De tecken på återhämtning från covid-19-pandemin som fanns för de nationella ekonomierna och för kulturlivets situation i början av 2022 har följts av ovisshet och osäkra framtidsscenarier. Den 24 februari 2022 gick ryska styrkor in i Ukraina. Ett år senare fortgår anfallskriget och vi kan blicka tillbaka på en rad ackumulerade kriser som påverkat våra länder och samhällen på många olika sätt. Dessa kriser fortsätter att pröva kulturaktörernas verksamhetsförutsättningar även efter att pandemin allmänt anses vara förbi. Det tillstånd av turbulens som vi uppfattar råder på flera nivåer av samhället kan komma att ha större påverkan på den hittills så stabila och resilienta nordiska modellen än vad som nu är möjligt att skönja (NORDICOM 2023).
Granskningsuppdraget Kultursektorns återhämtning och förändring i de nordiska länderna i spåren av covid-19-pandemin är en del av Nordiska ministerrådets behov av att följa upp utvecklingen inom kultursektorn i de nordiska länderna. Denna utredning är den andra i följden där Kulturanalys Norden, baserat på tilläggsuppdrag från ministerrådet, har beställt en översiktsstudie över pandemins verkan på kulturen i de nordiska länderna och de självstyrande områdena Grönland, Färöarna och Åland. Den första utredningen, COVID-19-pandemiens effekter på kultursektoren i den nordiska landene, publicerades i början av 2021 (Kulturanalys Norden 2021). I den här studien har vi tagit den första rapportens resultat i beaktande, men granskar situationen ur ett efterföljande perspektiv och med andra betoningar.
Syftet med föreliggande rapport är att kartlägga och sammanställa den hittillsvarande anpassningen efter pandemin inom kulturpolitiken i de nordiska länderna samt de långsiktiga förändringarna av finansiering och kulturpolitik. Uppdraget har varit att identifiera och uppskatta om, och i så fall i vilken utsträckning, kultursektorn har börjat återhämta sig från pandemins inverkan under år 2022. I uppdraget ingår även att undersöka vilka tecken på förändringar som kan skönjas inom kultursektorn och kulturpolitiken i de nordiska länderna.
Rapporten är utarbetad av ett forskarteam på Kulturpolitiska forskningsstiftelsen Cupore i Helsingfors. I teamet har specialforskare FD Maria Hirvi-Ijäs (uppdragsansvarig), specialforskare FD Olli Jakonen och projektforskare MA Anna Sofia Blomström ingått. Specialforskare FD Sakarias Sokka har bistått med kollegial konsultation och arbetet har även granskats av Cupores vetenskapliga ledningsgrupp.
Det uppdrag som Cupore i februari 2022 åtog sig fick snabbt en förändrad inramning, vilket ökade den osäkerhet som det innebär att försöka skönja skeenden i en samtid som präglas av turbulens. 2022 var ändå året då pandemin allmänt anses ha övergått till en endemi och därmed något som vi måste förhålla oss till som en beständig del av vår vardag. I exempelvis Finland konstaterades redan under våren 2022 att nationen på ett allmänt plan tagit sig igenom pandemitiden relativt bra i jämförelse med många andra länder i Europa, och att ekonomin tydligt hade börjat återhämta sig. Alla restriktioner slutade gälla senast 30 juni 2022.
Att förutsättningarna för uppdraget har förändrats har krävt ett starkare fokus på vad som är möjligt att förknippa med pandemins konsekvenser och vad som är en följd av andra omständigheter, och i så fall vilka. Övergripande frågor om vad pandemin har synliggjort inom kultursektorn, kulturekonomin och kulturpolitiken har blivit intressantare än att försöka fastställa vad som har varit direkta effekter av pandemin. Den nordiska modellen har beskrivits som en grund för såväl välfärdssamhället som den kulturpolitik som har utövats i alla de nordiska länderna det senaste halvseklet. Flera observatörer inom den nordiska forskningen har under de senaste åren efterlyst en förnyelse av förhållningssätten i analysen av nordisk kulturpolitik (Jakonen & Sokka 2022; Mangset 2020, Saukkonen 2014, Sokka & Johannisson 2022). De förändringar som kan skönjas i denna turbulenta postpandemiska situation blir ett bidrag till detta.
Centrala forskningsfrågor och –material
Vårt uppdrag är att granska skillnader i de nordiska ländernas organisation av kultursektorn, de olika finansieringsmodellerna samt de olika förändringar som kan uppfattas inom sektorn och i utövandet av kulturpolitiken i spåren av covid-19-pandemin.
I tabell 1 presenteras de forskningsfrågor som formulerades i uppdragsbeskrivningen, tillsammans med en sammanställning av det insamlade forskningsmaterialet. Arbetet har främst bestått av skrivbordsforskning, med syfte att samla in befintligt material och tidigare forskning. Analyserna baseras således i första hand på sekundärlitteratur och den statistik som funnits tillgänglig under 2022. I rapporten hänvisar vi till forskningslitteratur löpande i texten, medan hänvisningar till policydokument och webbsidor görs i fotnoter.
Arbetet med att samla in material, göra jämförande analyser och dra slutsatser har varit komplext. Det nordiska materialet produceras på åtta olika språk, av vilka fem har varit våra aktiva arbetsspråk. Det har begränsat åtkomsten till material som bara finns på isländska, kalaallisut (grönländska) och färöiska. Det har även varit svårt att få tillgång till pågående mediedebatter och rapporteringar från olika aktörer inom kultursektorn i de olika länderna. På grund av att forskarteamet arbetat i Finland har betoningen på aktuella debatter och senaste uppdaterade data legat på material från Finland, vilket även syns i stora delar av rapporten.
Vi har under arbetets gång tagit del av sakkunnigkommentarer och genomfört en snabb enkät till aktörer inom de nordiska ländernas kultursektorer. Det handlade om en kvalitativ online-enkät, vars syfte var att på ett smidigt sätt få information ur sådana perspektiv som inte så lätt fångas upp genom kvantitativa data. Denna typ av kvalitativa enkäter tillför i sin helhet utredningen nya synpunkter, även om de enskilda svaren kan vara relativt begränsade (Braun et al. 2021, s.642). Enkäten genomfördes i början av december 2022 och bestod av fyra tematiska frågor. Den skickades ut till sammanlagt 300 personer och vi fick 51 svar (16 procent), varav 37 svar (73 procent) var från Finland. Även om antalet svar var begränsad kompletterar resultatet från enkäten på ett intressant sätt olika aspekter av forskningen, särskilt genom de öppna svaren. Rapporten redogör inte för svaren separat, utan de refereras till i rapportens olika delar och finns samlade i
bilaga.