Gå till innehållet
Foto: Maud Lervik/Norden.org

Äldre vuxna och pensions­klyftan

Alla de nordiska länderna har en hög sysselsättningsgrad bland kvinnor och rankas ofta bland de mest jämställda länderna i världen. Ändå finns det en klyfta mellan kvinnors och mäns pensioner i alla dessa länder. De ojämställda löneskillnaderna och arbetsvillkoren återspeglas också i att kvinnor får lägre pensioner. Detta leder till att kvinnor löper större risk att drabbas av fattigdom än män och att kvinnors möjligheter att försörja sig själva efter att pensionen minskar.

Pensions­klyftan mellan män och kvinnor varierar stort i Norden

Storleken på pensionsklyftan mellan könen varierar avsevärt mellan 28 procent i Sverige och 5 procent på Island. Den främsta förklaringen till pensionsgapet mellan könen i alla de nordiska länderna är skillnader i arbetskraftsdeltagande mellan kvinnor och män, ojämlik fördelning av betalt och obetalt arbete samt löneskillnader. Dessa skillnader förklarar dock inte varför pensionsgapet mellan könen varierar kraftigt mellan de nordiska länderna. Den förklarande faktorn är snarare de olika utformningarna av de nordiska pensionssystemen. Huvudskillnaden går mellan system som huvudsakligen är inkomstbaserade, såsom systemen i Finland, Norge och Sverige å ena sidan, och systemen i Danmark och Island å andra sidan, där hela eller en stor del av den allmänna pensionen inte är inkomstfinansierad (Andersson, 2023).
Det finns även stora skillnader i pension mellan de som har invandrat till Norden och de som är födda i Norden. En studie visar till exempel att i Danmark och Sverige är fattigdomsnivåerna mycket högre bland invandrare än bland infödda i den äldre befolkningen (Gustafsson et.al, 2022). Förutom att utrikes födda ofta har färre år på sig att tjäna in pension och har lägre inkomster än inrikes födda, så betalas de högsta icke inkomstfinansierade förmånerna också bara ut till personer som har bott många år i landet, vilket resulterar i lägre förmånsnivåer för den som invandrat till Norden i vuxen ålder.

Här sammanfattas några viktiga slutsatser från den nordiska rapporten Gender-equal pensions in the Nordics (Andersson, 2023):
  • Icke inkomst­finansierade förmåner minskar pensions­gapet mellan könen
    Icke inkomstfinansierade förmåner minskar pensionsgapet mellan könen i alla de nordiska länderna. Dessutom finns det ett samband mellan storleken på den icke inkomstfinansierade förmånen och antalet kvinnor över 65 år som riskerar fattigdom. Pensionsklyftan mellan könen är betydligt lägre i Danmark och Island, där en större andel av den totala pensionen kommer från icke inkomstfinansierade förmåner jämfört med de andra nordiska länderna.
  • Att kompenseras för omsorgs­arbete är särskilt viktigt i inkomst­baserade system
    I synnerhet i system där kopplingen mellan inkomster och framtida pension är stark kan karriäravbrott eller arbetstidsförkortning, som är vanligare bland kvinnor, påverka pensionerna avsevärt. Kvinnor kan kompenseras genom pensionskrediter för inkomstbortfall som beror på omständigheter som barnomsorg. Alla de nordiska länderna erbjuder någon form av kompensation för omsorgsarbete, även om kompensationsnivån skiljer sig åt.
  • Åtgärder riktade mot ensam­hushåll och efterlevande­pensioner är mer i linje med den nordiska modellen än pensions­delning
    Olika former av pensionsdelning mellan makar skulle minska pensionsgapet mellan könen. Denna strategi används i andra europeiska länder och OECD-länder men endast i liten utsträckning i de nordiska länderna. En förklaring till detta är risken för att förstärka traditionella könsroller där kvinnor är beroende av män, något som de nordiska länderna har arbetat aktivt för att eliminera. Det finns dock rättigheter för makar som fortfarande spelar en viktig roll i de flesta nordiska pensionssystem, nämligen efterlevandepensioner.
EXEMPEL FRÅN REGIONEN
Danmark och Island har betydligt lägre pensionsklyfta mellan könen än de övriga nordiska länderna. Gemensamt för Danmark och Island är att de har grundpensioner som betalas ut till alla pensionärer, till skillnad från de övriga nordiska länderna. Nivån på grundpensionen är densamma för alla men minskas med hänsyn till andra inkomstkällor som lön, inkomst från kapitalvinst och i vissa fall tjänstepension och privat pension. Grundpensionen utgör den största andelen av den allmänna pensionen för danskar och islänningar. I båda länderna är nivån på grundpensionen också jämförelsevis hög. I Danmark motsvarade folkpensionen och pensionstillägget som de flesta pensionärer också får 37 procent av den genomsnittliga bruttolönen 2020, och i Island motsvarade grundpensionen tillsammans med tilläggspensionen 50 procent av den genomsnittliga bruttolönen samma år.
Sverige, Norge och Finland har alla någon form av garantipension som riktar sig till pensionärer med inga eller låga inkomster. Det är många, cirka 40 procent av alla kvinnor som är pensionärer i Sverige och Finland som är beroende av denna grundläggande skyddsnivå. En full garantipension i Sverige och Finland motsvarar cirka en femtedel av den genomsnittliga bruttolönen och är därmed betydligt lägre än den danska och isländska grundpensionen.

Beslut om den önskade nivån på icke inkomstfinansierade förmåner innebär att balansera incitament till arbete och det önskade sambandet mellan inkomster och framtida pensioner å ena sidan, och värden som jämlikhet och att skydda alla pensionärer från fattigdom å andra sidan. Den nordiska rapport som jämför pensionssystem (Andersson et al., 2023) visar dock inte på något mönster av lägre sysselsättningsgrad eller mer deltidsarbete bland kvinnor i Danmark och Island jämfört med de övriga länderna.