Denna kunskapsöversikt har redogjort för de nordiska ländernas förhållningssätt till privat kulturfinansiering, för förekomsten av sådan finansiering, och för vilka konsekvenser som är kopplade till ett ökat fokus på privat kulturfinansiering i de nordiska länderna. Utifrån redogörelsen drar Kulturanalys Norden tre övergripande slutsatser:
De nordiska ländernas finansieringsstruktur på kulturområdet uppvisar övergripande likheter men också flera skillnader. En betydelsefull skillnad är att den privata fond- och stiftelsefinansieringen av kultur är särskilt hög i Danmark och särskilt låg i Sverige. Skillnaden bedöms främst ha historiska orsaker men bidrar till att danska museer idag har en, i nordisk jämförelse, stor andel privat finansiering. Sponsringen är generellt av liten betydelse för museer och scenkonstverksamheter i Norden. I länderna finns dock stora skillnader mellan olika kulturverksamheter när det gäller andelen privat finansiering. I hela Norden utgör hushållens kulturutgifter en viktig del av den privata kulturfinansieringen.
De nordiska ländernas kulturpolitik har under de senaste decennierna successivt förändrats mot att tydligare betona behovet av privat kulturfinansiering, och länderna har i olika utsträckning genomfört åtgärder för att åstadkomma en ökad sådan finansiering. Kulturpolitiskt har förändringen delvis motiverats utifrån samma kulturpolitiska kärnvärden som legat till grund för den offentliga finansieringen, men också med hänvisning till begränsade offentliga resurser.
Ett ökat fokus på privat kulturfinansiering i de nordiska länderna för med sig flera viktiga kulturpolitiska överväganden. Dessa överväganden knyter an till ländernas kulturpolitiska kärnvärden, såsom kulturens autonomi, kulturlivets mångfald och allas möjlighet att delta i kulturlivet, men också till frågor om hur dynamiken mellan den offentliga och privata kulturfinansieringen fungerar.
En kulturpolitisk modell under omförhandling?
Kulturanalys Nordens bedömning är att det har skett en förändring i synen på privat finansiering i de nordiska ländernas kulturpolitik. Förändringen har ägt rum över flera årtionden och har i viss mån skett parallellt och i samklang med ett ökat fokus på konstens och kulturens betydelse för den ekonomiska utvecklingen, exempelvis genom ett ökat fokus på upplevelseindustri och kulturella och kreativa branscher.
I rapporten framkommer att det finns skillnader mellan länderna i hur förändringsprocessen har sett ut. Vissa länder har varit tidigare med att etablera konkreta incitament för att öka den privata finansieringen, exempelvis Danmark och Norge, medan Sverige i dag har tillsatt flera utredningar som syftar till att lägga fram förslag på konkreta åtgärder. När det gäller fokuset på utvecklingen av kulturella och kreativa branscher som ett sätt att delvis rama in arbetet mot en ökad privat finansiering utgör Finlands senaste kulturpolitiska redogörelse det kanske tydligaste exemplet.
Utvecklingen är samtidigt inte entydig, och i den konkreta politiken möts fortsatt olika perspektiv beroende på vilka partier som innehar regeringsmakten. Ett exempel är att den norska regeringen år 2022 avslutade matchningssystemet Gaveforsterkningsordningen. Detta gjordes med hänvisning till att åtgärden främst gynnar kulturaktörer med förmåga att locka till sig privata medel och att matchningssystemet lett till en geografisk snedfördelning av offentliga medel. I samtliga länder betonas också fortsatt den offentliga finansieringens betydelse för olika delar av kulturområdet.
Huruvida utvecklingen representerar ett större skifte i de nordiska ländernas kulturpolitik är därför svårt att säga. I mångt och mycket beror det på i vilken utsträckning länderna framgent kommer vilja förskjuta balansen mellan den offentliga och privata kulturfinansieringen. Dock utmanar utvecklingen i någon mån perspektivet att konstnärlig verksamhet bör fredas från behov av kommersialisering och beroende av privata finansiärer. Samtidigt framhävs, från politikens sida, fortsatt de nordiska ländernas traditionella kulturpolitiska kärnvärden, men också utifrån att ökad privat finansiering kan bidra till att stärka sådant som kulturens autonomi, den kulturella mångfalden och kulturens tillgänglighet.
Viktiga kulturpolitiska överväganden
Konsekvenserna av ett ökat fokus på privat kulturfinansiering beror mycket på hur stora förändringar av finansieringsstrukturen som genomförs och hur kulturområdets samlade finansiering påverkas. Kulturanalys Norden bedömer dock två olika typer av kulturpolitiska överväganden som särskilt relevanta för de nordiska länderna. Dessa överväganden handlar dels om frågor som rör de nordiska ländernas kulturpolitiska kärnvärden, dels om olika aspekter på dynamiken mellan den offentliga och privata finansieringen.