Unga mäns hälsa och maskulinitetsnormer är nära sammanflätade. Maskulinitetsnormer är inbäddade i samhällets normer. Dessa normer, som visserligen är i förändring, formar och bidrar till unga mäns hälsa och hälsobeteenden; därmed interagerar individuella och strukturella faktorer på ett komplext sätt (Robertson, 2007; Thorpe & Halkitis, 2016). Maskulinitetsnormer är begränsande för pojkars och unga mäns hälsa samtidigt som maskuliniteter ständigt förändras och nya mer hälsofrämjande maskuliniteter kan skapas.
Traditionella maskulinitetsnormer betonar egenskaper som har visat sig stå i vägen för hjälpsökande. Normerna utgör även ett hinder mot att värdera sammanhang och relationer som ökar välbefinnande och kan fungera som motståndskraft mot många former av psykisk ohälsa. Unga mäns lägre benägenhet att söka hjälp i jämförelse med flickor är välkänt (Granrud, Bisholt, Anderzèn-Carlsson, & Steffenak, 2020; Wirback, Forsell, Larsson, Engström, & Edhborg, 2018). Att själv bära på sina svårigheter utan att ha någon att vända sig till kan resultera i ökad stress, ångest och depression, något som i slutändan riskerar att leda till suicid. Med begreppet homosocialitet avses hur män identifierar sig med och förstår sin sociala position i förhållande till andra män. Homosocialitet kan förklara varför det kan upplevas som skamligt att söka hjälp och visa svaghet, det kopplas samman med att ”feminiseras”. De nordiska länderna är i jämförelse med många andra länder långt fram när det gäller vissa områden av jämlikhet, men upprepningen av hegemoniska maskulinitetsnormer i Norden exkluderar och andrafierar fortfarande icke-vita, icke-heterosexuella och funktionsnedsatta män (Egeberg Holmgren, 2011). Viktiga sammanhang för välmående som utbildning och arbetsliv tenderar också att vara platser för upprepande och befästande av hierarkier som bygger på hegemonisk maskulinitet, samtidigt som detta också är platser där unga män kan komma i kontakt med hälsofrämjande insatser och stöd.
Det övergripande syftet med denna forskningsöversikt var att särskilt belysa kunskap om unga mäns psykiska hälsa i relation till dagens villkor och utmaningar inom skola och arbetsliv i Norden. Dessutom skulle översikten lyfta kunskap om vilka konsekvenser pandemin har fått för unga mäns psykiska ohälsa. Pandemin har lett till svåra konsekvenser för skolungdomar och yrkesverksamma. Studier i översikten visar att osäker arbetsmarknad och ökad arbetslöshet speciellt bland unga vuxna, distansundervisning, social isolering och minskade möjligheter till fritidsaktiviteter har påverkat det psykiska måendet.
Skolor och arbetsplatser är viktiga platser för erbjudande av stöd för unga män och för förändring av normer kring maskulinitet och dess upprätthållande av gränser mot sådana praktiker som är hälsofrämjande. Men relationen mellan psykisk ohälsa å ena sidan och utbildning och arbetsliv å andra är komplex. Bra psykisk hälsa och mående är den starkaste prediktorn för positiva skolupplevelser, och att delta i idrott, ha en positiv kroppsuppfattning och tillfredsställande sömn nästan fördubblade elevernas möjligheter för positiva skolupplevelser enligt Forsberg et al. (2019). Även sammanhanget som en arbetsplats kan ge utgör ett stöd för unga män. Samtidigt visar denna översikt att mycket av den psykisk ohälsan kan ses som sprungen ur dåliga upplevelser av utbildningssystem och dålig arbetsmiljö. Utbildningsinstitutioner och arbetsplatser kan också reproducera normer och föreställningar om maskulinitet och därmed hindra praktiker så som hjälpsökande eller att etablera meningsfulla relationer.
I de flesta av de inkluderade studierna i denna forskningsöversikt görs inga analyser utifrån ett maskulinitetsteoretiskt perspektiv, snarare tas uppdelningen i könskategorier för givet och implicerar ett stabilt sätt att se på kön. Denna syn på grupperna män och kvinnor kan ge viktig kunskap om hur nuvarande kategorisering och uppdelning får olika effekter i de två grupperna men kan också stå i vägen för perspektiv på maskulinitet som något historiskt och socialt föränderligt. Begreppet social hälsa som betonar hur hälsa och ohälsa står i direkt relation till sociala relationer och hierarkier, samt till upplevelser av förmåga till förändring och påverkan är viktigt att lyfta för att förstå många av översiktens resultat. Det är viktigt att påvisa unga män alternativa maskuliniteter för att främja psykisk hälsa och välbefinnande, och utmana och omdefiniera de traditionella maskulinitetsnormer som kan vara skadliga för unga mäns hälsa. Att se på maskulinitet som föränderligt kan alltså både öka kvalitén på forskning om unga mäns psykiska ohälsa och hjälpa till i det preventiva arbetet mot ohälsa bland unga män.
Sammantaget finns det många utmaningar som unga män möter när det kommer till samtida manlighet i de nordiska länderna, även om inverkan av maskulinitetsnormer på psykisk hälsa kan variera mellan grupper och länder. De potentiellt negativa effekterna av vissa maskulinitetsnormer behöver adresseras för att påvisa alternativa maskuliniteter. Skolan är den kanske viktigaste arenan där man kan nå alla. Därför bör alla skolungdomar erbjudas ett kuratorssamtal i likhet med hälsosamtal hos skolhälsovården, för att frångå stigmat gällande hjälpsökande vid psykisk ohälsa. När insatsen riktas till alla blir ingen stigmatiserad och tillgång till stöd kan då ske på lika villkor, och därmed kan stöd ges på lika villkor oberoende socioekonomisk status eller kön. Att tidigt prata om hälsa som en sammanhängande helhet bestående av en psykisk, fysisk och social del där kropp, sinne och relationer inkluderas, kan öka förståelsen för hur hälsoupplevelse hänger samman med flera aspekter. Den relationella hälsan, det vill säga hur väl personen mår i sina sociala relationer, har visat sig vara avgörande för unga mäns utveckling, och den sociala hälsan kan även påverka den psykiska hälsan. En god hälsa är en grundförutsättning för att klara av skolans och arbetslivets utmaningar och kunna stå emot negativa, begränsande maskulinitetsnormer.
Praktiska implikationer
Studierna visar följande praktiska implikationer för unga mäns hälsa:
Unga män har svårare att söka hjälp och samtalsstöd och medge psykisk ohälsa. Det är därför önskvärt med en mer inkluderande och stödjande attityd till ungas psykiska hälsa och ett möjliggörande av ett tidigt och lättillgängligt stöd för unga personer.
Det är viktigt att skolan tidigt fångar upp unga män med psykisk ohälsa och tar upp frågor om psykisk ohälsa bland elever i syfte att minska stigma och skam kopplat till psykisk ohälsa.
Tillgång till psykosocialt stöd i form av kurator bör finnas lättillgängligt, och unga bör erbjudas ett besök hos skolkurator för att minska stigma kring psykosocialt stöd.
Tidiga insatser kan förhindra psykisk ohälsa senare i livet och generella insatser, information och diskussion bland skolelever kan utgöra preventiv insats.
Övergången från utbildning till arbetsliv kan för vissa unga män vara en utmanande period och ökat stöd behövs för att övergången ska fungera.
Unga män som inte studerar eller har sysselsättning behöver omedelbara, individanpassade åtgärder.
I framtida handlingsplaner behövs intensifierade åtgärder för att mildra ojämlikheter framför allt när de gäller ungas hälsa.
Vissa grupper är extra utsatta och sårbara i tider av kriser och de behöver särskilda, riktade insatser. Mer kunskap behövs kring vilka insatser, för vem och när, som gör mest nytta. Social- och hälsopolitik bör rikta stöd till dessa minst privilegierade grupper.
Skulle samhället råka ut för en liknande kris, med så genomgående påverkan som pandemin utgjorde på unga, måste beredskapen hos sjukvården, kommuner, socialtjänst, skolans elevhälsa och företagshälsovård bättre möta behoven av psykosocialt stöd hos unga som signalerar försämrad psykosocial funktion, ökad stress och utsatthet.
Risker för psykisk ohälsa finns inte enbart på individnivå utan involverar även familje- nätverks- och strukturnivå. Det är viktigt att tänka på det vidare sammanhanget och inkludera hela familjer vid utformande av insatser vid en eventuell framtida situation som liknar pandemin.