I början av år 2023, kan vi inte säga något slutgiltigt om kultursektorns återhämtning även om enstaka statistiska sammanställningar ger tecken på en återhämtning. Harmoniserad och jämförbar statistisk information från år 2022 finns det inte i praktiken särskilt mycket av. Vi har också använt offentliga utlåtanden från olika intressentgrupper som källa, men man ska förstås komma ihåg deras position och att de inte nödvändigtvis erbjuder en helt neutral synvinkel.
I Danmark publiceras regelbundet en kulturbarometer som belyser invånarnas kulturvanor, köpvillighet och trygghet i förhållande till att ta del av professionella, publikinriktade kulturaktiviteter. Under hösten 2022 konstaterades att pandemin inte längre är en central faktor som påverkar människors kulturkonsumtion. Undersökningen visade att de faktorer som har mest negativ inverkan på viljan att uppleva konst och kultur främst är ekonomiska: 1) Stigande utgifter för konsumtionsvaror, 2) Stigande utgifter för energi och gas, 3) COVID-19, 4) Klimatkrisen, 5) Kriget i Ukraina.
Sanktionerna mot Ryssland har haft omfattande effekter på bland annat inflationen, som i sin tur försämrar hushållens köpkraft. Inflationen och energikrisen påverkade människornas konsumtionsvilja när det gällde kultur under 2022 och på samma gång påverkades kulturarbetarnas ekonomiska situation av ökade kostnader.
I vilken utsträckning har kulturutbud och sysselsättningen inom kultursektorn återhämtat sig i respektive land i detta skede?
All tillgänglig statistik visar att sysselsättningen och kulturkonsumtionen har återhämtat sig till en viss grad, men många frågor återstår ännu. Pandemin orsakade ett avbrott i både det egna utövandet och tillgången till det professionella utbudet. Traditionella kulturella strukturer och uttryckssätt har påverkats, levnadsvanor har förändrats och söker nya sociala former – något som på olika sätt kommer att påverka även kulturpolitikens utveckling.
Flera av de nordiska länderna har beslutat om kulturpolitiska insatser som syftar till att få särskilt barn och unga att återuppta kulturella verksamheter och aktivt delta i kulturlivet genom frivilligarbete (ideellt arbete) och som publik. Det finns tecken på att publiken kommer tillbaka, men även tecken på att detta inte gäller alla åldersgrupper. Den ekonomiska situationen har gjort att många måste göra omprioriteringar i sina konsumtionsvanor, inklusive kulturvanor. Ökningen av digitaliseringen och distanskonsumtionen av kultur under pandemin har uppmärksammats inom såväl forskningen som kulturpolitiken. Hur digitaliseringens utveckling kommer att förändra kultursektorn är något som är angeläget att följa upp.
De enkäter och barometrar som publicerats i Finland visar att användningen av de offentliga kulturtjänsterna återhämtats under hösten 2022 men att bio- och teaterbesök inte återkommit till den nivå som de var på under 2019. I Danmark visar en återkommande kulturbarometer att det finns en osäkerhet inför ett aktivt deltagande i kulturlivet, men enligt statistiken har en återhämtning av kulturdeltagandet skett under det tredje kvartalet av 2022. Tendensen är att den samhälleliga turbulensen påverkar på en psykologisk nivå även om aktiviteterna har återhämtat sig.
På EU-nivå ökade sysselsättningen 2021 igen efter en nedgång 2020. Eftersom EUROSTAT:s definition av kultursektorns sysselsättning är väldigt vid säger tabellens siffror i slutänden ganska lite om situationen för kultursektorns olika delar i spåren av pandemin i de olika länderna. Såsom OECD:s senaste publikation konstaterar går det inte att i den nuvarande sysselsättningsstatistiken utläsa något om personernas andra arbeten eller olika typer av frivillig (ideell) verksamhet. Å andra sidan uppmärksammar statistiken inte heller tillräckligt de egenanställda som är en typisk form inom kultursektorn. De egenanställdas och frilansarnas utsatta situation har åter lyfts fram i spåren av pandemin.
Eurostat ger en samlad översiktbild av de nordiska ländernas sysselsättningsstatistik för år 2022. Den täcker näringsgrenarna 90–93 samt specifikt 90 och 91, vilka omfattar underhållning, konst och rekreation samt bibliotek, arkiv och museer. I kategorin 90–93 ”Arts, entertainment and recreation” hade sysselsättningen i Danmark under det tredje kvartalet 2022 återhämtat sig till nivån före pandemin. I Finland låg sysselsättningsgraden då på samma nivå som 2019, men lite lägre än det första kvartalet 2020 strax innan pandemin bröt ut. I Sverige hade kulturarbetsmarknaden fortfarande tredje kvartalet 2022 inte återhämtat sig; åren före pandemin låg nivån som högst på nära 145 000 personer. De senaste siffrorna för Norge är tydligt högre än före pandemin.
Under fjärde kvartalet 2022 ser vi en försämring av sysselsättningen i flera länder. Det är svårt att bedöma vad som orsakat den vändning som syns i statistiken. Energikrisen och den ekonomiska krisen kan vara en möjlig förklaring. En förklaring kan också vara att delar av arbetskraften lämnat kultursektorn.
I materialet framkom uppfattningar om arbetskraftsbrist inom vissa branscher och även en kompetensflykt från de kreativa branscherna. Då verkar det handla om kultursektorns hela ekosystem, vilket innefattar även yrken som inte direkt är konstnärliga yrken. Många av dessa yrken är ändå centrala för kultursektorns ekosystem. Frågan skulle kräva ytterligare forskning och fokuserade utredningar om olika yrken inom kulturbranscherna. I dagens läge är det inte möjligt att få tillräckligt detaljerat data om olikheter och skillnader mellan olika kulturbranschers produktionsfaser och värdekedjors effekter på arbetsmarknadssituationen.
De finländska konst- och kulturbarometern från år 2022 visar att tendenserna att söka sig bort från kultursektorn till andra yrken har ökat under pandemins slutskede. Vilka skäl som finns för en ökad vilja att byta bransch är svårt att uttyda.
I alla de nordiska länderna har man uppmärksammat den sårbarhet som frilansare, egenanställda, småföretagare och kombinatörer inom kultursektorns arbetsmarknad verkar under. Utredningar pågår i flera av de nordiska länderna för att få till stånd såväl arbetsmarknadspolitiska som kulturpolitiska åtgärder för att skapa drägliga förutsättningar för konstnärer och andra professionella kulturskapare inom kultursektorn. Det har även påpekats att många av de frågor om bland annat trygghetssystemen som synliggjorts tydligare under pandemin är något som många aktörer har tampats med länge. Därför handlar det inte om att klara en återhämtning efter en kris, utan om att söka lösa omständigheterna kring sårbarhet och utsatthet strukturellt och på lång sikt.
Kulturarbetsmarknadens villkor genomsyrar den globala diskussionen och man kan bli förvånad över hur mycket som är aktuellt även för de nordiska länderna som ändå karakteriseras av en långt genomförd välfärdsmodell. Den uppmaning som sammanfattas i UNESCO:s återhämtningsrapport är väsentlig att ta till sig även i Norden:
Growing awareness of the importance of ensuring the livelihoods of artists and cultural professionals. While many governments, non-governmental organizations (NGOs), foundations, and private enterprises provided assistance to artists and cultural professionals in the form of culture sector-specific relief programmes during the pandemic, there are growing concerns about the systemic issue of precarious employment modalities in the culture sector. This precarity, which pre-dates the pandemic, is especially acute for individual artists, freelancers and micro-organizations and enterprises, and affects their capacity to access relief programmes and to ensure the necessary cash flow to withstand crises such as the COVID-19 pandemic. The pandemic also exposed existing inequalities in remuneration, access to social and economic benefits (for example, pensions, childcare, unemployment benefits and access to health care) and access to resources such as digital infrastructure or social capital. The interruption of activity due to the crisis has led to greater economic hardship for women, who generally work in more precarious and lower-paid jobs than men. In addition, the imposed lockdown increased the exposure of women to gender-based violence, including online violence, harassment, and discrimination. Consequently, the culture sector is today less equal and less diverse than before, with pre-existing inequalities having been exacerbated across the entire ecosystem. (UNESCO 2022: Culture in Times of COVID-19: Resilience, Recovery and Revival, s. 11.)