Ett begrepp som däremot används återkommande i rapportmaterialet är ”traditionell maskulinitet”. Detta begrepp saknas i stort i den tvärvetenskapliga humanistiska och samhällsvetenskapliga forskningen om män och maskulinitet, men används till viss del inom den mer avgränsade psykologiska forskningen. En kritik som kan riktas mot att använda metaforen ”traditionell” för att beskriva mäns icke-önskvärda handlingar, är att det framstår som att orsaken till att män agerar sexistiskt är att de inte frigjort sig från traditionerna, inte att de vinner fördelar på att ojämställdhet mellan män och kvinnor upprätthålls.
Vad är problemet?
Politik inriktad på frågor om män och maskulinitet kan ha olika tonvikt eller inriktning (Messner 1997). Flera rapporter kan sägas fokusera på de problem som män skapar, framförallt för kvinnor men även för samhället i stort. Det rör sig om mäns sexism på nätet som begränsar kvinnors deltagande i det offentliga samtalet, och mäns informella kulturer i arbetslivet som avskräcker kvinnor från att känna sig hemma på lika villkor. Det handlar också om mäns preferenser för bilism och köttätande vilket hindrar klimatomställningen. Ett fokus på de problem som män skapar kan sägas vara förväntat i en jämställdhetspolitisk kontext, då denna handlar om att adressera ojämställdhet mellan män och kvinnor.
En annan förståelse framträder också i rapportmaterialet, med ett fokus på de problem som män upplever. Det kan handla om att (normer om) maskulinitet utgör ett hinder för män själva, som när ideal om att klara sig själv står i vägen för hjälpsökande vid psykisk ohälsa. Det kan också handla om att uttag av föräldraledighet beskrivs i enbart positiva ordalag för att inspirera pappor att bli mer involverade som föräldrar. Detta medför dock att män framstår som de stora förlorarna på ojämställt föräldraskap, särskilt om det inte nämns vad män faktiskt vinner på ojämställdheten, såsom tid att ägna åt fritidsintressen eller karriär. Ett fokus på de problem som män upplever framträder också i diskussionen av mäns sexism på internet, i de fall denna fokuserar mer på dessa mäns egna psykologiska och sociala utsatthet och behov av tillhörighet, än på vilka effekter deras agerande får för kvinnor och det demokratiska samtalet.
Skillnader mellan män
Män är inte en homogen grupp, och män befinner sig i olika livssituationer beroende på en rad faktorer såsom klass, ras/etnicitet, sexualitet, ålder och funktionalitet. Ett flertal rapporter framhäver vikten av att anlägga ett intersektionellt perspektiv för att fånga denna komplexitet. I rapportmaterialet framstår variation i ålder och över livsloppet som bäst representerade, med rapporter som fokuserar på alltifrån småbarnspedagogik, ungdomar, utbildning och psykisk ohälsa, till vuxna mäns sexuella trakasserier inom arbetslivet. Dock behandlar ingen rapport gruppen äldre män. I flera rapporter lyfts avsaknad av tillräcklig forskning från intersektionella perspektiv fram som en begränsning när det gäller att utveckla policyförslag, och en satsning på mer intersektionell forskning i de nordiska länderna framstår därför som motiverad.
Rapporterna själva tar sin utgångspunkt i olika frågor såsom yrkesutbildning eller klimatet, snarare än att utgå från specifika minoriteter, vilka däremot ofta är utgångspunkten för intersektionell forskning. Ett tydligare fokus på olika undergrupper och minoriteter inom gruppen män – såsom religiösa män, transmän, homo-, bi- och pansexuella män, män med normbrytande funktionalitet, män som lever i ekonomisk utsatthet, och män som tillhör ras-, etniska eller nationella minoriteter – framstår som prioriterat om den intersektionella ambitionen ska kunna förverkligas, och på ett mer genomgripande sätt ligga till grund för utveckling av jämställdhetspolitiken.
Fler frågor att fokusera
Analysen av rapportmaterialet kan även ge viss vägledning om vilka frågor som kan fokuseras framöver. De ämnen som adresseras i rapporterna och som kan sägas handla om de problem som män skapar handlar främst om frågor i den offentliga sfären, såsom utbildning, arbete och politik. Här skulle man också kunna tänka sig ett större intresse för problem som män skapar inom andra sfärer av samhället. Exempelvis är våld och kränkningar i nära relationer och inom familjer en viktig fråga som inte behandlas i det här analyserade rapportmaterialet, och det hade kunnat vara relevant att belysa hur de olika nordiska länderna angriper frågor om stöd till utsatta och förövare, hur arbetet med våldspreventiva metoder ser ut, samt hur ett mer långsiktigt främjande av respektfulla relationer och sexuellt samtycke skulle kunna utvecklas.
Ett annat område som skulle kunna belysas mer är fritidsintressen och föreningsliv, såsom idrott och kultur. Dessa områden innefattar element av personligt engagemang och tillhörighet, men har även en mer organiserad sida i form av föreningar, organisationer och företag. Hur ser genus- och jämställdhetsfrågor ut i de nordiska länderna i dessa sfärer? I vilken utsträckning är exempelvis sportvärlden en plats där killar och män tränas i genusnormer och sexism (Messner & Sabo 1994), och vilka möjligheter finns att istället utveckla mer inkluderande och mindre homofoba miljöer (Anderson 2009)? Vilka lärdomar finns när det gäller organisation och ledarskap för jämlika möjligheter, inklusive att arbeta såväl främjande och förebyggande som åtgärdande?
När det gäller andra mansdominerade samhällssfärer är arenor med legal respektive illegal användning av våld framträdande i samhällsdebatten. Till följd av det förändrade säkerhetsläget i Europa görs satsningar i de nordiska länderna för att stärka den militära kapaciteten. Vilka problem och möjligheter finns när det gäller genus och jämställdhet inom den militära sfären i de nordiska länderna, och hur inverkar satsningarna på försvaret på frågor om maskulinitet och jämställdhet? Parallellt pågår debatter och insatser för att komma åt gängkriminalitet, en annan mansdominerad sfär, som skapar problem inte minst i form av olika våldsdåd. Hur ser frågor om genus, maskulinitet och jämställdhet ut i kriminella miljöer i de nordiska länderna, och vilka lärdomar finns att dra av de såväl förebyggande som åtgärdande insatser som görs?
När det gäller problem som män upplever skulle mer intresse kunna riktas mot de olika former av diskriminering, stigmatisering och våld som drabbar olika grupper av män. Män kan vara utsatta som exempelvis homo-, bi- queer- och transpersoner, som tillhörande nationella, religiösa eller ras/etniska minoriteter, genom att leva med kroniska sjukdomar eller normbrytande funktionalitet, och/eller genom att befinna sig i prekära situationer ekonomiskt och på arbetsmarknaden. Ett intersektionellt perspektiv kan fånga att mäns (och kvinnors) livssituationer präglas av en lång rad andra faktorer än genus, där samspelet ofta innebär specifika möjligheter och utmaningar. Även om ett flertal rapporter betonar vikten av ett intersektionellt perspektiv, skulle mer kunna göras genom att på ett mer direkt sätt fokusera på olika typer av minoriteters erfarenheter.
Ett problem utan konflikt?
En av utgångspunkterna för denna studie har varit Bacchis kritiska blick på hur problem konstrueras i policytexter (Bacchi & Goodwin 2016). Sammantaget kan man säga att det finns en återkommande tendens i flera rapporter, om än inte i alla, som kan beskrivas som att det finns ett problem utan konflikt. Även om rapporterna handlar om olika jämställdhetsproblem så verkar det finns en ovilja att artikulera en konfliktdimension (jämför Wendt 2002). Begreppsmässigt väljs ofta metaforen ”traditionell” som antyder att orsaken till ojämställdhet är att män inte frigjort sig från traditionerna, inte att de vinner något på ojämställda arrangemang. När man identifierar ett problem med att män äter mer kött och kör mer bil än vad som är klimatmässigt hållbart, argumenterar man samtidigt emot att ha kampanjer inriktade på genus, maskulinitet och klimat (R1: 34). När man diskuterar det ojämställda uttaget av föräldraledighet, lyfts enbart de positiva aspekterna av ett engagerat föräldraskap fram, och det sägs inget om en potentiell konflikt om vem som ska utföra det obetalda reproduktiva arbetet (R4). Delar av diskussionen om män som uttrycker kvinnohat på internet fokuserar på att detta i grund och botten är förståeligt mot bakgrund av männens eget utsatthet (R6), snarare än på konsekvenserna för kvinnors politiska deltagande och för det demokratiska samtalet i stort (R7).