Färöarna, Grönland och Åland: Unika perspektiv i det nordiska samarbetet

Beinta í Jákupsstovu, Professor emerita i statsvetenskaplige fag vid Høgskolan i Molde och adjungerad professor vid Färöarnas universitet.

Sommaren 1988 lämnade ett fartyg med närmare 200 politiskt engagerade kvinnor Tórshavn på Färöarna. Siktet var inställt på Norge och konferensen Nordiskt Forum, där Färöarna deltog med en stor delegation. Just den här tiden, vid övergången från 1980-tal till 1990-tal, markerar ett viktigt skifte på Färöarna, som en tid då kvinnor på allvar började ta plats inom politiken.

− Den nordiska jämställdhetskonferensen användes för att mobilisera, säger Beinta í Jákupsstovu, professor emerita i statsvetenskaplige fag vid Høgskolan i Molde och adjungerad professor vid Färöarnas universitet.

Hon berättar om ”kvinnotingen” som arrangerades inom Färöarnas kvinnorörelse under början av 1980-talet. Det var en slags rollspel där kvinnor under trygga förhållanden fick chans att träna på att vara politiker.

Många av de färöiska kvinnorna som deltog under Nordiskt Forum 1988 ställde senare samma år upp i kommunval runt om på Färöarna. I flera kommuner upprättades separata kvinnolistor, och andelen kvinnor i kommunstyrelserna fördubblades från fem procent till 11,5 procent.

Att det var just på kommunal nivå som Färöarnas kvinnor först tog plats inom politiken tror Beinta í Jákupsstovu hänger ihop med att många beslut som var viktiga för kvinnor i vardagen togs i kommunerna.

− Här avgjordes till exempel tillgången till barnomsorg, vilket var en stor fråga för kvinnor eftersom många kvinnor under 1970- och 1980-talet gick från oavlönat arbete i hemmet till avlönat arbete utanför hemmet.

Sedan 1980-talet har andelen kvinnor inom politiken fortsatt öka på Färöarna, men utvecklingen går långsamt och har kantats av bakslag. År 2019 fanns till exempel inte en enda kvinna i landsstyret, Färöarnas regering. Alla de sju representanterna var män.

− Det väckte stor debatt och vissa kallade regeringen för ”talibanlandsstyret”. I dagens regering, som bildades efter valet 2022, finns lika många kvinnor som män, säger Beinta í Jákupsstovu.

Vid två tillfällen, år 2006 och 2008, har representanter från de färöiska myndigheterna fått resa till New York för att förklara i FN varför de har så låg andel kvinnor i sina beslutande organ.

− Frågan har även lyfts i Västnordiska rådet, där Färöarna, Grönland och Island är representerade, säger Beinta í Jákupsstovu.

Hon tror att de internationella påtryckningarna från FN:s kvinnokommission och Västnordiska rådet har haft betydelse för utvecklingen mot ökat inflytande för kvinnor.

Färöarna har deltagit i samarbetet inom Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet sedan år 1970, och samma år anslöt även Åland. Sedan 1984 deltar också Grönland i samarbetet, men inget av de tre länderna har status som fullvärdiga medlemmar. De har rätt att delta och uttrycka sig vid sammankomsterna men har inte rösträtt. Även sametingen har tillträde till det nordiska samarbetet genom att Samiskt parlamentariskt råd har observatörsstatus, och det pågår diskussioner om de olika områdenas roll i det nordiska samarbetet. Från Färöarna och Grönland har man krävt att få bli fullvärdiga medlemmar.

Naaja Nathanielsen, Grönlands jämställdhetsminister

"Det blir märkligt att vi måste lämna rummet när ”de stora pojkarna” ska prata, säger Grönlands jämställdhetsminister Naaja H Nathanielsen."

Hon beskriver det som att samarbetet i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet skaver, men hon tror på nordiskt samarbete, inte minst inom jämställdhetsområdet.

− Jag tror det hjälper att vi i stor utsträckning delar ideologisk utgångspunkt. Inom Norden behöver man inte förklara varför jämställdhet är viktigt. Man behöver inte försvara jämställdhetsarbetet, vilket man kan behöva göra i andra sammanhang, säger hon.

Naaja H Nathanielsen ser att Grönland står inför flera utmaningar i nom jämställdhetsområdet. Precis som på Färöarna är kvinnor till exempel fortfarande underrepresenterade inom politiken.

− Kvinnor här på Grönland fick inte rösträtt förrän 1948, vilket är anmärkningsvärt sent i en nordisk kontext. Den första kvinnan i parlamentet, Elisabeth Johansen, valdes in först år 1959 och hon var ensam kvinna ända tills hon slutade 1975. Sedan dess har kvinnor på maktpositioner blivit fler, men vi är inte i närheten av jämn representation. Män dominerar i regeringen, i parlamentet, i kommunerna, i by-råden och även i företagens styrelserum.

År 2011 lagstiftade Grönland om könskvotering till styrelser inom offentlig sektor och i offentligt ägda företag. Här finns nu många kvinnliga ledare, enligt Naaja H Nathanielsen. Det var hon som tog initiativ till lagen, som mötte mycket motstånd.

− Det är den svåraste lagen jag någonsin har drivit igenom. Det fanns en oro för att kvinnor som valdes skulle uppfattas som mindre kompetenta än män, som att de bara skulle ha valts för att ”fylla kvinnokvoten”, men lagen antogs och numera anses den inte alls särskilt kontroversiell.

Hon ser att mycket har hänt inom jämställdhetsområdet på Grönland under de senaste decennierna, och nämner bland annat att man har lyckats bryta tabun kring våld i nära relationer, sexuella trakasserier och incest.

− Det är fortfarande känsliga ämnen, men inte som förr. Numera är det frågor som vi kan prata om och arbeta för att göra någonting åt, och så var det inte tidigare, säger hon.

Även Vivan Nikula, jämställdhetsexpert på Åland, lyfter arbetet mot våld i nära relationer som en fråga där viktigt arbete har gjorts under de senaste decennierna.

− När frågan om våld mot kvinnor och deras barn lyftes var den allmänna uppfattningen att det fenomenet inte fanns på Åland, säger hon.

Hon ledde jämställdhetsarbetet inom Ålands landskapsregering i över 20 år, från år 1994. Då anställdes hon på deltid som sekreterare för jämställdhetsdelegationen och senare fick hon rollen som chef över jämställdhetsenheten. Den sista tjänsten hade hon fram tills hon gick i pension år 2020.

Under sina år inom förvaltningen har hon lett en lång rad jämställdhetssatsningar, ofta i samarbete med andra nordiska länder.

Vivan Nikula, Jämställdhetsexpert på Åland

Ett exempel är arbetet med ”Alternativ til Vold”, ett initiativ som angriper våld i nära relationer genom att sätta fokus på förövarna. Initiativet startade i Norge och har spritts till andra delar av Norden, inklusive till Åland. 

Samtidigt som man på Åland har dragit nytta av erfarenheter från de andra nordiska länderna i jämställdhetsarbetet tror Vivan Nikula också att Åland, precis som Grönland och Färöarna, har en viktig roll i det nordiska samarbetet genom att man bidrar med sina unika perspektiv. Hon konstaterar att det finns särskilda utmaningar med att arbeta för jämställdhet i ett samhälle med få invånare, där många känner eller åtminstone känner till varandra.

− Det kan vara svårt att bryta mot normer och förväntningar i ett litet samhälle, säger hon och konstaterar att åländska kvinnor som har varit engagerade och drivit på förändring ibland har fått betala ett högt pris.

Hon konstaterar att jämställdhetsarbetet är förknippat med särskilda utmaningar i ett litet samhälle men hon tror också att litenheten har fördelar. Förändringsarbetet blir kanske inte lika trögrott?

Nordiskt Forum år 1988 hölls under devisen ”Kvinnor ska forma morgondagen” och samlade omkring 7 000 kvinnor i Oslo. Konferensen hade som mål att ge nordiska kvinnor, både gräsrotsaktivister och politiker, möjlighet att utveckla idéer och strategier för hur man kan skapa ett bättre samhälle.

Konferensen följdes upp av en ny nordisk kvinnokonferens i Turku (Åbo) 1994. Den hade parollen “Women’s Life and Work - Joy and Freedom” och samlade över 15 000 deltagare från i huvudsak de nordiska och baltiska länderna. Parallellt med den breda konferensen arrangerade de nordiska jämställdhetsministrarna en konferens om nordiskt samarbete kring jämställdhet.

År 2014 genomfördes ytterligare ett Nordiskt Forum, den här gången i Malmö och med den nordiska kvinnorörelsen som arrangör. Forumet hade 30 000 deltagare från mer än 50 länder och pågick under fyra dagar. Konferensen resulterade i ett slutdokument med feministiska krav och rekommendationer till de nordiska regeringarna.

− Ibland tror jag att vi på Åland har fungerat lite som ett laboratorium i det nordiska samarbetet, som en plats där man kan testa idéer och snabbt avläsa resultat och kanske ändra metoder och strategier. En fördel med att vara liten är ju att det går ganska snabbt att genomföra saker och se vad effekterna blir.

Något Vivan Nikula har lärt sig genom åren är hur viktigt det är med statistik och fakta i jämställdhetsarbetet.

− Det finns så mycket känslor kopplat till jämställdhet, och därför behöver vi gå in i arbetet med fakta och kunskap, säger hon.

Inte minst inom arbetet mot våld i nära relationer ser hon att undersökningar som visar hur förhållandena faktiskt ser ut på Åland har haft stor betydelse. Hon nämner särskilt den åländska landskapsregeringens undersökning ”Våld i nära relationer”, som år 2017 visade att nästan en tredjedel av Ålands kvinnor har utsatts för våld av en närstående.

− Sådan här statistik är jätteviktig för att visa fakta, så att politiker har ett kunskapsunderlag då de ska fatta beslut.

Även Naaja H Nathanielsen tror att fakta och statistik har stor betydelse i jämställdhetsarbetet, och hon ser att detta är något de behöver mer av på Grönland.

Både Vivan Nikula och Naaja H Nathanielsen framhåller också att män har en viktig roll i jämställdhetsarbetet. Vivan Nikula ser att jämställdhetsfrågorna har fått större legitimitet på Åland tack vare att det har funnits män med mandat att fatta beslut och göra skillnad, som har tagit strid för kvinnors rättigheter.

− På Åland har många politiker genom åren engagerat sig i olika aspekter av jämställdhet, drivit frågan och hållit igång debatten, säger hon.

Just jämställdhetsengagemang från män i maktposition är något Naaja H Nathanielsen skulle vilja se mer av på Grönland.

− Vi saknar män som talar för förändring, säger hon.

Hon ser att arbetet för självständighet har satt frågor som rör inflytande och jämlikhet högt på den politiska agendan på Grönland, men att jämställdhetsfrågorna har hamnat lite i skuggan av den mer dominerande frågan om autonomi för Grönland. På sikt tror hon inte att frågorna kommer stå emot varandra utan hon ser tvärtom att diskussionerna om avkolonisering har potential att ge kraft åt jämställdhetsarbetet.

− Både arbetet för jämställdhet och arbetet för grönländsk autonomi handlar ju om inflytande och om att få sina rättigheter tillgodosedda.

Beinta í Jákupsstovu är hoppfull om att jämställdhetsarbetet ska fortsätta att stärkas även på Färöarna.

Att det nordiska samarbetet har haft stor betydelse i arbetet för kvinnors rättigheter på Färöarna råder enligt henne inga tvivel om. Ett bevis är den stora tavlan som pryder ena väggen i huset Mettustova, som ägs av Tórshavns kvinneforening. Konstverket visar ett fartyg som korsar vågorna mot en fond av höga fjäll.

− Det är resan till Nordiskt Forum 1988.