Inledning

De nordiska länderna framträder i internationella jämförelser som den region i världen som har lägst grad av ojämställdhet mellan män och kvinnor. Samtidigt finns en lång rad av väldokumenterade ojämlikheter, och dessa innefattar alltifrån frågor om utbildning och arbete till föräldraskap, hälsa och våld. Under de senaste decennierna har jämställdhet också blivit ett framträdande politikområde i Norden. Som ett led i det nordiska samarbetet finansierar och publicerar Nordiska ministerrådet regelbundet rapporter som syftar till att ge ett underlag för utveckling av jämställdhetspolitiken i relation till olika samhällsutmaningar. Rapporterna uppvisar sammantaget en tydlig ambition om att bidra till politikutveckling på vetenskaplig grund, och är i regel skrivna av forskare eller utredare med genuskompetens. De innehåller i flera fall forskningsöversikter över områden som exempelvis faderskap, misogyni online, eller genus och utbildning på olika nivåer. De kan också rapportera egna vetenskapliga studier eller andra undersökningar.

På senare år har begreppet maskulinitet börjat användas återkommande i dessa publikationer. Mer specifikt nämns och diskuteras maskulinitet i olika utsträckning i tolv rapporter utgivna under perioden 2019–2024. Men vad innebär det att män och maskulinitet skrivs fram i dessa rapporter? Det är vad föreliggande text syftar till att ta reda på. Detta övergripande syfte undersöks genom några konkreta frågeställningar:

Hur används begreppen män och maskulinitet? Hur förhåller sig användning av begrepp och metaforer – antingen explicit eller mer implicit – till aktuella teorier och diskussioner inom maskulinitetsforskningen?
Hur konstrueras problem, orsaker och lösningar i talet om män och maskulinitet? Hur förhåller sig problemformuleringarna till de olika tonvikter som forskningen visar ofta återkommer i politik med fokus på män och maskulinitet: ett fokus på de problem som män orsakar, ett fokus på de problem som män upplever, eller ett fokus på skillnader inom kategorin män?

Publikationen är framtagen av NIKK, Nordisk information för kunskap om kön, som är ett samarbetsorgan under Nordiska ministerrådet placerat vid Göteborgs universitet. Texten är skriven av Kalle Berggren, docent i genusvetenskap och lektor vid Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet. En förhoppning är att publikationen ska ge perspektiv på tidigare satsningar och underlag för hur forskning kan vägleda den nordiska jämställdhetspolitiken framåt.

Material och tillvägagångssätt

Materialet som analyseras i denna studie består av tolv rapporter, utgivna av Nordiska ministerrådet 2019–2024. Tematiskt behandlar rapporterna frågor om klimat (3 rapporter), utbildning (3), arbete (2), internet (2), samt föräldraskap (1) och hälsa (1). Rapporterna varierar i omfång, från cirka 25 till cirka 175 sidor, och totalt sett utgörs materialet av runt 1 000 sidor rapporttext.

Sammantaget uppvisar rapporterna en tydlig ambition om att jämställdhetspolitiken ska vara forskningsbaserad. Ett flertal rapporter är i själva verket forskningsöversikter, eller kombinerade kartläggningar av aktuella studier och av insatser i praktiken inom ett visst område. I några fall innehåller rapporterna en egen undersökning, eller sammanfattar en konferens där såväl politiker, forskare som företrädare för civilsamhällesorganisationer medverkat. Rapporterna är också i flera fall skrivna av forskare, men även utredare och jämställdhetsexperter förekommer som författare.

Rapporterna ger i många fall en pedagogisk introduktion till, och lättillgänglig överblick över, kunskap och insatser när det gäller olika jämställdhetspolitiska områden. De har ofta ambitionen att bidra med policyrekommendationer med utgångspunkt i en forskningsöversikt eller kartläggning av olika insatser, och dessa riktar sig till olika nivåer. Ett vanligt förekommande tillvägagångssätt är dock att jämföra policy och praktik mellan de olika nordiska länderna, och sedan identifiera best practice, det vill säga framgångsrika strategier och lösningar som kan rekommenderas till övriga länder.

Det bör poängteras att syftet med föreliggande text inte är att ompröva rapporternas slutsatser eller utveckla nya, bättre policyrekommendationer på respektive specifikt område. Fokus ligger istället på att undersöka vilka övergripande förståelser som aktualiseras när män och maskulinitet skrivs fram. Vilken plats frågor om män och maskulinitet har i rapporterna varierar dock. I vissa rapporter är de centrala, som när fokus är på frågor om faderskap eller unga mäns psykiska ohälsa. I andra berörs normer om maskulinitet mer kortfattat inom ramen för en allmän diskussion om genus och ojämställdhet.

Materialet har analyserats kvalitativt. Analysprocessen kan schematiskt beskrivas i fem steg (även om kvalitativt analysarbete i praktiken är mer iterativt).

Rapporterna har lästs och för frågeställningarna relevanta stycken, resonemang och formuleringar har identifierats.
Utdragen har jämförts med varandra, vilket gjort det möjligt att identifiera likheter och skillnader.
De empiriska iakttagelserna har relaterats till relevanta delar av aktuell genusforskning, särskilt om politik och maskulinitet. Mer specifikt används feministisk konstruktivistisk policyanalys, teori- och begreppsdiskussion inom maskulinitetsforskning, samt en tredelad modell för att analysera maskulinitetspolitiska tonvikter.
Denna text har skrivits. Då fokus ligger på vilka förståelser av maskulinitet som finns, snarare än på vilken rapport som sagt vad, refereras rapporterna till på ett semi-anonymiserat sätt: R1 – R12 (jämför Hemmings 2011). Kompletta referenser finns dock i referenslistan för full transparens.
Resultat och analys har diskuterats med andra personer. Fredrik Bondestam och Elin Engström vid NIKK har läst utkast, och preliminära resultat har presenterats dels på webbinariet ”Män och jämställdhetspolitik” som arrangerades av Finlands jämställdhetsråd (Tane) och Centralförbundet för mansorganisationer i Finland i maj 2025, dels på den nordiska maskulinitetskonferensen ”Men and Masculinities in Transition” som anordnades vid Stockholms universitet i juni 2025.

Disposition

Rapporten består av fem delar. Närmast efter denna inledande del följer ett avsnitt där studiens teoretiska utgångspunkter presenteras. Därefter följer två analysavsnitt som svarar mot forskningsfrågorna. I det första analysavsnittet behandlas vilka begrepp, metaforer och perspektiv som används när rapporterna adresserar män och maskulinitet. Det andra analysavsnittet fokuserar på vilken tonvikt eller inriktning som finns när maskulinitet diskuteras i rapportmaterialet. Den avslutande delen sammanfattar och diskuterar resultat och analys och ger exempel på frågor att adressera framåt.