Resultat och slutsatser från enkäten

I följande kapitel redovisas resultaten från enkäten till de nordiska länderna. Resultatredovisningen är primärt uppdelad i avsnitt som följer enkätens teman. Efter varje avsnitt redogörs också för de slutsatser och rekommendationer som följer av resultaten. Slutsatserna rör jämförbarheten i den nordiska litteraturstatistiken samt vilka rekommendationer som enligt Kulturanalys Nordens bedömning bör följa av dessa slutsatser.

I Sverige är det Kungliga biblioteket som lämnar uppgifter direkt till NSD och källan är nationalbibliografin. I Danmark, Finland, Färöarna och Norge är det ländernas nationella statistikbyråer som lämnar uppgifterna till NSD och källan är nationalbiblioteken/​nationalbibliografierna (vilket i Ålands fall motsvaras av Mariehamns stadsbibliotek).

För Danmark och Norge är det ländernas nationella statistikbyråer som besvarat enkäten, delvis med inspel från respektive nationalbibliotek. För Sverige, Finland, Färöarna och Island är det nationalbiblioteken som besvarat frågorna. 

I enkäten har länderna fått svara på frågor som handlar om avvikelser från nuvarande avgränsning/​definition till CULT17 samt om huruvida egenutgivning ingår i data.

Definitionen i CULT17, som avgränsar vilka böcker som ska ingå i statistiken, är:

Data includes all books of more than 17 pages and all editions published in both physical and digital form.

En stor avvikelse från nuvarande avgränsning är att Sverige inte inkluderar digital utgivning (där ljudböcker är det stora) i nationalbibliografin och därför ingår denna utgivning inte i de data som levereras till NSD. I Sverige pågår en översyn av landets pliktlag och möjligheterna att samla in uppgifter om digital utgivning. I övrigt stämmer Sveriges uppgifter i stort överens med nuvarande avgränsning, det vill säga att gränsen på 17 sidor tillämpas (utom för barnböcker och egenutgivning av exempelvis poesi) och att olika upplagor av samma verk inkluderas. Sveriges uppgifter avser dock katalogiserade böcker det aktuella året och inte publicerade böcker, men dessa uppgifter ser ut att överensstämma ganska så bra. Egenutgivning ingår i Sveriges data till NSD.

Danmark inkluderar digital utgivning och för denna har man inga uppgifter om sidantal varpå sidgränsen på 17 kan underskridas. I övrigt används både 17 och 49 sidor, vilket motsvarar nordiska och internationella standarder. Frågan om huruvida egenutgivning ingår har ännu inte besvarats av Danmark.

Norge utgår från antalet registrerade titlar och har ingen sidgräns för att registrera en titel. Det är oklart om det för Norge är möjligt att tillämpa en sidgräns vid inlämning av uppgifter till NSD. Fysiska och digitalt publicerade titlar listas separat av nationalbiblioteket och det är inte klarlagt om en titel som ges ut både som fysisk publikation och digitalt bara räknas i en av kategorierna. Egenutgivning ingår i Norges data.

Även i Finland exkluderas digital utgivning, vilket innebär en stor avvikelse från nuvarande avgränsning. Vad gäller Finland skulle det eventuellt vara möjligt att inkludera digital utgivning i statistiken även om den digitala samlingen är mindre än den tryckta och data mindre tillförlitliga. Detta kräver dock vidare utredning. Böcker på under 17 sidor inkluderas i Finland om de katalogiseras som monografier, men detta är ganska ovanligt. Egenutgivning ingår i Finlands data.

Island delar in böcker i sidgränserna 5–48 sidor och 49+ sidor. I övrigt följer Island den nuvarande avgränsningen till CULT17 där den totala utgivningen räknas in, och där fysiska och digitala utgåvor räknas dubbelt. Egenutgivning ingår i Islands data. Island har i en ny version av sin nationalbibliografi separata kategorier för tryckta och digitala verk.

Färöarna inkluderar barnböcker som är kortare än 17 sidor, i övrigt har Färöarna inga synpunkter på sidgränser. Digital utgivning ingår i Färöarnas data, även om en titel vanligtvis endast räknas en gång. Egenutgivning ingår i Färöarnas data.

Åland tillämpar – och är nöjda med – 17-sidorsgränsen och till den åländska bokproduktionen räknas böcker utgivna av åländskt förlag eller av åländsk författare. Digital utgivning inkluderas bara restriktivt när det finns möjlighet att få information om utgivningen. Generellt sett inkluderar Åland inte digital utgivning då det finns många olika plattformar samtidigt som böckerna inte alltid finns i bibliotekets bestånd, vilket gör det svårare att hålla koll på utgivningen. Egenutgivning ingår i data.

När det gäller sidgränser tillämpas dessa lite olika bland de nordiska länderna. En 17-sidorsgräns skulle kunna utgöra en minsta gemensam nämnare att fortsatt tillämpa i den utsträckning det är möjligt. När det gäller digital utgivning är det inte alltid möjligt att tillämpa en sidgräns. Kulturanalys Norden ser att en angiven sidgräns inte utgör en del av de huvudsakliga problemen med jämförbarhet mellan de nordiska länderna. Kulturanalys Norden rekommenderar att sidgränsen på 17 sidor bibehålls tills vidare.

När det gäller fysiska och/​eller digitala upplagor är det detta som bidrar till mest avvikelser mot nuvarande avgränsning. De nordiska länderna gör på olika sätt när det gäller fysisk och digital utgivning och siffrorna i nuvarande CULT17 kan därför inte anses jämförbara mellan länderna. Kulturanalys Norden rekommenderar att länderna, framför allt Sverige och Finland, ser över möjligheterna att inkludera digital utgivning i sina leveranser till NSD och att Norge undersöker om både fysisk och digital utgivning räknas in i enlighet med nuvarande avgränsning till CULT17.

De svarande länderna inkluderar egenutgivning i sina data, i meningen utgivning utan ett etablerat förlag. Danmark har ännu inte besvarat frågan. Det kan behöva diskuteras hur egenutgivning förhåller sig till den föreslagna standarden inspirerad av UNESCO, där en utgivare ska ha ett registrerat kontor. Egenutgivning kan bli allt vanligare i samband med accelererande teknisk utveckling och bör sannolikt inkluderas i någon form för att över tid ge en så fullständig bild som möjligt över utgivningen i de olika länderna. Kanske kan det vara intressant med särredovisning av egenutgivning, detta har dock inte undersökts närmare. 

I enkäten har länderna fått svara på frågor kring om flera olika utgåvor (fysiska och digitala) ska räknas med i statistiken eller endast unika titlar. Frågor ställdes kring huruvida länderna såg problem med att gå över till den av Statisticon föreslagna standarden för CULT17 (se sidan 8). Detta skulle innebära att gå över till "titelnivå/​unika titlar" och därigenom också införa ”teknikneutralitet” – en titel räknas bara en gång oavsett antal upplagor och olika fysiska och digitala former.

Vidare ställdes också frågor kring om det i någon utsträckning skulle vara möjligt att anpassa tidsserier/​leverera data för tidigare år om vi skulle föreslå en övergång till ”titelnivå/​unika titlar” samt om de nuvarande sammanställningarna och jämförelserna som syftar till att inkludera alla utgåvor, både fysiska och digitala former, skulle bli saknade.

När det gäller Sverige ingår för närvarande alla olika fysiska upplagor, översättningar, ny- och återutgivningar i inlämnade uppgifter, dock inte digital utgivning. När det gäller statistik på titelnivå är det något Kungliga biblioteket håller på att implementera. Det kommer med andra ord snart att vara möjligt att redovisa uppgifter på titelnivå. Ett motiv till denna övergång är att inte behöva katalogisera på nytt vid nya utgåvor och översättningar.

https://www.kb.se/samverkan-och-utveckling/nytt-fran-kb/nyheter-samverkan-och-utveckling/2023-11-16-allt-du-behover-veta-om-lankade-verk-i-libris.html

Sverige anser att det generellt sett är mer intressant att jämföra utgivning av unika titlar jämfört med total utgivning (som inkluderar alla olika utgåvor [ej nytryck] och olika fysisk och digital form). I Sverige undersöks för närvarande möjligheterna att inkludera digital utgivning antingen som en del av total utgivning eller som en del av data på titelnivå om ett verk endast ges ut digitalt. I dagsläget är det dock vanligast att ett verk som ges ut digitalt även getts ut i fysisk form, men detta kan komma att ändras.

För Danmark listas utgivningen med ”Faust-nummer” och det skulle krävas resurser och utveckling för att leverera data på titelnivå. Danmark ger också uttryck för att de skulle sakna nuvarande avgränsning till CULT17 vad gäller total utgivning då den totala utgivningen ger en bild av spridningen av litteratur.

Vad gäller Norge verkar det som att unika titlar redan registreras av Nationalbiblioteket, men att det behöver dubbelkollas hur det ser ut över olika medier. Sannolikt räknas en titel en gång oberoende av fysisk/​digital utgivning. För Norge ser det också ut som om det skulle vara möjligt att följa utgivning av unika titlar bakåt i tiden. Nuvarande sammanställningar med total utgivning skulle inte vara saknad av Norge.

Finland uppger att de tyvärr inte har möjlighet att gå över till titelnivå då det skulle kräva omfattande manuellt arbete. Poster för merparten av digital utgivning genereras automatiskt och titelfält matchar inte alltid titlarna på tryckt material som katalogiseras manuellt.

Island har ännu inga data på titelnivå men det finns planer på att ta fram detta; ännu vet man inte när det kan vara klart, och i vilken utsträckning data kan uppdateras bakåt i tiden.

Färöarna anger att sättet som de nu räknar på inte skiljer sig så mycket från ”teknikneutralitet”. De gör separata poster för olika utgåvor av samma bok, men de räknar det vanligtvis bara som en bok. De har i nuläget inget svar på hur det ser ut med tidsserier bakåt men uppger också att de inte tror att de skulle sakna sammanställningar med nuvarande avgränsning till CULT17 som anger att den totala utgivningen ska räknas in.

Åland anger att de har en liten årlig bokproduktion så att ändringarna mot nuvarande sammanställningar skulle bli små, även utifrån att digitala utgåvor rapporterats bristfälligt.

Resultaten från enkäten visar att det finns skillnader i hur länderna ser på – och har möjlighet att gå över till – en definition där ett verk bara räknas en gång. Sverige är en bit på väg, för Danmark skulle det kräva resurser och utveckling. Vad gäller Norge ser det möjligt ut utifrån hur de arbetar i dagsläget medan Finland anser att det inte är möjligt då det skulle kräva mycket manuellt arbete. Danmark är det land som uppger att de skulle sakna en sammanställning med total utgivning, vilket är vad nuvarande avgränsning till CULT17 avser. Även Sverige kan tycka att total utgivning kan vara intressant även om landet ännu inte får in uppgifter om digital utgivning.

En slutsats efter att ha undersökt om det skulle gå att implementera en definition där ett verk bara räknas en gång, oavsett antal utgåvor och medium, är att länderna redan i dagsläget ser ut att rapportera in väldigt olika siffror till NSD. Jämförbarheten är totalt sett liten länderna emellan. Detta beror till exempel på att Sverige och Finland inte inkluderar digital utgivning samtidigt som Danmark gör det. För Norges del ser det ut som om de redan utgår från unika titlar i de uppgifter de tidigare lämnat till NSD.

Kulturanalys Norden rekommenderar att länderna ser över möjligheten att implementera definitionen vad gäller unika titlar samtidigt som även total utgivning skulle kunna fortsätta att redovisas. Detta skulle innebära att det blir ännu viktigare för Sverige och Finland att på sikt inkludera digital utgivning i sina data, om jämförelser ska bli meningsfulla.

I enkäten har länderna fått svara på frågor om huruvida ”barnböcker” eller ”barn- och ungdomsböcker” (baserat på någon definition) ingår i skönlitteratur, facklitteratur eller både och, samt i förekommande fall ländernas definition av en ”barn- och ungdomsbok”, alternativt hur de avgör vilka böcker som ska klassificeras som barn- och ungdomsböcker. Frågan ställdes också om det skulle vara möjligt för länderna att leverera data på en separat variabel, ”Barn- och ungdomsbok” (titelnivå/​unika titlar), till NSD. Data skulle kunna publiceras som en delmängd av skönlitteratur och facklitteratur.

För alla svarande länder ingår barn- och ungdomsböcker både inom skön- och facklitteratur. Länderna uppger också att det borde vara möjligt att leverera antal barn- och ungdomsböcker på en separat variabel under skön- och facklitteratur eller sammantaget för de båda genrerna, om än med viss utredning, utveckling och eventuellt extra resurser för ett par av länderna.

I Sverige avgör den som katalogiserar om det är en barn- och ungdomsbok utifrån huvudsaklig målgrupp. Danmark har inte lämnat uppgift om specifik definition, kodningen sker av dataleverantören Dansk Biblioteks Center.

I Norge definieras barnböcker som texter skrivna av vuxna för att läsas av eller för barn i åldrarna 0–12. ”Barnperspektivet och det aktiva barnet är huvudelementen i barnlitteraturen.” Ungdomsböcker definieras som texter skrivna för en målgrupp på 13–18 år. I Finland inhämtas informationen från förläggaren och i Island ingår böcker som förlag uttryckligen marknadsför för barn eller ungdomar.

Färöarna utgår från vem förläggaren är och deras publiceringshistorik och vem deras målgrupp är. De mäter språket som används, hur boken marknadsförs i media, samt om det tydligt framgår av författaren och/​eller förläggaren vem boken är avsedd för. De mäter också med de vanliga egenskaperna hos barnböcker – ämnet och karaktärerna i boken, och även själva den fysiska boken – omslaget och bilderna.

De nordiska länderna samlar alla in uppgift om barn- och ungdomsböcker och de ingår som delmängder i levererade data till NSD. Länderna har olika sätt att definiera barn- och ungdomsböcker. Utan fördjupning bör det dock kunna antas att länderna kommer fram till ungefär samma resultat med sina respektive definitioner och att jämförbarheten på det sättet blir tillräckligt god.

Kulturanalys Norden rekommenderar att länderna undersöker möjligheterna att leverera en separat variabel – ”varav barn- och ungdomsböcker” – utöver nuvarande genreuppdelning. Samtidigt menar Kulturanalys Norden att en mer grundläggande översyn av uppgifterna i CULT17 och tabellens avgränsning, exempelvis vad gäller digital utgivning, är en förutsättning för att framöver utvidga tabellen med en separat redovisning av barn- och ungdomsböcker.

I detta avsnitt redovisas en del övriga kommentarer till ländernas nuvarande tidsserier i CULT17 varav en del delvis framgår i befintliga metadata.

För Sverige finns ett tidsseriebrott 2011 då urvalet till nationalbibliografin åter stramades upp genom att delar i rapportserier och annan ”grå”

Exempelvis skrifter från riksomfattande myndigheter inkl. universiteten, företag, föreningar eller andra organisationer.

utgivning inte längre redovisades. Av denna anledning är siffrorna från och med 2011 betydligt lägre än tidigare år.

För Danmark ökar antalet böcker kraftigt 2012–2016, vilket beror på att många online-e-böcker registrerades under åren. Före 2012 är data om böcker i digital form inte kompletta. För 2021 och 2022 har antalet böcker minskat jämfört med 2020, vilket sannolikt till största delen beror på att siffrorna för de sista sex åren är preliminära. Detta beror på att publicerade böcker i den danska boklistan efter-registreras, något som resulterar i underrapportering. Det kan också finnas en effekt från nedstängningen under covid-19-pandemin.

Vad gäller Finland inkluderas böcker publicerade på Åland, vilket innebär att ländernas siffror överlappar. Samtidigt rör det sig om små siffror i sammanhanget. När det gäller publicerad facklitteratur, såväl som totalt antal publicerade böcker i Finland, minskade denna omkring 2008 och framåt, vilket sannolikt främst beror på att viss utgivning, såsom ”grå litteratur” gått över till endast digitala format.

Vid en genomgång av nuvarande siffror i CULT17 framgick ett par tidsseriebrott som inte förklarades av befintliga metadata. Det gäller framför allt minskningen för Sverige 2011 och minskningen för Finland från 2008.

En slutsats i sammanhanget skulle kunna vara att om nya sätt att försöka skapa mer jämförbarhet mellan de nordiska länderna skulle innebära kortare tidsserier, exempelvis med början 2015, skulle den jämförbarhet som går förlorad över en längre tidsperiod vara begränsad i meningen att jämförbarheten i nuvarande data ändå har brister. Kulturanalys Norden rekommenderar således att överväga kortare tidsserier, både i syfte att skapa bättre jämförbarhet framåt och i syfte att minska ned jämförelser av bristande kvalitet bakåt.