Sammanfattning

Bygg- och rivningsavfall (BRA) står för mer än en tredjedel av allt avfall som genereras i EU. EU:s avfallsramdirektiv (2008/98/EC) fastställer att fram till 2020 ska förberedelse för återanvändning, återvinning och annan materialåtervinning uppgå till minst 70 viktprocent för BRA. Studier visar dock på att de nordiska länderna inte uppnår detta mål.

Samtidigt är en av de tre strategiska prioriteringarna i Nordiska ministerrådets vision för Norden "En grön nordisk region" att främja en grön omställning och arbeta mot koldioxidneutralitet samt en hållbar cirkulär och bio-baserad ekonomi. Huvudmålet med denna studie är således att främja en cirkulär ekonomi samt bidra till uppnåendet av målet "Resurseffektiva och giftfria kretslopp". För att stöda detta mål strävade studien efter att identifiera och presentera relevanta tekniker och anläggningar för återanvändning och återvinning av bygg- och rivningsavfall på den nordiska marknaden. Den inkluderade också en inventering av bygg- och rivningsavfallsströmmar som för närvarande är svåra att återanvända eller återvinna samt att hitta sätt att förbättra situationen.

EU:s lagstiftning och mål utgör grunden för hur avfall ska hanteras i alla de nordiska regionerna. Dessutom tillämpas landspecifik lagstiftning om BRA, där vissa länder, som Danmark och Finland, har mer omfattande och strängare lagstiftning än vad EU-reglerna innebär.

De vanligaste metoderna för att behandla BRA i Norden är lågvärdig återvinning, såsom energiåtervinning och återfyllning. Några av de främsta utmaningarna med återvinning och återanvändning av BRA är behandlings- och transportkostnader samt brist på sortering på plats där avfallet uppkommer. I Danmark, där de högsta återvinningsgraderna uppnås, är sortering och återvinning ofta billigare än annan behandling, främst på grund av korta avstånd och höga deponikostnader. Samtidigt hämmar kapaciteten för avfallsförbränning och billiga råvaror som trä och mineralaggregat en ökad återvinning i de flesta av de nordiska länderna.

Både sortering på plats där avfallet uppkommer och materialinventering före rivning är viktiga faktorer för att uppnå höga återvinningsnivåer och erhålla högkvalitativa material från återvinning av BRA. Sortering på plats för både bygg- och rivningsavfall hjälper till att producera material av god kvalitet för återvinning. Materialinventering före rivning hjälper till att känna igen och separera material som innehåller skadliga ämnen som bör sorteras ut, samt är ett viktigt verktyg för att identifiera återanvändbara byggelement.

Vissa BRA-fraktioner, som gipsavfall, mineralullavfall och avfall från mekanisk behandling av blandat BRA har ansetts problematiska i vissa nordiska länder, särskilt i Finland. Dessa avfallsfraktioner har högre återvinningsgrader i andra länder där goda exempel på behandling och rivningsmetoder kunde identifieras i denna studie. Till exempel betraktas avfall från mekanisk sortering av BRA inte som ett problem i Danmark, eftersom avfallet separeras mer effektivt på plats där avfallet uppkommer.

Bristen på detaljerad statistik har identifierats som ett hinder för en mer detaljerad analys av vilka avfallsströmmar som för närvarande inte återvinns. Till exempel slås många olika avfallsfraktioner vanligtvis samman under en avfallskategori, som mineralavfall. Det finns stor potential att hämta genom bättre dokumentation och rapportering av bygg- och rivningsavfall (BRA). Men bättre data kunde nya möjligheter lättare identifieras för att öka återvinnings- och återanvändningsgraden. Danmark är det land av de nordiska länderna som för närvarande har den mest detaljerade BRA-statistiken tillgänglig. Danmark rapporterar också betydligt mer bygg- och rivningsavfall per capita, vilket kan bero på exempelvis mer detaljerad och omfattande data, en högre andel byggnader av sten som väger mer än trä, samt att på grund av kortare avstånd registreras mer avfall i stället för att hanteras via direkt återfyllning eller -användning av mineralmaterial på plats. Statistiken kan också variera märkbart beroende på jämförelseåret.

Tabell 1. Sammanfattning av de huvudsakliga behandlingsmetoderna för BRA i Norden.

	Åter-användning	Åter-vinning	Annan åter-vinning	Energi-återvinning	Deponering
Mineralavfall (betong, tegel, osv.)			DA, FI, IS, NO, SE
Metall		DA, FI, IS, NO, SE
Glas		DA, FI, NO, SE	IS
Träavfall		DA		FI, IS, NO, SE
Plast				DA, FI, IS, NO, SE
Gips		DA, NO, SE			FI, IS
Mineralull		DA			FI, IS, NO, SE
Avfall från mekanisk behandling av blandat BRA					FI, IS, NO

I rapporten beskrivs kortfattat initiativ och metoder för återvinning och återanvändning av BRA i andra europeiska länder med hög återvinningsgrad. I rapporten lyfts några exempel på företag som antagit framgångsrika affärsidéer och tekniker för återvinningspraxis och återanvändning av material. Till exempel nämns återanvändning av tegelstenar eller andra material med tekniker anpassade till den lokala marknaden, sortering med AI och exempel på återvinningsmaterial som är svåra att återvinna i andra länder. En kort översikt över policys från länder med hög återvinningsgrad för BRA presenteras. Länder med hög andel återvinning har flera gemensamma nämnare som effektiv lagstiftning som främjar en cirkulär ekonomi, närvaro av lämpliga företag och anläggningar samt innovativa projekt.

Drivkrafterna för återvinning och återanvändning av BRA kan delas in i lagstiftande, politiska, ekonomiska, tekniska samt sociala och kulturella faktorer. Rapporten listar rekommendationer som understryker vikten av enhetliga tillvägagångssätt i de nordiska länderna och EU och inkluderar end-of-waste-kriterier, producentansvar, klimat- och resursmål, avfallsskatteincitament, marknadsvärdeskapande, investeringsfonder, sortering på plats och standardiserade riktlinjer.

Den här rapportens slutsatser är:

Hindren för ökad återanvändning och återvinning av CDW är inte tekniska. Tekniker för återvinning och återanvändning finns, men uppskalningen möts av olika lagstiftnings-, ekonomiska och sociala hinder i alla länder.
De största hindren är ekonomiska och för vissa regioner utgör långa avstånd och små volymer de största hindren. Även attityder och normer spelar en roll.
Det saknas ekonomiska incitament både för att återvinna BRA och för att använda återvunna material.
Tillgänglighet av avfallsdata och rapportering är ett hinder.
Bättre sorteringsmöjligheter på plats skulle möjliggöra mer högkvalitativ återanvändning och återvinning.
Materialinventeringar före rivning är nyckeln för att sortera ut återanvändbara och farliga material.
Det finns regionala skillnader i behandling och material som är svåra att återvinna i vissa länder, som gipsrivningsavfall, mineralullrivningsavfall och avfall från mekanisk behandling av blandat BRA har högre återvinningsgrader i vissa länder.
Det finns många goda innovationer och många start-ups och projekt, men eftersom uppskalning till en huvudaffärsmodell är utmanande är dessa exempel svårare att hitta.
Avfallsförebyggande genom återanvändning, men särskilt genom att förhindra rivning, bör vara det första steget.

Det finns ett behov av att hitta enhetliga arbetssätt för att öka samarbetet och möjligheterna inom Norden och EU, till exempel när det gäller avfallsdata och policy. Ett viktigt steg i förebyggandet av BRA kvarstår, nämligen främjande av återanvändning, men framför allt genom att främja åtgärder för att förhindra att byggnader rivs, som exempelvis reparation och renovering. För nya byggnader kommer design för demontering och anpassningsbarhet samt materialpass att hjälpa till att minska uppkomsten av avfall och dessutom att främja återanvändning och återvinning i framtiden.