Avfallsförbränning spelar en viktig roll i de nordiska länderna, både som ett sätt att minska avfallsvolymerna och samtidigt undvika deponier (som inte längre används för obehandlat avfall i stor skala i Norden) och som leverantör av energi till industri och hushåll, särskilt som fjärrvärme.
Denna rapport syftar till att sammanfatta läget och den möjliga framtida utvecklingen av den nordiska avfallsförbränningssektorn, att analysera trender som CCUS och cirkularitetsmål samt att definiera frågor som måste besvaras när en optimal storlek på sektorn ska hittas.
De viktigaste resultaten är följande:
Som helhet har de nordiska länderna en högre förbränningskapacitet än vad som behövs för deras avfall. Gapet fylls med importerat avfall från andra länder.
I takt med att fjärrvärmesektorn minskar koldioxidutsläppen från sin verksamhet som helhet, utgör fossila utsläpp som främst härrör från förbränning av plastavfall en växande del av de totala fossila koldioxidutsläppen från fjärrvärme.
Vissa scenarier siktar på att minska förbränningskapaciteten för att matcha varje lands beräknade inhemska behov (som i dessa scenarier är lägre än hittills), medan andra pekar på hög allmän acceptans, tillgänglig processkompetens och särskilt den ekonomiska genomförbarheten av en växande nordisk avfallsförbränningssektor, som stöds av integrationen med fjärrvärmenät i ett kallt klimat. Att följa sistnämnda väg skulle kunna göra de nordiska länderna till ett nav för kostnadseffektiv avfallshantering i Europa.
CCUS anses allmänt vara ett sätt att minimera fossila utsläpp eller till och med göra avfallsförbränning koldioxidnegativ. En lång kustlinje, förekomsten av en väletablerad kemisk industri (som framtida CO2-användare) och närheten till potentiella lagringsplatser i norska och danska vatten är argument för att använda CCS på avfallsförbränningsanläggningar i de nordiska länderna.
Lagstiftning och regler skiljer sig åt mellan de nordiska länderna - exempel är nationell implementering av ETS-handelssystemet och beskattning, men också huruvida förändringar i kapacitet är politiskt styrda.