Gå till innehållet

RÖSTER FRÅN PROJEKTEN

"MÅNGA SOM RASIFIERAS SOM ICKE VITA UPPLEVER ATT MAN INTE SLÄPPS FRAM"


Samaria Mata Alvarez är projektledare i den svenska ungdoms­organisationen Tamam. De medverkar i det nordiska projektet Nordic Futures: lärande utifrån QTIBIPoC-rörelsen  som fick medel från Nordisk lgbti-fond år 2022. Projektet tar fram en handledning med titeln ”Rivers in Resistance”, för att förbättra insatser riktade till personer som är QTIBIPOC. Bakgrunden är att man från organisationerna upplever att satsningarna inte alltid träffar rätt, utan riskerar att osynlig­göra i stället för att stärka lgbti-personer som rasifieras som icke vita.

Vad är viktigt för att satsningar som vill stärka lgbti-personer som rasifieras som icke vita ska bli bra?
− Personer inom gruppen behöver själva få identifiera problemen och driva arbetet. Det handlar också om att alla ska ha samma förutsättningar att ta ledande roller inom en organisation eller institution. Många som rasifieras som icke vita upplever att man inte släpps fram. Det gäller även i organisationer som jobbar aktivt med anti­rasism. Förtrycks­systemen som finns i samhället kommer tillbaka i organisationerna.
Hur kan det förändras?
− Jag tror att det krävs utbildning om de skilda förutsättningarna som vi lever under. Det krävs också att man inom organisationerna är beredda att lyssna på och ge plats åt personer som är direkt berörda. Det handlar om att inkludera människor på riktigt, och ge förtroenden. Det behövs också separatistiska mötes­platser, där lgbti-personer som rasifieras som icke vita kan träffa andra som delar ens erfarenheter.
Varför är det viktigt med separatistiska mötesplatser?
− Det ger utrymme för människor med liknande upplevelser att utforska frågor om makt och privilegier. Separatistiska mötesplatser erbjuder en platt­form för att skapa community, dela erfarenheter och lära av varandra. Många mötes­platser för lgbti-personer domineras av vita och kan vara svåra att navigera i. Ungdomarna som vi jobbar med berättar att de ofta upplever att deras identitet ifrågasätts i de miljöerna. Man kan till exempel få väldigt många frågor om hur det går ihop att vara muslim och gay. 
Skiljer sig förutsättningarna åt mellan de nordiska länderna?
− Det verkar som att det är ganska likt. Däremot är villkoren olika för olika grupper. Det är till exempel stor skillnad i förutsättningar beroende på om du är asyl­sökande jämfört med om du är född här och har en förälder med nordisk bakgrund, men behovet av separatistiska mötesplatser där man inte blir ifrågasatt utifrån någon del av sin identitet gäller generellt.
Vad har ni, i projektet, vunnit på att samarbeta inom Norden?
− Det finns inte så mycket kunskap om hur situationen ser ut för QTIBIPOC:s
QTIBIPOC står för queer, trans, intersex och black, indigenous, people of colour.
i Norden. Samarbetet gör att vi får en bättre bild, både av vad som är positivt och av vad som behöver förbättras.