NORDISKA SAMARBETEN FÖR STÄRKTA RÄTTIGHETER

Under de senaste åren har det tagits initiativ i Norden för att förbättra villkoren för lgbti-personer som tillhör flera minoriteter. Ett antal projekt med sådant syfte har fått finansiering från Nordiska ministerrådets fonder Nordisk jämställdhetsfond och Nordisk lgbti-fond. Genom de två fonderna finansieras sam­arbeten som främjar jämställd­het och lgbti-personers rättigheter i Norden, och den här texten beskriver lärdomar från projekt som har fokus specifikt på att förbättra förutsättningarna för lgbti-personer som tillhör flera minoriteter.

Gemensamt för projekten är att de bidrar till att skapa plattformar där lgbti-personer från olika nordiska länder kan mötas för diskussion och organisering. Genom projekten synliggörs erfarenheter som annars ofta osynliggörs. Initiativen bidrar till att peka på lösningar och strategier som kan stärka rättig­heterna för olika grupper under lgbti-paraplyet. Projekten drivs med olika metoder och vänder sig till olika målgrupper.

Texten bygger på projekt­beskrivningar och intervjuer med nyckelpersoner inom följande projekt:

Flera av talespersonerna för de nordiska projekten betonar att lgbti-personer som tillhör flera minoriteter måste få föra sin egen talan och ta ledande roller i arbetet. Det lyfts fram som viktigt av flera skäl. Till exempel kan det vara svårt för någon som kommer utifrån att förstå de komplexa förutsättningarna inom en minoritets­grupp, vilket kan leda till att åtgärderna som föreslås blir ineffektiva.

Ett annat skäl till att personer som själva tillhör den berörda gruppen bör leda arbetet är att det bidrar till representation. Dessutom öppnar det upp för bra samtal internt inom den aktuella minoritets­gruppen. Många minoritets­grupper är hårt utsatta från det omgivande samhället, och om någon utifrån lyfter problem när det gäller lgbti-personers villkor i gruppen kan det uppfattas som att majori­tets­samhället återigen styr. Talespersonen för ett av de nordiska projekten säger:

I intervjuerna med talespersonerna inom de nordiska projekten åter­kommer beskrivningar av hur minoritetsgrupper kan tvingas att sluta sig som en form av skydd mot majoritetssamhället, och att det kan skapa problem för lgbti-personer. Slutenhet kan förstärka normer och den som avviker kan i värsta fall utsättas för hedersvåld eller exkludering. Snäva normer kan också leda till att lgbti-personer upplever att de måste välja mellan olika delar av sin identitet: Antingen leva i garderoben eller lämna gemen­skapen för att kunna vara öppen med sin lgbti-identitet.

Något som flera tales­personer för de nordiska projekten dock framhåller är att långt ifrån alla lgbti-personer upplever utsatthet inom sin minoritetsgrupp. Många har stöttande familjer och gemen­skaper. Föreställningar om trångsynta normer och homofobi kan i vissa fall ingå i negativa stereotyper om olika minoritets­grupper, vilket gör det extra viktigt att inte utgå från förutfattade meningar.

Talespersonerna för de nordiska projekten tror att samarbete mellan olika minoritetsgrupper är viktigt för att stärka rättigheterna för lgbti-personer som tillhör flera minoriteter. Det upplevs som att man inom vissa minoriteter är bättre på att prata om förut­sättningarna för lgbti-personer inom den egna gruppen, och där finns lärdomar för minoritets­grupper där lgbti-frågor är förknippat med större tabu.

För många lgbti-personer som tillhör flera minoriteter uppstår de största hindren i relation till majoritetssamhället. Flera talespersoner för de nordiska projekten återkommer till beskrivningar av minoritetsstress och utsatthet i olika delar av samhället. En talesperson beskriver det som att kunskapen om minoritetsstress har ökat, och efterlyser initiativ som omsätter kunskapen i praktik, med konkreta stödjande insatser till grupper och individer som utsätts:

Flera talespersoner ser att lgbti-personer som tillhör flera minoriteter kan ha behov av stöd. Samtidigt kan just dessa grupper ha sämre tillgång till samhällets stödjande och vårdande institutioner jämfört med andra eftersom vårdpersonal, psykologer och kuratorer ofta saknar kunskap och förståelse för de förut­sättningar dessa grupper lever under.

Detta lyfts till exempel kopplat till rapporten ”Våld mot samiska kvinnor”, som visar att vålds­utsatt­heten är hög bland samiska lgbti-personer. I rapporten framgår samtidigt att många inom det samiska samhället har lågt förtroende för sjukvården och drar sig för att söka vård av rädsla för att utsättas för rasism. Många samer har också erfarenheter av att möta psykologer eller kuratorer som saknar kulturell kompetens, och därför inte kan ge ett bra stöd.  Bilden bekräftas av talespersonen för ett av de nordiska projekten, som framhåller att detta är något som det är viktigt att ha med sig för att fullt ut förstå den svåra situationen för samiska lgbti-personer som har utsatts för våld:

Flera av talespersonerna för de nordiska projekten pekar på behovet av mer kunskap om villkoren för lgbti-personer som tillhör flera minoriteter. De lyfter behovet av mer kunskap dels om effekterna av marginaliseringen inom majoritets­samhället, dels om förutsättningarna inom olika minoritets­samhällen.

Inom det samiska samhället ser man till exempel att det är vanligare bland queera än andra samer att man lämnar sitt lokalsamhälle och flyttar till en större stad, men det finns inte tillräckligt med studier som visar vad det beror på. Talespersonen för ett projekt, där målet är att bidra till en levande debatt om genus, jämställdhet och lgbti-frågor inom det samiska samhället, säger:

Samma person lyfter också behovet av att synliggöra queera personer i den samiska historien, för att visa att lgbti-personer alltid har funnits i det samiska samhället.

Den samlade bilden som ges av talespersonerna för de nordiska projekten är att många lgbti-personer som tillhör flera minoriteter riskerar att känna sig otrygga eller utanför både inom majoritetssamhället och inom sina minoritetsgrupper. De ser också att många inte upplever sig fullt ut som välkomna inom lgbti-rörelsen, vilket bekräftas av den forskning som finns på området.

Samtidigt ser talespersonerna för de nordiska samarbetsprojekten också att det finns stort engage­mang inom den breda lgbti-rörelsen, och en vilja att arbeta med frågor som handlar om intersektionell diskriminering. En stark solidaritet från de stora lgbti- och jämställd­hets­organisationerna lyfts fram som viktigt. Samtidigt betonas även behovet av att skapa nya separatistiska plattformar, och flera av de nordiska projekten vill bidra till att etablera och stärka just sådana gemenskaper. Att hitta arbetssätt som innebär att större, etablerade organisationer kan bidra och stötta utan att ”köra över” beskrivs som viktigt. Ett exempel är projektet ”Nettverks­bygging og erfaringsutveksling blant skeive i Sápmi”. Genom projektet anordnades en nätverks­träff för aktörer inom lgbti-rörelsen i Sápmi. Projektet administrerades av den norska Stiftelsen Kvinneuniversitetet Nord (KUN), men det var samiska lgbti-organisationer och nätverk som satte agendan. För att ett sådant upplägg ska fungera krävs ett gott samarbete och att aktörer knutna till de stora organisationerna är beredda att lyssna på vilken typ av stöd som efterfrågas, framhåller en representant från KUN:

Utifrån intervjuerna med talespersonerna från de nordiska projekten blir det tydligt att nordiskt samarbete kan ha stor betydelse i arbetet för att stärka villkoren för lgbti-personer som tillhör flera minoriteter. En viktig aspekt som lyfts är att det nordiska perspektivet vidgar communityt, som i vissa fall är litet i varje enskilt land. Att man blir fler beskrivs som en styrka som gör det lättare att genomföra aktiviteter och nå ut.

Detta lyfts till exempel av tales­personer inom ett projekt som har fokus på romska lgbti-personers rättigheter. Genom projekt skrivs en antologi med texter från ett 20-tal romska lgbti-personer från Sverige, Norge och Finland. Om antologin bara hade fokuserat på ett av länderna hade man inte fått in lika många röster, framhåller talespersonerna. De beskriver också hur individer och grupper i de olika nordiska länderna genom att samarbeta kan få draghjälp av varandra. Upplevelsen är att samtalet om romska lgbti-personers villkor har kommit lite längre i Sverige än i de andra länderna, och för de individer och grupper som leder förändringen i Norge och Finland innebär det att det nordiska samarbetet kan fungera som språng­bräda.

Inom många minoritets­grupper är det självklart att arbetet för att stärka gruppens rättigheter sker över nations­gränserna. Romer är till exempel en transnationell minoritet och det samiska samhället sträcker sig över flera nationer.

Inom den samiska lgbti-rörelsen beskrivs möjligheten att söka finansiering för projekt som spänner över flera länder som helt avgörande. De stöd som finns att söka för civil­samhället är oftast knutna till ett visst land vilket försvårar för föreningar som är internationella, som lgbti-organisationen Garmeres. Organisationen är i dagsläget baserad i Norge, men har ambitionen att bli en samisk lgbti-organisation för hela Sápmi. Flera tales­personer från projekten framhåller också att aktivister, politiker och andra aktörer i de nordiska länderna tillsammans kan lära och inspireras av arbetet i andra länder, för det är inte så att de nordiska länderna nödvändigt­vis ligger i framkant. I projektet som ska mynna ut i en antologi om romska lgbti-personers villkor. Antologin kommer till exempel innehålla texter som fokuserar på just lärdomar från andra länder, som Ungern och Spanien. Där finns en starkare organisering bland romska lgbti-personer och fler föregångspersoner som är öppna, enligt en av det nordiska projektets talespersoner.

Genom de nordiska projekten blir det tydligt att lgbti-personer som tillhör flera minoriteter på många sätt lever under stor utsatthet i Norden. Samtidigt är det en hoppfull bild som ges av tales­personerna för de nordiska projekten. De ser att det finns engagerade personer och grupper som kan leda för­ändringen, om de får resurser och rätt förutsättningar att växa, vilket det nordiska fonderna bidrar till.