus i det livslånga lärandet

Med anledning av att en stor del av arbetskraften på Grönland saknar kvalifikationer och att arbetsgivarna inte kan anställa arbetskraft med tillräcklig kompetens är en stor del av det livslånga lärandet på Grönland inriktat mot att höja kompetensen hos den okvalificerade arbetskraften. De grönländska medborgarna som inte utbildar sig eller arbetar kan vända sig till de lokala Majoriaq-centren för att ta del av rådgivning och insatser som syftar till att hjälpa personerna komma närmare arbetsmarknaden.

Sullissivik. (n.d.c).

Personalen på Majoriaq-centren kompetensutvecklas kontinuerligt för att kunna ge personer som söker sig till centren bästa möjliga vägledning.

Naalakkersuisut (2021)

Majoriaq-centren uppges fungera olika bra i olika delar av landet. Enligt intervjupersoner beror det dels på hur välfungerande den lokala arbetsmarknaden är, dels på centrets resurser.

3.7.8 Åland: Karriärvägledning tillgängligt för både arbetslösa och anställda

Ålänningar som vill utbilda sig, vidareutbilda sig eller omskola sig under arbetslivet vänder sig till Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet (AMS). Där kan alla medborgare få karriärvägledning för att kunna anpassa sina kompetenser till arbetsmarknadens behov. Även om målgruppen som AMS vänder sig till innefattar alla ålänningar framhäver intervjupersonen från AMS att tjänsten till stor del utnyttjas av arbetslösa eller arbetstagare med låg utbildningsnivå.

Centrala iakttagelser

De nordiska länderna erbjuder utbildningsmöjligheter och initiativ för att stödja arbetslösa både inom både formell och icke-formell utbildning. Avgiftsfrihet, samverkan med arbetslivet och möjligheter för studier utan att påverka arbetslöshetsersättning är gemensamma drag.
Utbildning för arbetslösa arrangeras inom arbetsförmedlingarnas uppdrag och är inriktad på yrken med särskild brist på arbetskraft eller särskilda kompetenser. Utbudet matchas efter behoven på arbetsmarknaden.
Olikheterna inkluderar varierande typer av arbetsmarknadsutbildningar, variation i typ av anordnare och specifika insatser för långtidsarbetslösa och nyanlända.
Avgiftsfri arbetskraftsutbildning för arbetslösa är utbrett. Dessutom ges ekonomiskt stöd i form av arbetslöshetsersättning eller studiemedel för att täcka levnadskostnader under studietiden.
Arbetsmarknadens organisationer är involverade i flera länder där samarbete mellan arbetsgivare och utbildningsanordnare är en viktig del av att planera och genomföra arbetskraftsutbildningar.

3. Nordiska länders kompetens­behov och strukturer för livslångt lärande

3.1 Förväntade framtida kompetensbehoven varierar och är ofta osäkra

3.1.1 Danmark: Stora behov av gröna, digitala och sektorövergripande kompetenser förväntas

3.1.2 Finland: Behov av kvalificerad arbetskraft med stärkta digitala färdigheter

3.1.3 Island: Kompetensbehov utifrån teknologisk utveckling och demografiska förändringar

3.1.4 Norge: Framtida kompetensbehov beror på vägval i samhällsutvecklingen

3.1.5 Sverige: Ökade behov av digitala och tekniska kompetenser

3.1.6 Färöarna: Förändringar förväntas särskilt inom den maritima industrin

3.1.7 Grönland: Kompetensbehov förväntas främst inom fiskeindustrin

3.1.8 Åland: Olika scenarion används för att förutspå framtidens kompetensbehov

3.2 Länderna har olika strukturer för att möta framtidens kompetensbehov

3.2.1 Danmark: Medel avsätts för grön och digital kompetensutveckling

3.2.2 Finland: Flertal strategier driver politiskt högaktuellt ämne

3.2.3 Island: Digitalisering framhävs men övergripande arbetsmarknadsstrategi efterfrågas

3.2.4 Norge: Reformer för att möta kompetensbehov en politisk prioritering

3.2.5 Sverige: Många initiativ finns men nationell strategi för framtida kompetensbehov saknas

3.2.6 Färöarna: Digitalisering prioriteras men strategier för att möta kompetensbehov i sin linda

3.2.7 Grönland: Arbete med kompetensutmaningar en viktig del av nationell sysselsättningsstrategi

3.2.8 Åland: Strategier för kompetensförsörjning en del av utbildningspolitiskt program

3.3 Lagstiftning och regleringar sätter ramarna för livslångt lärande

3.3.1 Danmark: Begränsad lagstiftning kring livslångt lärande

3.3.2 Finland: Flertal lagar stipulerar tillgång till och organisering av kontinuerligt lärande

3.3.3 Island: Lagstiftning stödjer vuxenutbildning och fortbildning för personer med begränsad formell utbildning

3.3.4 Norge: Flera förordningar främjar det livslånga lärandet

3.3.5 Sverige: Lagstiftningen säkrar tillgång till vuxenutbildning för alla

3.3.6 Färöarna: Pågående processer att etablera livslångt lärande i det formella utbildningssystemet

3.3.7 Grönland: Livslångt lärande formaliseras genom utbildningsplan

3.3.8 Åland: Strukturer för livslångt lärande liknar Finlands trots begränsningar i utbud

3.4 Stor variation av tillgängliga insatser för livslångt lärande

3.4.1 Danmark: Olika insatser för livslångt lärande bygger på tidigare utbildning och kompetenser

3.4.2 Finland: Möjligheter för livslångt lärande både genom högre utbildning, yrkesutbildning och hos arbetsgivare

3.4.3 Island: Omskolningsprogram eller utbildning främst ett individuellt ansvar

3.4.4 Norge: Stort urval av kompetenshöjande insatser

3.4.5 Sverige: Flera typer av insatser möjliggör utbildningslyft och kompetensutveckling

3.4.6 Färöarna: Specifika program för vuxenutbildning saknas

3.4.7 Grönland: Kurser riktar sig mot både arbetstagare och arbetslösa

3.4.8 Åland: Praktiska utbildningselement utförs ofta på fastlandet

3.5 Arbetsgivare har en viktig roll i att stötta och främja det livslånga lärandet

3.5.1 Danmark: Arbetsgivare har stort ansvar för att främja livslångt lärande

3.5.2 Finland: Arbetsgivarna skyldiga att erbjuda utbildning enligt lag eller kollektivavtal

3.5.3 Island: Arbetsgivare har positiv inställning till fortbildning

3.5.4 Norge: Arbetsgivare skyldiga att erbjuda utbildning för att arbetstagare ska kunna utföra sitt arbete

3.5.5 Sverige: Livslångt lärande en nygammal rättighet för arbetstagare

3.5.6 Färöarna: Bilden av arbetsgivarnas roll är otydlig

3.5.7 Grönland: Arbetsgivarnas roll i livslångt lärande ofta begränsat

3.5.8 Åland: Begränsat utbildningsutbud ger näringslivet större roll

3.6 Validering ett viktigt verktyg för kompetenslyft

3.6.1 Danmark: Validering ett första steg i vidare utbildning

3.6.2 Finland och Åland: Validering regleras genom lagar om gymnasie- och yrkesutbildning

3.6.3 Island: Validering används för att bedöma lämpligheten för utbildningsprogram

3.6.4 Norge: Processer för att validera kompetens finns

3.6.5 Sverige: Validering ett viktigt verktyg för matchning

3.6.6 Grönland och Färöarna: Validering används i begränsad utsträckning

3.7 Många insatser tillgängliga för kompetenshöjning av arbetslösa

3.7.1 Danmark: Flera insatser för arbetslösa inom formella och informella utbildningssystemet

3.7.2 Finland: Arbetslösa har tillgång till arbetskraftsutbildning

3.7.3 Island: Erbjuder möjligheter för arbetslösa att studera utan att det påverkar ersättning

3.7.4 Norge: Kvalifikationsprogrammet ger extra stöd för att nå anställning

3.7.5 Sverige: Arbetslösa har tillgång till samma insatser som personer i arbete

3.7.6 Färöarna: Begränsade insatser

3.7.7 Grönland: Arbetslösa och okvalificerade i fokus i det livslånga lärandet

3.7.8 Åland: Karriärvägledning tillgängligt för både arbetslösa och anställda

3. Nordiska länders kompetensbehov och strukturer för livslångt lärande