Bilaga C. Fallstudier av insatser som främjar livslångt lärande för framtidens arbetsmarknad

Green Skills-initiativet initierades i augusti 2021 för att möta det ökande behovet av kvalificerad arbetskraft för havsvindkraftutveckling i Nordsjön, utbyggnaden av vindkraftkapacitet, etableringen av en energiö i Nordsjön och andra grönrelaterade initiativ i Esbjerg-området. Genom samordning av rekrytering, kompetensutveckling och utbildning var målet med initiativet efter att möta kompetens och arbetskraftsefterfrågan från företag och samtidigt erbjuda lokalbefolkningen möjligheter att engagera sig i den växande gröna ekonomin. Initiativet är finansierat av flera parter, så som Jobcenter och Rybners.

Green Skills är ett nätverkssamarbete mellan olika aktörer, inklusive skolor, kommuner, jobbcenter och företag. Samarbetet involverar en styrgrupp med direktörer från arbetsmarknaden och olika utbildningsinstitutioner. Samarbetet bygger på befintliga strukturer och ansvarsfördelningar. Målgruppen för Green Skills är bred och omfattar företag, skolor, arbetslösa och sysselsatta.

Green Skills omfattar olika aktiviteter som analys, utvärdering, informationsutbyte, projektledning och processstöd. Det har bland annat initierat konkreta kompetensutvecklingsprojekt, samt kampanjer och lobbyarbete för att främja den gröna omställningen.

Till följd av Green Skills har samarbeten för kompetensutveckling för grön omställning etablerats mellan företag, utbildningsinstitutioner, jobbcenter, arbetsmarknadens parter och kommuner.

Vidare har deltagare i kompetensutvecklingsprojekt haft en positiv upplevelse av sitt deltagande och att de anger att de har fått en ökad medvetenhet om så kallade gröna jobb och utbildningar. Många av deltagarna har även gått vidare till arbete eller fortsatt utbildning.

Genom Green Skills har flera lärdomar framkommit, bland annat vikten av att involvera berörda parter så som företag, utbildningsinstitutioner, jobbcenter och kommuner för att adressera komplexa utmaningar. Vidare framhålls även flexibilitet, tydlig ansvarsfördelning och lokal förankring som nyckelfaktorer för Green Skills.

För möjliggöra liknande koncept som Green Skills i andra länder behövs dessa lärdomar beaktas och anpassning till unika förutsättningar och utmaningar i respektive land och i sin tur region behövs.

SkillPlus-initiativet utvecklades som en förlängning av det tidigare projektet FutureFit för att möta utmaningarna kopplade till kompetensgapet i den pågående digitaliseringen. Målet var att utbilda 1000 arbetstagare inom en tvåårsperiod i digital kompetens. Utmaningen som motiverade insatsen var kompetensgapet kopplat till digitalisering inom branscher som påverkades av ny teknologi. Målet var att ge arbetstagare och andra grupper möjligheter till nya färdigheter som krävs av den pågående digitaliseringen.

Målgruppen för insatsen var bred och inkluderade arbetstagare inom branscher som genomgick förändringar på grund av ny teknologi, inklusive de som förlorat sina jobb till följd av Covid-19-pandemin. Särskild uppmärksamhet riktades mot lågutbildade män i riskzonen för arbetslöshet, men alla i arbetsför ålder ingick i målgruppen.

Insatsen genomfördes av Finlands Fackförbunds Centralorganisation (FFC) och Arbetarnas Bildningsförbund (ABF), med finansiering från Google.org. Samarbetet mellan FFC och Google samt erfarenheterna från det tidigare projektet "FutureFit" var grundläggande för insatsens utformning. Aktiviteterna inkluderade 1–4 dagars utbildningsperioder med fokus på praktiska moment som appar, molntjänster, datasäkerhet och AI. Utbildningen, som sträckte sig över två år, var huvudsakligen webbaserad genom Teams och syftade till att utbilda 30% på plats och resten på distans.

Insatsen nådde inte helt sitt mål om 1000 deltagare, 700 personer genomförde utbildningen. Trots detta ansåg projektledaren, att insatsen var framgångsrik. Enligt honom lärde sig alla deltagare det avsedda materialet, och en uppföljningsenkät sex månader efter avslutad utbildning visade att dubbelt så många som förväntat fortsatte att lära sig och var kvar i arbete. Under insatsens gång uppkom vissa utmaningar. Utmaningar inkluderar att behålla deltagarnas intresse för kontinuerligt lärande och anpassa utbildningen till olika sektorers behov.

Deltagarnas feedback var övervägande positiv, där 93–95% ansåg utbildningen vara nyttig och 93% skulle rekommendera den till sina kollegor. Insatsen ledde till lärdomar om möjligheten att utbilda "blue-collar" arbetare på distans och ökade arbetsgivarnas engagemang för att främja en lärande-kultur på arbetsplatserna.

Trots att målet om 1000 deltagare inte uppnåddes, betraktas insatsen som lyckad med avseende på deltagarnas inlärning, positiv feedback och långsiktiga resultat. Detta framgår också genom spridningen av insatsen till andra länder och dess potential för återskapning och vidareutveckling.

Tourism Skills Center (TSC) initierades 2016 som ett svar på den isländska regeringens rapport, The Roadmap for Tourism, som identifierade behovet av att höja kompetensen inom den snabbväxande turismsektorn. Målet var att öka attraktiviteten hos turistföretag genom kompetenshöjande åtgärder och säkerställa en hållbar tillväxt. TSC arbetar med att analysera och förutse kompetensbehov, särskilt inom digitalisering, för att främja sektorns hållbara utveckling.

Målgruppen för TSC omfattar alla som arbetar inom turismen på Island, både individer och företag. Fokus ligger på små och medelstora företag inom turismsektorn, där TSC stöder kompetensutveckling för att möta framtidens arbetskraftsbehov.

TSC initierades av arbetsmarknads- och innovationsdepartementet och drivs nu av det isländska kultur- och handelsdepartementet. Samarbeten inkluderar turistindustrin, utbildningsaktörer och regionerna på Island för att säkerställa relevans och samstämmighet med marknadens behov. TSC agerar som samordnare snarare än utbildningsaktör. Insatserna omfattar produktion av utbildnings- och stödmaterial, studier, kurser, samt evenemang och marknadsföring. Finansieringen kommer främst från det isländska kultur- och handelsdepartementet, med stöd från den europeiska utbildningsfonden för att underlätta företags deltagande.

Projektet syftar till långsiktig hållbar tillväxt inom turismsektorn på Island. Indikatorer på framgång inkluderar kopplingen mellan utbildning och turismsektorn, ökad användning av validering, och företagsanvändning av TSC:s analyser. Svårigheter i att engagera mindre företag och bostadsbristen för arbetskraftsinvandrare har noterats.

TSC:s insatser har generellt sett mottagits väl, särskilt bland utländska arbetstagare. Uppskattningarna indikerar att projektet har varit en positiv kraft för att förändra den negativa bilden av turismsektorn som arbetsplats. En central lärdom är vikten av dialog mellan industri och utbildningsaktörer för att anpassa insatser efter kompetensbehov. Svårigheter att engagera mindre företag indikerar behovet av att anpassa strategier för att attrahera dem.

TSC:s framgångsfaktorer på Island kan vara kopplade till landets mindre storlek. Motsvarande insatser kan vara mer genomförbara på mindre öar och regioner. Projektet har hittills inte haft ett explicit fokus på gröna omställningen men är drivande inom digitalisering, vilket kan vara relevant för sektorns framtida hållbarhet.

Utmaningen som föranledde insatsen var behovet av att överbrygga kompetensgapet kopplat till digitalisering hos anställda inom specifika branscher. Målet med insatsen, som ingår i kompetensreformen ”Lære hele livet”, var att tillhandahålla nödvändig kompetens för att möta omställningskrav och stärka anställdas position på arbetsmarknaden. Insatsen syftar också till att öka deltagandet i fortbildning och vidareutbildning, särskilt bland anställda med låga nivåer av formell kompetens. Målgruppen för insatsen inkluderar anställda inom sektorer med särskilda behov, och finansieringen sker genom branschprogram.

Inom ramen för insatsen presenteras här två studieprogram kopplade till branschprogrammet. Studieprogrammen är vid Universitetet i Bergen, där kursen energiomställning har inrättats, och vid Høgskulen på Vestlandet, där kurspaket inom vätasteknik och kompetenslyft inom grön sjöfart har inrättats. Kurserna har utvecklats i dialog mellan företag, Kompetense Norge och HK-Dir.

Målgruppens och projektledarnas upplevelser är övervägande positiva, och insatsen har mött behoven på individuell nivå. Vidare upplever även arbetsmarknadsorganisationer att kurserna fyller ett viktigt behov, och har signalerat att de gärna vill se fler kurser med liknande upplägg.

Kurssamordnaren och projektutvecklaren från Høgskulen på Vestlandet understryker att kurserna oftast resulterar i kunskap om kemiska och tekniska aspekter av vätgasteknik. Däremot, förklarar kurssamordnaren, att när företag köper tekniken får det ofta utbildning av leverantören om det specifika systemet. Därför leder kurserna framför allt till nödvändiga grundläggande kunskaper som behövs för att förstå leverantörsutbildningarna. I samtal med kurskoordinatorn och kursutvecklaren från Universitetet i Bergen framgår det dock att det är utmanande att mäta konkreta resultat och ge mätbara bevis på hur kurserna direkt påverkat arbetslivet. Detta då kurserna fokuserar på kunskap och förståelse, snarare än vidareutveckling av teknisk expertis, vilket gör det något svårare att bedöma kursens effekter och resultat i termer av förvärvade färdigheter.

Lärdomar från insatsen inkluderar betydelsen av att anpassa lärandeaktiviteter efter målgruppen och flexibilitet i kursutformning. Vidare framhålls även vikten av dialog mellan arbetsmarknads- och utbildningsparterna.

Insatsen kan tjäna som inspiration för liknande initiativ i andra nordiska länder med anpassningar efter lokala bransch och kompetenskrav. Vidare kan även kursens struktur replikeras i andra nordiska länder. En ytterligare aspekt är att kurserna är poänggivande, vilket innebär att deltagare har möjlighet att länka samman flera kurser och få ut en kandidatexamen. Denna form av kursutveckling liknar konceptet micro qualifications/micro credentials som har fått uppmärksamhet i EU-sammanhang.

Under pandemin drabbades vissa branscher, som transport och hotell/restaurang, hårt, vilket ledde till en betydande arbetslöshet. För att kunna stödja personer som förlorade sina anställningar initierades och genomfördes Kickstart React-EU, med finansiering från Europeiska socialfonden (ESF) och React-EU, från september 2020 till juli 2023. 

Målet med Kickstart React-EU var att mildra effekter av pandemin genom att stödja personer som förlorade sina jobb under pandemin. React-EU som helhet har även haft som mål att öka personers delaktighet på arbetsmarknaden och stärka en kompetensutveckling som bidrar till att möta arbetsgivarnas framtida behov samt hållbar utveckling. Målgruppen var personer som blivit arbetslösa under pandemin och var i behov av rustande och matchande insatser för att stärka sin ställning på arbetsmarknaden.  

Arbetsförmedlingen (AF) har varit den genomförande aktören, och dialoger har ägt rum med Sveriges kommuner och regioner (SKR) samt branscher. Insatsen omfattar tre huvudspår: vägledning, omställning och rustande/matchande aktiviteter. Dessa insatser ingick redan som en del av AF:s reguljära insatser. Att insatserna redan ingick som en del av AF:s reguljära insatser innebär dels att insatser inom projektet också är insatser som AF erbjuder arbetsmarknaden, dels att tilldelade EU-medel som finansierat projektet varit en del av AF:s budget och därmed påverkat myndighetens förvaltnings-, och programanslag.

125 000 personer har deltagit i projektets olika insatser. Antalet deltagare är en dubblering av projektets mål om 58 876 deltagare. Av deltagare har cirka 30 procent varit i anställning och 3 procent i utbildning efter avslutad insats, vilket var fler än målsättningen om 5,4 procent i anställning och 1,2 procent i utbildning.

Projektet utvärderades även utifrån ett hållbarhetsperspektiv via målet om att 33 procent av projektmedlen ska bidra till en koldioxidsnålekonomi. Kickstart React-EU redovisar att drygt 886 miljoner (49,7 procent) har koppling till kompetenser inom projektets insatser för den gröna och digitala omställningen. Kopplingen till kompetenser skedde genom den kartläggning av ESCO:s gröna respektive digitala kompetenser mot kompetensbegrepp i AF:s taxonomi. Genom kartläggningen har även en grund för framtida styrkande av utbildningar inom dessa områden skapats.

Projektledaren anser att Kickstart har varit mycket framgångsrikt. Flexibilitet och agil hantering betonades som nyckelfaktorer, särskilt med tanke på osäkerheten under pandemin.

Lärdomarna från projektet inkluderar vikten av flexibilitet, tydlig koppling till ordinarie verksamhet och en blandning av kompetenser i projektgruppen. Projektledaren betonar att detta arbetssätt kan spridas och beaktas i framtida initiativ för att hantera snabba förändringar på arbetsmarknaden som sker vid exempelvis oväntade samhällsförändringar och andra typer av omställningsprocesser. Projektet har också möjliggjort förbättringar inom AF:s digitalisering, inklusive nya lösningar för enklare hantering och automatisk identifiering av målgrupper.

Under de senaste 10–15 åren har vattenbrukssektorn på Färöarna vuxit mycket. En konsekvens av att företagen i branschen har vuxit är att kompetensförsörjningsfrågan har blivit mer aktuell. Detta både i termer av att det behövs mer arbetskraft och att branschen behöver nya kompetenser. I takt med att vattenbruksnäringen har blivit mer tekniskt avancerad att jobba inom har behovet av utbildning tilltagit. Till detta har också mer omfattande krav på hållbarhet och djurhållning blivit branschstandard vilket också kräver ny kompetens.

Målet med lärlingsprogrammet inom vattenbruk är, för företagens del, att kunna vidareutbilda sin personal för att kunna fortsätta att vara konkurrenskraftiga när vattenbruksmarknaden växer och förändras. Utöver företagens mål med utbildningen vill skolan också att studenterna ska få med sig en teoretisk grundutbildning, utöver den praktiska delen av utbildningen. Målet med lärlingsprogrammet är inte explicit att främja grön omställning eller digitalisering. Däremot är framför allt olika perspektiv på den gröna omställningen en integrerad del av utbildningen. Hållbarhetsperspektivet är exempelvis ett återkommande inslag.

Målgruppen för insatsen är anställda på de tre största företagen inom vattenbruk på Färöarna. Det är företagen som tillhandahåller studenter till programmet. Sammanfattningsvis är företagen med och utformar hur utbildningen ska genomföras tillsammans med skolan för att sedan samarbeta med skolan under studieperioden. Detta gör att utbildningarna delvis kan utformas efter företagens behov. Utbildningen varvar teoretiska moment som genomförs i skolan med praktiska moment som genomförs hos företagen.

Eftersom utbildningen är så pass ny (2 år i sin nuvarande utformning) har ännu inga studenter tagit examen. De utvärderingar som skolan har gjort, som baserat på den första delen av utbildningen, indikerar att studenterna är nöjda med utbildningen men möjligen inte hade förväntat sig relativt höga teoretiska nivån. På längre sikt förväntas insatsen leda till en yngre och bättre utbildad personal inom vattenbrukssektorn. Vidare hoppas man kunna bidra till den gröna omställningen på Färöarna.

Hittills har skolan kunnat rekrytera högutbildad personal från vattenbruksbranschen och från forskningsinstitut som lärare på kurser. Framåt förväntas skolan få svårt att rekrytera personer med likvärdig utbildningsnivå och erfarenhet vilket gör att utbildningen kan behöva anpassas utifrån vilken personal som undervisar på programmet. En annan utmaning framåt för programmet kommer att vara hur pass flexibel utbildningen ska vara i termer av möjlighet att jobba deltid samtidigt som man studerar. Företagen vill att personalen ska kunna jobba extra under utbildningen medan skolan vill att studenterna ska prioritera den teoretiska delen av utbildningen när de är i skolan. Ett annat mål med utbildningen, på sikt, är att även kunna vidareutbilda arbetskraft som redan jobbat en längre tid inom vattenbrukssektorn.

En förutsättning för att kunna genomföra insatsen har varit en väldigt nära dialog med branschens få företag vilket kan vara utmanande i andra, större, sektorer eller i andra nordiska länder där arbetsmarknaden är större och involverar fler aktörer.

FishTech-utbildningen, förvaltad av Inuili Food College Greenland, initierades för att adressera utmaningarna inom fiskeindustrin i Grönland. FishTech är resultatet av ett samarbete mellan olika aktörer, inklusive Inuili Food College Greenland, den grönländska regeringen, näringslivet och fackföreningar som SIK. Utbildningen upprättades för cirka två år sedan som en respons på kompetensgap och behovet av att formalisera kompetenser inom processindustrin. Den grönländska fiskeindustrin, som representerar cirka 50% av Grönlands BNP, hade behov av att modernisera och ge sina arbetstagare en officiell erkännande av deras kompetenser.

FishTech skapades för att möta dessa utmaningar och erbjuda både unga och erfarna arbetstagare möjligheten att förvärva kompetenser som är relevanta för den moderna fiskeindustrin. Utbildningen sträcker sig över två år och kombinerar teoretisk undervisning med praktik för att säkerställa att eleverna utvecklar de nödvändiga färdigheterna för att framgångsrikt arbeta inom branschen.

Målgruppen är bred och inkluderar unga individer med intresse för industrin och erfarna arbetstagare inom fiskeindustrin. För att få tillträde till utbildningen krävs att man har avslutat grundskolan i Grönland eller Danmark med godkända betyg i grönländska och matematik. Praktikplats krävs också i de flesta fall.

Eftersom FishTech är relativt ny finns begränsad dokumentation om specifika resultat och effekter. De första studenterna har nyligen slutfört programmet, och det noterades en hög fasthållningsgrad bland dem. Trots bristen på detaljerade resultat indikerar detta att eleverna är intresserade av att fortsätta sin karriär inom fiskeindustrin. Framtida uppföljning och utvärdering kommer att ge mer insikt i programmet, inklusive dess påverkan på elevernas anställbarhet och fiskeindustrins utveckling.

FishTech upplevs vara en passande insats för att möta specifika behov inom fiskeindustrin i Grönland. Dess framgång kan bero på förmågan att behålla elevernas intresse och engagemang, samtidigt som det fortsätter att anpassa sig till branschens förändrade krav. Modellen kan vara replikerbar i andra nordiska länder med liknande utmaningar inom processindustrin, men anpassningar kan behövas för att passa lokala förhållanden och behov.

Bakgrund och behov
Utmaningen som föranledde insatsen var den betydande bristen på personer med digital kompetens, särskilt inom tech- och IT-branschen på Åland. Målet med Grit:lab var att adressera detta kompetensgap och samtidigt främja nätverk och rekrytering mellan deltagare och företag. Insatsens mål var att skapa en pool av kvalificerade individer för att möta behoven inom Ålands tech-kluster. Målet var inte enbart anställning utan också att attrahera nyinflyttning och stödja skapandet av nya start-ups.

Målgruppen för insatsen var öppen för alla över 18 år som var intresserade av att lära sig programmera och lösa problem. Det fanns ingen specifik yrkes- eller utbildningsbakgrundskrav. Målgruppen bestod av självdrivna och initiativrika individer från olika yrkesbakgrunder.

Insatsen genomfördes genom ett samarbete mellan Landskapsregeringen, Ålands penningautomatförening (Paf) och Ålands yrkesgymnasium. Utbildningen var lärarledd och genomfördes plattformsbaserat, projektorienterat och i studentgrupper. Paf hade två heltidsanställda för att hantera kommunikationen med Ålands yrkesgymnasium. Även företag var aktiva inom ramen för insatsen. Företagen var aktiva i att arrangera evenemang och bidra med mentorskap, men inte i den direkta undervisningen. Kursinnehållet formades inte direkt av partnerföretagen, men utbildningen anpassades efter de kunskaper som företagen ansåg vara viktiga. Finansieringen skedde genom Paf-medel, där överskottet från Paf gick tillbaka till samhället.

Eftersom den första kullen studenter inte hade slutfört utbildningen, går det inte än att uttala sig om konkreta resultat. Många deltagande hade dock fått sommarjobb och praktik under utbildningstiden, och deltagarna hade positiva reflektioner i sina återrapporteringar under utbildningens gång. Resultaten förväntas på längre sikt inkludera ökad kännedom om Åland som en plats för tech-professionals, bibehållen arbetskraft på Åland och förhoppningar om nya start-ups.

Under utbildningens gång har vissa utmaningar uppkommit, inkluderade samhällsrelaterade hinder för studenterna, som boende och visum, vilket löstes i samverkan med relevanta organisationer på Åland.

Målgruppen hade en övervägande positiv upplevelse av utbildningen, även om den var intensiv och utmanande. Det fanns vissa avhopp, men dessa var individuella och inte kopplade till utbildningens innehåll. Intressenterna såg positivt på utbildningen, men en kandidatuppsats som undersökte Grit:lab indikerade att vissa företagspartners vara mer avvaktande om insatsens framgång. Vissa uttryckte osäkerhet om nivån på deltagarnas kunskaper och behovet av seniora utvecklare i stället för juniora.

Lärdomarna inkluderade behovet av lokalt samarbete för att underlätta för deltagarna, exempelvis genom att lösa boendeproblem. Samarbete med relevanta organisationer möjliggjorde även språkutbildning i svenska efter deltagarnas önskemål.