Samman­fattning

Kulturanalys Norden har undersökt förekomsten av hot, våld och trakasserier mot konstnärer och författare i Norden. Syftet med undersökningen har varit att ta reda på i vilken utsträckning konstnärer och författare utsätts för hot, våld och trakasserier. Ytterligare ett syfte har varit att undersöka om det finns grupper av konstnärer och författare som är särskilt utsatta samt att redogöra för konsekvenserna av hot, våld och trakasserier för de konstnärer och författare som drabbas.

Rapporten utgår från studier som tagits fram i de nordiska länderna. Resultaten i rapporten baseras på enkätundersökningar som skickades till medlemmar i åtta organisationer som samlar konstnärer och författare i fyra nordiska länder. Dessa var Billedkunstnernes Forbund (Danmark, bildkonstnärer), Dansk Artist Forbund (Danmark, scenkonstnärer), Konstnärernas Riksorganisation (Sverige, bildkonstnärer), Sveriges Författarförbund (Sverige, författare), Creo (Norge, scenkonstnärer), Den norske Forfatterforening (Norge, författare), Rithöfundasamband Íslands (Island, författare) och Samband Íslenskra Myndlistarmanna (Island, bildkonstnärer).

Resultaten från enkätundersökningarna är behäftade med osäkerhet, vilket framför allt beror på lågt deltagande för flera av organisationerna. Andelen som svarade på enkäten varierade mellan de olika organisationerna, med som lägst 4 procent och som högst 34 procent. Resultaten är inte möjliga att generalisera till konstnärer och författare i Norden som helhet.

Med hjälp av tidigare studier och de resultat och analyser som presenteras i rapporten konstaterar Kulturanalys Norden att hot, våld och trakasserier är ett konkret problem för yrkesverksamma konstnärer och författare. Många av de konstnärer och författare som svarat på enkätundersökningarna hade någon gång blivit utsatta för hot, våld eller trakasserier. Den rapporterade utsattheten någon gång varierade mellan organisationerna, från 36 till 61 procent av de svarande. Andelen som svarade att de blivit utsatta under de senaste 12 månaderna varierade mellan 10 och 25 procent. Att ha blivit utsatt för hot och trakasserier var vanligare än att ha blivit utsatt för våld, stöld och skadegörelse. En liten andel hade polisanmält de händelser de varit med om under de senaste 12 månaderna.

Utsattheten såg olika ut beroende på yrke. För författarna utgjorde hot och trakasserier de vanligaste händelsetyperna, särskilt hot och påhopp på sociala medier. Bland de svarande scenkonstnärerna framgick att sexuella trakasserier, hotfullt uttalande öga mot öga och stöld var vanligast. Stöld och skadegörelse var vanligare bland de svarande medlemmarna från de två organisationerna som samlar bildkonstnärer.

Andelen som någon gång utsatts skilde sig inte märkbart mellan kvinnor och män. Kvinnor och män utsattes i ungefär lika stor utsträckning, men för olika typer av händelser. Bland båda könen var hot och trakasserier vanligast, men en större andel av kvinnorna hade utsatts för sexuella trakasserier, medan en större andel bland männen hade drabbats av olika typer av hot. Det fanns vissa mönster kopplade till ålder, där den yngre gruppen stod för den största andelen av dem som utsatts under de senaste 12 månaderna. Dessa skillnader kan framför allt kopplas till att yngre personer är mer aktiva och synliga på internet, där en stor del av hoten och trakasserierna äger rum.

Hot, våld och trakasserier medför konsekvenser. Upplevelser av hot, våld och trakasserier kan få, och har fått, konstnärer och författare att dra sig undan från offentligheten, undvika vissa uppdrag eller ämnesområden och vidta säkerhetsåtgärder. Dessa upplevelser kan därmed få konstnärer och författare att betrakta sin konstnärliga frihet som mer begränsad. Samtidigt uppger många av de drabbade att upplevelserna har stärkt deras engagemang och vilja att uttrycka sig konstnärligt.

I rapporten identifieras flera behov av fördjupad kunskap. Ett sådant behov är att studera konsekvenserna av hot, våld och trakasserier och de mekanismer som ger upphov till självcensur och anpassning bland konstnärer och författare. Vidare identifieras ett behov av studier om de skyddsnät som omger, eller inte omger, de konstnärer som drabbas. Sådana studier bör särskilt beakta utvecklingen av hot och trakasserier på internet och förutsättningarna för konstnärer och författare att verka i en ny typ av offentlighet. Den kunskap som byggs upp bör på sikt kunna bidra till att identifiera insatser som kan förebygga att konstnärer och författare blir utsatta för hot, våld eller trakasserier.