Tidigare kunskap om konstnärers och författa­res utsatthet

I detta kapitel sammanfattas tidigare kunskap om hot, våld och trakasserier riktat mot konstnärer och författare i de nordiska länderna. Primärt beskrivs tidigare studier som relaterar till frågeställningarna i denna rapport. Kapitlet inkluderar även studier och rapporter om hot, våld och trakasserier mot andra yrkesgrupper som har en tydlig offentlig roll i det demokratiska samhället. Underlaget som används i kapitlet består framför allt av rapporter, utredningar och liknande material publicerade av myndigheter, branschorganisationer, fackliga organisationer, universitet eller företag.

Det saknas omfattande kartläggningar av förekomsten av hot, våld och trakasserier riktade mot konstnärer och författare som inkluderar flera nordiska länder. Den befintliga kunskapen om hot, våld och trakasserier mot yrkesverksamma konstnärer och författare består huvudsakligen av ett fåtal rapporter framtagna av myndigheter eller intresseorganisationer. Sammanfattningsvis täcker dessa rapporter ofta enskilda kultur- och konstområden och fokuserar på olika typer av utsatthet. Vidare finns det olika tillvägagångssätt, vilket gör det svårt att jämföra resultaten mellan rapporterna. De vanligaste temana i dessa rapporter är hot och kränkningar på internet eller sociala medier, sexuella trakasserier samt diskriminering i en arbetsmiljökontext. De vanligaste metoderna som används är intervjustudier och enkätundersökningar. I detta avsnitt redogörs för de större studier eller rapporter som har kunnat identifieras, och vi ger en sammanfattning av kunskapsläget i de nordiska länderna.

I Danmark finns det relativt lite tidigare kunskap om hot, våld och trakasserier riktat mot konstnärer och författare. De undersökningar som har genomförts lider av brister i datainsamlingen, vilket försvårar möjligheten att dra tydliga slutsatser om denna grupp.

Den fackliga organisationen Dansk Artist Forbund genomförde en enkätundersökning som en del av en nationell kampanj, #StopHadbeskeder. Undersökningen hade låg svarsfrekvens, vilket förhindrar en generalisering av resultaten. Svaren indikerar dock att hot och trakasserier, framför allt på internet, är ett vanligt förekommande problem. Rapporten visar också att problemen tycks öka: runt 40 procent av de svarande ansåg att mängden hot och hat har ökat under de senaste fem åren (Dansk Artist Forbund, 2022).

Övriga nyare undersökningar eller studier som kartlägger andelen konstnärer eller författare som blivit utsatta saknas. Den danska Ytringsfrihedskommissionen (Justitsministeriet, 2020a) konstaterade i sitt andra delbetänkande att personer som deltar i offentligheten, inklusive konstnärer och författare, alltmer utsätts för hot och trakasserier. Inte heller kommissionen har kunnat presentera någon studie som undersökt i vilken utsträckning konstnärer är utsatta.

Det finns ett dock ett fåtal undersökningar som rör gränsöverskridande och olämpligt beteende på arbetsplatsen (Analyse & Tal och KVINFO, 2022). Møhring Reestorff (2020) har exempelvis genomfört en kartläggning av förekomsten av olämpligt beteende, diskriminering och sexuella trakasserier inom tv-, film- och scenkonstbranschen.

I Finland finns ett fåtal rapporter som berör temat i denna rapport. Cupore genomför årligen enkätundersökningen Arts and Culture Barometer.  Undersökningen skickas ut till yrkesverksamma konstnärer i Finland (se Ruusuvirta et al., 2023). Cupore har, på uppdrag av Kulturanalys Norden, sammanställt resultaten för frågor om kränkande beteende och diskriminering som ingick i undersökningarna 2016, 2017, 2018 och 2022. Dessa frågor skiljer sig från de frågor som ingår inom ramen för enkätundersökningarna i denna rapport.

Den första frågan handlade om huruvida konstnärerna upplevt olämpligt bemötande eller diskriminering i samband med sin yrkesutövning under de senaste 12 månaderna. 25 procent svarade ja, 59 procent nej. Samtidigt svarade 16 procent vet ej, vilket enligt Cupore tyder på att många har svårt att bedöma vad som ingår i den öppet ställda frågan. Vidare svarade något fler kvinnor, 26 procent, att de blivit utsatta jämfört med män, 22 procent. Resultaten visar även att andelen konstnärer som blivit utsatta är högre än andelen författare: 31 procent av scenkonstnärerna, 27 procent av bildkonstnärerna och 17 procent av författarna. Cupore har även genomfört en analys av de fritextsvar som de svarande fick komplettera sitt svar med. Av svaren framgår att de flesta former av utsatthet som fångas in i rapporter handlar om psykologiska eller verbala trakasserier. Ett fåtal nämner också erfarenheter av konkreta hot och trakasserier på nätet.

Övriga rapporter som vi har kunnat hitta om ämnet i Finland fokuserar främst på olämpligt beteende eller diskriminering som förekommer på arbetsplatser eller i relation till kollegor inom kulturområdet i stort (Anttilla, 2019; Jaakola, 2022), samt inom specifika områden som musikbranschen (Inklusiiv, 2022; Seye, 2018), bildkonsten (Pulkkinen & Salonen, 2017), scenkonst (Helavuori & Karvinen, 2019) och filmbranschen (Paanetoja, 2018).

Vi har inte kunnat identifiera någon publicerad rapport eller studie som undersöker förekomsten av hot, våld och trakasserier riktat mot konstnärer eller författare i Island, Färöarna, Grönland, Island eller Åland.

I Norge finns flera rapporter och studier om sexuella trakasserier och olämpligt beteende på arbetsplatsen. Dessa omfattar bland annat rapporter om sexuella trakasserier inom teaterbranschen (Kleppe & Roysent, 2016), bokbranschen (Den Norske Forlaggerforening, 2021) samt film-, tv-, scenkonst- och musikbranschen (Bråten & Svalund, 2018).

Slaatta och Okstad (2021) har, på uppdrag av stiftelsen Fritt ord, undersökt konstnärers syn på yttrandefrihet i Norge. Rapporten bygger delvis på en enkätundersökning genomförd av elva organisationer som representerar yrkesverksamma inom områdena film, litteratur, scenkonst och visuell konst. Totalt svarade 1 390 på enkätundersökningen. Även om undersökningen inte fokuserar på hur stor andel som utsatts, bekräftar den att hot, våld och trakasserier är ett problem som påverkar konstnärernas uppfattning om yttrandefrihet. Av de svarande uppgav 43 procent att upplevelser av hotfulla och hatiska uttalanden om konst och konstnärer på internet har verkat inskränkande på yttrandefriheten under de senaste fem åren (Slaatta & Okstad, 2021, s. 48). Resultaten visar också att en majoritet upplever att konstnärers yttrandefrihet har försämrats under de senaste fem åren.  När det gäller orsakerna betonas konfliktnivån i det offentliga samtalet samt ryktesspridning i sociala medier.

Myndigheten för kulturanalys publicerade 2016 en kartläggning av hot, våld och trakasserier mot konstnärer och författare i Sverige (Myndigheten för kulturanalys, 2016). Undersökningen bestod av en enkät som skickades till 6 000 medlemmar (varav cirka 3 000 svarande) i de svenska organisationerna Sveriges Författarförbund och Konstnärernas Riksorganisation. Resultaten visade att förekomsten av hot och trakasserier mot konstnärer och författare är ett reellt problem. Konstnärerna var i större utsträckning utsatta för stöld och skadegörelse, medan författarna oftare drabbades av olika typer av hot. Bland konstnärerna uppgav 25 procent att de någon gång utsatts för skadegörelse eller stöld, och 7 procent hade utsatts under det senaste året. Bland författarna rapporterade 35 procent att de någon gång upplevt hot och trakasserier, och 19 procent hade drabbats någon gång under det senaste året. Resultaten visade också att en mindre grupp konstnärer och författare är särskilt utsatta, eftersom de drabbas av ett större antal händelser. Resultaten i undersökningen visade inga större skillnader mellan kvinnor och män eller beträffande ålder när det gäller andelen som utsatts för hot, våld eller trakasserier. Däremot angav yngre konstnärer och författare i högre grad att de utsatts för hot på nätet jämfört med äldre. Dessutom visade resultaten att både konstnärer och författare med utländsk bakgrund genomgående var mer utsatta än personer med svensk bakgrund.

Konstnärsnämnden har i en rapport från 2017 undersökt konstnärers arbetsmiljö (Konstnärsnämnden, 2017). Enkätundersökningen riktade sig till konstnärer inom bild och form, dans, film, musik, ord och teater och inkluderade frågor om trakasserier, mobbning, sexuella trakasserier, hot och våld under de senaste 12 månaderna. Totalt svarade 1 895 konstnärer på enkätundersökningen. Rapporten särskiljer mellan tre kontexter där utsatthet har ägt rum: konflikt med chef, konflikt med kollegor eller konflikt med andra personer (till exempel publik eller allmänhet). Resultaten i rapporten visar att sexuella trakasserier var mest omfattande i kollegiala kontexter, medan hot var vanligast i relation till publik eller allmänhet (Konstnärsnämnden, 2017). Utsattheten var större inom kollektiva konstarter (som dans och teater) jämfört med ord eller bild och form. Till exempel hade 8 procent av filmkonstnärerna och 7 procent av teater- och danskonstnärerna blivit utsatta för hot under de senaste 12 månaderna, jämfört med 4 procent av bildkonstnärerna.

Myndigheten för kulturanalys har i två rapporter belyst problemen med hot, våld och trakasserier mot kulturinstitutioner. Bland annat har Kulturanalys i en undersökning riktad mot större museer visat att vart tredje museum under 2015 utsattes för skadegörelse, våld eller hot (Myndigheten för kulturanalys, 2017). Högskolan i Dalarna, i samarbete med Branschorganisationen Svensk Scenkonst, genomförde under 2019 en undersökning bland sina drygt 100 medlemmar. Cirka 50 procent av de svarande verksamheterna hade blivit utsatta för hat och hot, och hälften av de som utsatts hade upplevt hot eller hat flera gånger under de senaste fem åren (Florén, 2022, s. 8).

Flera andra yrkesgrupper, som liksom konstnärer och författare arbetar i det offentliga rummet, utsätts för hot, våld och trakasserier. Rapporter och studier från de nordiska länderna har visat att journalister, redaktörer och opinionsbildare (Eriksson Almgren et al., 2017; Grimsmo & Heen, 2013; Idås, 2021; Löfgren Nilsson, 2017; Mølster, 2015; Pöyhtäri, 2013), förtroendevalda politiker (Bjørgo et al., 2021; Brottsförebyggande rådet, Brå, 2023; Ipsos, 2019, 2023; Knuutila et al., 2019; Operate, 2018), forskare (Brax, 2022) och representanter för civilsamhället (Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer, 2020; Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, 2022) utsätts för hot, våld och trakasserier.

Rapporterna skiljer sig dock åt både när det gäller metoder och vilken typ av utsatthet som studeras, vilket gör det svårt att jämföra resultaten och uttala sig om skillnader i utsatthet mellan olika yrkesgrupper. Tidigare studier och rapporter visar dock att hot, våld och trakasserier utgör ett allvarligt problem för yrkesgrupper som verkar i offentligheten.

Att bli utsatt för hot, våld eller trakasserier kan få flera konsekvenser, både för individens privatliv och yrkesliv. Myndigheten för kulturanalys rapport, riktad till konstnärer och författare, visar att många av dem som har utsatts för hot, våld eller trakasserier har haft behov av stöd och hjälp, upplevt situationen som skrämmande och vidtagit säkerhetsåtgärder (Myndigheten för kulturanalys, 2016). Resultaten visar också att upplevelser och konsekvenser av utsatthet varierar beroende på typ av händelse, samt hur individen tolkar intentionen bakom den. Våld upplevs som mest skrämmande och ger störst behov av hjälp och stöd. Skadegörelse och stöld upplevdes som minst skrämmande, eftersom sådana händelser tydligare kopplas samman med egendomsbrott snarare än ses som riktade mot konstnären som person.

Björkenfeldt (2024) har i sin avhandling undersökt hot och trakasserier på internet riktat mot journalister. I avhandlingen sammanfattas tidigare forskning har identifierat flera negativa effekter kopplat till utsatthet. Dessa inkluderar känslor av rädsla, ångest, hot, ensamhet, utbrändhet och sömnlöshet (Björkenfeldt, 2024, s. 36).

Självcensur är en mekanism som ofta lyfts fram i relation till utsatthet för hot, våld och trakasserier samt dess konsekvenser. Den mekanism som beskrivs är att yrkesgrupper som är verksamma i det offentliga, på grund av hot, våld och trakasserier, drar sig undan från det offentliga samtalet eller undviker att beröra vissa teman. Självcensur kan handla om situationer där individen medvetet eller omedvetet avstår från sin yttrandefrihet utan att det finns någon formell eller laglig begränsning av denna. Detta kan ses i motsats till statlig censur, där yttrandefriheten begränsas av en regering eller lagliga institutioner (Björkenfeldt, 2024, s. 61). Enligt en kunskapsöversikt från den svenska Brottsoffermyndigheten (Svensson et al., 2021, s. 7) finns det ”allt starkare tecken på att yrkesgrupper som har stor betydelse för demokratin censurerar sig själva i allt högre utsträckning för att undvika hot och hat”. Denna slutsats kopplas samman med tidigare forskning som visar på en ökad omfattning av hot och trakasserier på internet, vilket i sin tur kopplas till ökade tendenser till självcensur.

Det finns få rapporter eller studier som har undersökt självrapporterad självcensur bland konstnärer och författare. Myndigheten för kulturanalys undersökning Hotad kultur ger vissa belägg för att självcensur existerar inom denna grupp: 14 procent av de svarande konstnärerna och författarna uppgav att de lämnat eller valt att inte ta sig an ett specifikt uppdrag, och en tredjedel angav att de dragit sig undan från offentligheten, exempelvis genom att minska sin synlighet i media, som en följd av sin utsatthet (Myndigheten för kulturanalys, 2016, s. 62). En av slutsatserna i undersökningen är att det föreligger en betydande risk för självcensur när konstnärer och författare utsätts för hot, våld eller trakasserier.

Konstnärsnämndens (2017) arbetsmiljöundersökning visar att 34 procent av de konstnärer som utsatts för hot, fysiskt våld eller sexuella trakasserier har avstått från konstnärlig verksamhet som en följd (Konstnärsnämnden 2017, s. 48).

Som ett led av sitt arbete utförde den danska Ytringsfrihedskommissionen en enkätundersökning (Justitsministeriet, 2020b). I denna undersökning ingick ett delurval bestående av konstnärer, debattörer, journalister och politiker. Resultaten visar att konstnärer, debattörer, journalister och politiker är överrepresenterade i den offentliga debatten jämfört med befolkningen i stort. Samtidigt framgår det att många inom dessa yrkesgrupper har valt att avstå från deltagande vid något tillfälle, vilket i hög grad beror på upplevelser av hot och hat. Vidare framgår det i rapporten att ungefär 40 procent av konstnärerna har undvikit att uttrycka sig på sociala medier, trots att de velat göra det (Justitsministeriet, 2020b, s. 66).

Det finns dock flera studier som har undersökt journalisternas utsatthet samt sambanden mellan hot, våld och trakasserier och självcensur (se t.ex. Björkenfeldt, 2024; Löfgren Nilsson & Örnebring, 2016; Scaramuzzino, 2020). Sammanfattningsvis visar dessa studier från de nordiska länderna att en stor andel av de som blivit utsatta uppger att det påverkar vilka ämnen de bevakar och rapporterar om.

För en överblick av tidigare forskning om hot och trakasserier och självcensur bland journalister i Norge och Sverige, se Bladini (2017) och Mølster (2015).

Björkenfeldt (2024) presenterar i sin avhandling en studie bland svenska journalister som visar att en betydande andel praktiserar självcensur som en strategi för att undvika hot och trakasserier (Björkenfeldt, 2024). I en av studierna undersöks vad som påverkar sambandet mellan journalisters utsatthet på internet och självcensur. En drivande faktor är rädsla, som kopplas till negativa hälsoeffekter av att bli utsatt för hot och trakasserier. Beslutet att censurera sig själv hänger också samman med andra individuella egenskaper, så som individuell motståndskraft. Journalister som har högre förtroende för att arbetsgivare eller rättsväsende kan erbjuda skydd och stöd tenderar också att i lägre grad ägna sig åt självcensur.

Dessa resultat kan sättas i relation till rapporter som visar att konstnärer som är egenföretagare, frilans och som saknar arbetsgivare hör till de mer utsatta (Konstnärsnämnden, 2017; Myndigheten för kulturanalys, 2016).

Baserat på tidigare studier finns det skäl att anta att återkommande utsatthet för hot, våld och trakasserier kan leda till att konstnärer och författare drar sig undan från det offentliga samtalet. Det finns även en risk att konstnärer och författare anpassar vad de förmedlar och undviker att lyfta fram vissa ämnen eller teman.