Nytt kvinnligt ledarskap i den blå-gröna ekonomin
Kvinnor är mer engagerade i klimatfrågor än män – men män har större inflytande i de branscher där klimatfrågorna ska lösas.
Skogsbruk och havsnäring är bra exempel på denna paradox, två jättenäringar med stor påverkan på klimatet. De har en enorm betydelse för vår ekonomi och försörjning, men är samtidigt starkt könsuppdelade.
Hav och skog är avgörande för att lösa klimatkrisen och krisen för den biologiska mångfalden. De suger upp stora mängder av den koldioxid vi släpper ut, och de bidrar med förnybara råvaror som kan ersätta fossila bränslen och material.
I Norden som region – världsberömt för sina jämställda samhällen – är tillgången till naturresurser och inflytande i havs- och skogsnäringarna ojämnt fördelade mellan kvinnor och män.
Precis som i alla andra delar av samhället och ekonomin behövs ett systemskifte i dessa näringar för att stoppa klimatkrisen. Här byggs nu havsbaserad vindkraft, utvinns vågkraft, odlas tång, återplanteras skog och utvinns bränsle.
Klimatkrisen kräver att man inom den blå ekonomin hittar nya, mer hållbara sätt att bedriva fiske, sjötransporter, bioteknik, turism, fiskodling och utvinna förnybar energi ur havet.
Här behövs ofta mer utbildad arbetskraft, och här finns en stor potential att öka mångfalden och innovationskraften genom att rekrytera fler kvinnor.
En ny nordisk forskningsöversikt visar att nordisk politik för havsnäringarna hittills varit i stort sett ”könsblind” och att jämställdheten därmed halkat efter.
Det nordiska samarbetet stöder både kunskapsinsamling och kraftsamling för att främja förändring.
”Kvinnor är mer engagerade i klimatfrågor än män – men män har större inflytande i de branscher där klimatfrågorna ska lösas.”
