Jämställdhet har historiskt varit centralt för utvecklingen av de starka, nordiska välfärdssamhällena. Den höga sysselsättningsnivån för både kvinnor och män samt effektiva jämställdhetspolitiska investeringar har gjort de nordiska arbetsmarknaderna till några av världens mest jämställda.
Likväl är Nordens utbildningssystem och arbetsmarknader fortsatt könsuppdelade, både vertikalt och horisontellt: män är överrepresenterade i ledarroller och kvinnor och män är kraftigt under- respektive överrepresenterade i traditionellt könsbundna yrken. Därutöver är de nordiska arbetsmarknaderna starkt präglade av löneskillnader, och kvinnor arbetar deltid oftare än män. Samtidigt utförs det obetalda omsorgsarbetet i hemmet fortsatt i oproportionerligt hög grad av kvinnor, och kvinnorna står också fortfarande för den absolut största delen av föräldraledigheten.
Något som är särskilt relevant är den gröna omställningen av de nordiska samhällena och arbetsmarknaderna, som riskerar att förstärka de befintliga olikheterna såvida inte aktiva åtgärder vidtas för en rättvis och jämställd omställning. Den könsuppdelade arbetsmarknaden får inte bli ett hinder i den gröna omställningen då alla talanger behövs för att hitta bra lösningar.
Lagstiftningen i Norden ger LGBTI-personer ett gott skydd mot diskriminering såväl på som utanför arbetsmarknaden, och många företag i Norden arbetar aktivt med inkludering och mångfald. Likväl får många LGBTI-personer utstå fördomar, diskriminering och trakasserier i utbildningssystemet och arbetslivet. Detta leder till minskade möjligheter och försämrad trivsel i arbetslivet, samt till ekonomisk utsatthet framför allt bland unga LGBTI-personer och lägre inkomster bland transpersoner jämfört med cispersoner.