Gå till innehållet
Foto: Ann-Sofi Rosenkvist/imagebank.sweden.se

Barn­fattigdom

I flera rapporter som behandlar barnfattigdom framgår det tydligt att de främsta riskgrupperna för att växa upp i ekonomiskt knappa förhållanden i Norden är barn till ensamstående mödrar och barn med utlandsfödda föräldrar. Detta är faktorer som var för sig ökar risken för att barn tvingas leva under svåra ekonomiska förhållanden. Dessa faktorer förstärker varandra när de förekommer tillsammans och ett tydligt mönster av ojämlika ekonomiska villkor framträder. En svensk rapport visar till exempel att mer än hälften av alla barn - 53,4 procent - som har en ensamstående förälder med utländsk bakgrund levde i ekonomisk utsatthet, jämfört med endast 2 procent av barnen med två föräldrar som är födda i Sverige (Salonen et al., 2021). Att växa upp i fattigdom har en starkt negativ inverkan på barns möjligheter att tillgodogöra sig sina rättigheter och till goda livschanser.

Flera dimensioner av fattigdom

Föräldrarnas utbildningsbakgrund, ekonomi, boendeförhållanden, fysiska och psykiska hälsa, förhållande till missbruk och anknytning till arbetsmarknaden påverkar alla barns levnadsvillkor och livschanser. Barn som växer upp i fattiga familjer upplever ofta negativa konsekvenser inom ovanstående områden. Det finns också en risk att barn som växer upp i fattiga familjer hamnar i låginkomstgruppen som vuxna, och att fattigdom därmed går i arv. Tidigare har fokus främst varit på materiella aspekter av barnfattigdom, men forskningen är enig om att fler dimensioner måste beaktas, då många av livets dimensioner påverkas av en uppväxt i fattigdom (se till exempel Hyggen et al., 2018).

Det norska Barn- ungdoms- och familjedirektoratet listar några av de främsta (Bufdir, 2023):
    • Boende: Barn som lever i fattiga familjer löper större risk än andra att behöva flytta från sitt bostadsområde. Deras bostäder är ofta sämre och trängre än andras.
    • Hälsa: Att leva i fattigdom kan leda till försämrad hälsa och livskvalitet. Barn som lever i fattiga familjer löper större risk att drabbas av både fysiska och psykiska hälsoproblem på kort och lång sikt. Det finns sociala ojämlikheter relaterade till upplevelsen av vad man klarar av att hantera, socialt stöd, stress och ensamhet. Barn i familjer med dålig ekonomi kan uppleva en hög grad av ångest som påverkar det dagliga livet. Dålig ekonomi kan också orsaka konflikter i familjen och påverka föräldrarnas psykiska hälsa.
    • Skola: Skolan är en viktig arena för barns uppväxt och ska ge lika möjligheter till lärande och utveckling för alla barn. Skolan anses vara ett viktigt verktyg för att förhindra att fattigdomen fortsätter när barnen blir vuxna. Samtidigt kan barn som växer upp i fattigdom möta flera hinder på vägen mot att slutföra sin utbildning. Trots principen om kostnadsfri utbildning påverkas till exempel deltagande i aktiviteter av begränsade ekonomiska resurser. Detta kan i sin tur påverka elevens sociala inkludering och välbefinnande. Barn som lever i fattiga familjer kan känna oro för både sina föräldrar och sig själva, vilket kan leda till koncentrationssvårigheter och sämre skolresultat. Vissa barn får inte heller det stöd de behöver med sitt skolarbete hemifrån.
    • Sociala gemenskaper: Ensamhet och känslor av utanförskap kan vara en konsekvens av fattigdom. Allt fler barn och ungdomar känner sig marginaliserade på grund av dålig ekonomi. Ungdomar från fattiga familjer saknar oftare nära vänner än andra och är också mer utsatta för mobbning.
    • Fritidsaktiviteter: Barn som lever i familjer med dålig ekonomi deltar mer sällan i organiserade fritidsaktiviteter än andra barn. Det innebär att de går miste om en viktig, hälsofrämjande arena för barn och ungdomar där de kan träffa andra och utvecklas.
    • Risk för fortsatt fattigdom: Att leva i fattigdom som barn kan få konsekvenser också för framtida möjligheter. Barn som växer upp i låginkomsthushåll har en högre risk att själva hamna i låginkomstgruppen när de blir vuxna.

    Våld i nära relationer – en vanlig orsak till hemlöshet bland barn

    Barn- ungdoms- och familjedirektoratets lista synliggör konsekvenser av fattigdom.  Rädda barnen har tagit fram en rapport (Samzelius, 2017) som tillför ytterligare dimensioner och har en annan utgångspunkt: fattigdom, med särskilt fokus på hemlöshet, som en konsekvens av våld.
    Rapporten visar att samma grupper av barn som löper störst risk att växa upp i fattigdom i Sverige även löper störst risk att bli hemlösa – barn till ensamstående mammor och utlandsfödda föräldrar. Osäkra boendesituationer är i allt större utsträckning både en konsekvens av ekonomisk utsatthet och en orsak till att barn växer upp i fattigdom. Kvinnojourer och andra civilsamhällesorganisationer vittnar också om en trend där fler barn och mammor som varit offer för våld i nära relationer blir utestängda från bostadsmarknaden efter att ha tillbringat tid på kvinnojourer eller i skyddat boende.
    Bland familjer med en ensamstående mamma var våld i nära relationer den vanligaste orsaken till bostadslösheten. Flera familjer hade först bott på skyddat boende och sedan antingen blivit placerade i en tillfällig bostad i socialtjänstens regi eller på vandrarhem/hotellhem. I en tidigare kartläggning gjord i Stockholms stad framgick det att 19 procent av hushållen var hemlösa på grund av våld i nära relationer. Bostadslösheten ökar även bland nyanlända barnfamiljer där föräldrarna fortfarande är i etableringsprocessen eller har osäkra anställningar. Det kan handla om familjer som först bott hos släktingar eller vänner genom eget ordnat boende eller familjer som endast fått korttidskontrakt när de blivit kommunplacerade (Samzelius, 2017).
    VAD SÄGER BARNKONVENTIONEN?
    Barnkonventionen är tydlig med att alla barn har rätt till den levnadsstandard som krävs för deras fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling. Föräldrarna har huvudansvaret för att säkerställa de levnadsvillkor som är nödvändiga för barns utveckling. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att konventionen också är tydlig med att detta måste ske inom ramen för föräldrarnas förmåga och ekonomiska resurser. Konventionsstaten har också ett ansvar att i enlighet med nationella förhållanden och inom ramen för sina resurser vidta lämpliga åtgärder för att bistå föräldrar och andra som är ansvariga för barnet att genomföra denna rätt. Vid behov ska staten tillhandahålla materiellt bistånd och stödprogram, särskilt i fråga om mat, kläder och bostad.
    Nordiska ministerrådet I www.norden.org/publikationer I pub@norden.org