Givet de komplexa sambanden mellan unga mäns psykiska ohälsa och hur villkoren i skola och i arbetsliv ser ut, är det av särskild vikt att också sammanställa kunskap om hur den psykiska ohälsan påverkas när dessa samhällsstrukturer genomgår en snabb och akut förändring. Under covid-19-pandemin påverkades skolgången av genomgripande förändringar med skolstängningar och förändrade undervisningsformer. Distansarbete, varsel och plötsligt försämrad möjlighet att få arbete i branscher som traditionellt har anställt unga, gör pandemin till en viktig situation att undersöka.
Pandemins konsekvenser berörde människor i alla åldrar i hela Norden. Men minskningen och begränsningen av sociala kontakter har varit särskilt utmanande för ungdomar som har ett stort behov av ökad självständighet och sociala kontakter med jämnåriga.
Denna del av forskningsöversikten sammanställer forskning om hur unga mäns hälsa påverkades av de tillfälliga samhällsförändringar som pandemin innebar, med särskilt fokus på utbildning och arbetsliv för unga. Dessutom samlar den forskning som jämför förekomsten av ohälsa före och under pandemin för den aktuella gruppen unga män i Norden.
Utbildning, restriktioner och psykisk hälsa
Skolnedstängningar användes i olika grad och under olika perioder av pandemin i de nordiska länderna och innebar stora förändringar i unga personers vardagsliv och utbildning. Distansundervisning och minskade möjligheter till sociala sammanhang kan antas ha påverkat den psykiska ohälsan i negativ riktning för elever och studenter. En rapport om distansundervisningen i alla nordiska länder visar att undervisningens kvalitet sannolikt har försämrats under pandemin och distansundervisningen har haft negativa effekter (Hall, Hardoy, & Lundin, 2022). Bilden är densamma i en intervjustudie gjord av svenska Folkhälsomyndigheten där deltagarna beskriver distansundervisning som den mest genomgripande förändringen under pandemin med försämrat lärarstöd och bristande motivation och studierutiner (Folkhälsomyndigheten, 2022). De negativa effekterna är sannolikt större bland yngre elever, barn i behov av särskilt stöd och bland elever med sämre studieförutsättningar i hemmet samt nyligen invandrade grupper. I rapporten lyfts även att elever som går yrkesförberedande gymnasieprogram är en grupp som haft särskilda svårigheter under pandemin, då möjligheterna till praktisk träning och arbetsplatsförlagd utbildning har varit begränsade.
I en norsk studie undersöktes upplevda konsekvenser av pandemin för vardagen, inlärningsresultat, familjerelationer, sömnproblem och oro för infektion, för vänner och deras framtid, bland ungdomar i åldern 12–19 år under tre veckor av skolnedstängningen i Norge (Lehmann et al., 2021). Ungdomar i Bergens kommun bjöds in via SMS att delta i en 15-minutersundersökning online och totalt deltog 2 997 (1 242 unga män) ungdomar med medelåldern 17 år. Sammantaget rapporterade en tredjedel av de svarande att de kände sig något för mycket påverkade av att skolor stängde, knappt två tredjedelar rapporterade att de lärt sig mindre under perioden jämfört med tidigare.
Resultaten visar att skolstängningar under pandemin har haft varierande påverkan på pojkar och flickor. En högre andel flickor rapporterar att de kände sig påverkade av skolstängningen i någon grad jämfört med pojkar. Dessutom verkade flickor oftare uppleva mardrömmar och vara mer oroliga över att bli smittade, medan pojkar var mer oroliga för att deras familjemedlemmar skulle bli smittade. De upplevda konsekvenserna och graden av oro varierade efter ålder, kön, socioekonomisk status och i viss grad födelseland. Flickor, äldre ungdomar, ungdomar med lägre socioekonomisk status och med invandrarbakgrund verkade i högre grad uppleva nedstängningen som svårare och studien accentuerar behovet av stöd för dessa grupper.
Under våren 2020 fick pandemin som konsekvens att skolor stängde och sociala restriktioner infördes i hela Norge. I studien av Soest et al. (2020) undersöktes om dessa skolrestriktioner påverkat unga människors livstillfredställelse och subjektiva livskvalitet. I studien rapporteras att ungdomar i Oslo, upplevt en markant reduktion av tillfredställelse med livet och sänkt subjektiv livskvalitet efter att restriktioner infördes. Ungdomarnas socioekonomiska resurser hade mindre betydelse för upplevd livstillfredsställelse. Särskilt bland pojkar sjönk andelen med hög livstillfredsställelse tydligt. Den gick ned från knappt 90 % för åren före pandemin, till under 71 % efter införandet av restriktioner. Motsvarande tal för flickor var 80 % före pandemin och 62 % under pandemirestriktionerna.
Folkhälsorekommendationerna i Sverige förlitade sig på personligt ansvar. Universiteten var en av få offentliga institutioner som tidvis var helt stängda, vilket innebar att studenter var tvungna att snabbt anpassa sig till distansundervisning. I en studie (Berman et al., 2022) undersöktes hur rekommendationer efterlevdes, liksom samband med självrapporterade symtom på smitta, självupplevda effekter på psykisk hälsa och akademisk egenförmåga (self-efficacy) bland universitetsstudenter i Sverige i maj till juni 2020. Totalt deltog 4 495 studenter varav 30 % var unga män. Studien visar att studenter i allmänhet följde folkhälsorekommendationer under stängning av universitet, men många rapporterade betydande negativa konsekvenser relaterade till psykisk hälsa och akademisk förmåga. Tyvärr går det inte att utläsa av tabellerna i studien hur stor andel män respektive kvinnor som upplevde dessa negativa effekter då resultaten inte var könsspecificerade. Studien ger ändå en indikation på att många studenter påverkats av psykiska hälsoeffekter.
Studier inkluderade i en forskningsöversikt om pandemins konsekvenser för unga personer med avseende på utbildning, arbete och hälsa (Olofsson & Kvist, 2022) visar att den psykiska hälsan har försämrats under pandemin, men bilden är inte entydig. Stödet från skolors elevhälsa tycks inte ha varit tillräcklig under pandemin. I studien presenteras några preliminära resultat: att skolstängningar och distansundervisning i varierande grad har påverkat ungas lärande negativt, att effekterna har varit mest negativa för elever i behov av särskilt stöd och att övergången från skola till arbetsliv försvårats och blivit mer utdragen.
I en finsk årsbok ’Poikkeuksellinen nuoruus korona-aikaan – Nuorten elinolot 2022’ (En ovanlig ungdom under pandemitiden – Ungas levnadsförhållanden 2022) jämförs livstillfredsställelse bland ungdomar över 15 år före och efter att pandemin bröt ut. Först stärker resultaten det direkta antagandet om negativa effekter av pandemin, men en närmare granskning nyanserar detta. De empiriska undersökningarna i årsboken visar att de studerandes upplevelser av organiseringen kring distansundervisning å ena sidan var positiva och fungerade som ett stöd för de egna studierna, å andra sidan försvårade studierna. Det väsentliga vid distansundervisning är att läraren strukturerar distansstudierna och ger stöd till den studerandes inlärning. Digitala inlärningsmiljöer öppnar således nya möjligheter, men för att distansstudier ska främja elevernas välmående måste uppmärksamhet ges till genomförandet, dvs. att distansundervisning sker på ett sätt som stärker den studerandes aktörskap och delaktighet.
Arbetsliv och hälsa under pandemin
Pandemin påverkade ungas psykiska ohälsa genom sämre förutsättningar för de som skulle ta steget mellan utbildning och arbetsliv under denna period. Engdal (Sjögren et al., 2021) beskriver negativa effekter på arbetsmarknadsanknytningen för de unga som träder in på arbetsmarknaden under en lågkonjunktur, såsom det var under pandemin. Pandemin drabbade i hög grad de sektorer där många unga får sina första jobb, så som service-, hotell- och restaurangbranschen, vilket innebär att de unga var särskilt utsatta för arbetslöshet i den då pågående krisen (Sjögren et al., 2021).
I den svenska Folkhälsomyndighetens rapport ’Unga och covid-19-pandemin – ungas livsvillkor, levnadsvanor och hälsa’ (2022) med målgruppen ungdomar och unga vuxna 16–29 år i Sverige framkommer att för unga som redan lever under socialt, ekonomiskt eller hälsomässigt utsatta förhållanden verkar covid-19-pandemin ha samspelat med den tidigare livssituationen och i vissa fall förstärkt befintliga utmaningar. Övergripande fynd gällande båda könen presenteras i rapporten som även inkluderar en intervjustudie och en litteraturstudie. Av intervjustudien framkommer att unga, som varken arbetar eller studerar, upplever att deras fysiska och/eller psykiska hälsa har blivit sämre till följd av ensamhet, isolering och minskade möjligheter till sysselsättning. Samtidigt uppger de att pandemin, i alla fall delvis, medfört möjligheter till vila och återhämtning.
I en forskningsöversikt (Olofsson & Kvist, 2022) lyfts pandemins konsekvenser för unga personer i Sverige med avseende på utbildning, arbete och hälsa. Rapporten sammanfattar övergripande att de negativa effekterna på ungas utbildningsresultat tycks ha blivit mindre i Sverige i jämförelse med många andra länder, och de omedelbara negativa hälsoeffekterna framstår inte heller vara lika framträdande som i en del andra länder. Studien lyfter även att pandemin genomgående har haft negativ påverkan på ungas arbetsmarknad då det är branscher som till exempel besöksnäringen och handeln som drabbats som mest under pandemin, som också har en betydande andel unga arbetstagare. Unga är överrepresenterade när det gäller otrygga anställningar och var också de som i första hand förlorade sina jobb parallellt med att det blev färre lediga arbetstillfällen att söka. Unga med låg utbildningsbakgrund har drabbats av försörjningssvårigheter, och under pandemin ökade antalet långvariga bidragstagare.
En finsk studie (Ranta, Silinskas, & Wilska, 2020) fokuserade på hur unga vuxna 18–29 år mötte covid-19-pandemin i jämförelse med en äldre jämförelsegrupp (30–65 år). Studien visar att unga vuxna är betydligt mer oroade över effekterna av covid-19-pandemin på deras psykiska välbefinnande, karriär/studier och ekonomiska situation än äldre människor. Unga kvinnor är mer bekymrade över sitt psykiska välbefinnande än män. Bland ungdomar är lägre tillfredsställelse i livet relaterad till oro för psykiskt välbefinnande och lägre tillfredsställelse med ekonomisk situation är relaterad till oro för karriär/studier och ekonomisk situation.
Högre arbetslöshet under pandemin i Sverige är förknippat med två faktorer: att vara ung och att vara utlandsfödd (Campa, Roine, & Stromberg, 2021). Kön tycks dock inte spela någon större roll i det svenska sammanhanget. Studiens resultat bekräftar tidigare rön om de mest utsatta som drabbats hårdast.
Boendeförhållanden under nedstängning
I en dansk studie (Groot et al., 2022) undersöktes om nedgången i ungdomars psykiska hälsa under nedstängningen var beroende av boendeförhållanden bland 7 445 ungdomar/unga vuxna (medianålder 20 år) från den danska nationella födelsekohorten (DNBC). Data samlades in vid 18-årsåldern och igen tre veckor in i den första nationella nedstängningen i april 2020. Sambanden mellan boendeförhållanden (tillgång till uteplatser, urbanitet, hushållstäthet och hushållssammansättning) och förändringar i psykisk hälsa (psykiskt välbefinnande, livskvalitet och ensamhet) undersöktes. Studien visar att ungdomar utan tillgång till utomhusutrymmen upplevde större försämringar i psykiskt välbefinnande i jämförelse med dem som hade tillgång till trädgård. Att bo ensam mer än fördubblade risken för känslor av ensamhet jämfört med att bo med föräldrar. Ungdomar som bodde ensamma, i tätare hushåll och utan direkt tillgång till utomhusutrymmen var särskilt sårbara för försämring av psykisk hälsa. Unga män upplevde större minskningar i psykiskt välbefinnande när de bodde ensamma eller tillsammans med rumskamrater/vänner och i tätare hushåll, och större ökningar av ensamhet när de bodde ensamma. Kvinnor upplevde större minskningar av livskvalitet när de bodde ensamma, men mindre minskning av livskvalitet när de bodde med sin partner.
Psykosociala förändringar
I en norsk studie (von Soest et al., 2022) jämfördes rikstäckande data från 2014–2021 för att undersöka psykosociala utfall hos ungdomar före och under pandemin. Studien visar högre depressiva symtom och mindre optimistiska framtida livsförväntningar under pandemin. Alkohol- och cannabisanvändningen minskade men skärmtiden ökade. Effektstorlekarna av alla observerade förändringar under pandemin var dock små. Sammantaget förblir uppförandeproblem och tillfredsställelse med sociala relationer stabila. Flickor, yngre ungdomar och ungdomar med låg socioekonomisk bakgrund visade mer negativa förändringar under pandemin. Uppskattade förändringar i psykosociala utfall varierar lite i relation till kommunernas infektionstal och restriktioner.
I en annan norsk studie konstateras att den sociala isoleringen under restriktionerna varit belastande för gymnasieelever (Bekkhus, von Soest & Fredriksen, 2020). Brist på fysisk kontakt med vänner associeras med både depression och ensamhet bland ungdomar under pandemin. I genomsnitt var flickor ensammare än pojkar och rapporterar fler symptom på ångest och depression än pojkar. Dessa resultat överensstämmer med tidigare forskning som visar att flickor rapporterar flera internaliserade psykiska hälsobesvär än pojkar.
I rapporten ’Konsekvenser av covid-19-pandemien for barn og unges liv og psykiske helse: oppdatering av en hurtigoversikt’ (Nøkleby, Borge & Johansen, 2021) ingår en studie som undersökte om pandemirestriktionerna kunde kopplas till förändringar i symtom på depression, ångest och ensamhet hos 3 545 unga i åldern 13–16 år jämfört med före stängningen (Hafstad m fl. 2021). Högre grad av symtom hittades bland ungdomar i hushåll med lägre inkomst eller med ensamstående förälder, med föräldrar med psykiska problem eller alkohol-/drogmissbruk, eller med en historia av misshandel jämfört med jämnåriga utan denna bakgrund. Höga nivåer av depression och ångestsymtom före pandemin förutspådde även höga nivåer av depression och ångestsymtom under pandemin.
I den avslutande diskussionen konstaterar författarna att det sociala sammanhanget (familj, skola, förhållanden i närområdet) generellt kan ses som en potentiell buffert mot negativa effekter av covid-19-pandemin. Rapporten lyfter också fram att hemundervisning till följd av pandemirestriktionerna kan ha varit fördelaktigt för de barn med social ångest, relationssvårigheter med jämnåriga eller som blivit utsatta för mobbning. Hemundervisning kan ha bidragit till minskad stress och förbättrade psykiska hälsoresultat. När det gäller könsskillnader konstaterar rapporten att en majoritet av de internationella studierna visar på att flickor i högre grad drabbats av känslomässiga svårigheter och depressionssymtom, både före och under pandemin. För pojkar rapporteras totalt sett en högre grad av beteendesvårigheter jämfört med flickor, med något ökande problem under pandemin.
Livstillfredsställelse under pandemin
Norge hade stängt skolor och implementerade strikta restriktioner då en elektronisk enkätundersökning delades ut till närmare 2 500 gymnasieelever i maj 2020. Resultaten jämfördes med liknande undersökningar som genomfördes årligen i samma län från 2014. Studien visar att prevalensen av pojkar och flickor som rapporterar hög livskvalitet minskat signifikant och tillfredsställelse med livet minskat signifikant jämfört med tiden före pandemin (med i snitt tio procentenheter). Det är endast för flickor som nedstängningar var associerat med högre risk för att rapportera höga depressiva symtom. De minst socioekonomiskt privilegierade grupperna uppvisade störst psykiskt lidande. (Myhr, Naper, Samarawickrema, & Vesterbekkmo, 2021).
I en annan norsk studie bland drygt 8 000 gymnasieungdomar i Oslo jämfördes ungdomars livstillfredsställelse under pandemin med motsvarande undersökningar som genomfördes i Oslo 2018 och flera andra län innan pandemin (Soest, Bakken, Pedersen, & Sletten, 2020). Studien visar att ungdomarna upplevde en markant reduktion av tillfredställelse med livet och sänkt subjektiv livskvalitet efter att covid-restriktioner införts. Ungdomarnas socioekonomiska resurser har mindre betydelse för upplevd livstillfredsställelse. Speciellt bland pojkar sjunker andelen med hög livstillfredsställelsen tydligt (6 poäng eller högre på en tiogradig skala).
Livstillfredsställelse minskade bland kvinnor och män i åldern 20–24 år, men inte bland 16–19-åriga pojkar i relation till andra grupper. En förklaring till det kan vara att de upplevda försämrade levnadsvillkoren under pandemin var de försämrade möjligheterna att försörja sig som uppstod under pandemin hos respondenter i åldern 20–24 år.
Studierna i årsboken ’Poikkeuksellinen nuoruus korona-aikaan – Nuorten elinolot 2022’ (En ovanlig ungdom under pandemitiden – Ungas levnadsförhållanden 2022) visar att delaktighet under pandemin verkar ha polariserats och flickornas upplevelse av delaktighet försämrats. Även om de ungas tillfredsställelse med livet minskade under pandemin, är en viktig observation att den försämrades särskilt bland unga som hörde till könsminoriteter och sexuella minoriteter. En fjärdedel av de högskolestuderande kände sig ensamma ganska ofta eller hela tiden, och kvinnor oftare än män. Känslan av ensamhet har samband med psykisk belastning. Det var svårare för högskolestuderande att knyta sociala kontakter under pandemin och de är tvungna att medvetet fundera över hur och var de ville träffa andra människor och vilka de ville träffa. Undersökningar visar att samhörighet med och förtroende för andra människor minskar när de ungas upplevelse av delaktighet försämras.
Riskuppfattning och oro
Förekomsten av oro för infektion har undersökts bland gymnasieungdomar i Norge (Andreas & Brunborg, 2022). Studien visar att de flesta gymnasieelever var måttligt oroliga för covid-19-infektion under det första pandemiåret. Av flickorna uppger 10,2 % att de känner överdriven oro för sin skolgång. Många olika omständigheter är associerad med oron, till exempel kvinnligt kön, äldsta ålder (skolår 13), förekomst av psykisk hälsorisk, historia av sjukdom eller dödsfall i familjen och bosättning i orter med höga infektionsfrekvenser. En annan norsk studie visade inga signifikanta könsskillnader i oro över att få covid-19, att någon närstående eller vänner skulle drabbas (Dyregrov, Fjaerestad, Gjestad, & Thimm, 2021). Flickor fick dock signifikant högre poäng (mer ångest) än pojkar. Vidare visade studien att ungas upplevelse av risk är relaterad till deras oro för att sprida viruset till nära och kära. De oroar sig även för sin framtid när det gäller utbildning och socialt liv. De efterlyser mer information riktad till unga. Att vara informerad och kunna lita på den information man får minskar ångesten.
Att bli exponerad för covid-19
I en svensk studie undersöktes eventuella skillnader mellan de som exponerats för covid-19 och de som inte exponerats (Chen, Osika, Henriksson, Dahlstrand, & Friberg, 2022). Studien visar inga signifikanta skillnader mellan de två grupperna vad gäller kön. Ungdomar rapporterade högre nivåer av stress och psykosomatiska symtom och lägre nivåer av lycka vid uppföljning jämfört med vid det första mättillfället. Dessa förändringar kunde i liknande utsträckning upptäckas både i kontroll- och covid-19-exponerade grupper. Likaså visar den covid-19-exponerade gruppen ingen försämring av kamratrelationer eller relationer med föräldrar jämfört med kontroller.
Förändringarna under 2-årsperioden är likartade bland pojkar och flickor, förutom gällande psykosomatiska symtom. Pojkar rapporterar en minskad nivå och flickor rapporterar en ökad nivå av psykosomatiska symtom under 2-årsperioden. Dagar med minst 60 minuters fysisk aktivitet per vecka hade minskat markant hos flickor, men inte hos pojkar. Det finns inga signifikanta skillnader mellan grupper som exponerats för covid-19 eller ej när det gäller sömnlängd och fysisk aktivitet. Slutsatsen är att svenska ungdomar som exponerats för covid-19 under större delen av 2020 inte visar longitudinella förändringar i psykisk hälsa, relationer med föräldrar och kamrater och hälsobeteenden jämfört med de som inte exponerats för covid-19.
Psykiskt välbefinnande
En stor internationell meta-analys (Kerekes et al., 2021) där Sverige som enda nordiskt land deltog visar att en betydligt större andel kvinnliga studenter (15–18 år) rapporterade stress efter pandemiutbrottet. En betydande del av eleverna rapporterade minskad tid utomhus och fysiska möten med vänner samt minskade skolprestationer, samtidigt som de rapporterade en ökad tid för saker de inte hade tid med tidigare. Endast en liten del av respondenterna rapporterade ökat missbruk eller utsatthet. Den övergripande pandemipåverkan på ungdomarnas liv var könsspecifik och studien visar vidare att de kvinnliga studenterna kände sig mer oroliga, deprimerade eller ledsna och sov mer oregelbundet jämfört med manliga ungdomar.
Liknande resultat framkom i en norsk studie (Ulset, Bakken, & von Soest, 2021) som visar att färre pojkar än flickor rapporterade negativa konsekvenser av pandemin: medan 43 % av pojkarna svarar att covid-19-pandemin påverkat deras liv något, mycket eller mycket i negativ riktning, rapporterade 55 % av flickorna det samma. Könsskillnaderna är särskilt stora vid frågorna om psykisk hälsa, där andelen flickor som rapporterade negativa förändringar är nästan dubbelt så hög som för pojkar. (Ulset, Bakken & von Soest, 2021).
I en norsk studie (Hafstad, Saetren, Wentzel-Larsen, & Augusti, 2021) undersöktes nedstängningens och pandemins potentiellt negativa konsekvenser för den psykisk hälsan hos ungdomar. Förekomsten av ångest och depressiva symtom utvärderades hos 3 572 ungdomar i åldern 13 till 16 i en representativ longitudinell undersökning mellan februari 2019 och juni 2020. Studien visade att kliniska nivåer av ångest och depression totalt sett ökade något mellan åren. Den observerade förändringen påverkades av ökningen i ålder mellan bedömningarna. Att vara flicka, att vid utgångspunkten ha redan existerande psykiska problem, att bo i ett ensamstående hushåll förutspådde högre nivåer av ångest och depressiva symtom vid andra mättillfället. Att bo i ett hushåll med ensamstående förälder var associerat med en signifikant ökning av symtomen.
Studien indikerar att ångest och depressiva symtom ökar något hos norska ungdomar mellan 2019 och 2020, men denna förändring verkar drivas av ökad ålder snarare än av pandemirelaterade åtgärder. Att leva i en fattig familj eller ha en historia av misshandel var dock associerat med en signifikant lägre ökning av symptomen. Symtomnivåerna var ojämnt fördelade över demografiska grupper både före och under pandemiutbrottet, vilket tyder på att hälsoskillnader kvarstår för ungdomar i riskgrupper också under en pandemi.
I en finsk rapport ’Pandemi och ungas psykiska hälsa’ (Aalto-Setälä et al., 2021) redovisas en skolundersökning. Skolhälsoundersökningen var en nationell undersökning som genomfördes 2021 bland grundskole- och gymnasieelever och bland elever i yrkesutbildningsinstitutioner som var under 21 år. Studien genomfördes under den tredje vågen av pandemin i Finland, och vid tiden för studien hade pandemin varat i mer än ett år. Under läsåret hade de flesta av ungdomarna deltagit i distansundervisning hösten 2020 och/eller våren 2021. När enkäten fylldes i våren 2021 hade eleverna återvänt till skolan. Vissa gymnasieelever hade fortfarande distansundervisning. Skolundersökningen hade genomförts 2019 vilket möjliggjorde jämförelser. Cirka 30 % av flickorna och 8 % av pojkarna rapporterade måttlig eller svår ångest år 2021. Oron hade ökat sedan 2019-års mätning hos både pojkar och flickor. För flickor var ökningen runt tio procentenheter större än för pojkar. Depressiva symtom hade ökat i alla respondentgrupper. Hos flickor var symtomökningen större än hos pojkar våren 2021, och depressiva symptom med varaktighet mer än två veckor rapporterades av mer än 30 % av flickorna i alla svarande grupper (grundskola, gymnasium och yrkesskola). Bland pojkar var förekomsten av depressiva symtom vanligast bland gymnasieungdomar (15 %). Av rapporten framkommer vidare att ungefär en tiondel av pojkarna och en fjärdedel av flickorna uppgav att de kände sig ensamma ganska ofta eller konstant. Ensamhet var vanligast bland flickor som studerade vid yrkesutbildningsinstitutioner. Under uppföljningsperioden hade upplevelser av ensamhet blivit vanligare i alla respondentgrupper.
Mot bakgrund av resultaten från skolhälsoundersökningen hade den psykiska hälsan för finska ungdomar försämrats under pandemin. Tillförlitligheten i resultaten förstärktes av det stora befolkningsurvalet som täckte hela åldersgruppen och särskilt den goda svarsfrekvensen som erhölls i de svarande grupperna av 8:e–9:e klassare och gymnasieelever (cirka 75%).
I en dansk studie undersöktes potentiella effekter av covid-19-pandemin på allmän hälsa, psykiskt välbefinnande och upplevelser av kontroll jämfört med tiden före pandemin (Wurtzen et al., 2022). Yngre män (18–24 år) och yngre kvinnor (18–24 år) samt äldre kvinnor (65–74 år) rapporterar lägre psykiskt välbefinnande under den tidiga fasen av pandemin jämfört med resultat från 2016. Både kvinnor och män 2020 rapporterar betydligt lägre nivåer av intern kontroll jämfört med 2016 års urval. Detta gäller särskilt för yngre män och kvinnor. Det finns inga statistiskt signifikanta skillnader i allmän hälsa mellan populationer. Denna studie stöder delvis hypotesen att covid-19-pandemin påverkar det psykiska välbefinnandet negativt bland yngre personer.
I en isländsk studie undersöktes könsskillnader i ungdomars välbefinnande under covid-19-pandemin och även möjliga förklaringar till dessa skillnader (Halldorsdottir et al., 2021). Psykiska hälsoproblem under pandemin jämfördes med förväntade poäng baserat på rikstäckande betyg av jämnåriga 2018. Även om både pojkar och flickor verkar vara drabbade, rapporterar flickor en större negativ påverkan avseende alla breda indikatorer på välbefinnande och beteendeförändringar under covid-19 än pojkar, och flickors depressiva symtom är högre och utöver de förväntade rikstäckande poängen. Förekomsten av högre depressiva symtom är associerade med ökad passiv användning av sociala medier och minskad kontakt med familjemedlemmar via telefon eller sociala medier bland flickor, och minskad sömn och ökat online-spel enbart bland pojkar. Oro för att andra skulle insjukna i covid-19, förändringar i dagliga rutiner och skolrutiner, och att inte kunna träffa vänner personligen är bland de främsta orsakerna till psykisk ohälsa som identifieras av ungdomar, och då särskilt flickor. Studien visar att ungdomar påverkats generellt negativt av covid-19-pandemin och åtföljande restriktioner och att denna negativa påverkan är mer uttalad hos flickor. Resultaten tyder på att en stadig rutin och att förbli socialt aktiv kan hjälpa ungdomarna att hantera osäkerheten och de sociala restriktioner som är förknippade med en pandemi.
Universitetsstudenter är en grupp som påverkades av pandemin på grund av förändringar av studieformen. I en isländsk studie (Gestsdottir, Gisladottir, et al., 2021) jämfördes psykisk och fysisk hälsa och välbefinnande före och under pandemin hos kvinnliga och manliga förstaårsstudenter på universitet. Sammanlagt 115 studenter (drygt hälften män) svarade på frågor om psykisk och fysisk hälsa där de fick skatta sin fysiska aktivitet, ensamhet, stress och sömnkvalitet. Studien visar att unga män hade färre symtom på ångest och depression, och att deras självkänsla var högre än hos kvinnor. Över hälften av båda könen uppskattade att deras psykiska hälsa var sämre under pandemin. En större andel män (69 %) jämfört med kvinnor (38 %) uppskattade att deras fysiska hälsa har försämrats jämfört med före pandemin. En större andel kvinnor (38 %) än män (14 %) upplever ökad ensamhet och stress. Över 70 % uppskattade ett ökat stillasittande, och en större andel män, jämfört med kvinnor uppskattade att de var mindre fysiskt aktiva under pandemin än före. Ungefär hälften av deltagarna uppskattade sin sömnkvalitet som sämre. Studien visar att universitetsstudenter av båda könen uppskattade att deras psykiska och fysiska hälsa väsentligt försämrades under pandemin.
Syftet med en finsk studie av Sarasjarvi et al. (2022) var att förstå vilka pandemirelaterade frågor som kunde förutspå psykiskt välbefinnande under pandemiutbrottet. Studien visar att pandemin haft en inverkan på högskolestudenters psykiska välbefinnande. Sämst psykiskt välbefinnande fanns bland icke-binära studenter. Försämring av psykiskt välbefinnande var minst bland doktorandstuderande.
I studien användes tvärsnittsdata som samlades in i maj 2020 och data insamlat april 2019. I studien ingick högskolestudenter varav knappt hälften av de svarande var män. Analyserna visar en signifikant minskning av övergripande psykiskt välbefinnande under pandemin, tillsammans med högre psykiskt välbefinnande bland män och äldre åldersgrupper för båda tidpunkterna. Inga interaktionseffekter finns mellan psykiskt välbefinnande och sociodemografiska variabler vid dessa två tidpunkter. Detta kan delvis förklaras av studenturvalets homogenitet. Högre nivåer av psykiskt välbefinnande associeras med lägre nivåer av akademisk stress och pandemirelaterad oro, tillsammans med en högre tillfredsställelse med informationen från högskolorna och regeringen. Pandemirelaterade symtom och infektioner visar ingen inverkan på studenternas psykiska välbefinnande under utbrottet. Små till måttliga effektstorlekar över tidpunkterna upptäcks, vilket tyder på en total minskning av psykiskt välbefinnande under utbrottet.
Psykiska problem, suicidtankar och självskador
Syftet med en norsk studie (Sivertsen et al., 2022) var att undersöka förändringar och förekomst av psykiska problem, suicidtankar och suicidbeteende, och deras samband med covid-19-relaterade restriktioner.
Studien visar en signifikant ökning av psykisk ohälsa från 2010 till 2021, då särskilt en ökning mellan 2018 och 2021. Ett liknande mönster observeras också för suicidtankar. Siffrorna är genomgående något högre för de unga männen jämfört med de unga kvinnorna. Till skillnad från tidigare mätningar visar den på stora geografiska skillnader i psykiska problem under 2021, vilket kan relateras till de olika nivåerna av covid-19-fall och regionala covid-19-relaterade restriktioner. Ju färre dagar som spenderas på campus under de senaste två veckorna, desto högre nivåer av psykiska problem upplevs under samma tidsperiod. Det finns också ett samband mellan antal dagar på campus och en högre förekomst av suicidtankar, NSSH (non-suicidal self-harm) och suicidförsök under det senaste året. Denna studie visar således en kraftig ökning och oroande nivåer av psykiska problem och suicidrisk bland studenter generellt, men högre hos de manliga studenterna, under covid-19-pandemin.
Livstidsprevalensen gällande icke-suicidal självskada har konsekvent visat sig vara omkring 17 % i ett representativt urval av ungdomar i Sverige och i andra länder. Icke-suicidal skada definieras som kroppskada utan suicidal avsikt och utförs för att hantera plågsamma känslor och tankar (Zetterqvist, Jonsson, Landberg, & Svedin, 2021). Eftersom covid-19 utgjorde ett hot mot psykisk hälsa hos ungdomar undersöktes självskador bland gymnasieelever i Sverige och jämfördes med samma frågor ställda vid tre olika tillfällen. Resultaten från mätning I (2011) och II (2014) var mycket lika, och visar en livstidsprevalens av självskada på 17,2 % respektive 17,7 %. Även könsskillnaderna är likartade med 26,4 % vs. 24,7 % av flickorna och 8,0 % jämfört med 8,8 % av pojkarna rapporterar livstidsprevalens av självskada. Resultat från mätning III (2020–2021) visar en livstidsprevalens på 27,6 % med 36,3 % av flickorna och 16,0 % av pojkarna som bekräftar icke-suicidala självskador. Dessutom ökar andelen självskador hos ungdomar med icke-binär identitet från 28,3 % 2014 till 69,2 % 2020–2021 (Zetterqvist et al., 2021).