Gå till innehållet

Förekomsten av privat kultur­finansiering i Norden

Detta kapitel fokuserar på före­komsten av privat kultur­finansiering i de nordiska länderna. Kapitlet inleds med en beskrivning av olika former av privat kultur­finansiering och en diskussion om tillgången på statistik. Sedan redogörs för före­komsten av privat kultur­finansiering i respektive nordiskt land och i viss mån för relationen mellan den privata och offentliga kultur­finansieringen. De privata finansierings­källor som tas upp är hushållens kultur­utgifter, stiftelse­finansiering och donationer samt finansiering genom sponsring. Utöver det redogörs för den privata finansieringen på museiområdet och scenkonstområdet i respektive land. Kapitlet avslutas med en kort internationell utblick och en samman­fattande jämförelse mellan de nordiska länderna.

Typer av privat kultur­finansiering

Kultur­verksamheters privata finansiering består på över­gripande nivå dels av privata stöd och investeringar som exempelvis stiftelse­finansiering och sponsring, dels av egen­intäkter i form av exempelvis biljett­intäkter, medlems­avgifter och intäkter från butik och restaurang, uppdrag och uthyrning av lokaler. Om man utgår ifrån finansierings­sidan täcks mycket av den privata kultur­finansieringen av hushållens utgifter, finansiering från stiftelser och fonder
I de nordiska länderna används omväxlande termerna fonder och stiftelser. I rapporten används begreppen synonymt, och i första hand hänvisas till det begrepp som är vanligast förekommande i respektive land.
, donationer och gåvor, sponsring
Sponsring, till skillnad från donationer, är ett kommersiellt avtal som definieras av att den sponsrande parten erhåller en motprestation från den sponsrade parten. För att erhålla skatteavdrag för sponsring krävs normalt att motprestationen kan värderas till ett motsvarande värde som nivån på de sponsrade medlen. Vanliga motprestationer är synlighet och reklam och olika typer av kulturella tjänster.
, andra investeringar samt privata och offentliga aktörers köp av kultur­verksamheters kulturella tjänster (se t.ex. Myndig­heten för kultur­analys, 2024a; Marker & Rasmussen, 2019). Utöver detta räknas ibland också ideellt arbete in i den icke-offentliga finansieringen (Myndig­heten för kultur­analys, 2024a).
I relation till enskilda kulturskapares och konstnärers försörjning lyfts ibland också olika typer av brödjobb fram som en grundläggande del av försörjningsstrategin (Alacovska & Bille, 2020; Flisbäck & Lindström, 2013; Lindström, 2016; Throsby & Zednik, 2011).
En sak som diskuterades i inlednings­kapitlet är svårigheten att dra gränsen mellan vad som ska betraktas som privat och offentlig finansiering, då både det som räknas till egen­intäkter och det som räknas till privata stöd kan rymma medel från offentliga aktörer, exempelvis genom uppdrag från offentliga verk­sam­heter eller sponsring från offentligt ägda företag. Den centrala uppdelningen blir därför den mellan det som benämns offentliga anslag, bidrag och stöd till kultur­området och kultur­verksamheters övriga finansiering. När det gäller de nordiska ländernas offentliga finansiering av konst och kultur refereras i rapporten till Eurostats statistik. I denna statistik ingår offentliga utgifter för konst och kulturverksamhet, men inte för media, folkbildning, religiösa samfund, idrott och fritid (se Eurostat, 2019).

Varierande datatillgång och tillförlitlighet

Tillgången på statistik när det gäller privat kulturfinansiering i de nordiska länderna varierar. Bristen på statistik är särskilt påtaglig när det gäller Island och de själv­styrande länderna. Det förekommer också skillnader i hur statistiken har samlats in och hur populationerna som ligger till grund för statistiken har avgränsats. När det gäller statistiken om privat finansiering på musei­området och scenkonst­området finns det relativt stora likheter i dessa avseenden, men jämförelser bör ändå göras med försiktighet.

Svårt att värdera betydelsen av hushållens kultur­utgifter

Ett statistik­område som kräver en separat diskussion är ländernas beräkningar av hushållens kulturutgifter. Här skiljer sig underlag och beräkningsmetoder åt mellan länderna, och statistikens tillförlitlig­het är svår att bedöma. Finland och Sverige utgår ifrån national­räken­skaperna och gör beräkningar utifrån verksamheters omsättnings­data. Beräkningarna görs dock på olika sätt, och det är svårt att avgöra vilka verksamheters omsättnings­data beräkningarna bygger på. I Norge och Danmark finns beräkningar av hushållens kultur­utgifter som bygger på hushålls­undersökningar, som dock ser olika ut i de båda länderna. Dessa undersökningar är baserade på relativt små urvals­undersökningar, ofta behäftade med låga svars­frekvenser. Vad som är gemensamt för ländernas statistik om hushållens kultur­utgifter är att de rymmer mycket kultur som inte är i fokus för den offentliga kultur­politiken, exempel­vis delar av kultur­sektorn som bär sig på kommersiella villkor inom exempelvis film och musik. Ofta ingår exempelvis strömnings­tjänster och större konsert­evenemang.
Ett gemensamt drag är att hushållens kulturutgifter inte är möjliga att avgränsa till det som spenderas på inhemsk kultur i de nordiska länderna, eller när det gäller hur mycket som går till kultur­skapare respektive aktörer i olika distribu­tions­led. Ytterligare en aspekt som gör att hushållens utgifter inte kan ses som ett mått på inhemska kultur­aktörers intäkter är att de inkluderar mervärdeskatten i de olika länderna. Sammanfattningsvis finns flera anledningar att behandla uppgifterna om hushållens kultur­utgifter med försiktighet, och att avstå från att se dem som en direkt finansiering av kultur­verksamheters och kultur­skapares försörjning i de nordiska länderna. Det är samtidigt rimligt att anta att hushållens kultur­utgifter är av stor betydelse för kultur­områdets finansiering, men desto svårare att bedöma mer precist hur stor denna betydelse är. Nedan berörs hushållens kultur­utgifter därför endast kort i inledningen till redogörelsen för de enskilda länderna.

Privat kulturfinansiering i Danmark

För Danmark finns det historiska beräkningar av relationen mellan den privata och offentliga finansieringen. Under första halvan av 1900-talet bedöms den privata kultur­finansieringen ha stått för mellan 80 och 90 procent av finansieringen. I dag bedöms den i stället stå för drygt 50 procent (Lund & Berg, 2016). I dessa beräkningar räknas hushållens utgifter in. Det finns olika upp­skattningar av hushållens utgifter, men om man inkluderar vad som anges som strömnings­tjänster, museer, bibliotek, böcker, teater, bio och konserter uppgår dessa till knappt 14 miljarder danska kronor 2023. Enligt beräkningarna domineras hus­hållens utgifter av strömnings­tjänster (Danmarks Statistik, 2025a). Den samlade offent­liga kultur­finansieringen upp­gick samma år till cirka 15,6 miljarder danska kronor (Eurostat, 2025; se också Lund & Berg, 2016 för en beräkning och upp­skattning av offentlig respektive privat finansiering).

Fondfinansiering och donationer till kultur i Danmark

Finansiering från privata fonder är av stor betydelse för kulturområdet i Danmark. Denna finansiering har en lång historia, men inte minst från 1990-talet går det att se en tydlig ökning av utdelningen av privata fondmedel till kulturverksamhet i Danmark (se t.ex. Lund & Berg, 2016).
Figur 2 visar danska fonders utdelning till kulturella ändamål 2016–2023. Den totala summan varierar en del mellan åren men understiger aldrig 2 miljarder danska kronor. Detta är en avsevärt högre fondfinansiering av kultur än i något annat nordiskt land. Summan på 2,6 miljarder danska kronor år 2022 (i löpande priser) kan exempelvis jämföras med svenska stiftelsers fördelning till kultur som under samma år bedöms ligga någonstans mellan 331 och 631 miljoner svenska kronor (Myndigheten för kulturanalys 2024a, s. 76).
Figur 2. Danska fonders fördelning till kulturella ändamål 2016–2023, miljoner danska kronor, 2023 års priser.
Källa: Danmarks statistik, 2025c; Fondenes Videnscenter, 2023, 2025. (Sammanställt av Kulturanalys Norden)
Antalet fonder som fördelar medel till kultur är stort (mellan 574 och 2 042 olika fonder åren 2017–2021). Stödgivningen till kultur domineras dock av ett fåtal stora fonder. Under 2021 fördelade 977 fonder knappt 3 miljarder danska kronor till kultur, men 10 fonder stod för 68 procent av summan (Fondenes Videnscenter, 2023, s. 11f).
Den danska fondfinansieringen har också en särskild inriktning. Framför allt går den till verksamhet inom museer, kulturarv, kulturmiljö och arkitektur, vilka 2016–2023 årligen mottog mellan 55–66 procent av fondfinansieringen på kultur­området. Allra mest går till museisektorn som flera av åren mottog över 40 procent av den samlade finansieringen. Detta kan jämföras med scenkonstområdet som under samma period mottog mellan 5 och 14 procent av fondernas bidrag.  Bidrag till filmskapande- och biografverksamhet ligger de flesta åren under 1 procent av fondernas kultur­finansiering (Danmarks Statistik, 2025c).
Ett tydligt drag i danska fonders kultur­finansiering är att mer än 95 procent går till verksamheter och mycket lite går till enskilda kultur­skapare (Danmarks statistik, 2025d). Vidare går en stor andel, mellan 30 och 50 procent under 2016–2023, till renoveringar och byggnationer. Detta är en stor skillnad jämfört med den offentliga finansieringen där under 5 procent går till denna typ av kostnader (Danmarks statistik, 2025e; Fondenes Videns­center, 2023). Enligt Bache (2021, s. 296) har det uppstått en informell roll­fördelning mellan den statliga finansieringen och fond­finansieringen i Danmark, där staten finansierar kultur­verksamheters bas­verksamhet och löpande drifts­kostnader medan fonderna finansierar byggnads­projekt, special­utställningar och tids­begränsade satsningar.
Av fondernas totala fördelning till allmän­nyttiga ändamål i Danmark gick 10–15 procent till kultur under perioden 2019–2023. Mest går till forskning, men även hälsa, utbildning, socialt arbete och internationellt humanitärt arbete har varit viktiga områden för fondernas finansiering. En trend under de senaste åren har varit att danska fonder i allt större utsträckning fördelar medel till icke-allmän­nyttiga ända­mål, främst till enskilda privat­personer och familjer (Fondenes Videnscenter, 2025).
Statistik över andra privata gåvor och donationer till kultur­verksamhet saknas i Danmark. Vissa uppgifter finns som kan indikera storleks­ordningen. Som nämnts i tidigare avsnitt är företags­donationer till kultur­verksamheter avdrags­gilla i Danmark. En analys från skatte­ministeriet visar att storleken på sådana avdrags­gilla donationer i genomsnitt har legat på knappt 150 miljoner danska kronor om året under perioden 2011–2020 (Skatte­ministeriet, 2023).

Kultursponsring i Danmark

När det gäller kultur­sponsring i Danmark saknas aggregerade och aktuella uppgifter. En undersökning från år 2000 pekade mot en samman­lagd sponsring av danskt kultur­liv på runt 200 miljoner danska kronor (Rosenkrands, 2002). Tidigare undersökningar pekar mot en nivå på kultur­sponsring motsvarande den i övriga Norden. År 2005 utgjorde kultur- och festival­sponsringen 17 procent av den danska sponsor­marknaden, medan 74 procent gick till idrott (Gran & Hofplass, 2007, s. 18f). Kultur­sponsringens andel av den totala sponsringen påminner om sponsrings­marknaden i Norge och Finland, där tillgången på data är bättre.

Privat finansiering på museiområdet och scenkonst­området

Enligt Bache (2021, s. 299) har museer och teatrar med statligt stöd ökat sin privata finansiering sedan 1980-talet, främst genom ökade entré­intäkter, stiftelse­finansiering och sponsor­intäkter. Marker och Rasmussen (2019, s. 99) konstaterar i sin undersökning av den danska musei­sektorn att exempelvis kultur­historiska museers privata finansiering har ökat från knappt 18 procent åren 1964–1967 till nästan 53 procent åren 2014–2017.
I Figur 3 redovisas andelen privat finansiering (andra intäkter än offentliga stöd och bidrag) för stats­erkända museer
Ett statserkänt museum är ett museum som i enlighet med museilagen är godkänt av Kulturministeriet och som mottager årliga statliga driftsanslag (Kulturministeriet, 2023, s. 10).
, och statligt stödda scenkonst­verksamheter i Danmark under perioden 2010–2023. År 2023 omfattade statistiken 97 museer med samman­lagda intäkter på cirka 3 miljarder danska kronor och 131 scenkonst­verksam­heter med samman­lagda intäkter på cirka 2,3 miljarder danska kronor. Bortsett från pandemi­åren är trenden för museerna att den privata finansieringen ökar över tid. För scenkonst­verksamheterna är den i stället stabil över tid, vilket bekräftas ytterligare av tillgänglig statistik för åren före 2015. För museerna har den privata finansieringen de senaste 10 åren legat på över 50 procent, vilket är en större andel privat finansiering än i övriga Norden. För scenkonst­verksamheterna ligger den privata finansieringen sedan 2015 på drygt 30 procent, bortsett från pandemi­åren.
Figur 3. Statsstödda kulturinstitutioners privata finansiering, andel av totala intäkter i procent.
Källa: Danmarks statistik, 2025b; Kulturministeriet, 2019b, 2023; Kulturstyrelsen, 2012, 2013, 2014. (sammanställt av Kulturanalys Norden)
För de stats­erkända museerna är det från 2018 möjligt att bryta ner den privata finansieringen i olika intäktsslag (se Figur 4). Utvecklingen visar på entré­intäkternas och de icke-offentliga stödens (främst stiftelse­finansiering) stora betydelse. År 2022 stod de tillsammans för 33 procent av de totala intäkterna. Entréintäkternas ökade betydelse över tid bekräftas också av statistik för perioden före 2012–2017 (se Marker & Rasmussen, 2019, s. 100). Intäkter från arkeologiska under­sökningar och övriga egen­intäkter (exempel­vis lokal­uthyrning och uppdrags­verksamhet) är också betydande för museerna i Danmark.
Figur 4. Statsstödda museers privata finansiering uppdelat på olika intäktsslag, andel av totala intäkter i procent.
Källa: Kulturministeriet, 2023, s 26ff. (sammanställt av Kulturanalys Norden)
De danska museernas finansiering via arkeologiska undersökningar saknar motsvarighet i övriga nordiska länder. Dessa är särskilt betydelsefulla för kultur­historiska museer, medan exempelvis konst­museer helt saknar sådana intäkter (Kultur­ministeriet, 2023, s. 31). Bakgrunden till denna finansiering är att museerna i Danmark ansvarar för arkeologiska undersökningar som enligt lag ska vidtas vid större byggnations­projekt, medan bygg­herren, offentlig eller privat, står för kostnaden för dessa undersökningar (Larsen & Nørskov, 2013). I övriga nordiska länder ser lagstiftningen kring arkeologiska undersökningar annorlunda ut jämfört med i Danmark, vilket gör att dessa undersökningar i större utsträckning utförs av andra aktörer än museer.
När det gäller scenkonst­institutioner saknas aktuell statistik över olika intäkts­poster, men 2010–2015 bestod den privata finansieringen till över 70 procent av biljett­intäkter (Danmarks statistik, 2025b). Vad som är tydligt, för både museer och scenkonst­verksamheter, är att andelen privat finansiering skiljer sig mycket åt mellan olika verksamheter (Marker och Rasmussen, 2019, s. 107; Kulturens analyse­institut, 2025a). Skillnader finns också när det gäller vilka typer av privat finansiering verksamheterna har. Exempel­vis har konstmuseer en stor andel fond­finansiering, medan dessa intäkter står för en mindre del inom flera andra musei­kategorier (Kultur­ministeriet, 2023).
Utöver statistik om museer och scen­konst finns också en mindre under­sökning som beskriver konst­hallars intäkter. Denna förstärker bilden av en relativt stor andel privat fond­finansiering i Danmark. Enligt en under­sökning genomförd på uppdrag av Foreningen af Kunst­haller i Danmark stod den privata fond­finansieringen för 30 procent av konst­hallarnas totala intäkter 2022. Den totala andelen privat finansiering var samma år 46 procent (Seismonaut, 2023, s. 13).

Privat kulturfinansiering i Finland

För Finland saknas jäm­förelse­tal när det gäller hur den offentliga och privata finansieringen har utvecklats historiskt. När det gäller dagens situation låg den samlade offentliga kultur­finansieringen enligt Eurostat på 1,65 miljarder euro år 2023 (Eurostat, 2025). Andra beräk­ningar gör dock gällande att den samman­taget är på över 2 miljarder euro (Sokka, 2025, s. 77; Statsrådet, 2024, s. 14). Be­räkningar av hus­hållens utgifter varierar mellan cirka 2 miljarder euro 2022 och 2,6 miljarder 2023 (Sokka, 2025; Stats­rådet, 2024; se också Statistics Finland, 2025). Till detta ska föras privat sponsring, men i ännu högre ut­sträck­ning privat stiftelse­finansie­ring, vilken är av relativt stor betydelse i Finland. Samman­taget upp­visar för­delningen mellan privat och offentlig kultur­finansiering en liknande struktur som i Danmark.

Stiftelse­finansiering och donationer till kultur i Finland

Stiftelse­finansieringen av kultur i Finland är inte av samma omfattning som i Danmark, men större än i både Norge och Sverige, särskilt sett i relation till folk­mängd och ländernas ekonomiska storlek. Historiska data saknas, men enligt flera källor skedde en ökning av stiftelsers utdelningar till konst- och kultur­ändamål från framför allt början av 1990-talet (se Hirvi-Ijäs, 2014, s. 63; Hirvi-Ijäs et al., 2021, s. 11).  Forskning om stiftelsernas utdelning till andra allmän­nyttiga områden pekar mot en liknande utveckling (Tiitta, 2018).
Figur 5 visar utveck­lingen av stiftelsers kultur­finansiering 2010–2024. Om­räknat i 2024 års priser ökar stiftelse­finansieringen till kulturella ända­mål med över 150 procent under perioden.
Figur 5. Stiftelser och fonders finansiering av konst och kultur 2010–2024, miljoner euro, 2024 års priser.
Källa: Aula research, 2019; Gaia Consulting Oy, 2020a, 2020b, 2021, 2022, 2023; Sweco Finland, 2025 (sammanställt av Kulturanalys Norden)
Stiftelse­finansiering av kultur i Finland har inte samma fokus på museer, kulturarv och arkitektur som är fallet i Danmark. Museer och kultur­arvs­verksamheter fick extra stiftelse­stöd särskilt under pandemin, men i övrigt är den finska stiftelse­finansieringen relativt jämnt fördelad mellan de sex områdena musik, bild­konst, museum och kultur­arv, litteratur, scen­konst och främjande kultur­arbete. Dessa om­råden får, beroende på år, mellan 10 och 20 procent årligen av den totala stiftelse­finansieringen till kultur i Finland. Utöver detta går mindre an­delar till film­konst, anskaffande av konstnärliga verk, design och hant­verk, arkitektur och bygg­konst med mera. I Finland har konst och kultur stått för 20–24 procent av fonders och stiftelsers totala stöd­givning under åren 2018–2023, vilket är en större andel jämfört med Danmark. Stiftelsernas stöd­givning domineras annars av forsknings­området (se Aula research, 2019; Gaia Consulting Oy, 2020a, 2020, 2021, 2022, 2023). När det gäller andra typer av gåvor och donationer till kultur­verksamhet i landet saknas statistik för denna typ av finansiering i Finland.

Kultursponsring i Finland

Kultur­sponsringen i Finland samman­ställs av konsult­företaget Sponsor Insight Finland. Den kultur­sponsring som samman­ställs inkluderar även sponsring till olika typer av festival­arrangemang och benämns här därför som kultur- och festival­sponsring.
Det är dock inte möjligt att dela upp statistiken på olika kulturområden.
 I Figur 6 visas den totala kultur- och festival­sponsringens omfattning och dess andel av den totala sponsringen. Kultur- och festival­sponsringen har varierat mellan 25 och 60 miljoner euro under perioden 2009–2024. Noterbart är att kultur- och festival­sponsringens omfattning, liksom dess andel av den totala spons­ringen, minskade kraftigt under pandemin. Sedan dess har dock denna sponsring återhämtat sig.
Figur 6. Kultur- och festivalsponsringens utveckling i Finland 2009–2024, i miljoner euro (2024 års priser), och som andel av total sponsring, i procent.
Källa: Sponsor Insight Finland, 2024, 2025. (sammanställt av Kulturanalys Norden)
Precis som i övriga nordiska länder domineras den finska sponsrings­marknaden av idrottssponsring. Sedan 2009 har idrottssponsringens andel legat på 55–65 procent, och sedan 2018 har den legat stadigt över 60 procent. Idrottssponsringen är dock något mindre dominerande i Finland jämfört med i Sverige, Norge och Danmark.

Privat finansiering på musei­området och scenkonst­området

Utifrån års­rapporter från myndig­heten Museiverket och sakkunnig­organisationen Tinfo är det möjligt att samman­ställa statistik över museers och scenkonst­verksam­heters privata finansiering i Finland. Statistiken omfattar 140–165 så kallade yrkes­mässiga och professionella museer
I statistiken ingår museer som lever upp till den finska museilagens villkor (se Finlex 314/2019). I statistiken ingår museer med ett fåtal årsarbetskrafter upp till fler än hundra årsarbetskrafter, och museer med både offentlig och icke-offentlig huvudman.
 och 58–71 stats­stödda scenkonst­verksamheter
Majoriteten av scenkonstverksamheterna är talteatrar, men även danskompanier, cirkusverksamheter och operor ingår. Antalet årsarbetskrafter varierar från under tio upp till flera hundra.
 beroende på år. Museerna som ingår i statistiken hade 2023 totala intäkter på 317 miljoner euro (Musei­verket, 2024a, 2024b) och scenkonst­verksamheterna hade samma år totala intäkter på 303 miljoner euro (Tinfo, 2024).
Figur 7 visar utvecklingen av musei­verksamheters och scenkonst­verksamheters privata finansiering 2007–2023. Andelen privat finansiering ökade något fram till 2019 och har åter­hämtat sig efter pandemin. Den tydligaste skillnaden jämfört med Danmark är den mindre andelen privat finansiering bland museerna i Finland. När det gäller scenkonst­verksamheterna ligger andelen privat finansiering på ungefär samma nivå som i Danmark.
Figur 7.  Professionella museers och stats­stödda scenkonst­verksam­heters privata finansiering, andel i procent av totala intäkter.
Källa: Museiverket, 2008 2009, 2010, 2011, 2012, 2013, 2014, 2015, 2016, 2017, 2018, 2019, 2020, 2021, 2022, 2023, 2024, 2025; Tinfo, 2008, 2009, 2010, 2011, 2012, 2013, 2014, 2015, 2016, 2017, 2018, 2019, 2020, 2021, 2022, 2023, 2024, 2025. (sammanställt av Kulturanalys Norden).
*Inkluderar posten ”övriga bidrag”, vilken särskilt under pandemi­åren innehåller offentliga bidrag.
Figur 8 visar museernas privata finansiering uppdelat på olika intäkts­poster. Av denna framgår att ökningen av graden privat finansiering främst består av ökade entré­intäkter, medan utvecklingen av andra intäkts­slag inte visar på någon tydlig trend. Noter­bart är också att sponsringens andel av den totala finansieringen ligger under 1 procent för samtliga år. Av statistiken fram­går också att det är stora skillnader i andelen privat finansiering mellan olika museer. Exempel finns på museer med mer än 90 procent av sin finansiering från offentliga bidrag, men också på museer med en privat finansierings­andel på långt över 70 procent. Den mindre andelen privat finansiering hos finska museer jämfört med danska förefaller bero på lägre intäkter från entré­avgifter, stiftelse­bidrag och arkeo­logiska undersökningar.
Figur 8. Finska professionella museers privata finansiering uppdelat på olika poster, andel i procent av totala intäkter.
Källa: Musei­verket, 2008 2009, 2010, 2011, 2012, 2013, 2014, 2015, 2016, 2017, 2018, 2019, 2020, 2021, 2022, 2023, 2024, 2025. (Samman­ställt av Kulturanalys Norden)
*Posten ”Övrig finansiering” inkluderar främst bidrag från privata aktörer (exklusive sponsorer) och finansiering genom museers eget kapital.
För finska scenkonst­verksamheter finns inte samma möjlig­heter att bryta ner den privata finansieringen på olika intäkts­slag. Av statistiken framgår dock att den privata finansieringen domineras av biljett­intäkter på ett liknande sätt som i Dan­mark. Bortsett från pandemi­åren står biljett­intäkterna för mer än 70 procent av den privata finansieringen och för över 20 procent av de totala intäkterna. Sta­tisti­ken visar också på stora skill­nader mellan olika verk­sam­he­ter, allt från verksam­he­ter med en privat finansiering på under 10 procent till verksam­he­ter med en privat finansiering på över 50 procent, i enstaka fall över 70 procent. Även dessa skillnader förklaras i de flesta fall av skillnader i biljett­intäkter (se t.ex. Tinfo, 2024, s. 54).
Tinfo publicerar även statistik över fria scenkonst­grupper med offentligt stöd. För dessa är den samlade finansieringen på en avse­värt lägre nivå. När det gäller andelen privat finansiering visar statistiken att den över tid varit större för fria teater­grupper, runt 40 procent i genom­snitt, medan den för fria dans­grupper är mer varierande och både har varit större och mindre än för de stats­stödda scenkonst­verksam­heterna (se t.ex. Tinfo, 2016, 2019, 2023).

Privat kultur­finansiering i Island

Den offentliga finansieringen i Island har uppvisat en ökande trend i fasta priser sedan 2012 men har legat relativt stabilt som andel av BNI och som andel av de offentliga utgifterna i landet. Enligt Euro­stat låg den totala offentliga finansieringen 2023 på drygt 43 miljarder isländska kronor (Eurostat, 2025). Enligt Euro­stat låg den totala offentliga finansieringen 2023 på drygt 43 miljarder isländska kronor (Eurostat, 2025). Att kart­lägga den privata kultur­finansieringen har visat sig svårt. Det finns grund­läggande data om hus­hållens utgifter för kultur och rekreation som visar att dessa har ökat stadigt över tid bortsett från under pandemi­åren. Dock inkluderar dessa utgifter mycket annat än utgifter för kulturella varor och tjänster (se Statistics Iceland (2025a)).
Det som varit möjligt att samman­ställa är statistik över isländska scenkonst­verk­sam­he­ters privata finansiering. Statistiken omfattar 5 verksamheter med totala intäkter på cirka 3.8 miljarder isländska kronor. Andelen privat finansiering ligger mellan 33 och 42 procent bortsett från under pandemin. I likhet med övriga i nordiska länder domineras den privata finansieringen av biljett­intäkter. Intäkter från sponsring och reklam är mycket små och uppvisar en negativ trend under mät­perioden.
Figur 9. Scenkonst­verksamheters privata finansiering, andel av totala intäkter.
Källa: Statistics Iceland, 2025b.

Privat kulturfinansiering i Norge

Fördelningen mellan privata aktörers kultur­finansiering och den offentliga kultur­finansieringen ser i Norge ut på ett liknande sätt som i Danmark och Finland, möjligen med en större betoning på offentlig finansiering. Enligt Euro­stat uppgick den samlade offentliga kultur­finansieringen i Norge till cirka 26 miljarder norska kronor 2023 (Eurostat, 2025). Om sponsring, stiftelse­finansiering och hushållens utgifter räknas in uppskattas den privata kultur­finansieringen samma år till knappt 21 miljarder norska kronor (se Kultur­direktoratet, 2024b; Sponsor Insight, 2024).
När det gäller hus­hållens kultur­utgifter kan dessa uppskattas till knappt 19 miljarder norska kronor 2022. Hus­hållens utgifter domineras då av ström­nings­tjänster, men även bio, teater, kon­serter och köp av böcker är av stor betydelse (Statistisk Sentral­byrå, 2024).

Stiftelse­finansiering och donationer till kultur i Norge

Det saknas tids­serier för stiftelsers kultur­finansiering i Norge. Historiskt har dock stiftelser, inte minst Sparbanks­stiftelserna som växte fram under 1800-talet, finansierat kulturella och konstnärliga ända­mål i Norge. En undersökning från 1998 visar att 29 procent av de bidrags­givande stiftelserna hade kultur som huvud­ändamål. Motsvarande andel i Sverige var 10 procent vid samma tid­punkt (Dugstad & Lorentzen, 2019 s. 20). En undersökning från 2012 från Lotteri- og stiftelse­tilsynet visade på en total stiftelse­finansiering i Norge på drygt 3 miljarder norska kronor och att 12 procent gick till kulturella ända­mål. Detta motsvarar en kultur­finansiering på drygt 500 miljoner norska kronor i 2023 års priser. Detta kan dock antas vara något i under­kant då inte alla stiftelser svarade på enkäten som låg till grund för under­sökningen (Stiftelse­tilsynet, 2012, s. 10–20).
Den senaste kart­läggningen har genomförts av Kulturdirektoratet. Utifrån denna beräknas stiftelsers kultur­finansiering till cirka 1 miljard norska kronor 2023, vilket är mindre än i Danmark och Finland men mer än i Sverige. I under­sökningen uppskattas att drygt hälften av stiftelse­finansieringen till kultur kommer från de 10 största stiftelserna. Under­sökningen ger ingen bild av stiftelse­finansieringens fördelning mellan olika kultur­områden (Kultur­direktoratet, 2024b).

Kultursponsring i Norge

I den norska statistiken finns både en kategori för kultur­sponsring och en för festival­sponsring. I kultur­sponsringen inkluderas sponsring till scen­konst, museer, kultur­hus, musik, kultur­förmedling och produktion, galleri och konst­utställningar och övrig kultur. I festival­sponsringen inkluderas kommersiella musik­festivaler, stads­fester, strand­festivaler och även festivaler med fokus på samhälls­frågor (se t.ex. Sponsor Insight, 2024, s. 42). I Figur 10 visas (i inflations­justerade priser) utvecklingen för den samlade kultur- och festival­sponsringen och utvecklingen uppdelad på festival­sponsring och kultur­sponsring. I Figur 11 visas utvecklingen av festival­sponsringens respektive kultur­sponsringens andel av den totala sponsringen i Norge.
Av statistiken framgår att den mer avgränsade kultur­sponsringen har minskat över tid, både i absoluta tal och som andel av den totala sponsringen. År 2023 utgjorde kultur­sponsringen cirka 8 procent av den totala sponsringen, vilket är den lägsta andelen sedan mätningarna började (se Figur 11). När det gäller festival­sponsringen låg den på drygt 600 miljoner kronor 2023 och uppvisar en positiv trend i absoluta tal och som andel av total sponsring (bortsett från ett stort tapp under pandemin). Slår man samman kultur- och festival­sponsringen har denna ökat över tid och låg 2023 på drygt 1,1 miljarder norska kronor. Norge har därmed en högre samlad sponsring till kultur och festivaler än Finland och Sverige (där kultur­sponsringen uppges inkludera även festivaler). Samtidigt uppvisar sponsringen till mer kultur­politiskt när­liggande kultur­områden en negativ trend i Norge.
Figur 10. Kultur­sponsringens och festival­sponsringens utveckling i Norge 2009–2023, miljoner norska kronor, 2023 års priser.
Källa: Sponsor Insight, 2024, s. 13. (samman­ställt av Kultur­analys Norden)
Figur 11. Kultur­sponsringen respektive festival­sponsringens utveckling som andel av total sponsring i Norge, i procent.
Källa: Sponsor Insight, 2024, s. 13. (samman­ställt av Kultur­analys Norden)
Som helhet domineras även den norska sponsrings­marknaden av idrott, ett område som sedan 2009 är mottagare av över 70 procent av den totala sponsringen. Den sociala sponsringen stod 2009 för under 9 procent, men har sedan 2014 legat stabilt mellan 11 och 12 procent, och har ökat sin andel i relation till kultur­sponsringen, vilket påminner om utvecklingen i exempelvis Sverige. Den totala sponsringen har ökat med 29 procent mellan 2009 och 2023 utifrån inflations­justerade priser (se Sponsor Insight, 2024, ­

Privat finansiering på musei­området och scenkonst­området

Även i Norge finns statistik över museers och scenkonst­verksam­heters privata finansiering, vilken samlas in och bearbetas av Statistiska Sentral­byrån tillsammans med Kultur­direktoratet. Musei­statistiken omfattar museer med mer än 1 års­arbets­kraft, och 2024 inkluderades 101 museer med totala intäkter på 7,8 miljarder norska kronor.
Att så relativt få museer står för så stor omsättning beror bland annat på att många museiverksamheter i Norge organisatoriskt är samlade i större enheter.
 Av dessa får 67 museer statligt stöd direkt via kultur­budgeten. Scenkonst­statistiken omfattar 54 stats­stödda scen­konst­verksam­heter med samlade intäkter på cirka 4,8 miljarder norska ronor (Kultur­direktoratet, 2025c; Statstistiska Sentral­byrån, 2025a, 2025b).
År 2024 var andelen privat finansiering 28 procent för museerna och 20 procent för scen­konst­verksam­heterna (se Figur 12). Detta innebär en offentlig finansiering på drygt 70 procent för musei­verksam­heterna och 80 procent för scen­konst­verksam­heterna. För scen­konst­verksam­heterna är detta en mindre andel privat finansiering jämfört med i Finland, och för musei­verksamheterna är andelen privat finansiering på ungefär samma nivå som i Finland. Om man blickar längre tillbaka förefaller dock den privata finansieringen hos scenkonst­verksamheter ha ökat i Norge. År 1980 hade exempel­vis nästan alla offentliga scenkonst­verksamheter en offentlig finansiering på över 90 procent (Kyrkje- og under­visnings­departe­mentet, 1981, s. 54; se också Mangset & Hylland, 2017, s. 90).    
Figur 12. Statsstödda scenkonst­verksamheters och professionella museers privata finansiering, andel av totala intäkter.
Källa: Kulturdirektoratet, 2025c; Statistiska Sentral­byrån, 2025a, 2025b. (samman­ställt av Kulturanalys Norden)
För museerna är det möjligt att bryta ner den privata finansieringen på olika typer av intäkter (se Figur 13). Den privata finansieringen domineras av biljett­intäkter, försäljning och tjänster samt andra egen­intäkter. År 2024 stod gåvor och donationer för 3 procent och sponsring för mindre än 1 procent.
Figur 13. Museers privata finansiering i Norge uppdelat på olika poster, andel av totala intäkter.
Källa: Statistiska Sentral­byrån, 2025a, 2025b. (samman­ställt av Kulturanalys Norden)
*För åren 2013 och 2014 ingår även donationer och gåvor i sponsringsintäkter.
När det gäller de statsstödda scen­konst­verksam­heterna domineras den privata finansieringen av biljett­intäkter. Dessa stod 2024 för knappt 54 procent av den privata finansie­ringen och för knappt 11 procent av den totala finansieringen (Kultur­direktoratet, 2025c). Sponsring och donationer stod tillsammans för 2 procent av scen­konst­verk­sam­heternas totala finansiering. Tidigare studier av scen­konst­verk­sam­heters finansiering pekar mot en liknande betydelse av sponsring och donationer (se t.ex. Gran & Gjærum, 2019, s. 126f; Gran & Hofplass, 2007, s. 20; Mangset & Hylland, 2017, s. 87).

Privat kultur­finansiering i Sverige

Utifrån Myndigheten för kulturanalys tidigare samman­ställningar av de offentliga kultur­utgifterna och den privata kultur­finansieringen är bedömningen att fördelningen mellan offentligt och privat påminner om den i Norge och övriga Norden. Utifrån den kartläggning som myndig­heten publicerade 2024 utgjorde privata aktörers kultur­utgifter knappt 28 miljarder svenska kronor 2023 (Myndig­heten för kultur­analys, 2024a). Den samlade offentliga finansieringen samma år låg enligt Euro­stat på knappt 32 miljarder svenska kronor (Euro­stat, 2025).
När det gäller hushållens utgifter gjorde Myndigheten för kulturanalys 2024 en kart­läggning av hushållens utgifter för bio, teater, konserter, museum, bibliotek, studieförbund, kultur­skola, strömmad musik och strömmade och tryckta böcker. Kartläggningen baserades på Statistiska centralbyråns beräkningar utifrån national­räkenskaperna och utifrån uppgifter från två bransch­organisationer på musik- och litteraturområdet. Hushållens utgifter beräknades 2023 till drygt 26 miljarder och dominerades av utgifter för strömningstjänster, bio, teater, konserter och böcker (Myndigheten för kulturanalys, 2024a, s. 65ff).

Stiftelsefinansiering och donationer till kultur i Sverige

I likhet med i Norge saknas i Sverige tidsserier över stiftelsers kultur­finansiering. Myndigheten för kulturanalys gjorde 2022 en kartläggning baserad på en enkät riktad till stiftelser med kultur som ändamål, och på aggregerade uppgifter utifrån stiftelsers inkomst­deklarationer. I kartläggningen uppskattades den samlade kultur­finansieringen från svenska stiftelser till mellan 331 och 631 miljoner svenska kronor år 2022 (Myndig­heten för kulturanalys, 2024a, s 73). Enligt samma kart­lägg­ning stod 15 stiftelser för över 70 procent av stiftelser­nas kultur­finansiering. Cirka 2/3 av stiftelsernas bidrag gick till organisa­tioner och 1/3 gick till enskilda kultur­skapare.
Sammantaget innebär detta att stiftelse­finansieringen av kultur är avsevärt mindre i Sverige än i övriga Norden, särskilt om man väger in att Sverige är ett land med en större befolkning och en större samlad ekonomi. Skillnaden beror inte på att graden av stiftelse­finansiering av allmännyttiga ändamål generellt sett är lägre i Sverige, utan på att en mindre andel går till konst och kultur. Även här råder brist på data, men enligt en beräkning för år 2002 av Wijkström och Einarsson (2004, s. 79) gick endast drygt 2 procent av privata avkastnings­stiftelsers stöd till ändamål inom kultur och fritid. Närmare 80 procent gick till forskning och utbildning, och cirka 13 procent till social omsorg och hälsa. Sedan 2002 har dock nybildningen av stiftelser med kultur och fritid som ändamål ökat i Sverige och i jämförelse med den uppskattning på 177 miljoner svenska kronor
I 2022 års penningvärde.
 i fördelade medel till kultur 2002, har stiftelsefinansieringen till kultur ökat även i Sverige (se Wijkström & Einarsson, 2004, 2018; se också Myndigheten för kulturanalys, 2024a, s. 72f). Att kultur blev ett allmän­nyttigt ändamål 2014 kan vara en bidragande orsak till denna utveckling.

Kultursponsring i Sverige

Den kultursponsring som samman­ställs i Sverige inkluderar även sponsring till festival­arrangemang och benämns därför som kultur- och festivalsponsring. Figur 14 visar kultur- och festivalsponsringens utveckling i Sverige 2005–2024. Av figuren framgår att kultur- och festival­sponsringen ökade fram till 2015. Efter det vände utveck­lingen nedåt, en ned­gång som fortsatte under och efter pan­demin. Den totala spons­ringen (inklusive idrotts­spons­ring och social spons­ring) minskade dock inte i samma utsträck­ning och ökade dessutom under 2022, vilket tyder på att ned­gången i kultur­sponsring inte går att hän­föra till en generell pandemi­effekt. Detta illustreras i Figur 14 av att kultur- och festival­sponsringens andel av den totala sponsringen minskade fram till 2023 då den befinner sig på sin minsta andel sedan mätningarna började 2005. Under 2024 skedde dock en mindre återhämtning. När det gäller idrotts­sponsringen varierar den mellan 70 och 75 procent av den totala sponsringen under mät­perioden, medan den sociala sponsringen ökat sin andel från 13,5 procent 2005 till 18 procent 2024. Sammantaget framträder en negativ trend för kultur- och festivalsponsringen i Sverige.
Figur 14. Kultur- och festival­sponsringens utveckling, miljoner svenska kronor (2024 års priser) och kultur- och festival­sponsringens andel av den totala sponsringen, i procent.
Källa: Institutet för reklam och medie­statistik, 2013, 2015, 2022, 2023, 2024, 2025. (Samman­ställt av Kulturanalys Norden)

Privat finansiering på museiområdet och scen­konst­området

I Sverige finns statistik över museers och scen­konst­verk­sam­heters privata finansiering. De verk­sam­heter som ingår i denna statistik är främst verk­sam­heter med tio års­arbets­krafter eller fler. Bland museerna finns flera verksamheter utan offentlig finansiering, medan endast scen­konst­verk­sam­heter som mottar offentliga verk­sam­hets­stöd (från stat, region eller kommun) ingår i statistiken. Sammantaget ingick 94 museer och 106 scen­konst­verk­sam­he­ter i denna statistik år 2023. Dessa museers samlade intäkter låg samma år på cirka 6,1 miljarder svenska kronor och scen­konst­verk­sam­heter­nas samlade intäkter låg på knappt 6,2 miljarder svenska kronor (se Tabell 2).
I Figur 15 visas andelen privat finansiering för de museer och scen­konst­verk­sam­heter som ingår i statistiken. Bortsett från under pandemin ligger andelen privat finansiering för museer på 30–39 procent under perioden 2011–2024 och för scen­konst­verk­sam­heter på 19–22 procent under perioden 2019–2023. Andelen privat finansiering inom scen­konst­området är liknande den i Norge, medan andelen privat finansiering för museerna är högre i Sverige, vilket främst ser ut att bero på skillnader i entré­intäkter (se Figur 13 och 16).
Figur 15. Större museers och scenkonstverksamheters privata finansiering* i Sverige, andel av totala intäkter.
Källa: Myndigheten för kulturanalys, 2012, 2013, 2014, 2015, 2016, 2017, 2018, 2019, 2020, 2021a, 2022a, 2022b, 2022c 2023a, 2023b, 2024b, 2024c, 2025.
*Till den privata finansieringen räknas ”övriga bidrag”, vilka kan rymma vissa bidrag från offentliga aktörer. Övriga bidrag ligger på mellan 0 och 3 procent per år.
För museerna är det möjligt att dela upp den privata finansieringen på olika intäkts­poster (se Figur 16). Om man bortser från under pandemiåren kommer den största andelen av den privata finansieringen från entré­avgifter, vilken 2024 motsvarar 17 procent av museernas totala finansiering.
Figur 16. Museers privata finansiering i Sverige uppdelat på olika poster, andel av totala intäkter.
Källa: Myndigheten för kulturanalys, 2012, 2013, 2014, 2015, 2016, 2017, 2018, 2019, 2020, 2021a, 2022a, 2023b, 2024b, 2025.
*Övriga egenintäkter rymmer bland annat delposten ”övriga bidrag” som kan innehålla bidrag från offentliga aktörer. Den totala andelen övriga bidrag varierar mellan 1–3 procent per år.
Även när det gäller scen­konst­verksamheterna utgör entré­avgifterna en viktig del av den privata finansieringen medan intäkterna från sponsring och donationer tillsammans utgör drygt en halv procent av den totala finansieringen och cirka 2,6 procent av den privata finansieringen.
I Myndigheten för kultur­analys­kart­läggning av kultur­områdets finansiering som publicerades 2024 gjordes en särskild kartläggning av den totala privata finansieringen bland större (primärt fler än 10 års­arbets­krafter) och mindre (primärt färre än 10 års­arbets­krafter) verksamheter inom områdena museer och scenkonst (se Tabell 2). Kartläggningen visar att de mindre verksam­heter­na som grupp har en större andel egen­finansiering. En viktig förklaring till detta är att det bland de större verk­sam­heter­na återfinns verk­sam­he­ter med offentlig huvud­man och med offentliga uppdrag. Som fram­går av tabellen är de mindre verk­sam­heter­na betydligt fler till antalet men står samtidigt för en liten del av de totala intäkterna inom respektive kultur­område. Deras på­verkan på andelen privat finansiering för kultur­områdena som helhet är därför ganska liten.
Tabell 2. Andel privat finansiering för större och mindre verksamheter per verksamhetsområde 2023.
 
Större verk­sam­heter
Mindre verk­sam­heter
Alla verk­sam­heter
 
Antal verk-samheter
Intäkter totalt (mnkr)
Andel privat finansiering
Antal verk-samheter
Intäkter totalt (mnkr)
Andel privat finansiering
Andel privat finansiering
Museer
94
6 093
36 %
363
428
67 %
38 %
Scenkonst
106
6 169
19 %
289
523
43 %
21 %
Källa: Myndigheten för kulturanalys, 2024a, s. 80.
Liksom för övriga nordiska länder är det stora skillnader mellan olika verk­sam­heter när det gäller andelen privat finansiering i Sverige. I Figur 17 visas andelen privat finansiering i relation till totala intäkter för scen­konst­verksam­heter i Sverige. För scen­konst­verksam­heter med offentlig huvudman ligger den privata finansieringen på mellan 3 och 30 procent medan scen­konst­verksam­heter med annan huvud­man har en privat finansiering på mellan 0 och 95 procent. Även bland museer, särskilt de utanför det allmänna musei­väsendet, finns en stor spridning när det gäller andelen privat finansiering (Myndigheten för kulturanalys, 2024a, s. 253ff)
Figur 17. Andel privat finansiering och totala intäkter för scenkonst­verksamheter med offentlig respektive annan huvudman.
Källa: Myndigheten för kulturanalys 2024a, s. 256f.

Ideellt arbete som finansieringskälla

För Danmark, Finland, Norge och Sverige finns i olika utsträckning statistik över ideellt arbete i kultur­sektorn. I Norge och Sverige har det genom­förts samman­ställningar av de ideella insatserna i kultur­sektorn som indikerar att dessa är av liknande betydelse i länderna (se Kultur­direktoratet, 2024b; Myndig­heten för kulturanalys, 2024a). Men även i statistiken för enskilda kultur­områden, exempelvis musei­området, samman­ställs data över de ideella insatserna som pekar på dessa insatsers betydelse som del i många kultur­verksamheters försörjnings­strategi. Inte minst gäller detta på musei­området (se Kultur­direkto­ratet, 2024a; Kultur­ministeriet, 2019b; Musei­verket, 2024b; Myndig­heten för kultur­analys, 2024b). Exempel­vis visar den finska musei­statistiken att cirka hälften av museerna som ingår i statistiken organiserar volontär­arbete (Musei­verket, 2024b, s. 3; se också Myndig­heten för kulturanalys, 2024a, s. 87f).

Internationell utblick

Utanför Norden finns flera exempel på länder med en annan typ av finansierings­struktur på kultur­området. Två tydliga exempel är USA och Storbritannien som historiskt och fram till i dag har haft en annan inriktning när det gäller kultur­livets finansiering. Kultur­verksam­heters finansiering i USA är ofta baserad på en kombi­na­tion av stora entré- och försäljnings­intäkter, stor stiftelse­finansiering, privata donationer, en mindre del offentlig finansie­ring och sponsrings­intäkter. Större kul­tur­institutio­ner med stor andel offentlig finansie­ring finns men generellt utgör den offentliga finansieringen ofta under 20 procent. När det gäller sponsrings­intäkter är dessa på aggregerad nivå små i jämförelse med intäkterna från stiftelser och donationer (National Endow­ment for the Arts, 2004, 2012; se också Besana, 2012; Renz, 1994; SMU Data Arts, 2025a, 2025b). Vad som är fram­trädande i USA är också att den offentliga finansieringen av konst och kultur ständigt ifråga­sätts, exempel­vis genom åter­kommande ned­läggnings­hot mot den offentliga federala bidrags­givaren National Endow­ment of the Arts (NEA) (Mulcahy, 2020; Wilkerson, 2012).
Storbritannien skiljer sig åt i finansierings­frågan i jämförelse med både USA och de nordiska länderna. I Storbritannien strävas generellt efter att kultur­verksamheters finansie­ring ska vara tredelad mellan 1) offentligt stöd, 2) intäkter från främst entré, försäljning och uppdrag, och 3) privat stöd i form av investeringar (exempel­vis sponsring) och donationer från företag, stiftelser eller privat­personer. Enligt England Arts Councils rapporter motsvarar också den offentliga finansieringen mellan en fjärde­del och en tredje­del av icke-vinst­drivande kultur­verk­sam­heters finansiering, medan egen­intäkterna står för runt hälften och det privata stödet för runt en femtedel. I likhet med USA utgör företags­sponsringen en mindre del jämfört med stiftelse­finansiering och donationer (Arts Council England, 2019; Arts Council England, 2022; Arts Council England, 2025).

Samman­fattande kommentar och jämförelse

Finansieringsstrukturen på kulturområdet i de nordiska länderna uppvisar relativt stora likheter. Hushållens kulturutgifter är en viktig privat finansieringskälla, vilket också be­kräftas av att entré och biljett­intäkter är en betydelse­full privat finansierings­post på musei­området och scen­konst­området. Samtidigt finns betydelse­fulla skillnader. En av dessa är nivån på stiftelse­finansieringen i länderna. I nordisk jämförelse är denna särskilt hög i Danmark och särskilt låg i Sverige. Den främsta orsaken till detta förefaller vara historiska skillnader i lagstiftning kring fonder och stiftelser i Norden. Denna har fungerat särskilt gynnsamt för stiftelsers kultur­finansiering i Danmark och särskilt ogynnsamt i Sverige. I Sverige handlar det framför allt om att kultur inte blev ett allmän­nyttigt ändamål förrän 2014. När det gäller utvecklingen av stiftelse­finansie­ringen av kultur uppvisar denna en särskilt positiv utveckling i Finland.
Där det finns statistik utgör sponsringen inte mer än drygt 1 procent av den totala finansieringen på musei­området och scenkonst­området i Norden. På övergripande nivå är trenden för kultur- och festival­sponsringen negativ i Sverige, både i absoluta tal och som andel av den totala sponsringen. Detsamma gäller det som definieras som kultur­sponsring i Norge, medan festival­sponsringen utvecklats mer positivt. Sett till festival- och kultur­sponsringen i sin helhet är denna större i Norge än i Finland och Sverige.
När det gäller den privata finansieringen bland museer är denna särskilt hög i Danmark, vilket kan kopplas till större bidrag från stiftelser, intäkter från arkeologiska undersökningar och större entré­intäkter än i de andra länderna. På scenkonstområdet före­faller andelen privat finansiering vara större i Danmark, Finland och Island jämfört med Norge och Sverige. Viktigt att notera är att det är stora skillnader mellan enskilda kultur­verksamheter när det gäller andelen privat respektive offentlig finansiering.
Nordiska ministerrådet I www.norden.org/publicationer I pub@norden.org