Om kultur­samarbeten och nordisk bidragsgivning

I detta kapitel presenteras en kort statistisk genomgång av bidragsgivningen, med fokus på omfattning, beviljandegrad samt vanliga typer av samarbeten i de projekt som erhåller medel från de två finansiärernas projektstödsprogram, för att ge en bakgrundsbild över hur dessa projekt är utformade. I kapitlets andra del ges en mer detaljerad beskrivning av de projekt som ingår i vår studie, där vi utifrån våra intervjuer analyserar vanligt förekommande teman i projekt och de roller som medverkande aktörer har i projekten. Detta avsnitt behandlar också hur de nätverk som behövs för att söka nordiskt projektstöd upprättas av medverkande aktörer.

I tabell 1 redogörs för statistik hämtad från de bidragsgivande organisationerna. Tabellen åskådliggör antal sökta projekt respektive beviljandegraden för ”Kultur- och konstprogrammet” för Nordisk kulturkontakt respektive ”Projektstöd till tvärgående samarbeten” för Nordisk kulturfond.

Tabell 1. Antal projektansökningar samt procentuell beviljandegrad för de undersökta stödformerna från Nordisk kulturkontakt och Nordisk kulturfond, 2011–2022. (OBS. Notera olika valutor – euro respektive danska kronor)

Källa:  Nordisk kulturkontakt och Nordisk kulturfond bearbetat av Kulturanalys Norden.

Tabellen visar att under den undersökta tidsperioden har antalet ansökningar fluktuerat vilket även beviljandegraden gjort. Nordisk kulturfond har dubbelt så många ansökningar som Nordisk kulturkontakt, och fler projekt beviljas även om den procentuella beviljandegraden, i och med antalet ansökningar, är lägre. För de jämförbara åren är bidragen som Nordisk kulturkontakt ger till projekt generellt något högre än de bidrag som ges från Nordisk kulturfond.

Över tid har båda organisationer utvecklat och utökat sin bidragsgivning till fler stödformer vilket gör att helheten av bidragsgivningen skapar en annan bild än den som framkommer i tabellen och rapporten. Budgeten för respektive stödform kan också variera mellan åren vilket påverkar beviljandegraden. Av tabellen framkommer att pandemiåren innebar en viss nedgång i antalet ansökningar.

Tabell 2. Sannolikheter för att ett land är med på en ansökan till Nordisk kulturkontakt om ett annat land är det 2018–2022.

Källa: Nordisk kulturkontakt bearbetat av Kulturanalys Norden.

Tabell 3. Sannolikheter för att ett land är med på en ansökan till Nordisk kulturfond om ett annat land är det, 2020–2022.

Källa: Nordisk kulturfond bearbetat av Kulturanalys Norden.

Kommentar: Ju mörkare grön färg desto högre sannolikhet. Tabellens ska läsas likt följande exempel: Givet att en aktör från Åland var med på en ansökan var sannolikheten 0,43 att även en aktör från Danmark var med på den. Givet att en aktör från Danmark var med på en ansökan var sannolikheten 0,02 att en aktör från Åland var med på den.

Tabellerna ovan visar sannolikheten för att ett land är med på en beviljad ansökan om ett annat land är det. Resultatet åskådliggör att Norge, Sverige, Danmark och Finland är de över lag vanligaste länderna att ingå samarbete. Island förekommer i något mindre utsträckning och Grönland, Färöarna och Åland i än mindre utsträckning. Därutöver är vanliga samarbetskombinationer beroende av storlek och centralitet, men också geografisk närhet eller likhet (som samarbeten kopplat till de självstyrande områdena).

Finland ingår oftare än Danmark i projekt finansierade av Nordisk kulturkontakt, medan Danmark förekommer något oftare än Finland i projekt finansierade av Nordisk kulturfond. Detta förhållande kan troligtvis ha att göra med var dessa finansiärer är baserade: Finland (Nordisk kulturkontakt) respektive Danmark (Nordisk kulturfond), och att organisationerna antagligen är synligare för kulturutövare i dessa länder.

Denna statistiska beskrivning av beviljandegrad för de projekt som beviljats, och hur vanligt det är med samarbeten mellan olika länder är, fungerar som en utgångspunkt för att beskriva de projekt som ingår i urvalet. Givet den urvalsmetod som beskrevs i metodavsnittet ovan förväntades inga större överraskningar i termer av vilka länder som kan ingå i samarbeten, och den fördelning som finns i utvalda projekt motsvarar den övergripande fördelningen av hemvist för beviljade projekt. För mer information rörande beviljade projekt från Nordisk kulturkontakt och Nordisk kulturfond per konstform, se bilaga 1.

I det följande avsnittet presenteras återkommande tematik i de beviljade projekten som undersökts genom rapportens intervjuer, vilka aktörer och samarbeten som ingår i projekten samt några av de olika förutsättningar som finns för att etablera de nödvändiga planerade nordiska samarbetena för att kunna söka medel från bidragsgivarna.

I de projekt som undersökts lyfts exempelvis tematik fram kopplad till frågor om social rättvisa (jämställdhet, antikolonialism och ekonomisk jämlikhet) samt natur, miljö och klimat. Dessa hållbarhetsfrågor lyfts dessutom ofta fram som några av de centrala frågorna för det nordiska samarbetet (Nordiska ministerrådet, 2020). Dessa teman ses ofta som väldigt viktiga för projekten och projektidén, exempelvis kan den konstnärliga idén bygga på ett utforskande av människans förhållande till naturen eller konsekvenser av klimatförändringar. Naturen kan också fungera som en gemensam nämnare i projekt där deltagare från flera olika nordiska länder ingår. Projektdeltagare tenderar att vara självkritiska i förhållande till frågor om social rättvisa och klimatförändringar för projektets genomförande, gällande exempelvis problem med att ge skäliga löner och klimatavtryck från resande inom projektet. Vi kommer att behandla dessa ämnen mer utförligt nedan.

Kriterier för vad som ska ingå i projektansökan, och bedömningen av projekt, är i hög grad styrande för projektutformningen. För att söka medel från Nordisk kulturkontakt ska projektet ange om det bidrar till det hållbara, kreativa, interkulturella, unga eller jämställda Norden. Det är därför inte förvånande att frågor om jämställdhet och hållbarhet lyfts fram för projekt som fått medel från Nordisk kulturkontakt, men det är vanligt också för projekt som fått pengar av Nordisk kulturfond som inte har ett sådant krav. Det går samtidigt inte att bortse från att denna tematik också återspeglas som viktig även i det samtida nordiska konstfältet i övrigt.

De ingående projekten i urvalet för intervjuerna är av varierande storlek och olika typer av kulturaktörer ingår. Projekten har initierats och leds av allt ifrån enskilda frilansande individer som jobbar tillsammans till samarbeten som omfattar större organisationer, som kommuner och konstnärliga institutioner.

Rollerna som personer har i projekten kan vara avgränsade mellan exempelvis konstnärer, projektorganisatörer och administratörer. Men projekt som inte har ett direkt samarbete med en större organisation kräver ofta av deltagarna att de har flera roller i projektet, som kombinationen projektledare och konstnär. Mindre konstnärskompanier är ofta organiserade på detta sätt, vilket innebär att de har upparbetade rutiner för att organisera sitt arbete, medan andra grupper organiseras mer ad hoc, vilket ställer större krav på koordinering av olika roller för det fortskridande arbetet.

I och med att projekten kräver samarbetspartners och medfinansiering medför också olika förutsättningar för att söka bidrag för olika aktörer. Kontakter kan redan ha etablerats före ansökan om projektmedel. I andra fall kan samarbeten behöva upprättas för att aktörerna ska kunna söka nordisk finansiering.

Att få hjälp av en större organisation uttrycks som fördelaktigt av flera projektdeltagare som ingår i studien. I en intervju med en projektledare och konstnär för en utställning med bas i Norge beskrivs en sådan typ av fördel. På en fråga om hur de arbetade fram ansökan framkommer den viktiga roll som denna större organisation har haft för etablerandet av kontakter som var viktiga för att skriva ansökan och organisera arbetet med utställningen.

Intervjupersonen lyfter fram hur den större organisationen bistod med att etablera de för projektet viktiga kontakter. På detta vis fungerade den större organisationen som en viktig resurs för att sörja för kompetenser i det tilltänkta projektet och för att möjliggöra det multilaterala nordiska samarbetet.

Förutsättningarna för att etablera kontakter över landsgränserna varierar mellan de olika kultur- och konstuttrycken. Om utbildningen och arbetsmarknaden för konstuttrycket redan är nordiskt tenderar det att från början finnas upparbetade nordiska relationer gällande medverkande och scener för framföranden.

Cirkuskonsten organiseras ofta på nordisk nivå för samarbeten och framföranden. Den är ofta ordlös i sitt framförande, och därmed möjliggör framförande med personer som talar olika språk. Cirkuskonsten innefattar också en mindre utbildningsinfrastruktur, till skillnad från exempelvis musik- och konstutbildningar. Detta förhållande innebär att cirkusutbildningarna finns utspridda i de nordiska länderna och lockar studenter från de olika nordiska länderna. I och med att kompanier ofta formeras under utbildningens gång, skapas det därmed också kompanier med nordisk profil som i sin tur söker sig till nordiska bidragsformer.

I andra exempel är det etablerade organisationer och center med nordisk profil som har upparbetade nätverk av nordiska kulturutövare som utgör grunden för vilka som deltar i projektansökningar. I ett projekt som kombinerade deltagare från Norge, Danmark och Island sökte en organisation i sina redan etablerade nätverk av kontakter efter deltagare till projektet.

I detta utdrag blir det tydligt att återkommande samarbeten är viktiga för att kunna söka medel. Ett projekt kan leda till ett annat, där både rykte och förtroende för kulturutövaren är avgörande för att inkludera dem i en kommande ansökan. En förutsättning för att med lätthet kunna söka bidrag är således att det finns ett professionellt nätverk med kontakter i de nordiska länderna för den som söker medel. Detta förhållande talar till fördel för de personer som redan är etablerade konstutövare och som i större utsträckning än nytillkomna har kontakter med bland annat institutioner och andra kulturutövare i Norden.

Samarbetet inom utförandet av projekt leder således till etablerandet av nya nordiska kontakter, vilket i sin tur kan leda till att projektdeltagare framöver söker ytterligare nordiska medel.