Denna rapport undersöker hur företag inom skogs- och byggsektorerna i Norge, Sverige och Finland har reagerat på EU:s taxonomiförordning under dess tidiga implementeringsperiod. Analysen ger en aktuell bild av marknadsläget i båda sektorerna, och lyfter fram viktiga barriärer och möjligheter som företag står inför när det gäller att anpassa sig till taxonomi-rapporteringskraven. Resultaten visar på likheter och skillnader mellan de två sektorerna, särskilt i deras syn på hållbarhetseffekter, organisatoriska förändringar, kunskapsuppbyggnad, förberedande arbete och gränsöverskridande utmaningar och fördelar.
Resultat från den jämförande analysen tyder på att båda sektorerna har stärkt samarbetet, både internt och längs värdekedjan. Båda sektorerna har också stor erfarenhet av hållbarhetsredovisning. Certifieringssystem som används för hållbarhetsrapportering i båda sektorerna ses som ett hjälpmedel vid granskning av taxonomikriterierna. Klimatanpassning och klimatminskande åtgärder har också tillämpats i båda sektorerna under lång tid och företagen är vana vid att arbeta med detta ämne. Ingen av sektorerna uppfattar heller förenlighet med taxonomin som en konkurrensfördel ännu.
Analysen belyser också skillnader i hur varje sektor upplever sina utmaningar. Byggsektorn, till exempel, befinner sig i en rådande ekonomisk lågkonjunktur, som hämmar incitament för projektinvesterare att investera i ytterligare hållbarhetsåtgärder utöver normal praxis. Den här typen av investeringar är dock nödvändiga för att industrin ska kunna förbättra hållbarhetsarbetet i linje med taxonomin, utöver de klimatåtgärder som branschen redan arbetar med. Sektorn anser också att taxonomikriterierna är mer ambitiösa än nuvarande affärspraxis, vilket återigen kräver ytterligare resurser och investeringar för att förverkligas i praktiken. Däremot anser skogssektorn att taxonomikriterierna inte ligger i linje med de hållbarhetsåtgärder som utövas i Norden och branschen står därmed inför utmaningar med taxonomins anpassning till nordiska skogsbruksmetoder.
Sammantaget har taxonomin spelat en betydande roll för att stärka arbetet gentemot EU:s hållbarhetsmål. Men bristen på gemensamma riktlinjer och tolkningar begränsar dess potentiella inverkan. För att realisera den fulla potentialen av en förändring för bredare hållbarhetsarbete i båda sektorerna är ytterligare investeringar i grön teknik, innovativa affärsmodeller och ökat deltagande från investerare och konsumenter avgörande för att driva efterfrågan på hållbara lösningar. Insikterna från denna analys har legat till grund för en uppsättning policyrekommendationer som syftar till att städja policyutvecklingen i Norden, vilket kan öka taxonomins inverkan på hållbarhetsarbetet och sektorsprioriteringar. Rekommendationerna är:
Studera synergierna mellan certifieringssystem och taxonomiförordningen.
Tydliggöra samspelet mellan nationell reglering och EU:s taxonomiförordning.
Främja mer forskning om effekterna av taxonomin.
Undersök spridningen av signifikant bidrag till miljömålen mellan företag.
Främja finansiering och investeringar för ytterligare taxonomianpassning inom miljömålens områden.
Analysen baseras på en litteraturgenomgång och intervjuer med utvalda företag inom båda sektorerna i de tre länderna. Litteraturgenomgången gav kritiska insikter i hur nordiska företag engagerar sig och implementerar taxonomiförordningen i praktiken. Intervjuerna gav en djupare förståelse för de hinder och möjligheter som företag står inför för att förstå, implementera, bygga kunskap internt och anpassa sig till taxonomikriterierna. Eftersom EU:s taxonomiförordning fortfarande är i sin linda lär företag och branscher sig fortfarande och anpassar organisatoriska strukturer steg för steg för att ta fram nya standarder för att leva upp till rapporteringskriterierna från EU-kommissionen. Intervjuerna gav en inblick i hur de olika sektorerna arbetat hittills och hur implementering och praktik utvecklas. Resultaten från intervjuerna har också beskrivits i en jämförande SWOT-analys mellan de två sektorerna.