Summering och nyckel­budskap om ekonomisk utsatthet i Norden

Nyckelbudskap

Barnfattigdom

• Säkerställ att barnfamiljer har trygga boendeförhållanden. Det kan till exempel ske genom satsningar på fler billiga bostäder. Osäkra boendesituationer är i allt större utsträckning både en konsekvens av ekonomisk utsatthet och en orsak till att barn växer upp i fattigdom. En rapport visar att bland familjerna med en ensamstående mamma var den vanligaste orsaken till bostadslöshet utsatthet för våld i nära relation. Bostadslösheten ökar även bland nyanlända barnfamiljer där föräldrarna fortfarande är i etableringsprocessen eller har osäkra anställningar.
• Gör tydliga satsningar på barn och ungas tillgång till fritidsaktiviteter. Barn och unga med dålig ekonomi deltar mer sällan i fritidsaktiviteter än andra och går därmed miste om en viktig, hälsofrämjande arena. Fritidsaktiviteter är också viktiga för att utveckla en stabil anknytning till arbetsmarknaden i vuxenlivet. Bland unga i socioekonomiskt utsatta områden, utrikes födda unga och unga med funktionsnedsättningar är andelen som inte deltar i fritidsaktiviteter högre. För unga med funktionsnedsättningar kan möjligheterna till en meningsfull fritid vara beroende av möjligheter att bekosta hjälpmedel. I Norden finns det konkreta exempel på arbete med att utjämna ojämlik tillgång till fritidsaktiviteter.

Unga: Likheter och skillnader i levnadsvillkor

• Säkra trygga tillsvidareanställningar för unga. Många unga har tidsbegränsade anställningar. Andelen är högre bland tjejer jämfört med killar. Det innebär ofta en otrygg ekonomisk situation. Nästan alla unga tycker att det är viktigt att ett arbete har bra arbetsmiljö och arbetsvillkor. Nordisk forskning visar också att osäkra anställningar påverkar ungas psykiska hälsa negativt. Aktiva arbetsmarknads- och utbildningsprogram, inkluderande socialförsäkringsåtgärder, förbättrade arbetsvillkor och riktade hälsoprogram är viktiga för att åtgärda denna sårbarhet.
• Skapa långsiktiga satsningar på sommarjobb, särskilt riktade till unga som varken arbetar eller studerar samt unga i områden med socioekonomiska utmaningar. Sommarjobb är mångas första steg på arbetsmarknaden, men tillgången till dem är ojämn. Det är en betydligt högre andel utrikes födda unga som svarar att de sökt sommarjobb, men aldrig fått något. Det är även en lägre andel unga med funktionsnedsättning som haft sommarjobb, och fler i denna grupp som aldrig sökt sommarjobb. För att utjämna sådan ojämlikhet kan vissa grupper unga behöva stöd för att få möjlighet till arbete, och till de viktiga erfarenheter och kontakter som exempelvis sommarjobb ger.
• När utbildning alltmer fokuserar på individens lärande för den egna anställningsbarheten finns risker att strukturella skillnader mellan exempelvis män och kvinnor, utifrån social bakgrund och migrantbakgrund döljs, och samtidigt genererar större negativa konsekvenser för olika grupper i samhället. Strukturella hinder för kvinnors och mäns deltagande i arbetslivet och samhället riskerar att komma i skymundan och därmed inte åtgärdas, utan istället ses enbart som hinder för enskilda individer.

Vuxnas utsatthet i arbetslivet

• Den nordiska arbetsmarknaden är tydligt könssegregerad. Kvinnor och män arbetar i hög utsträckning i olika sektorer och yrken, och det finns tydliga skillnader i anställningsvillkor och inkomster. Kvinnor har lägre lön, arbetar oftare deltid och har oftare tillfälliga anställningar. De är också mer beroende av sin lön, eftersom de har mindre kapital.
• I Norden kvarstår osakliga löneskillnader utifrån kön, men också utifrån etnicitet och hudfärg. Strukturell sexism och rasism behöver motverkas kraftigt för att komma till rätta med den ekonomiska ojämlikhet de osakliga löneskillnaderna bidrar till.
• Bland gruppen utrikes födda kvinnor finns det en relativt hög andel som står långt från arbetsmarknaden. Några generella förklaringar som kan identifieras är diskriminering på grund av kön och etnicitet, svårigheter att uppfylla krav på kunskaper i det nordiska språket, att utrikes födda kvinnor får mindre stöd än utrikes födda män av ansvariga myndigheter och att omsorgsansvaret för familj vilar tungt på kvinnorna. De etniska klyftorna finns inte bara på arbetsmarknadsnivå och vid inträdet i arbetslivet, utan även gällande arbetsvillkor och löner. Utrikes födda är överrepresenterade i arbeten med osäkra anställningsvillkor och oreglerade arbetsförhållanden.
• Den utbredda arbetslivskriminaliteten i Norden påverkar arbetstagare, företag och i förlängningen hela samhället. Den innebär att många migrerande arbetare som bor och arbetar i Norden lever i allvarlig ekonomisk utsatthet och ofta står helt utanför välfärds- och andra trygghetssystem. Samtidigt visar forskning att det i Norden har förekommit mycket få fällande domar för människohandel för tvångsarbete och andra former av arbetskraftsexploatering. Snäva föreställningar om det ”ideala offret” kan osynliggöra det bredare socioekonomiska sammanhang som migrantarbetare befinner sig i.

Äldre vuxna och pensionsklyftan

• Hur pensionssystemen utformas spelar roll för graden av ekonomisk utsatthet bland äldre. Pensionsklyftan mellan könen är betydligt lägre i Danmark och Island än i de övriga nordiska länderna. Gemensamt för de två länderna är att de har grundpensioner som betalas ut till alla pensionärer. Icke inkomstfinansierade förmåner minskar pensionsgapet mellan könen i alla de nordiska länderna. Det finns det ett samband mellan storleken på den icke inkomstfinansierade förmånen och antalet kvinnor över 65 år som riskerar fattigdom.
• Det finns även stora skillnader i pension mellan de som har invandrat till Norden och de som är födda i Norden. Förutom att utrikes födda ofta har färre år på sig att tjäna in pension och har lägre inkomster än inrikes födda, så betalas de högsta icke inkomstfinansierade förmånerna också bara ut till personer som har bott många år i landet, vilket resulterar i lägre förmånsnivåer för den som invandrat till Norden i vuxen ålder.

Ekonomiskt våld

• Ekonomiskt våld är en orsak till ekonomisk utsatthet, samtidigt som ekonomisk utsatthet också är en riskfaktor för ekonomiskt våld. Ekonomisk egenmakt är istället en skyddande faktor mot ekonomiskt våld. Båda dessa perspektiv behöver tas i beaktning för att utveckla stödstrukturer till utsatta. Jämställdhetspolitiska insatser som rör ekonomisk jämställdhet respektive mäns våld mot kvinnor behöver tydligare kopplas samman för att motverka ekonomiskt våld och konsekvenserna av det. 
• Välfärdssystem, myndigheter och arbetsgivare måste gemensamt ta ett ansvar för att minska konsekvenserna av ekonomiskt våld. Samhällets institutioner behöver gemensamt svara upp för att upprätta/upprätthålla möjlighet till ekonomisk egenmakt även när ekonomiskt våld sker. Internationellt, till exempel i Storbritannien, finns exempel på hur detta kan göras, där socialtjänst och andra involverade myndigheter får resurser för att skapa och utveckla stödsystem för att stötta kvinnor och minoritetsgrupper som utsätts.
• Arbetsrättslagstiftning bör ta ekonomiskt våld i beaktning. Idag är kopplingen mellan Istanbulkonventionen, som är ett europeiskt avtal för att motverka våld mot kvinnor, och arbetsrättslagstiftning svag. Samtidigt visar ILO-konventionen 190 på behovet av att inkludera frågor om våld i utformning av arbetsrättsliga principer. Principer som rör diskriminering och trakasserier i arbetsrätten inkluderar idag inte ekonomiskt våld – eller andra former av våld. Det finns behov av att reformera arbetsrättslig lagstiftning i Norden för att bättre möta våldsutsattas verklighet. Ekonomiskt våld kan föras in som en parameter i kollektivavtal på den nordiska arbetsmarknaden.