Kvinnostrejken startade tredje vågens feminism på Island

Den 24 oktober 1975 gick Islands kvinnor ut i strejk. 25 000 stannade hemma från jobbet och avstod från allt hushållsarbete i protest mot orättvisa löner och dåliga arbetsvillkor. Protesten stöttades av kvinnor från alla samhällsskikt och åldrar, och manifestationen i centrala Reykjavik bedöms vara en av de största i landets historia.

Maríanna Traustadóttir har jobbat som jämställdhetsexpert inom den isländska fackföreningsrörelsen över 20 år, och beskriver strejken som starten på den tredje vågens feminism på Island.

− Känslan var att man hade fått nog. Strejken var ett sätt att uppmärksamma allt viktigt jobb som kvinnor gjorde, säger hon.

Hon beskriver hur Island genomgick en snabb modernisering efter andra världskriget. Husen rustades upp, det byggdes fabriker och fler kvinnor började yrkesarbeta. Även i de andra nordiska länderna gick många kvinnor ut på arbetsmarknaden under den här tiden, men kvinnors arbete värderades lägre än mäns, vilket bland annat syntes i lönerna. Kvinnors möjligheter att yrkesarbeta begränsades också i hela Norden av att barnomsorgen var dåligt utbyggd.

Initiativet till strejken i Reykjavik år 1975 togs av organisationen Rödstrumporna men protesten stöttades av en rad aktörer inklusive fackföreningsrörelsen och vissa politiska partier. För att mobilisera så många som möjligt beslutade den breda arrangörsgruppen att inte kalla det för en ”strejk” utan för Women’s Day Off. Bland de män som fick ett uppvaknande när de lämnades med hushållsarbetet och fick ta med sig barnen till jobbet gick dagen för många i stället under benämningen ”den långa fredagen”.

Maríanna Traustadóttir beskriver bredden bland deltagarna som avgörande för strejkens effekt.

MeToo-rörelsen började i USA och spreds internationellt under 2017. I de nordiska länderna fick rörelsen starkt genomslag och skapade bred debatt om sexuella trakasserier. I flera av de nordiska länderna låg fokus på trakasserier inom yrkeslivet men rörelsen synliggjorde även utsatthet inom andra delar av samhället som på barer eller i parrelationer. 

I Sverige engagerade MeToo-rörelsen kvinnor från en lång rad branscher. Det gjordes upprop från bland annat skådespelare, jurister, läkare och från anställda inom restaurangbranschen, byggbranschen och försvaret.

I Island publicerade kvinnor med migrantbakgrund ett eget manifest och det blev synligt att trakasserierna bottnade i både sexism och rasism.

I Finland bidrog MeToo-rörelsen till att ett lagförslag om en samtyckeslag gick framåt. Lagen antogs av riksdagen år 2022.

− Trots att det så klart fanns olika åsikter om vissa saker blev det tydligt att det även fanns en bred konsensus, och det gav en känsla av gemenskap och kraft. Det kändes som att vi kunde uppnå vad som helst, och på det sättet blev strejken inte bara viktig i kampen för bättre arbetsvillkor utan som språngbräda för hela den feministiska rörelsen.

Själv var Maríanna Traustadóttir student i Frankrike under strejken 1975, så hon var inte med på Reykjaviks gator. När Women’s Day Off hölls för andra gången, 1985, var hon däremot tillbaka på Island. Genom åren har hon sedan varit med och arrangerat nya Women’s Day Off-manifestationer i sin roll som jämställdhetsexpert på fackförbundet ASÍ Island, och nu har hon också deltagit som pensionär.

Sammanlagt har Women’s Day Off arrangerats sju gånger: 1975, 1985, 2005, 2010, 2016, 2018 och 2023.

− Det är inte ett årligt eller regelbundet arrangemang utan vi har samlats för att det har funnits ett viktigt ämne som behöver uppmärksammas, säger Maríanna Traustadóttir.

År 2018 fokuserade Women’s Day Off särskilt på sexuella trakasserier i arbetslivet, som en del av Metoo-rörelsen. Den frågan lyftes även år 2023, som en av de största utmaningarna för kvinnor i arbetslivet.

Framöver ser hon också ett behov av att driva jämställdhetsarbetet med ett bredare jämlikhetsperspektiv, och lyfta situationen för särskilt utsatta grupper.

− Arbetsmarknaden har förändrats mycket sedan 1970-talet, och vi har till exempel ett växande problem med trafficking. Vissa luras hit med jobblöften som inte uppfylls, och tvingas arbeta under usla förhållanden. Det tycker jag ska rymmas inom jämställdhetsarbetet.

Under vissa av Women’s Day Off-manifestationerna på Island har protesten inletts under tidig eftermiddag och kvinnor har uppmanats att lämna jobbet innan arbetsdagen egentligen är slut. Arrangörerna har pekat på lönegapet och menat att kvinnor inte har betalt för en full arbetsdag. År 2023 uppmanades kvinnor för första gången sedan 1975 att stanna hemma hela dagen, i protest mot de kvarvarande löneskillnaderna. Lönegapet mellan kvinnor och män minskar sakta såväl i Island som i övriga Norden. Särskilt stora har framstegen varit i arbetet för att uppnå lika lön för lika arbete, menar Maríanna Traustadóttir. Det handlar om att kvinnor och män ska ha samma lön om de jobbar med samma jobb och har samma utbildning och erfarenhet.

Hon ser att det behövs nya initiativ för att minska lönegapet mellan likvärdiga arbeten. På Island har man försökt skapa sådan förändring politiskt genom införandet av en ”lika lön-standard”. Det är sedan år 2018 lagkrav på alla arbetsgivare med mer är 25 anställda att på ett strukturerat sätt gå igenom lönerna och se till att det inte finns omotiverade löneskillnader mellan anställda vars roller ställer likvärdiga krav vad gäller till exempel ansvar och utbildning.

− Det har öppnat för samtal om lönerna och varför det skiljer så mycket mellan kvinnodominerade och mansdominerade yrken. Varför värderas det inte lika högt att ta hand om barn som att ta hand om pengar?

Än har inget annat av de nordiska länderna tagit efter den isländska lika lön-standarden, men lagen har fått mycket uppmärksamhet i Norden. Det är typiskt för hur det nordiska jämställdhetssamarbetet fungerar, menar Maríanna Traustadóttir.

− Vi tittar på varandra och ser vad de andra länderna gör, och driver på varandra.

Även om det finns utmaningar som kvarstår ser hon att förutsättningarna för kvinnor i arbetslivet har förbättrats dramatiskt i Norden sedan 1970-talet.

− Det har skett jättestora förändringar. Kvinnors arbete värderas högre. Samtidigt har kvinnor i allt större utsträckning tagit plats på maktpositioner inom såväl arbetslivet som i politiken.