Hinder på social- och hälso­området

Sekretariatet:
Gränshindret är inte löst. Under våren 2022 beställde MR-S ett analysarbete med syfte att granska hur revisionsföreslaget till den nordiska konventionen om socialt bistånd och sociala tjänster förhåller sig till EU-rätten. Den juridiska analysens resultat presenterades för ämbetsmannakommittén för social- och hälsopolitik (ÄK-S) i februari 2023. ÄK-S beslutade att tillsätta en arbetsgrupp med syfte att formulera konkreta förslag på hur konventionen antingen ska revideras eller upphävas. Arbetsgruppen fick också i uppgift att undersöka om, och i så fall hur, gränshinder kopplade till biståndskonventionen kan lösas genom revidering av konventionen. 17/19 Den preliminära slutsatsen är att det är svårt att ändra konventionen på så sätt att gränshindren kan lösas. En anledning till det är att en förändring av relevanta artiklar riskerar att behöva innebära att samma rättigheter måste ges till alla EU-medborgare, även till dem som inte är bosatta i ett nordiskt land. Arbetsgruppen konstaterar även att en lösning av gränshindren kan vara att ge mer lättillgänglig information om bland annat hur myndigheter kan samarbete, exempelvis genom uppdatering av Info Norden. Arbetsgruppen presenterar sitt slutliga förslag för ÄK-S i 2025.

Ett prioriterat gränshinder av Annette Lind/Bertel Haarder, Danmark. Prioriterat av Gränshinderrådet sedan 2014.

John Johannessen, Färöarna:
Er ikke aktuelt et problem på Færøerne. Men vi er med til at prioritere denne sag, for at støtte Island, som driver sagen.

Jens Heinrich, Grönland:
Grænsehindringen søges afklaret igennem det islandske medlem af Grænsehindringsrådet, således at reglerne på baggrund af et EU-direktiv også dækker Færøerne og Grønland.

Siv Friðleifsdottir, Island:
Grensehinderrådets islandske medlem holder jevnlig kontakt med Helsedepartementet (Ministry of Health) på Island for å følge utviklingen i denne saken. Ifølge informajon fra departementet står arbeidet med hindringen ved slutten av 2024 slik:

Et utkast til ny lovgivning om legemidler til mennesker er fortsatt under utforming av EU, men trilaterale forhandlinger pågår for tiden. De forventes å være ferdige innen utgangen av 2025 og den nye lovgivningen vil tidligst tre i kraft i 2028, men innføring av elektroniske følgesedler i stedet for papir er underlagt endringer i EU-lovgivningen.

Foreløpig åpner utkastet for elektroniske følgesedler i stedet for papir, dog med betingelser, men dette kan endre seg. Island anser det som viktig å følge opp saken i Europasamarbeidet, og den er en av flere saker på regjeringens prioriteringsliste.

Det islandske legemiddelverket har også fortsatt et pilotprosjekt, d.v.s. frem til utgangen av februar 2025, men det er ikke tatt beslutning om videreføring av dette prosjektet på nåværende tidspunkt.

Hindret är prioriterat av Siv Friðleifsdóttir, Island, Jens Heinrich, Grönland, och John Johannessen, Färöarna. Prioriterat av Gränshinderrådet sedan 2016.

Anders Ahnlid, Sverige:
Kontakter med Socialdepartementet ger vid handen att det inte är möjligt att ta bort kravet om att den sjuke skulle vara i försäkrad i Sverige utan att närståendepenning skulle behöva expanderas till vård av närstående i hela EU/EES och Schweiz.

Ärendet avskrivs som icke-lösbart.

Kimmo Sasi, Finland:
I Finland kan kommunen bevilja stöd för närvården för en person som bor i kommunen. Kommunen sluter ett avtal om vården med den närstående personen. Det finns inga formella krav att både vårdaren och den sjuke borde vara försäkrade i Finland. Gränstjänsten har utrett om det förekommer i Finland fall i vilka detta problem skulle ha aktualiserats i Finland, men inga fall har hittats.

Hindret prioriteras av Anders Ahnlid, Sverige, Fredrik Karlström, Åland och Kimmo Sasi, Finland. Prioriterat av Gränshinderrådet sedan 2016.

Sekretariatet:
Gränshindret är inte löst. Under våren 2022 beställde MR-S ett analysarbete med syfte att granska hur revisionsföreslaget till den nordiska konventionen om socialt bistånd och sociala tjänster förhåller sig till EU-rätten. Den juridiska analysens resultat presenterades för ÄK-S i februari 2023. ÄK-S beslutade tillsätta en arbetsgrupp med syfte att formulera konkreta förslag på hur konventionen antingen ska revideras eller upphävas. Arbetsgruppen fick också i uppgift att undersöka om, och i så fall hur, gränshinder kopplade till biståndskonventionen kan lösas genom revidering av konventionen.

Den preliminära slutsatsen är att det är svårt att ändra konventionen på så sätt att gränshindren kan lösas. En anledning till det är att en förändring av relevanta artiklar riskerar att behöva innebära att samma rättigheter måste ges till alla EU-medborgare, även till dem som inte är bosatta i ett nordiskt land. Arbetsgruppen konstaterar även att en lösning av gränshindren kan vara att ge mer lättillgänglig information om bland annat hur myndigheter kan samarbete, exempelvis genom uppdatering av Info Norden. Arbetsgruppen presenterar sitt slutliga förslag för ÄK-S i 2025.

Vibeke Hammer Madsen, Norge:
Her har det ikke vært fremdrift i påvente av revidering av bistandskonvensjonen.

Ett prioriterat gränshinder av Vibeke Hammer Madsen, Norge. Prioriterat av Gränshinderrådet sedan 2017.

Sekretariatet:
Gränshindret är inte löst. Under våren 2022 beställde MR-S ett analysarbete med syfte att granska hur revisionsföreslaget till den nordiska konventionen om socialt bistånd och sociala tjänster förhåller sig till EU-rätten. Den juridiska analysens resultat presenterades för ÄK-S i februari 2023. ÄK-S beslutade tillsätta en arbetsgrupp med syfte att formulera konkreta förslag på hur konventionen antingen ska revideras eller upphävas. Arbetsgruppen fick också i uppgift att undersöka om, och i så fall hur, gränshinder kopplade till biståndskonventionen kan lösas genom revidering av konventionen.

Den preliminära slutsatsen är att det är svårt att ändra konventionen på så sätt att gränshindren kan lösas. En anledning till det är att en förändring av relevanta artiklar riskerar att behöva innebära att samma rättigheter måste ges till alla EU-medborgare, även till dem som inte är bosatta i ett nordiskt land. Arbetsgruppen konstaterar även att en lösning av gränshindren kan vara att ge mer lättillgänglig information om bland annat hur myndigheter kan samarbete, exempelvis genom uppdatering av Info Norden. Arbetsgruppen presenterar sitt slutliga förslag för ÄK-S i 2025.

Vibeke Hammer Madsen, Norge:
Her har det ikke vært fremdrift i påvente av revidering av Bistandskonvensjonen.

Ett prioriterat gränshinder av Vibeke Hammer Madsen, Norge. Prioriterat av Gränshinderrådet sedan 2017.

Sekretariatet:
Gränshindret är inte löst. Under våren 2022 beställde MR-S ett analysarbete med syfte att granska hur revisionsföreslaget till den nordiska konventionen om socialt bistånd och sociala tjänster förhåller sig till EU-rätten. Den juridiska analysens resultat presenterades för ÄK-S i februari 2023. ÄK-S beslutade tillsätta en arbetsgrupp med syfte att formulera konkreta förslag på hur konventionen antingen ska revideras eller upphävas. Arbetsgruppen fick också i uppgift att undersöka om, och i så fall hur, gränshinder kopplade till biståndskonventionen kan lösas genom revidering av konventionen.

Den preliminära slutsatsen är att det är svårt att ändra konventionen på så sätt att gränshindren kan lösas. En anledning till det är att en förändring av relevanta artiklar riskerar att behöva innebära att samma rättigheter måste ges till alla EU-medborgare, även till dem som inte är bosatta i ett nordiskt land. Arbetsgruppen konstaterar även att en lösning av gränshindren kan vara att ge mer lättillgänglig information om bland annat hur myndigheter kan samarbete, exempelvis genom uppdatering av Info Norden. Arbetsgruppen presenterar sitt slutliga förslag för ÄK-S i 2025.

Ett prioriterat gränshinder av Siv Friðleifsdóttir, Island. Prioriterat av Gränshinderrådet sedan 2020.

Social- och hälsovårdsministeriet i Finland upplyser i februari 2024 följande (avstämt i den nordiska socialförsäkringsgruppen):

De nationella regelverken om hur länge man kan vara permitterad och vad en permittering innebär i förhållande till en eventuell rätt till arbetslöshetsersättning är olika utformat i de nordiska länderna. Att lösa detta gränshinder är komplicerat och skulle kräva lagändring i antingen finländsk, norsk eller svensk lagstiftning. De nationella regelverken i länderna är uppbyggda på olika grunder och därför är de i många fall svåra att harmonisera. Att införa undantag eller andra typer av kvalifikationsregler skulle även kunna medföra att regelverken istället strider mot likabehandlingsprincipen inom EU.

Ärendet behandlas på EU-nivå som en del av förhandlingarna om ändringarna av de nuvarande EU-förordningarna om social trygghet 883/2004 och 987/2009, som innehåller bestämmelser om betalningsansvar för arbetslöshetsförmåner för personer som arbetar över gränsen. En principiell ändring i förslaget är att arbetslandet ansvarar för utbetalningen av arbetslöshetsförmåner till en person som har uppfyllt ett visst krav på försäkringsperioder i arbetslandet. Denna lösning kan underlätta situationer där det finns principiella skillnader mellan lagstiftningen i bosättningslandet och lagstiftningen i anställningslandet.

Eftersom gränshindret skulle kräva ändringar i de nationella lagstiftningarna och eftersom hindret är relaterat till den lagstiftningsprocess på EU-nivå som har som avsikt att avsluta förhandlingarna om ändringar av de nuvarande bestämmelserna i EU-förordningen om social trygghet, kan det inte ytterligare lösas i samarbete mellan de Nordiska länderna.

Ett prioriterat gränshinder av Kimmo Sasi, Finland och Annette Lind, Danmark. Prioriterat av Gränshinderrådet sedan 2021.

Social- och hälsovårdsministeriet i Finland upplyser i februari 2024 följande (avstämt i den nordiska socialförsäkringsgruppen):

"I alla nordiska länder tillämpas bestämmelserna i EU-förordningarna om social trygghet 883/2004 och 987/2009 som gäller ansökan om och behandling av invaliditetsförmåner/-pensioner när en person har varit försäkrad i två eller flera länder. Villkoren för själva invaliditetsförmånerna och kriterierna för fastställande av invaliditet grundar sig på respektive lands nationella lagstiftning. Vid tillämpningen av EU-förordningarna om social trygghet är utgångspunkten att de olika länderna godkänner de medicinska utredningar som personens bosättningsland lämnar som sådana och fattar sina egna beslut utifrån de uppgifter som fås från dessa utredningar. Dessutom kan ett annat land begära att institutionen i personens bosättningsland lämnar in en ytterligare medicinsk utredning. Institutionen i personens bosättningsland svarar för anskaffningen av och kostnaderna för den medicinska tilläggsutredningen, inte personen själv. De nordiska länderna har i den nordiska konventionen om social trygghet kommit överens om att sinsemellan avstå från att ersätta kostnaderna.

Eftersom definitionerna av arbetsoförmåga i de nordiska länderna baserar sig på nationell lagstiftning, har myndigheterna ständigt fäst uppmärksamhet vid att den medicinska utredningen vid ansökan om förmåner vid arbetsoförmåga i gränsöverskridande situationer så väl som möjligt motsvarar behoven i de olika nordiska länderna. För detta ändamål har det bl.a. utarbetats separata frågor som läkaren bör beakta i situationer där en invaliditetsförmån söks i ett annat nordiskt land och det har också lyfts fram hur viktigt det är att lämna uppgifter om eventuell rehabilitering till ett annat land. De nordiska socialförsäkringsinstitutionerna håller årligen s.k. förbindelseorganmöten, där man bland annat diskuterar om de medicinska utredningarna är tillräckliga och om förutsättningarna för beviljande av förmåner vid arbetsoförmåga. Utgångspunkten är att socialförsäkringsinstitutionerna i de olika nordiska länderna har ansett att de nationella medicinska utredningarna i de andra länderna är goda och tillräckliga. De uppgifter som behövs för behandlingen av ansökan utbyts effektivt och säkert mellan de nordiska socialförsäkringsinstitutionerna i det elektroniska EESSI-systemet.

Det finns ett kontinuerligt och regelbundet samarbete mellan de nordiska socialförsäkringsinstitutionerna för att säkerställa att en smidig behandling av förmånsansökningar ska säkerställa att sökandenas rättigheter till sociala trygghet förverkligas på bästa möjliga sätt. Alla situationer som beror på skillnader i nationell lagstiftningen kan dock inte lösas genom samarbete mellan myndigheterna. Eftersom förutsättningarna för förmåner vid arbetsoförmåga och grunderna för fastställande av arbetsoförmåga baserar sig på respektive lands nationella lagstiftning och det inte finns några utsikter till harmonisering av dem på varken EU-nivå eller nordisk nivå, kan frågan inte ytterligare lösas genom nordiska åtgärder."

Ett prioriterat gränshinder av Kimmo Sasi, Finland. Prioriterat av Gränshinderrådet sedan 2024.

Social- och hälsovårdsministeriet i Finland upplyser i februari 2024 följande (avstämt i den nordiska socialförsäkringsgruppen):

"I alla nordiska länder tillämpas bestämmelserna i EU-förordningarna om social trygghet 883/2004 och 987/2009 som gäller ansökan om och behandling av invaliditetsförmåner/-pensioner när en person har varit försäkrad i två eller flera länder. Villkoren för själva invaliditetsförmånerna och kriterierna för fastställande av invaliditet grundar sig på respektive lands nationella lagstiftning. Vid tillämpningen av EU-förordningarna om social trygghet är utgångspunkten att de olika länderna godkänner de medicinska utredningar som personens bosättningsland lämnar som sådana och fattar sina egna beslut utifrån de uppgifter som fås från dessa utredningar. Dessutom kan ett annat land begära att institutionen i personens bosättningsland lämnar in en ytterligare medicinsk utredning. Institutionen i personens bosättningsland svarar för anskaffningen av och kostnaderna för den medicinska tilläggsutredningen, inte personen själv. De nordiska länderna har i den nordiska konventionen om social trygghet kommit överens om att sinsemellan avstå från att ersätta kostnaderna.

Eftersom definitionerna av arbetsoförmåga i de nordiska länderna baserar sig på nationell lagstiftning, har myndigheterna ständigt fäst uppmärksamhet vid att den medicinska utredningen vid ansökan om förmåner vid arbetsoförmåga i gränsöverskridande situationer så väl som möjligt motsvarar behoven i de olika nordiska länderna. För detta ändamål har det bl.a. utarbetats separata frågor som läkaren bör beakta i situationer där en invaliditetsförmån söks i ett annat nordiskt land och det har också lyfts fram hur viktigt det är att lämna uppgifter om eventuell rehabilitering till ett annat land. De nordiska socialförsäkringsinstitutionerna håller årligen s.k. förbindelseorganmöten, där man bland annat diskuterar om de medicinska utredningarna är tillräckliga och om förutsättningarna för beviljande av förmåner vid arbetsoförmåga. Utgångspunkten är att socialförsäkringsinstitutionerna i de olika nordiska länderna har ansett att de nationella medicinska utredningarna i de andra länderna är goda och tillräckliga. De uppgifter som behövs för behandlingen av ansökan utbyts effektivt och säkert mellan de nordiska socialförsäkringsinstitutionerna i det elektroniska EESSI-systemet.

Det finns ett kontinuerligt och regelbundet samarbete mellan de nordiska socialförsäkringsinstitutionerna för att säkerställa att en smidig behandling av förmånsansökningar ska säkerställa att sökandenas rättigheter till sociala trygghet förverkligas på bästa möjliga sätt. Alla situationer som beror på skillnader i nationell lagstiftningen kan dock inte lösas genom samarbete mellan myndigheterna. Eftersom förutsättningarna för förmåner vid arbetsoförmåga och grunderna för fastställande av arbetsoförmåga baserar sig på respektive lands nationella lagstiftning och det inte finns några utsikter till harmonisering av dem på varken EU-nivå eller nordisk nivå, kan frågan inte ytterligare lösas genom nordiska åtgärder."

Ett prioriterat gränshinder av Kimmo Sasi, Finland. Prioriterat av Gränshinderrådet sedan 2024.

Social- och hälsovårdsministeriet i Finland upplyser i februari 2024 följande (avstämt i den nordiska socialförsäkringsgruppen):

"Med EU-förordningar om social trygghet samordnas rättigheterna och skyldigheterna i fråga om social trygghet i gränsöverskridande situationer i EU- och EES-länder och i Schweiz. Det är inte fråga om harmonisering av de sociala trygghetssystemen, utan om samordning av systemen. Beslut om innehållet i och finansieringen av systemen för social trygghet hör till staternas nationella behörighet.
Förordningarna on social trygghet innehåller bestämmelser om hur den tillämpliga lagstiftningen bestäms i olika arbetssituationer. Dessutom gör förordningarna om social trygghet det möjligt att med avvikelse från bestämmelserna i förordningen komma överens om tillämplig lagstiftning till förmån för vissa personer eller grupper av personer.
Genom ett avtal mellan de behöriga institutionerna i de nordiska länderna är det möjligt att i enskilda fall avvika från bestämmelserna om tillämplig lagstiftning i EU-förordningar om social trygghet. Dessutom är Finland, Norge och Sverige med i det ramavtal om distansarbete som baserar sig på undantagsbestämmelsen i EU-förordning om social trygghet och på basis av vilket en arbetstagare som utför distansarbete och närvaroarbete i två EU-länder under vissa förutsättningar kan försäkras i arbetsgivarens hemland i stället för i det egna bosättningslandet. Ett liknande ramavtal har även ingåtts mellan Danmark och Sverige. I EU-förordningar om social trygghet finns det förfaranden för att lösa eventuella oändamålsenliga enskilda fall. Det är varken ändamålsenligt eller förenligt med andan i EU-förordningar om social trygghet att i stor skala avvika från bestämmelserna om tillämplig lagstiftning mellan de nordiska länderna. Därför kan frågan inte ytterligare lösas genom nordiska åtgärder."

Ett prioriterat gränshinder av Kimmo Sasi, Finland. Prioriterat av Gränshinderrådet sedan 2024.

Läs mer i Gränshinderdatabasen, gränshinder nr: 14-016.