Utvärderingen av projektet sker dels genom att respektive demonstrator utvärderas gentemot dess syfte och den nytta som skisserades i det PM där de beskrevs inför beslut om att gå vidare med dem. Dels så utvärderas hur de bidragit till projektets övergripande syfte och uppsatta delmål.
3.1 Demonstrator Green Rail
Demonstratorn har visat att det går att hitta ett intermodalt transportupplägg som har acceptabel ledtid, konkurrenskraftig kostnad samt betydligt bättre klimatprestanda relativt existerande transportupplägg. Vidare så har en affärsmodell skisserats över hur två speditörer kan samarbeta för att åstadkomma detta transportupplägg.
De berörda varuägarna uttrycker en tydlig vilja att utnyttja järnvägstransporter i större utsträckning. De största utmaningarna i det aktuella fallet är förväntad tillförlitlighet och att nordgående flöden behöver justerat logistikupplägg. Avvikelser skapar stora kostnader och det måste finnas en ansvarsfördelning samt redundans för att hantera störningar. Exempelvis måste det finnas tillgång till lastbil om man missar en tågavgång.
Projektets olika parter har under arbetets gång samlat på sig en rad viktiga erfarenheter som är av stor betydelse för framtida utveckling och implementering av intermodala transportlösningar.
Tågtidtabeller – ett komplext pussel. Att hitta en kombination av tre tågpendlar som möter kraven på ledtid och tillförlitlighet är en utmaning. Det bör finnas viss marginal mellan ankomst och nästa avgång men samtidigt inte för stor för att hålla total ledtid kort.
Ansvarsfördelning – behov av tydlighet. Det finns ett tydligt behov av att utveckla och implementera Standard Operational Procedures (SOP) och processbeskrivningar för att förtydliga vad som ska göras, av vem och hur. Det gäller särskilt i händelse av avvikelser.
Snabba och tydliga offerter – en förutsättning för förtroende. Det krävs att aktörerna kan presentera färdiga upplägg på ett affärsmässigt sätt med tydlig prisbild, ledtider och ansvarsfördelning.
Samlastning och engagemang från varuägare – nyckel till balans. Avgörande för det intermodala upplägget är att uppnå balans mellan nord- och sydgående godsflöden. Här spelar varuägarnas engagemang och vilja att samverka en central roll. Produktion och utlastning till specifika destinationer kan behöva anpassas till de tågtidtabeller som är tillgängliga. Lyckas transportköpare bygga volym skapas också en ”buying-power” och med det möjlighet att påverka exempelvis tågtidtabeller.
Marknadsföring och sälj – behov av samlat budskap och gemensamt agerande. Trots att transportupplägget erbjuder både klimatmässiga och kostnadsmässiga fördelar krävs det att speditörer och operatörer aktivt samverkar i marknadsföring och försäljning. Att gå ut mot kund var och en för sig visade sig vara ineffektivt – kunderna efterfrågar en samlad helhetslösning.
Operationellt – lärdom om betydelsen av praktisk samverkan i vardagen. Det handlar om hur information delas, hur bokningar hanteras, hur ansvarsövergångar sker i realtid och hur oförutsedda händelser tas om hand. Det är i det praktiska, dagliga arbetet som tillförlitligheten avgörs.
Det är tydligt att aktörerna själva kan påverka tillförlitligheten i en intermodal transportkedja. Men att även externa faktorer påverkar såsom infrastrukturens tillgänglighet. Önskar samhället en överföring från väg till järnväg är det avgörande att infrastrukturen och tillgängligheten till den möter marknadens krav, både i den operationella driften och på längre sikt.
3.2 Demonstrator Slow Flow
Slow Flow visar att det är möjligt att utveckla ett verktyg för ökad intermodal transportplanering och att det finns efterfrågan på ett strategiskt planeringsverktyg. Så här långt är det en mycket positiv reaktion från de aktörer som sett och testat verktyget. De värdesätter dess enkelhet och ett informationsinnehåll som vidgar användarens perspektiv och öppnar upp för nya möjliga intermodala transportlösningar, som annars mycket sällan föreslås av speditör eller transportör. Under utvecklingen av ruttningsverktyget har flera aktörer, transportörer, speditörer och transportköpare involverats och gett synpunkter på såväl behov som alternativa lösningar.
Transportkostnader betalas i huvudsak av avsändare av gods vilket gör dem till slutliga kravställare och utformare av transporter, men då förstås i enlighet med mottagarens (avsändarens kunder) leveranskrav. Detta innebär att verktygets användarnytta främst tillfaller transportköpare. I utvärdering av verktyget lyfter transportköpare fram goda möjligheter till ökade intermodala transporter i strategisk och delvis taktisk planering samt att verktyget löser en del administrativ byråkrati. Flera transportköpare påpekar att verktyget behöver omfatta Europa. Flera förslag till förbättringar på detaljnivå har kommit från transportköpare.