Förord
Att följa kultursektorns utveckling i Norden efter covid-19-pandemin är en komplex uppgift. Även om kulturpolitiken Norden brukar karaktäriseras som grundad i en gemensam nordisk modell, är det fem självständiga länder och tre självstyrande områden som ska inkluderas och studeras. Det nordiska samarbetet är viktigt för att skapa en integrerad region men pandemin ledde tidvis till nedstängda gränser och minskat utbyte. Nationella insatser och krishanteringar har varit olika och har också legat olika i tid vilket föreliggande utredning visar.
Denna rapport utgör en kartläggning och analys av tiden fram till tidigt 2023. Fokus är i första hand på år 2022 med vissa tillbakablickar. Därmed utgör utredningen en självständig fortsättning på tidigare utredning om kultursektorns påverkan av pandemin som Kulturanalys Norden publicerade våren 2021. Rapporten är författad av det finska forskningsinstitutet Cupore som på uppdrag av Kulturanalys Norden utrett kultursektorns återhämtning och eventuella förändring. Uppdraget, som grundar sig i ett riktat tilläggsuppdrag från Nordiska ministerrådet, har utgått från tre frågeblock med ett övergripande syfte att kartlägga förändringar i kultursektorn till följd av pandemin. Tack vare Cupores specifika kompetens och kontaktnät har det varit möjligt att använda flera primärkällor gällande Finland men också ett nätverk av forskare och sektorsföreträdare i de nordiska länderna.
Utredningens första frågeblock har haft fokus på att beskriva den nationella kulturpolitikens struktur och kultursektorns finansieringskällor. Här visar författarna att den nordiska modellen med hög grad av offentlig finansiering hittills inte har genomgått några större förändringar med anledning av pandemin, snarare har det offentliga tillskjutit ytterligare medel som en del i krisåtgärderna. Skillnader mellan länderna finns dock och det rör graden av inblandning av näringspolitik och externa finansieringsformer såsom stiftelsemedel och ideella resurser. Det andra frågeblocket har utgått från frågor om mer bestående förändring i stödsystem, mål och styrning. Stödinsatser har avvecklats i alla nordiska länder under 2022 och vad som blir mer långtgående förändringar går inte att säkerställa. Slutligen, det tredje frågeblocket har fokuserat på återhämtning i kultursektorn och kulturutbud. Här visar utredningen att det finns tendenser till kvardröjande effekter i form av skillnader i kulturdeltagande. Det går också att diskutera hur en återhämtning i antal sysselsatta i kultursektorn är mest en kortsiktig reaktion på extra stödinsatser eller om det handlar om en ihållande återhämtning.
Utredningens första frågeblock har haft fokus på att beskriva den nationella kulturpolitikens struktur och kultursektorns finansieringskällor. Här visar författarna att den nordiska modellen med hög grad av offentlig finansiering hittills inte har genomgått några större förändringar med anledning av pandemin, snarare har det offentliga tillskjutit ytterligare medel som en del i krisåtgärderna. Skillnader mellan länderna finns dock och det rör graden av inblandning av näringspolitik och externa finansieringsformer såsom stiftelsemedel och ideella resurser. Det andra frågeblocket har utgått från frågor om mer bestående förändring i stödsystem, mål och styrning. Stödinsatser har avvecklats i alla nordiska länder under 2022 och vad som blir mer långtgående förändringar går inte att säkerställa. Slutligen, det tredje frågeblocket har fokuserat på återhämtning i kultursektorn och kulturutbud. Här visar utredningen att det finns tendenser till kvardröjande effekter i form av skillnader i kulturdeltagande. Det går också att diskutera hur en återhämtning i antal sysselsatta i kultursektorn är mest en kortsiktig reaktion på extra stödinsatser eller om det handlar om en ihållande återhämtning.
Göteborg i augusti 2023, Kulturanalys Norden.
