I det här kapitlet redogörs för forskning om konstens och kulturens nytta och påverkan på individ- och samhällsnivå. Kapitlet inleds med en kort diskussion om centrala begrepp som används när kulturens nytta och påverkan beskrivs. Sedan redogörs för de tre områden där forskningen särskilt närmat sig frågan om kulturens nytta och påverkan. Dessa områden som i flera fall överlappar varandra är 1) konstens och kulturens ekonomiska betydelse, 2) konstens och kulturens betydelse för demokrati och hållbar utveckling och 3) konstens och kulturens betydelse för människors hälsa och välmående.
Centrala begrepp och tematiska kategoriseringar
Forskningen använder sig av en rad olika begrepp när den teoretiskt och empiriskt närmar sig frågan om konstens och kulturens nytta och påverkan inom olika samhällsområden. Exempel på sådana begrepp, förutom nytta och påverkan, är värde, effekter och resultat. Huruvida begreppen används i syfte att beskriva olika saker är mer oklart och ofta används de omväxlande för att beskriva liknande processer. Värde (engelskans ’value’) har i litteraturen i viss mån karaktären av paraplybegrepp när konstens och kulturens betydelse för individer och samhälle diskuteras. Värde kan ses som ett något mjukare och mer mångbottnat begrepp jämfört med exempelvis effektbegreppet. Ofta sker dock glidningar i begreppsanvändningen där värde övergår i effekt, påverkan eller nytta. Detta beror på att det i slutänden är just påverkan, nytta, effekter eller resultat som är i fokus för mycket av forskningen som legat till grund för denna kunskapsöversikt.
Centralt i detta kapitel är, utifrån rapportens syfte, konstens och kulturens nytta för, eller påverkan på, individer och samhälle. Det är också sådana aspekter som i stor utsträckning lyfts i de nordiska ländernas kulturpolitik och som redogjorts för i det föregående kapitlet. De övriga begreppen används dock i redogörelsen nedan när de bäst beskriver vad det är som avses i det specifika sammanhanget.
I nedanstående redogörelse kommer vi att fokusera på tre teman varinom forskningen närmat sig frågan om konstens och kulturens nytta och påverkan. Det första är konstens och kulturens betydelse för den ekonomiska utvecklingen. Här inkluderas inte bara forskning om konstens och kulturens direkta påverkan på den ekonomiska utvecklingen utan också studier som berör konstens och kulturens betydelse för platsers attraktivitet och utveckling i bredare bemärkelse (se t.ex. Sacco, 2011).
Det andra temat handlar om konstens och kulturens betydelse för den demokratiska och hållbara utvecklingen. Detta är ett brett tema som exempelvis inkluderar aspekter på konstens och kulturens betydelse för den generella sociala utvecklingen, den sociala sammanhållningen och miljön. Det inkluderar också aspekter som konstens och kulturens betydelse i konfliktsituationer och för människors demokratiska deltagande (se t.ex. Crossick & Kaszynska, 2016).
Det tredje temat handlar om konstens och kulturens betydelse för hälsa. Detta är ett exempel på ett mer avgränsat tema som samtidigt är ett område som forskningen ägnat mycket stor uppmärksamhet (se t.ex. Fancourt & Finn, 2019).
I redogörelsen för dessa tre teman ligger fokus på hur forskningen beskriver konstens och kulturens nytta och påverkan på individ- och samhällsnivå. Ofta beskrivs påverkan på individen som den centrala byggstenen i konstens och kulturens möjlighet att ha bredare samhällseffekter (se t.ex. Brown & Novak-Leonard, 2013; Crossick & Kaszynska, 2016). Redogörelsen för forskningen inom de olika temana följer ett tredelat upplägg. Först sammanfattas hur temat belysts i forskningen (vad studeras och hur). Sedan redogörs (på ett sammanfattande vis) för forskning som pekar på konstens och kulturens nytta och positiva påverkan inom temat. På detta följer ett avsnitt som redogör för den forskning som problematiserar och kritiserar dessa slutsatser utifrån olika perspektiv. Avsnitten utgår ifrån det internationella forskningsläget men genomgående inkluderas studier utifrån nordiska förhållanden.
När det gäller forskningen som ur olika perspektiv problematiserar konstens och kulturens nytta och positiva påverkan är denna relativt omfattande. Det är samtidigt viktigt att ha i åtanke att kritik och problematisering är en del av alla forskningsområden och att kritik inte är något som specifikt gäller studier om konstens och kulturens nytta. I denna kunskapsöversikt sammanfattas kritiken på ett generellt plan. Det kan dock finnas ganska betydande skillnader mellan studier när det gäller vilken kritik som är relevant och inte. När det gäller den kritik och problematisering som presenteras nedan är det också så att den i vissa delar snarare riktar sig mot kulturpolitiken än mot forskningen. Denna distinktion kommer att uppmärksammas i redogörelsen.
Kulturens ekonomiska nytta och påverkan
Internationellt sett finns det gott om studier som på olika sätt undersöker konstens och kulturens ekonomiska nytta och påverkan. Studierna omfattar akademisk forskning, men också studier genomförda av forskare på uppdrag av myndigheter eller organisationer på lokal, regional, nationell eller internationell nivå (se t.ex. Americans for the Arts, 2012; Greffe, 2011; Grinell, 2023a; Langen & Garcia, 2009; OECD, 2021; Radich, 1992 för några olika exempel). Nedan redogörs för vilken typ av studier som finns på temat, och de utgångspunkter och huvudpoänger som görs i den forskning som pekar på kulturens positiva ekonomiska samhällseffekter. På detta följer en redogörelse för forskning som utifrån olika perspektiv problematiserar de studier som pekar på konstens och kulturens positiva ekonomiska påverkan.
Studier om ekonomisk nytta genomförs på olika nivåer
Metodologiskt är variationen stor. Detta gäller dels de konkreta metoderna, dels på vilken samhällelig nivåstudierna genomförs och hur själva studieobjektet avgränsas. På ett övergripande plan kan studierna delas in i följande kategorier:
Studier med fokus på hela det kulturella och kreativa områdets ekonomiska betydelse. Sådana studier genomförs på olika geografiska nivåer (se t.ex. GESAC, 2021; Indecon, 2009; OECD, 2021; Tom Fleming Creative Consultancy, 2015).
Studier som utgår ifrån ett snävare kulturbegrepp, eller som i första hand har fokus på ett kulturområde eller en typ av kulturevent. Även dessa studier genomförs på olika geografiska nivåer (se t.ex. Grinell, 2023a; Saayman & Saayman, 2006; Webster & McKay, 2015).
Studier som snarare har fokus på de ekonomiska effekterna av en enskild institution (se t.ex. Armbrecht & Andersson, 2008; Greffe, 2011).
Studierna som faller inom dessa tre kategorier är inte nödvändigtvis ensidigt fokuserade på ekonomisk nytta och påverkan. Flera av dem rymmer andra typer av effekter, exempelvis sociala sådana. Därutöver fokuserar flera av dem snarare på förutsättningarna för ekonomisk tillväxt och utveckling, exempelvis kulturens betydelse för platsers attraktivitet för såväl privatpersoner som näringsliv.
Konstens och kulturens positiva ekonomiska påverkan
Att göra en rättvis redovisning av alla olika typer av ekonomiska studier är inte möjligt inom ramen för denna kunskapsöversikt. Det som görs nedan är att översiktligt redogöra för de teoretiska perspektiv som utgör grund för de samtida idéerna om konstens och kulturens ekonomiska nytta för att sedan sammanfatta denna nytta i mer konkreta termer utifrån empiriska studier på temat.
Kulturens ekonomiska nytta – fokus på teoretiska perspektiv
Konstens och kulturens ekonomiska nytta vilar på olika idéer om hur konstnärliga och kulturella verksamheter påverkar ekonomin. I grunden finns en tro på konst, kultur och kreativitet som viktiga faktorer för ekonomisk tillväxt och platsers utveckling. Här finns det i sin tur olika teorier och modeller för hur konsten och kulturen bidrar till de processer som genererar ökad ekonomisk aktivitet. För det första finns en etablerad idé om konsumtionen av upplevelser som en alltmer central del av den moderna ekonomin (Bille, 2010). För det andra har forskare gjort gällande att kreativitet är att betrakta som en alltmer grundläggande råvara (Florida, 2002). För det tredje har det utvecklats modeller för att visa på hur den kreativa arbete som äger rum i de konstnärliga kärnverksamheterna får positiva effekter på den vidare ekonomiska utvecklingen (Throsby, 2008). Och för det fjärde görs gällande att människors aktiva deltagande i kulturaktiviteter i sig har positiva ekonomiska samhällseffekter (Sacco, 2011).
För att kort sammanfatta dessa perspektiv så menar Florida (2002) att företag i allt större utsträckning söker sig till platser där kreativa människor vistas eller vill vistas. Detta eftersom dessa människor utgör många företags viktigaste resurs. För dessa människor, den kreativa klassen (och särskilt dess superkreativa kärna), är värden som tolerans, mångfald och öppenhet centrala. Ett rikt och mångfacetterat konst- och kulturliv är en av de saker som tenderar att tilltala denna samhällsklass (se också Bille, 2010; Erling et al., 2013).
Grundläggande för tanken om konstens och kulturens ekonomiska nytta är också att denna sträcker sig bortom den egna snäva sfären och har en mycket vidare ekonomisk betydelse än dess direkta kostnader och inkomster. Istället har exempelvis de konstnärliga kärnverksamheterna (som litteratur, musik, scenkonst och bildkonst) en vidare ekonomisk nytta. Denna nytta uppstår genom att kreativiteten, kunskapen, idéerna och influenserna som präglar de konstnärliga kärnverksamheterna sprids till andra verksamheter och sektorer. Detta sker exempelvis genom att konstnärliga idéer och verksamheter förädlas och genom spridning av kunskap, idéer och kreativt tänkande från den konstnärliga kärnan till den vidare kulturella och kreativa ekonomin och i förlängningen även till sektorer utanför denna (se t.ex. Throsby, 2008).
När människor i allmänhet dessutom blir alltmer aktiva i kulturlivet så leder detta i sig till en utveckling som bland annat gynnar ekonomin (men också mycket annat). Detta sker genom den kunskapsutveckling och utveckling av människors humankapital som detta aktiva deltagande leder till, och de olika former av entreprenörskap som kan bli resultatet av att kreativitet och kreativ verksamhet blir en alltmer integrerad del av samhällslivet i sin helhet (Sacco, 2011).
När konstens och kulturens ekonomiska nytta och påverkan studeras och värderas på samhällsnivå inkluderas därför ofta konst, kultur och kulturella och kreativa branscher i bred bemärkelse. Undersökningarna knyts samtidigt många gånger till den offentliga kulturpolitiken men inkluderar alltså verksamheter som inte uppbär något större ekonomiskt stöd genom denna politik. Exempelvis kan det handla om sådant som musikindustrin i sin helhet, strömningstjänster, och sektorer som arkitektur, mode, design, reklambransch och hantverksindustri (se t.ex. Cebr, 2017, 2019, 2020; Erhvervs- og Byggestyrelsen, 2011; GESAC, 2021; Indecon, 2009; KK-Stiftelsen, 2003; OECD, 2021; Tom Fleming Creative Consultancy, 2015).
Kulturens ekonomiska nytta – fokus på empiriska underlag
När det gäller studier om kulturens ekonomiska nytta och positiva påverkan skiljer sig dessa åt i detaljeringsgrad, tillvägagångssätt och terminologi. Dock har de en gemensam utgångspunkt i att de pekar på konstnärliga och kulturella verksamheters positiva ekonomiska påverkan. Vanliga begrepp för att beskriva påverkan är direkta effekter, indirekta effekter, multiplikatoreffekter, och spill-over-effekter. Syftet med dessa begrepp, som också tenderar att användas på olika sätt, är att fånga hela kedjan av ekonomiska effekter av konst- och kulturverksamheter, och exempelvis av investeringar i dessa verksamheter (se t.ex. Bille Hansen; 1995, Bowitz & Ibenholt, 2006; Cebr, 2020; Indecon, 2009; Seaman, 2011).
Kultursektorn, och investeringar i den, bedöms utifrån dessa perspektiv påverka samhällsekonomin positivt. Den mer konkreta nyttan och påverkan som lyfts fram i studierna kan sammanfattas i följande punkter:
de kulturella verksamheterna skapar arbetstillfällen. Detta leder till att personer i sektorn får inkomster som spenderas i den vidare ekonomin, vilket leder till tillväxt och arbetstillfällen i andra branscher
de kulturella verksamheterna efterfrågar varor och tjänster från andra branscher
de kulturella verksamheterna genererar intäkter genom att människor tar del av kulturutbudet. En del av dessa besök görs av turister, vilket innebär tillförsel av kapital utifrån
turister som lockats till en plats på grund av kulturutbudet spenderar pengar inom andra sektorer (exempelvis transport, hotell- och restaurang, detaljhandel), vilket bidrar till att skapa ytterligare arbetstillfällen, ekonomisk aktivitet, tillväxt och skatteintäkter
konstnärliga och kulturella verksamheter bidrar till innovation och utveckling, särskilt inom kulturella och kreativa branscher. Detta leder i sin tur till utveckling av humankapital vilket också ökar platsers attraktivitet för företag och högutbildad arbetskraft.
Många studier och rapporter visar följaktligen på hur konstnärliga och kulturella verksamheter, och i förlängningen de kreativa branscherna, skapar ekonomiska värden och bidrar till tillväxt och skatteinkomster på lokal, regional och nationell nivå. Slutsatsen är ofta att den ekonomiska nyttan överstiger de offentliga utgifterna för konst och kultur. De flesta av undersökningarna pekar dessutom på andra typer av positiv påverkan, som dock kan vara svårare att kvantifiera. Denna påverkan handlar om sådant som bidrag till innovation inom kreativa branscher, utveckling av en plats humankapital och kulturlivets betydelse för städers och regioners, och i vissa fall länders, attraktivitet när det gäller både företag, turism och högutbildad arbetskraft (t.ex. Cebr, 2017, 2019, 2020; European Commission, 2006; GESAC, 2021; Guccio et al., 2017; Indecon, 2009; OECD, 2021; Pasikowska-Schnass & Widuto, 2022; Tom Fleming Creative Consultancy, 2015; se också Bille Hansen, 1995; Seaman, 2011; Sterngold, 2004 för olika beskrivningar av dessa processer).
När de ekonomiska effekterna studeras i relation till enskilda kulturområden, enskilda kulturhändelser eller kulturinstitutioner återfinns också studier som pekar på positiva ekonomiska effekter. Här finns exempel på studier som pekar på museisektorns positiva påverkan på ekonomin, eller de ekonomiska effekterna av ett enskilt museum (Greffe, 2011; Grinell, 2023a). Andra studier pekar på de positiva ekonomiska effekterna av olika typer av kulturfestivaler eller en enskild festivals positiva ekonomiska betydelse för den lokala utvecklingen (Bracalente et al., 2011; Saayman & Saayman, 2006; Webster & McKay, 2015;). Ett annat exempel är den forskning som undersökt kulturarvssektorns positiva ekonomiska påverkan (se t.ex. Alexandrakis et al., 2019; ESPON, 2020).
Som ett konkret exempel undersöker Greffe (2011) de direkta och indirekta ekonomiska effekterna av Louvren i Paris. Detta görs genom beräkningar av Louvrens ekonomi och ekonomiska utbyte, av hur stor betydelse Louvren har för att människor besöker Paris och genom schablonberäkningar av museets vidare ekonomiska effekter (multiplikatoreffekter). Slutsatsen som dras är att även utifrån en konservativ beräkningsmodell är Louvrens ekonomiska effekter betydande och leder utifrån de flesta scenarier till mer skatteintäkter än vad Louvren erhåller i offentliga bidrag (Greffe, 2011). Ett annat omtalat och omdiskuterat exempel på kulturens positiva betydelse för en plats ekonomiska utveckling är etablerandet av Guggenheimmuseet i Bilbao i Spanien (se t.ex. Franklin, 2016; Plaza, 2006).
När det gäller studier, utredningar och forskning om kulturens ekonomiska betydelse i ett nordiskt sammanhang finns även här studier som fokuserar på konstens, kulturens och de samlade kulturella branschernas positiva ekonomiska betydelse (se t.ex. Erhvervs- og Byggestyrelsen, 2011; Governemt of Denmark, 2003; Haraldsen et al., 2004, 2005; Ibenholt et al., 2019; KK-Stiftelsen, 2003).
De exempel på studier som lyfts i styckena ovan skiljer sig åt i syfte, avsändare och genomförande, men har det gemensamt att de kommunicerar en positiv bild av de kulturella sektorerna ur ett ekonomiskt utvecklingsperspektiv. De lyfter de kulturella sektorernas tillväxtpotential och bidrag till den övriga ekonomin och till olika aspekter på regional och lokal utveckling. Flera av de studier som refererats ovan pekar samtidigt på utmaningar, som sektorns konjunkturberoende och på svårigheten att kopiera lyckade kulturdrivna regionala utvecklingssatsningar till andra platser (se t.ex. Haraldsen et al., 2005). I flera fall påpekas också vikten av balans mellan ekonomiska effekter å ena sidan och kulturella värden å den andra (se t.ex. Ibenholt et al., 2019).
Nyttan och den positiva påverkan problematiseras
När de studier som hävdar konstens och kulturens ekonomiska nytta och positiva påverkan problematiseras är det flera aspekter som lyfts fram. Kritiken berör såväl metodologiska aspekter som hur man ska se på ekonomisk nytta som mål för konstnärlig och kulturell verksamhet. Kritikerna påpekar också att det finns stora kvalitetsskillnader, när det gäller studier på ekonomiska effekter, där ett problem är att effekterna överdrivs särskilt i vissa av dessa (se t.ex. Amestoy & Casalini, 2020; Bowitz & Ibenholt, 2006; Throsby, 2004). Kritiken som sammanfattas i följande punkter ska därför förstås som en generellt formulerad kritik mot forskningsfältet, inte att samtliga punkter gäller alla studier.
ekonomiska effektstudier utgår i för stor utsträckning ifrån att den ekonomiska aktivitet som kulturverksamheter bidrar med hade uteblivit utan dessa verksamheter
multiplikatoreffekterna och spill-over-effekterna överskattas, samtidigt som hänsyn inte tas till geografiska substitutionseffekter
studierna räknar inte på alternativkostnaderna
den offentliga finansieringen tenderar att värderas utifrån hela kulturlivets ekonomiska betydelse
övervärderingen av positiva ekonomiska effekter riskerar att leda till ineffektiva policys
ekonomisk nytta och effekter är ett olämpligt och riskfyllt mått på konstens och kulturens värde.
De ekonomiska effekterna hade inte uteblivit utan kultur
En övergripande kritik handlar om att studier adderar värdet av konsumtion, skatteintäkter och arbetstillfällen som om dessa effekter hade gått om intet utan kulturverksamheter. Flera forskare påpekar att de pengar som spenderas på konst och kultur troligen hade spenderats även i avsaknad av olika kulturaktiviteter. Skillnaden är att pengarna hade spenderats på någonting annat. Detsamma gäller de arbetstillfällen som tillkommit med hjälp av offentliga medel, som istället hade kunnat tillkomma andra sektorer. På samma sätt kan en ökad konsumtion på kulturområdet leda till minskad konsumtion på andra områden (Bille Hansen, 1995; Gergaud & Ginsburgh, 2016; Sterngold, 2004; van Puffelen, 1996).
Enligt kritiken misslyckas effektstudierna därmed med att ta reda på i vilken utsträckning kulturlivet faktiskt bidrar till ökad ekonomisk aktivitet eller om det snarare handlar om att den ekonomiska aktiviteten cirkulerar från en sektor till en annan (se t.ex. Bille Hansen, 1995; Madden, 2001; Seaman, 2010; Sterngold, 2004).
Multiplikatoreffekterna och de indirekta effekterna övervärderas
Kopplat till ovanstående kritiseras beräkningarna av olika typer av indirekta effekter och multiplikatoreffekter (se t.ex. Amestoy & Casalini, 2020). Dessa effekter handlar om sådant som hur mycket av turisters hela konsumtion som kan tillskrivas kulturlivet och hur stora de ekonomiska kedjeeffekterna av kulturverksamheter kan antas vara. Det handlar också om vilken betydelse kulturlivet har för en plats dragningskraft när det gäller att attrahera invånare och arbetskraft, turister och företag, och hur detta sammantaget ska värderas ekonomiskt. Här kritiseras effektstudierna för att för stora delar av turisters hela konsumtion tillskrivs de kulturattraktioner de besöker (Seaman, 2010; Radich, 1992). När det gäller multiplikatoreffekterna påpekar Seaman (2010) att dessa skiljer sig mycket åt beroende på geografisk plats och vilken typ av konsumtion det handlar om. Hur mycket av det som spenderas på en plats som faktiskt kommer platsen till del, och hur mycket av det som snarare tillkommer aktörer utanför platsen kan skilja sig mycket åt.
Kritik framförs också mot att effektstudier inte tar hänsyn till geografiska substitutionseffekter. Här pekas på att tillväxt på en plats ofta kompenseras av förluster på en annan plats som förlorar turister, eller går miste om företagsetablering och nyinflyttning. När en plats lockar turister från andra regioner eller städer, riskerar dessa regioner och städer att förlora kapital på ett motsvarande sätt (Bille Hansen, 1995; Seman, 2010; Sterngold, 2004; van Puffelen, 1996; se också Bille & Storm, 2021). På nationsnivå gäller detta dock inte när man tittar på turister från andra länder.
Bristande hänsyn till alternativkostnaden
En annan kritik är att effektstudierna inte räknar på vad en alternativ användning av de offentliga medel som fördelas till konst och kultur skulle kunna generera i termer av ekonomisk tillväxt. Här menar kritikerna att de ekonomiska effekterna av offentliga satsningarna på kultur behöver ställas mot vilka potentiella ekonomiska effekter motsvarande investeringar skulle kunna få inom andra områden. Exempelvis kan det vara så att de offentliga medel som satsas på kultur skulle kunna skapa fler jobb, och leda till större ekonomiska kedjeeffekter, inom en annan samhällssektor (Bille et al., 2016; Bille Hansen, 1995; van Puffelen, 1996; Seaman 2010).
Kulturens nytta värderas utifrån en alltför bred kulturdefinition
Delar av forskningen, men också politiken, kritiseras för att de offentliga kulturutgifternas ställs mot, och värderas utifrån hela kulturlivets ekonomiska betydelse, alltså även de delar av konst- och kulturlivet som inte uppbär offentligt stöd. Slutsatsen blir då att den offentliga kostnaden är liten och att det offentliga får igen det som den spenderar. Detta ger enligt kritikerna en falsk bild av de offentliga utgifternas ekonomiska effekter, och osynliggör vad det är inom kultursektorn som helhet som genererar ekonomisk tillväxt (se t.ex. Bille, 2010; Sterngold, 2004; van Puffelen, 1996). Omvänt kritiseras också effektstudierna för att bara inkludera de offentliga kulturutgifterna när man räknar på kostnadssidan, utan att inkludera andra offentliga utgifter eller resurser som kommer kulturlivet till del (van Puffelen, 1996). Detta gäller exempelvis kostnader för utbildning och infrastruktur.
Övervärderade effekter riskerar att leda till ineffektiva policyer
Sammantaget innebär kritiken mot forskningen om konstens och kulturens ekonomiska nytta och effekter att denna forskning präglas av en positiv bias som riskerar att leda till politiska åtgärder som bygger på felaktiga premisser (Amestoy & Casalini, 2020). Att mycket forskning om konstens och kulturens effekter görs på uppdrag av intressebaserade aktörer är något som i sig problematiseras. David Throsby uttrycker det på följande sätt:
There has been a number of dubious applications of the technique over the years; it seems that poorly-executed studies are particularly likely to arise when the motive is advocacy rather than objective economic analysis. (Throsby, 2004, s. 188.)
Arnestad (2010) uttrycker en liknande kritik utifrån en nordisk kontext. Han skriver att studier om kulturens ekonomiska effekter i flera fall drivs av politisk vilja snarare än genuina kunskapsintressen, och att delar av forskningen har kommit att se som sin uppgift att försvara kultursektorn genom att lyfta fram dess ekonomiska nytta på olika nivåer (se också Blomgren & Johannisson, 2018). Citatet ovan sätter samtidigt fingret på den mångfald av studier som finns. Samtliga kritiska synpunkter gäller sällan alla studier. Även kritikerna påpekar att det finns bättre och sämre studier om konstens och kulturens ekonomiska påverkan. Kritikerna menar inte heller att konsten och kulturen inte kan ha positiva ekonomiska effekter. Problemet som man vill synliggöra är snarare att dessa effekter är osäkra, svåra att räkna fram, och att det finns en tendens att studier som drar de mest optimistiska slutsatserna blir de som åtnjuter mest uppmärksamhet i policysammanhang (Campbell et al., 2016; van Puffelen, 1996; Sterngold, 2004; Throsby, 2004).
Ett exempel på ovanstående är frågan om framgångsrika kultursatsningars översättningsbarhet till andra platser. Bille och Storm (2021) undersöker den snabba tillväxten av kulturhus (60 nya kulturhus etablerades perioden 2003–2018) i Norge som metod för att attrahera nya invånare. Utvecklingen knyts till etableringen av Guggenheim-museet i Bilbao och det genomslag som den satsningen fick för såväl den lokala utvecklingspolitiken som kulturpolitiken i exempelvis Norge. I Billes och Storms undersökning dras slutsatsen att etablerandet av kulturhus inte har haft någon signifikant påverkan på inflyttningen, oavsett hur påkostade dessa kulturhus har varit. I artikeln kritiseras den politiska tendensen att försöka härma enstaka positiva exempel och författarna pekar på att det är många faktorer och komplexa samband som avgör om sådana satsningar (som exempelvis Guggenheim-museet) blir till framgångsrika regionala utvecklingsprojekt. Forskarna pekar också på risken för ett nollsummespel när det blir en spridd trend bland exempelvis kommuner att satsa på ungefär samma typ av projekt (Bille & Storm, 2021).
Avslutningsvis påpekas att det finns många exempel på mindre lyckade satsningar och att konstnärlig och kulturell verksamhet också kan ha negativa effekter. Här finns kritik mot att hänsyn inte tas till potentiella crowding-out-effekter, alltså att exempelvis stora kulturevenemang kan tränga ut andra typer av ekonomiska aktiviteter på grund av infrastrukturella kapacitetsbegränsningar (Seaman, 2010). Andra effekter som kan problematiseras är gentrifieringsprocesser till följd av kulturdriven urban utveckling. Ytterligare andra forskare lyfter negativa miljöeffekter som en konsekvens av kulturproduktion även om dessa skulle visa sig vara ekonomiskt framgångsrika (Crossick & Kaszynska, 2016; Langen & Garcia, 2009; Maxwell & Miller, 2017).
Ekonomisk nytta är ett dåligt och riskabelt mått
Inom forskningen om kulturpolitik finns också ett generellt ifrågasättande av att värdera konsten och kulturen utifrån ekonomisk nytta och effekt. Ett alternativt sätt som ofta lyfts fram är att istället mäta och belysa olika gruppers attityder till kulturverksamheter, exempelvis i termer av hur människor värderar kulturen ekonomiskt (se t.ex. Armbrecht & Andersson, 2010; Bille, 2023; Scott, 2006; Tohmo, 2004).
Den huvudsakliga kritiken utgår dock ifrån att ekonomisk tillväxt inte är ett kulturpolitiskt mål. Fokuset på ekonomiska effekter leder därför tankarna fel och riskerar i förlängningen att få negativa konsekvenser för kulturlivets utveckling, exempelvis genom den ekonomiska konkurrens det kan skapa mellan olika konstnärliga uttryck och genrer om dessa värderas på ekonomiska grunder istället för konstnärliga (se t.ex. Belfiore, 2020; Bille Hansen, 1995; Bille et al., 2016; Radich, 1992; Røyseng, 2019; Sterngold, 2004; van Puffelen, 1996; Wictor-Mach, 2020). Kritiken riktas mot politiken, men också forskningen, och pekar på att när värderingen av konst och kultur förskjuts leder det till att konsten och kulturen behöver försvara sin existens på nya grunder.
I en genomgång av kunskapsunderlag framtagna av norska myndigheter identifierar Røyseng (2019) en förändring i förväntningar på konstnärer och kulturskapare i takt med att konst och kultur ses som en del av ett tillväxtområde. I myndighetsrapporterna problematiseras att konstnärer och kulturskapare inte ser sig som entreprenörer i tillräckligt stor utsträckning. Och det betraktas i någon mening som ett problem att de i alltför hög utsträckning identifierar sig som konstnärer och kulturarbetare, utan ett tydligt affärsmässigt förhållningssätt till sin konstnärliga verksamhet:
In this way, artists are expected to act more strategic and market oriented. Not only should they acquire business competence, they are also asked to develop their desire to make profit and to integrate it into their role in society. The message of the reports is that the artists should drastically change their mentality and act more in line with the model of homo economicus. In other words, no small change compared to the role and values that traditionally have guided the work of artists. (Røyseng, 2019, s. 166.)
Viljan att förändra konstnärers och kulturskapares attityder leder, enligt Røyseng, till en förändrad syn på konstnärers och kulturskapares konst och autonomi. Detta leder också till en förändrad roll, från en som möjliggjort ett självständigt kommenterande av samhällsutvecklingen, till en som innebär att man förväntas vara en integrerad del av olika utvecklingsprocesser (se också Caust, 2003; Günes, 2012; Karlsson & Lekvall, 2002).
Kulturens betydelse för demokrati och hållbar utveckling
Konsten och kulturens nytta för, och påverkan på, samhällsutvecklingen ur ett demokratiskt och hållbarhetsmässigt perspektiv är ett mycket brett tema. Nedan redogörs för den mångfald av studier som inkluderas i temat och sedan för de utgångspunkter och huvudpoänger som görs i relation till konstens och kulturens nytta och positiva påverkan. Avslutningsvis lyfts forskning som problematiserar kulturens nytta och positiva påverkan på demokratin och den hållbara utvecklingen.
Studier om kultur, demokrati och hållbar utveckling
Detta mycket breda tema inkluderar en mångfald av studier. Exempelvis finns studier om konstens och kulturens betydelse för social sammanhållning, integration och lokala utvecklingsprocesser, för människors ideella engagemang och valdeltagande, men också för sådant som minskad kriminalitet och konfliktlösning. Dessutom finns studier om konstens och kulturens betydelse för människors attityder och agerande i olika sakfrågor, exempelvis miljöfrågor. Studier inom flera av dessa områden genomförs på såväl individnivå som samhällsnivå.
Även metodologiskt finns variation. Det finns exempel på allt från stora datastudier som undersöker samband mellan kulturdeltagande och demokratisk utveckling på nationell och internationell nivå till små fallstudier som bygger på observationer, enkäter eller intervjuer om kulturens betydelse för lokalsamhällets utveckling, människors interkulturella tolerans eller attityder i olika sakfrågor. Studierna om konstens och kulturens betydelse för demokrati och hållbar utveckling undersöker betydelsen av såväl aktivt deltagande och eget skapande som deltagande i bemärkelsen att ta del av konst och kultur (se t.ex. Bergh & Sloboda, 2010; Carnwath & Brown, 2014; Crossick & Kaszynska, 2016; European Commission, 2023; Jeannotte, 2017).
Kulturens positiva påverkan på demokrati och hållbar utveckling
Tankarna om konstens och kulturens positiva påverkan på det demokratiska samtalet och det demokratiska engagemanget går långt tillbaka i tiden (se t.ex. Carey, 2005). Vad det är som gör att konsten och kulturen bedöms kunna positivt påverka samhällets demokratiska och hållbara utveckling kan delas in i två sammanlänkade processer som handlar om att:
Deltagandet i konst- och kulturaktiviteter erbjuder människor möjlighet till uttryck, reflektion och kritiskt tänkande. Kulturdeltagandet kan också bidra till lärande i olika frågor, förändrade beteenden och attityder samt en ökad vilja att delta i samhällslivet (se t.ex. Crossick & Kaszynska, 2016).
Deltagande i konst- och kulturaktiviteter skapar förutsättningar för möten, samvaro och dialog mellan människor. Detta kan bidra till att överbrygga sociala och kulturella barriärer, vilket stärker sammanhållningen och det generella demokratiska engagemanget i samhället. Deltagandet kan samtidigt bidra till att stärka enskilda gruppers identitet (se t.ex. European Commission, 2023).
En central utgångspunkt för forskningen om konstens och kulturens möjligheter att påverka samhällsutvecklingen positivt är med andra ord kulturdeltagandets individuella påverkan. På individnivå anses konst- och kulturaktiviteter kunna påverka människors attityder och beteenden, men också deras känslor inför platser och miljöer, och deras förmåga till reflektion och empati. En del i detta är att deltagandet i konst- och kulturaktiviteter bedöms bidra till ökad förståelse och tolerans mellan människor, en annan del är att deltagandet kan bidra till att stärka människors sociala kompetens, självkänsla och trygghet i sociala situationer (se t.ex. Carnwath & Brown, 2014; Crossick & Kaszynska, 2016).
Den individuella påverkan kopplas till olika samhälleliga processer som ses som positiva för olika delar av samhällsutvecklingen. Här utgör kopplingen mellan kulturdeltagande och formandet av olika typer av tillit och socialt kapital en grundläggande fråga vilken lyfts upp i forskningslitteraturen (se t.ex. Carnwath & Brown, 2014; Cheung, et al., 2022; Crossick & Kaszynska, 2016; Lindström Sol et al., 2022). Socialt kapital ses i sin tur som en grundläggande resurs för den demokratiska utvecklingen, som möjliggör förtroende mellan människor, mellan invånare, beslutsfattare och institutioner (se Putnam, 1993, 2000). När konsten och kulturen för människor samman bedöms därför demokratin i sin helhet stärkas. Olika delar av kulturlivet utgör på så sätt demokratiska arenor, vilka främjar reflektion, men också samtal och samarbete (se t.ex. Malmsten, 2023).
När det gäller empiriska studier finns en uppsjö av olika undersökningar. Mycket av forskningen är också sammanställd i kunskapsöversikter. Nedan redogörs översiktligt, och utifrån exempel, för den empiriska forskning som pekar på konstens och kulturens positiva påverkan på dels individuell nivå, dels samhällsnivå.
Kulturen och den demokratiska och lärande människan
Det finns en mängd empiriska studier som pekar på att olika typer av deltagande i konst och kultur påverkar människan positivt. Exempelvis finns studier som kopplar deltagande i konst- och kulturaktiviteter till sådant som minskad risk för återfall i kriminalitet, ökad vilja att delta i allmänna val, ökat ideellt engagemang i lokalsamhället, ökad interkulturell tolerans, stärkt empatisk förmåga, välmående och förbättrad inlärning och skolnärvaro (se t.ex. Anderson et al., 2011; Campagna et al., 2020; Carnwath & Brown, 2014; Cheung et al., 2022; Crociata et al., 2015; Crossick & Kaszynska, 2016; European Commission, 2023; Fujiwara, 2013; Skyllstad, 2000; Taylor et al., 2015).
Den positiva påverkan förklaras i allmänhet av att olika former av deltagande i konst och kultur ger den enskilda människan inblickar i andra människors erfarenheter, världsbilder och kulturer i bredare bemärkelse. Dessutom kan deltagandet leda till lärande i sakfrågor. Exempelvis finns studier om att läsning av skönlitteratur gör människor mer förstående inför såväl andra människors känslor som sina egna (Djikic et al., 2009; se också Tamir et al., 2016). Här pekar också forskningen på konstens och kulturens (och i vissa fall kulturpolitikens) förmåga att påverka människors attityder och beteenden, exempelvis i relation till miljöfrågor (Aragón et al., 2019; Crociata et al., 2015; Myrvold & Wergeland, 2018; Rayman-Bacchus & Radavoi, 2019; Shrivastava et al., 2012).
Som ett konkret exempel studerar Crociata et al. (2015) relationen mellan kulturdeltagande och attityder och beteende när det gäller sopsortering och återvinning. Utgångspunkten för studien är kulturdeltagandets positiva betydelse för människors sociala beteende och öppenhet. Antagandet är att detta i sin tur kan ha positiva effekter på människors vilja att ta lokalt miljöansvar. Studien visar också på en tydlig samvariation mellan människors kulturdeltagande och benägenhet att sopsortera och återvinna.
Kulturen och det demokratiska och hållbara samhället
Centralt för att förklara den positiva påverkan på samhällsnivå är enligt delar av forskningen kulturdeltagandets betydelse för att skapa förutsättningar för sociala relationer, gemenskaper, samtal och diskussion. Studier pekar exempelvis på att nivån på det generella deltagandet i kulturaktiviteter samvarierar med sådant som valdeltagande och samhällets generella toleransnivåer. Studier pekar också på att högt generellt kulturdeltagande i ett samhälle samvarierar med höga nivåer av ideellt engagemang i civilsamhället (European Commission, 2023). Det finns också exempel på forskning som visar på liknande positiva samband mellan höga nivåer av kulturdeltagande och en minskning av antalet hatbrott (Denti et al., 2023).
Forskningen lyfter olika exempel där deltagandet i konst- och kulturaktiviteter möjliggjort möten mellan grupper tillhörande olika ålder, etnicitet, kön, klass eller kultur (European Commission, 2023; Murray & Crummet, 2010; Taylor et al., 2015). Det finns också forskning om att konst- och kulturprojekt har kunnat ha en positiv betydelse i konfliktlösande och fredsbyggande arbete på olika nivåer (se t.ex. Bergh & Sloboda, 2010; Lee, 2013; Zelier, 2003). I relation till detta diskuteras konstens och kulturens betydelse i internationella diplomatiska relationer. Stater använder exempelvis konst och kultur som en integrerad del av sin utrikespolitik, bland annat i sitt arbete med att bygga hållbara och tillitsfulla relationer till andra länder (se t.ex. Ang et al., 2015; Schneider & Nelson, 2008).
Studier av deltagande i kulturaktiviteter på lokal nivå, exempelvis i olika typer av kulturprojekt, pekar på dessa projekts och aktiviteters betydelse för att stärka den lokala gemenskapen, känslan av egenmakt och stolthet och identifiering med platsen. I Myndigheten för kulturanalys utvärdering av Äga rum-satsningen som var en satsning på kultur i ”vissa utvalda bostadsområden” pekade resultaten just mot att de lokala kulturprojekten lett till stärkta lokala nätverk, till ökad självkänsla bland deltagarna och en tilltagande stolthet över platsen (Myndigheten för kulturanalys, 2019). I förlängningen bedöms sådana här resultat också kunna ha en positiv påverkan för arbetet med olika typer av sociala problem (se t.ex. Cheung et al., 2022; Eriksson, 2023; European Commission, 2023, s. 85–86; Lee, 2013; Matarasso, 1997; Taylor et al., 2015; Zbranca, 2022; se också Myndigheten för kulturanalys, 2019).
Nyttan och den positiva påverkan problematiseras
Det finns en hel del forskning som problematiserar konstens och kulturens positiva påverkan på demokratin och den hållbara samhällsutvecklingen (se t.ex. Belfiore, 2002, 2006; Carey, 2005; Clift et al., 2021; Grodach, 2014; Guetzkow, 2002; Merli, 2002; Røyseng, 2009; Sharp et al., 2005). Även flera av de kunskapsöversikter som har ett positivt huvudbudskap problematiserar samtidigt den positiva påverkan. Sammantaget är det ett antal punkter som lyfts fram i forskningen:
orsak-verkansamband fastställs inte och inte heller att den positiva påverkan beror på deltagande i just konst- och kulturaktiviteter
den påverkan som framhålls är ofta vag och svårkontrollerad och bygger många gånger på subjektiva upplevelser och kortsiktiga resultat snarare än långsiktig förändring
risken för negativ påverkan undervärderas, vilket ger en skev bild av konstens och kulturens potential som samhällelig förändringskraft
fokuset på konstens och kulturens roll i relation till olika samhälleliga utmaningar avleder uppmärksamhet från mer grundläggande problem
fokuset på konstens och kulturens roll i relation till olika samhälleliga utmaningar riskerar att disciplinera konsten och kulturen.