2. Utmaningar och möjligheter för livslångt lärande för framtidens arbetsmarknad
Detta kapitel ger en översikt av de aktuella förhållandena gällande utbildning, arbetsmarknad och gränsöverskridande samarbete i de nordiska länderna. I kapitlet delger vi vår övergripande analys gällande de utmaningar och möjligheter som de nordiska länderna står inför i ljuset av grön omställning och digital transformation.
Studien visar att framtida kompetensbehov i de nordiska länderna kommer påverkas av grön omställning, hållbar produktion, digital transformation och teknisk utveckling. Dessa faktorer skapar en komplex bild av kompetensbehoven på arbetsmarknaden, där osäkerhet kring vad som faktiskt kommer ske råder i många av länderna. Att utveckla flexibla och anpassningsbara strategier för kompetensutveckling och livslångt lärande är därmed avgörande för att möta de snabbrörliga behoven på arbetsmarknaden.
I korthet ser vi att livslångt lärande i de nordiska länderna är högt prioriterat, och att system för livslångt lärande finns på plats. Alla nordiska länder har policyåtgärder och incitamentsskapande verktyg för att främja utbildning genom hela livet. Trots detta noterar vi att det finns vissa ojämlikheter i deltagandet i livslångt lärande, där personer med högre utbildning och tjänstemannaroller tenderar att delta i högre grad. Arbetsgivare har en central roll i att främja livslångt lärande, men graden av ansvar varierar mellan de nordiska länderna. Strukturella hinder, särskilt i gränsregioner, utgör en utmaning för att främja livslångt lärande på ett mer inkluderande sätt.
Vår analys visar att gränsöverskridande samarbete kan underlätta de kompetensutmaningar som länderna står inför. Samtidigt kan grön omställning och digitalisering öka incitament för gränsöverskridande samarbete. Studien visar också att grön omställning och digitalisering kan fungera som en slags katalysator för en gränsöverskridande arbetsmarknad genom att främja samarbete och samverkan inom utbildning och innovation. Dessutom kan gränsöverskridande samarbete göra de nordiska länderna bättre rustade för att möta de utmaningar och möjligheter som dessa förändringar innebär för arbetskraften och ekonomin.
2.1 Framtida kompetensbehov påverkas i olika grad av pågående samhällsomställningar
Förändringar i samhället, som teknologisk utveckling och demografiska förändringar, påverkar arbetsmarknaden. Därmed behövs anpassningar och strategier för att hantera förändringarna som uppstår. Vår studie visar på att länderna i Norden står inför liknande samhällsförändringar, såsom en åldrande befolkning och behovet av att anpassa samhället efter tekniska framsteg och klimatförändringar. Samtidigt finns det unika faktorer i länderna som också påverkar respektive lands utveckling. Denna studie fokuserar särskilt på förändringar till följd av digitalisering och grön omställning.
Vår analys visar att de nordiska länderna har störst behov av arbetskraft inom liknande områden fram till och med 2035, där ett antal yrkeskategorier är tydligt knutna till de förväntade samhällsförändringarna. Exempelvis förväntas kompetensbehoven inom vård och omsorg öka i alla länder vilket delvis kan knytas till de demografiska förändringarna som samtliga länder står inför. För det andra finns yrken representerade som kan tolkas som särskilt relevanta för digitaliseringen, exempelvis ICT-yrken, där behovet förväntas öka i samtliga länder.
CEDEFOP. (2023).
2.1.1 Den gröna omställningen kommer påverka kompetensbehoven i Norden på olika sätt
Vår studie visar att grön omställning är behovsdrivet, där samhällen behöver minska miljö- och klimatpåverkan för att säkra en långsiktig hållbarhet. Omställningsprocesserna har en direkt påverkan på vilka kompetenser som arbetsmarknaden efterfrågar. Omställningen innebär omvandling av samhällssystem som är beroende av miljömässigt ohållbara metoder. Omvandlingen kan i sin tur innebär att branscher försvinner och ersätts av nya. I och med att omställningen innebär omvandling av branscher som är utsläppsintensiva, ser vi även att den gröna omställningen kommer att se olika ut beroende på branschtyp och ländernas olika kontexter. Detta eftersom de branscher som är mest utsläppsintensiva skiljer sig åt mellan de nordiska länderna. Det innebär att de nordiska länderna kommer att ha olika behov när det gäller kompetensförsörjningen.
Branscher som kommer påverkas i högre grad är exempelvis energiproduktionsindustrin i Finland och oljeindustrin i Norge. Det innebär att anställda i dessa branscher riskerar att förlora sina jobb, vilket i sin tur betyder att anställda kan behöva ersätta nuvarande kompetens med ny kompetens för att fortsätta vara konkurrenskraftiga på framtidens arbetsmarknad. För att möjliggöra för personer att införskaffa sig ny kompetens och möta arbetsmarknadsförändringar visar vår studie att det behövs anpassningar och strategier initierade av samhällsfunktioner.
En annan viktig aspekt av den gröna omställningen handlar om klimatförändringarna. Klimatförändringar påverkar redan och kommer i allt högre grad påverka viktiga näringar i Norden, inte minst näringar som är baseras på naturresurser. Ökad risk för stormar, kraftig nederbörd och försämrade ekosystemstjänster är några av de faktorer som har inverkan på dessa näringar. Vi noterar att även om klimatförändringar kommer ha stor inverkan på hela Norden, är konsekvenserna särskilt påtagliga för Grönland och Färöarna. Grönlands och Färöarnas ekonomier är tydlig centrerade kring maritima näringar, som exempelvis vattenbruk, vilket är en av de näringar som är särskilt sårbara vid klimatförändringar. Eftersom Grönland och Färöarnas ekonomier är beroende av att deras maritima näringar är konkurrenskraftiga innebär det att deras ekonomi är särskilt sårbara inför pågående och stundande klimatförändringar.
2.1.2 De nordiska länderna har kommit olika långt i processen att veta vilka typer av kompetenser som kommer att behövas framöver
I skrivande stund (2023) har de nordiska länderna olika förutsättningar att underlätta för utsatta grupper att möta den arbetsmarknadsförändring som grön omställning innebär. Studien visar att förutsättningarna bland annat grundar sig i förmågan att kunna identifiera vilka kompetenser som kommer efterfrågas. Vissa nordiska länder har exempelvis utvecklat och implementerat analys- och mätverktyg för detta syfte och ligger i framkant när det gäller att prognostisera kompetensbehov medan andra länders analys och mätverktyg i nuläget håller på att utvecklas. Exempelvis har Svenska Statistikmyndigheten tagit fram regionala utbildnings- och arbetsmarknadsprognoser fram till och med 2035 för Sveriges samtliga 21 regioner.
Statistikmyndigheten SCB. (2022).
Det finns även stor osäkerhet i Norge, Finland, Sverige och Danmark gällande exakt vilka kompetensbehov som faktiskt kommer efterfrågas i framtiden. Även om målbilden för omställningsprocesserna är tydliga, är osäkerheten större gällande hur länderna ska nå målbilden. Osäkerheten ligger i att framtida kompetensbehov skiftar beroende på vägval i omställningsprocessen. De vägval som görs beror i sin tur till stor del på vilken typ av politik som styr landet. För att kunna möta de föränderliga kompetensbehoven har länderna utvecklat och implementerat nära dialog mellan utbildningsväsendet och arbetsmarknaden, utvecklat färdplaner för hur grön omställning bör ske och utvecklat prognostiseringsverktyg för kompetensbehov på olika långt sikt.
I kontrast till Norge, Finland, Sverige och Danmark har Island inte utvecklat några verktyg eller strategiskt planerat för omställningen. Vår studie visar att kompetensbehoven, särskilt i förhållande till den gröna omställningen, inte anses vara särskilt stora eftersom Island redan ser sig själva som gröna. Detta kan bero på att den isländska ekonomin i stor utsträckning redan baseras på förnybar energi, vilket tydligt bidrar till upplevelsen att Island inte behöver göra en lika stor omställning som i de andra nordiska länderna.
2.1.3 Digitalisering är en horisontell omställning och avgörande nyckelkompetens som kommer att påverka hela arbetsmarknaden
Digitalisering drivs i hög grad av målen att öka konkurrenskraften och förbättra informationsflöden. Målen om ökad konkurrenskraft och förbättrade informationsflöden innebär ökad effektivitet, ökad tillgänglighet av information och ökade möjligheter till automatisering, oavsett bransch. Vår studie visar att digitalisering kommer att innebära en omvandling som påverkar samtliga branscher och därmed hela arbetsmarknaden, vilket står i kontrast till grön omställning som i första hand påverkar vissa branscher.
Utöver att digitalisering inte är branschspecifikt visar vår studie att den påverkar alla individer. Utöver den digitaliseringskompetens som krävs för yrkesroller så är de nordiska samhällena i hög grad uppbyggda på förståelse av digitala verktyg. Det innebär att det krävs förståelse och kompetensutveckling oavsett individers yrkesroll och ålder. Vi noterar även att digitalisering ofta, med vissa undantag, är en kontinuerlig process vars kompetensbehovspåverkan ändras över tid i takt med att tekniken utvecklas. Det innebär att digitalisering inte bara innebär horisontell omställning utan även bör ses som en nyckelkompetens. I vår analys framgår det att digitalisering 2023 i högsta grad är en nyckelkompetens. Ofta förväntar sig arbetsgivare att nyanställda besitter god förmåga att hantera olika digitala system, alternativt har förutsättningarna för att snabbt kunna lära sig detta på arbetsplatsen.
En viktig aspekt av den digitala omställningen är att kompetensbehoven förändras i takt med digitaliseringens utveckling. Det innebär att även digitalisering kräver löpande kompetensutveckling. Studien visar att det ofta handlar om att anställda behöver löpande kompetenshöjningar via arbetsplatsen i stället för allmänt riktade utbildningsinsatser. Detta eftersom kompetenserna i hög grad är kopplade till personers roll och arbetsplatsens val av digitala verktyg. Löpande kompetenshöjning sätter inte bara krav på arbetsgivare att erbjuda kompetenshöjning utan även krav på individer att vara kontinuerligt mottaglig för ny kunskap. Om kunskapshöjningen avstannar finns det risk att individer tappar förutsättningen att hantera digitala verktyg.
2.1.4 Nordiska länder utformar sina digitaliseringsstrategier på liknande sätt
Studien visar på likheter i hur de nordiska nationella strategierna är utformade sett till kompetensutveckling, där stor vikt läggs på att digitalisering är och kommer förbli en nyckelkompetens. I Danmark, Finland, Sverige och Norge är det även uttalat att befolkningen kontinuerligt behöver kompetensutvecklas inom digitalisering, vilket vi tolkar som att det livslånga lärandet i relation till digitalisering är prioriterat. Exempelvis finns skrivningar om att digitalisering måste genomsyra hela utbildningsystemet.
Intervju med Undervisnings- och Kulturministeriet (27/4/2023).; Valtioneuvosto. (2022b).
2.1.5 Matchning en förutsättning för att kunna bemöta framtidens kompetensbehov
För att möta de framtida kompetensbehoven är framgångsrik matchning av kompetens viktig. Framgångsrik matchning säkerställer att arbetskraften är rätt rustad för att möta de skiftande behoven på en snabbt föränderlig arbetsmarknad. Genom att koppla samman utbildning och kompetenser med de faktiska behoven som företag och organisationer har kan samhället uppnå en mer effektiv och anpassningsbar arbetskraft. Data från Cedefop visar att de nordiska ländernas grad av kompetensmatchning ligger nära det europeiska genomsnittet (Figur 1). Finland och Danmark presterar över genomsnittet och rankas som elfte och tolfte bäst i Europa när det kommer till kompetensmatchning. Norge ligger på femtonde plats, medan Sverige befinner sig på artonde och Island på nittonde plats.
Av 31 länder, EU:s Medlemsländer samt Island, Storbritannien och Schweiz.
Figur 1 Kompetensmatchning (vilken utsträckning färdigheter matchas effektivt på arbetsmarknaden) för de nordiska länderna och EU-snittet. Högst betyg: 100, lägst betyg: 0. År 2022 K
älla: CEDEFOP.
älla: CEDEFOP.
2.2 Systemen för livslångt lärande skiljer sig mellan de nordiska länderna
Studien visar att livslångt lärande är högt prioriterat på den politiska agendan i samtliga nordiska länder. I Norden uppfattas livslångt lärande som ett viktigt verktyg för att hantera förändringar på arbetsmarknaden till följd av omställningsprocesser. Vi ser att livslångt lärande är prioriterat genom incitamentsskapande policys och strategiska målsättningar. Inom det livslånga lärandet visar studien att yrkesskolor och -utbildning för vuxna utgör en särskilt viktig länk mellan utbildning och arbetsmarknad och att validering är ett viktigt verktyg för att främja kompetenslyft.
Även om det livslånga lärandet prioriteras i de nordiska länderna överlag, visar vår studie att det inte alltid är de personer som är i störst behov av livslångt lärande som nås av utbildningsinsatserna. Bland annat noterar vi att personer som står långt från arbetsmarknaden ofta har begränsad tillgång till insatserna och att personer i glesbygdsområden inte nås av samma utbud som i storstadsområden. Vidare visar studien på att personer som är i störst behov av kompetenslyft, exempelvis på grund av en lägre utbildningsnivå, är mindre benägna att delta i utbildning.
2.2.1 Samtliga nordiska länder har system för livslångt lärande
I Norden är livslångt lärande prioriterat av politiken och tillgängligt för individer. Att livslångt lärande är prioriterat syns i form av incitamentsskapande policys och strategiska målsättningar för livslångt lärande. Incitament till lärande inkluderar exempelvis de kortare modulerna som kan genomföras på distans i Sverige och tillgång till studielån med låg ränta i Finland. Genom dessa incitament ökar möjligheten för individer fortsätta utbilda sig under livet.
I samtliga nordiska länder, Färöarna, Grönland och Åland finns någon form av systemstyrning för livslångt lärande. Systemen innebär att det finns tillgång till utbildning under arbetslivet och för personer som inte längre är en del av det ordinarie utbildningssystemet. Däremot skiljer sig förutsättningarna åt, exempelvis gällande tillgången till ekonomiskt stöd och individernas rättighet till att studera. Till exempel är det angivet i finska grundlagen att arbetstagare har rätt till utbildning utöver grundläggande utbildning i enlighet med sina förmågor, medan Danmarks lagstiftning som rör livslångt lärande inte är lika omfattande. Vidare varierar tillgången till utbildning. Även om vuxenutbildning är tillgängligt i samtliga nordiska länder finns en betydande skillnad gällande hur stort urvalet för individer är. På Åland exempelvis, kan individer behöva studera i Finland för att komplettera praktiska utbildningar med teoretiska moment.
2.2.2 Deltagandet i livslångt lärande i de nordiska länderna är högre än EU-snittet
Generellt sett har de nordiska länderna en hög grad av deltagande i livslångt lärande samt formell och icke-formell
Med icke-formell utbildning menar vi aktiviteter utanför det formella utbildningssystemet som inte leder till betyg eller examen. Det kan till exempel vara kurser, studiecirklar, seminarier, workshops, konferenser eller upplärning inom arbete.
Figur 2 Deltagande i formell och icke-formell utbildning under de senaste fyra veckorna. Åldersklass: 25–64 År: 2005–2022. Medelvärde för de nordiska länderna och för de länder som ingår i Europeiska unionen.
Figur 3 Deltagande bland anställda i formell och icke-formell utbildning under de senaste fyra veck-orna. Åldersklass: 25–64 År: 2021.
Figur 4 Deltagande bland arbetslösa i formell och icke-formell utbildning under de senaste fyra veck-orna. Åldersklass: 25–64 År: 2021.
Samtidigt finns det ojämlikheter när det gäller vem som deltar i livslångt lärande, där utsatta grupper löper större risk att utestängas från deltagande. Exempelvis är personer med högre utbildning mer benägna att delta i lärande senare i livet och personer med tjänstemannaroller deltar oftare i livslångt lärande än personer med manuella eller fysiska arbetsuppgifter. Vidare tenderar personer med heltidsanställning att delta i högre grad än personer med deltidsanställning. Personerna som deltar i lägre utsträckning är även de som ofta har svagast ställning på arbetsmarknaden, och med de samhällsomställningar som sker, även de som riskerar att stå utanför arbetsmarknaden när branscher försvinner eller förändras.
Vidare ser vi även att det finns variation i hur stort urvalet av utbildningsinsatser är beroende på var i länderna personerna bor. Även om distansstudier blir allt vanligare, noterar vi att boende i glesbygdsområden och på Grönland, Färöarna och Åland i vissa fall har behövt omlokalisera sig för att kunna ta del av det livslånga lärandet. Detta kan innebära att incitament till att ta del av utbildningsinsatser är svagare i glesbygdsområden, eftersom personerna i fråga kan behöva resa långt för att kunna delta.
2.2.3 Arbetsgivarnas ansvar är formaliserat i olika utsträckning
Arbetsgivare har en central roll i främjandet av livslångt lärande men deras ansvar är formaliserat i olika utsträckningar. Vi noterar att arbetsgivares roll framför allt regleras genom kollektivavtal, men att lagstadgade rättigheter också finns i de nordiska länderna i olika utsträckning. Vidare tyder insamlade data på att livslångt lärande prioriteras i högre grad bland arbetsgivare inom tjänstemannasektorn än bland arbetsgivare inom sektorer som karaktäriseras av fysisk arbetskraft med praktiska färdigheter. Exempelvis verkar arbetsgivare inom tech-branschen prioritera livslångt lärande i högre grad än arbetsgivare i andra branscher. Även personers tidigare utbildningslängd verkar spela roll, då högutbildade personer verkar vara mer insatta i utbildningssystemet incitamentsskapande insatser. Detta kan exemplifieras genom det omställningsstudiestöd som lanserades i Sverige, där en överhängande majoritet av personerna som blev beviljade stöd hade en eftergymnasial utbildning.
CSN. (2023)
2.3 Gränsöverskridande samarbeten förväntas inte lösa framtidens utmaningar
Gränsöverskridande samarbeten är en inarbetad del av kompetensförsörjningen i gränsregioner, men ses inte som lika central i övriga delar av länderna. Redan idag är gränsöverskridande samarbete viktigt för kompetensförsörjning i gränsregionerna. Många arbetstagare pendlar över gränserna vilket är en viktig del av regionernas arbetskraftsförsörjning. Däremot anses inte gränsöverskridande som en lösning på ländernas kompetensförsörjnings- och utvecklingsutmaningar då de största utmaningarna – såsom brist på vårdpersonal – är en utmaning i samtliga länder. Samtidigt visar studien att samarbete har potential att än tydligare bidra till god kompetensförsörjning och kompetensutveckling genom utbyte av goda exempel, lärdomar och inom mer specialiserade eller nischade kompetenser. Genom denna typ av utbyte kan samarbetsformen bidra till att effektivt möta de kommande utmaningarna på arbetsmarknaden.
2.3.1 De nordiska länderna har liknande utmaningar gällande sin kompetensförsörjning
Gränsregional kompetensförsörjning ses inte som en allmän lösning för att motverka framtida kompetensbehovsgap. Vår studie visar att de nordiska länderna har liknande kompetensbehov, exempelvis vård och omsorgskompetens, vilket innebär att kompetensgapen endast kommer flytta från ett land till ett annat. Eftersom gränsöverskridande samarbeten inte ses som en allmän lösning på framtida kompetensbehovsgap i stora delar av Norden, noterar vi att frågan inte heller diskuteras i särskilt hög grad. Samtidigt visar studien att det finns både möjligheter och intresse för en gränsöverskridande arbetsmarknad för specialiserade eller nischade kompetenser där behoven i de enskilda länderna är mer begränsat.
2.3.2 Initiativ finns för att främja gemensamt livslångt lärande
Även om det gränsöverskridande arbetet inte verkar vara en nationellt prioriterad fråga sett till kompetensutveckling så finns exempel på insatser som syftar till att främja gemensamt livslångt lärande i Norden. Exempelvis har individer rätt till att söka till kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå i andra nordiska länder än det land de är folkbokförda i. Det finns även institutioner som Utbildning Nord i Övertorneå som anordnar arbetsmarknadsutbildningar med utgångspunkt i norra Sveriges, Norges och Finlands behov på arbetsmarknaden. Vidare finns även exempel på projekt som länderna ingår tillsammans för att utveckla verktyg för att kunna prognostisera kompetensbehov och främja livslångt lärande. Ett exempel är det projekt som Sverige och Norge ingår i tillsammans med Australien, Österrike och Frankrike med fokus på att förutse kompetensbehov kopplat till grön omställning.
OECD. (2023)
Studien visar också att det finns en öppenhet för att gränsöverskridande samarbetens ska kunna bidra till att möta framtidens utmaningar med kompetensförsörjning. Flera intervjupersoner från Danmark, Finland, Sverige och Island lyfter att kunskapsdelning när det kommer till hur de andra nordiska länderna arbetar med att identifiera och hantera kompetensförsörjningsutmaningar är viktigt för att kunna förbättra de egna verktygen.
2.3.3 Gränsöverskridande kompetensförsörjning betydligt viktigare i gränsregioner men hindras av strukturella gränshinder
Även om gemensam kompetensförsörjnings och -utvecklingspolitik inte är en högaktuell fråga för länderna på nationell nivå, är frågan betydligt mer aktuell i gränsregionala områden. I dessa områden har kompetensförsörjning över gränserna sedan länge praktiserats och ses som en viktig del av regionernas kompetensförsörjning. Vidare anses även en stark gränsregional arbetsmarknad kunna möjliggöra ekonomisk tillväxt utanför Nordens storstäder. Arbetstagare i regionerna pendlar över gränserna och har gjort så under en längre tid. Gällande hur arbetstagare rör sig, ser flöden olika ut beroende på vilken gränsregion som undersöks. Exempelvis arbetar svenskar i betydligt högre grad i Danmark i Öresundsregionen än vice versa.
Studien visar också att det, i gränsregionerna, finns betydande strukturella hinder för att främja en stark gränsöverskridande arbetsmarknad och utbildningspolitik. Dessa hinder är inte specifika för kompetensförsörjningsfrågan utan utgör allmänna gränshinder. Exempelvis är undermålig fysisk infrastruktur ett strukturellt hinder i Värmland-Östfold, som också påverkar möjligheten till gränsregional kompetensförsörjning eftersom det minskar möjligheten för arbetspendling. Även frågor som rör socialförsäkring, möjligheter att få kompetenser erkända och valutakurser påverkar alla intresset för gränsöverskridande arbete. Detta innebär att det krävs insatser för att minska strukturella hinder inom flera politikområden vilket i sin tur kan leda till ökat gränsregionalt samarbete för framtidens arbetsmarknad.
Centrala iakttagelser
- Framtida kompetensbehov på arbetsmarknaden i de nordiska länderna påverkas av grön omställning, hållbar produktion, digital transformation och teknisk utveckling. Det råder osäkerhet kring hur dessa förändringar kommer att påverka framtida arbetskraftsbehov i länderna.
- Livslångt lärande har hög prioritet på den politiska agendan i de nordiska länderna. Alla länder har etablerat system för livslångt lärande och har infört incitamentsskapande åtgärder för att uppmuntra människor att fortsätta sin utbildning genom hela livet.
- Det finns ojämlikheter i deltagandet i livslångt lärande. Denna ojämlikhet kan skapa utmaningar med avseende på att uppfylla kompetensutvecklingsbehoven på ett rättvist och effektivt sätt.
- Arbetsgivare spelar en central roll i att främja livslångt lärande, men graden av deras ansvar varierar mellan de nordiska länderna.
- Gränsöverskridande arbete, särskilt i gränsregionerna, har varit en viktig del av arbetskraftsförsörjningen under lång tid. Det finns möjligheter att använda samarbetsformen för att förbättra kompetensförsörjningen genom utbyte av goda exempel och lärdomar mellan länderna.
- Det finns betydande strukturella hinder för att främja en stark gränsöverskridande arbetsmarknad och utbildningspolitik i gränsregionerna, inklusive undermålig infrastruktur och andra utmaningar som kan minska möjligheten till arbetspendling över gränserna.