Klimatpolitiken i praktiken 

De nordiska länderna anses vara världens mest jämställda, men klimatpolitiken i Norden har fram till nyligen varit könsblind.

En nordisk rapport visar att det råder kunskapsbrist om hur jämställdhet och klimat hänger ihop i Norden. 

En ny rapport från maj 2024 som heter A review of the Nordic implementation of the UNFCCC Gender Action Plan visar hur institutionella mekanismer och nationella åtgärder skiljer sig åt mellan de fem nordiska länderna. Även om det har gjorts framsteg, särskilt i Sverige, Island och Finland, kvarstår utmaningar som otillräcklig resursfördelning för jämställdhetsanalyser, brist på utbildning eller verktyg för beslutsfattare. Vi behöver också mer kunskap om klimatpolitikens könsrelaterade effekter. (Läs rapporten och rekommendationerna nedan eller se webbinariet.)

En äldre nordisk rapport visar att det saknas kunskap om sambanden mellan jämställdhet och klimat i Norden.

Den visar också att kvinnor och män i Norden påverkas olika av klimatpolitiken. I branscher där klimatlösningarna tas fram har kvinnor och män olika stort inflytande och det finns också skillnader i kvinnors och mäns klimatavtryck.

Ett exempel: De mest koldioxidtunga branscherna som transport, energi, jordbruk och bygg är mansdominerade.

En grön omställning av dessa branscher har därmed mest effekt på mäns arbetsliv. Det är inget man direkt satt ord på i den politiska debatten – med undantag för Finland som gjorde en jämställdhetsanalys av klimatpolitiken 2021.

Med en större politisk medvetenhet skulle den gröna omställningen kunna vara en möjlighet för arbetsgivare att öka innovationskraften genom att satsa på att få in fler kvinnor – ofta både högutbildade och klimatmedvetna – i dessa branscher och samtidigt bryta upp den kraftigt könsuppdelade arbetsmarknaden. 

Missar man den möjligheten, riskerar den gröna omställningen att öka löneskillnaderna mellan könen.

Ett annat exempel: Män som grupp kör mer bil och äter mer kött, medan kvinnor som grupp är mer klimatmedvetna, åker mer kollektivt, köper mer begagnat och äter mer vegetariskt. 

En jämställd och effektiv klimatpolitik behöver därför ta höjd för skillnader i livsstilar genom att till exempel främja livsstilsförändringar hos män, och se till att transportlösningar gynnar kvinnor, män och barn på lika villkor.