Centrala håll­bar­hets­teman i de nordiska ländernas kultur­politik

FN (2015) framhåller hur begreppen hållbarhet och hållbar utveckling består av tre dimensioner – ekonomisk, social och miljö­mässig hållbarh­et – vilka är samman­flätade och ömsesidigt beroende av varandra. Inom de nordiska regeringarnas nationella kultur­politik återfinns ambitioner och satsningar som knyter an till samtliga tre hållbarhets­dimensioner. Kopplingar mellan dessa görs till sådant som är centralt för kultur­politiskt innehåll, såsom konstnärligt skapande, allas deltagande i kultur­livet, bevarande av kultur­arv och utveckling av kulturens infrastruktur (se Kulturanalys Norden, 2018). Vanligt är även att dimensionerna används integrerat med varandra.

I kartläggningen har vi identifierat fyra teman som särskilt centrala för de nordiska regeringarnas kultur­politiska hållbarhets­arbete:

Dessa teman är i fokus för rapporten, men utöver dem gör regeringarna vissa kopplingar mellan hållbarhet och kultur­turism (finska Undervisnings- och kultur­ministeriet, 2023) samt kultur­politikens internationaliserings­arbete (norska Kultur- og likestillings­departementet, 2025; finska Undervisnings- och kultur­ministeriet, 2024; danska Kultur­ministeriets departement, 2023).

Bland de initiativ som tas inom ramen för de fyra centrala temana görs kopplingar till de tre dimensionerna om social, ekonomisk och miljömässig hållbarhet. Därtill präglas initiativen tydligt av två övergripande perspektivet på kulturens del i den hållbara omställningen. Det ena perspektivet vilar på en idé om kulturen som ett instrumentellt redskap för att åstadkomma en mer hållbar samhälls­utveckling i stort. Det andra perspektivet kretsar i stället kring premissen att kultur­sektorn i sig ska göras mer hållbar – bland annat genom förbättrade arbetsvillkor och mer klimat­vänliga kultur­produktioner.

Återkommande bland de nordiska regeringarnas kultur­politiska hållbarhets­ambitioner är viljan att främja hållbara arbetsvillkor för konst- och kulturskapare. I sin kultur­politiska redogörelse beskriver Danmarks regering till exempel hur landets konstnärliga utbildningsprogram behöver arbeta mer med att främja elevernas välmående och stärka utbildningarnas fokus på ett hållbart arbetsliv (Kultur­ministeriets departement, 2023). Därtill skriver Finlands regering i sin kultur­politiska redogörelse hur de vill implementera tydliga, hållbara och flexibla finansierings­kriterier för att minska den ekonomiska osäkerheten bland konst- och kulturutövare (Undervisnings- och kultur­ministeriet, 2024). På flera håll har det även utformats politiska strategier med den här typen av mål. Ofta integreras där perspektiv om arbetsvillkor med ambitioner om hållbar tillväxt och närings­utveckling för de kulturella branscherna. Exempelvis lägger Ålands landskaps­regering (2024) i sin kultur­politiska strategi fram ett flertal förslag för att skapa förbättrade försörjnings­möjligheter inom konst- och kulturlivet, och därigenom främja hållbar finansiering och tillväxt. Detta involverar bland annat att lagstadga om stipendier och understöd som en del i en övergripande kultur­lagstiftning. Vidare syftar den svenska regeringens strategi för företag i de kulturella och kreativa branscherna till att främja hållbar tillväxt och konkurrens­kraftig närings­utveckling inom hela landets kultur­näringar. I detta fall ligger huvudfokuset på att skapa stöd för företagare i de kulturella näringarna genom exempelvis rådgivning och trygghetssystem (Kulturdepartementet, 2023/24:111).

När det gäller hållbarhets­relaterade strategier för mer specifika kultur­områden har Kultur- och handels­ministeriet på Island presenterat en bildkonst­strategi där ett av huvudmålen är att göra bildkonst­området till en konkurrens­kraftig och hållbar industri som skapar arbetstillfällen runt om i hela landet. Denna strategi kretsar bland annat kring att införa nya ersättnings- och incitamentsystem för området, utforma mät­indikatorer för branschens ekonomiska omfattning samt göra en översyn av upphovsrätts- och skatte­lagstiftningen (Menningar- og viðskip­taráðuneyti, 2023). Utbildnings- och kulturministeriet på Island har därtill tagit fram en strategi för den nationella film­politiken. I strategin läggs stort fokus vid att arbeta fram åtgärder för mer hållbara, jämlika och familjevänliga arbetsmiljöer för filmarbetare, samt vid att stärka den isländska filmens konkurrens­position (Mennta- og menningar­málaráðuneytið, 2020). Även den svenska film­politiken vilar på hållbarhets­ambitioner, men som framhålls i regeringens filmproposition (prop. 2015/​16:132) är fokuset där snarare att utveckla långsiktigt hållbara och förutsägbara förutsättningar för branschen, särskilt vad gäller utformningen av film- och produktions­stöden.

Bland flera av de nordiska regeringarna är inkludering och breddat deltagande i kultur­aktiviteter genomgående teman i hur de profilerar sitt kultur­politiska hållbarhets­arbete. Sådana aspekter nämns bland annat i relation till att medvetande­göra olika frågor kopplade till hållbar­het, för att på så vis främja en mer hållbar samhälls­utveckling. I Finlands regerings strategi för hållbar utveckling framhålls exempelvis hur konsumtion av konst- och kultur­uttryck kan bidra till att stärka människors eko­sociala bildning (Finlands kommission för hållbar utveckling, 2022). I sin policy för musei­arbete framhåller Islands museiråd museernas sociala ansvarsroll i hållbarhets­frågan. Museerna förväntas främja olika samhälls­gruppers aktiva deltagande i verksamheten och verka för ökad medvetenhet och diskussion om frågor relaterade till FN:s globala hållbarhets­mål genom utställningar och uppsökande verksamhet (Safnaráð, 2021).

På flera håll förekommer även satsningar och strategier där kulturellt deltagande snarare framhålls som något som i sig kan bidra till ökad social hållbarhet, sammanhållning och välmående på samhällelig nivå. Exempelvis har norska Kultur- och jämställdhets­departementet lagt fram en strategi för att främja kulturell frivillig­verksamhet. Departementet menar att strategin bidrar till bättre uppfyllelse av FN:s hållbar­hets­mål om god hälsa och väl­befinnande, minskad ojämlikhet samt hållbara städer och samhällen. Detta genom att strategin skapar ramvillkor för kulturellt frivilligarbete, främjar tillgång till lämpliga och ändamåls­enliga lokaler i hela landet, breddar deltagandet i kulturlivet samt underlättar samspel mellan professionella och frivilliga utövare (Kultur- og likestillings­departe­mentet, 2023). I finska Under­visnings- och kultur­ministeriets (2017) kultur­politiska strategi till 2025 framgår hur viktiga mål för att ge hållbarhet en central plats inom kultur­sektorn är att engagera dem som i lägre utsträckning deltar i kultur­livet, samt att hålla nere kostnaderna för deltagande i konst- och kultur­aktiviteter. I sin statsbudget motiverar också Finlands regering (2025; 2024; 2023) sina samlade kulturpolitiska åtgärder med att de bidrar till en mer hållbar utveckling genom att främja välfärd, delaktighet och ett mer jämlikt tillgodoseende av kulturella rättigheter.

Inspel rörande hållbarhet och kulturellt deltagande förekommer även från svenskt och åländskt håll. I sin nationella strategi för hållbar regional utveckling nämner svenska Närings­departementet (numera Klimat- och närings­livs­departementet) deltagande i kultur- och fritids­aktiviteter som viktiga bestånds­delar i den hållbara utvecklingen (Närings­departementet, skr. 2020/21:133). På ett liknande sätt betonas det i den åländska utvecklings- och hållbarhets­agendan hur alla människor ska ha tillgång till bildnings­former som kvalitativ utbildning, konst och kultur som ”främjar var och ens och allas vårt gemensamma blomstrande” (Bärkraft.ax, 2023, s.16). I sin budget­proposition framhåller Ålands landskaps­regering (2023) sedan att de avser ta fram ett biblioteks­politiskt program som förankrar utvecklings- och hållbarhets­agendan i biblioteks­verksamheten. Därtill har svenska Kultur­departementet (2022) lagt fram en strategi för ett stärkt biblioteks­väsende 2022–2025, där de lyfter bibliotekens potential att främja social hållbarhet genom att bidra till ökat läsande, språk­utveckling, demokratisk del­aktig­het och samhälls­engagemang. I den svenska regeringens (skr. 2024/​25:66) redogörelse för sitt arbete med Agenda 2030 motiveras också satsningen på ett fritids­kort för barn och unga utifrån att det kan bidra till uppfyllelse av FN:s hållbarhets­mål om god och jämlik hälsa genom ökad tillgång till fritids­aktiviteter, exempelvis inom kultur. Den pågående åländska satsningen ÅL-IN Fritids övergripande syfte beskrivs på ett liknande sätt, i termer av att ge fler barn och unga möjligheten till en meningsfull och hållbar fritid genom att engagera sig i idrott, kultur och förenings­liv (Ålands landskaps­regering, 2024).

Slutligen har Finlands regering även initierat ett försök att göra kultur­sektorn mer socialt hållbar och inkluderande. Detta genom att låta en arbets­grupp ta fram ett förslag på tematiska riktlinjer och åtgärder för hur konst- och kultur­livet ska främja mångfald och större inkludering av utrikesfödda. I arbetsgruppens förslag rekom­men­deras bland annat att det tas fram ett verktyg som ska hjälpa kultur­sektorn att utvärdera kulturell mångfald och hållbar utveckling, samt uppdatera arbets­metoder därefter. I relation till detta framhålls även hur konst- och kultur­utövande organisationer behöver bli bättre på att identifiera diskriminerande strukturer och rekryteringar, och erkänna att de finns (Ministry of Education and Culture, 2021).

(Sveriges regering, Prop. 2012/13:96, s. 36)

På flera håll i Norden återfinns politiska åtaganden om kulturarv, kultur­miljöer och arkitektur som resurser för att skapa en mer hållbar samhälls­utveckling, i såväl miljömässigt som socialt avseende. Finska Undervisnings- och kultur­ministeriet (2022) har arbetat fram en kulturarvsstrategi som bygger på en vision om att kultur­arvet till år 2030 ska ha blivit en starkare samhällsresurs som fungerar som en bro mellan människor och erbjuder lösningar för byggandet av en hållbar framtid. I strategin ingår mål som kretsar kring såväl hållbart bevarande­arbete och låga klimatavtryck, som offentligt tryggad finansiering av området och användande av kultur­arvet som en resurs för alla människors välbefinnande. Även Ålands lanskaps­regering inkluderar både sociala och miljömässiga värden i sina mål för att göra kultur­arvet och kultur­miljö­arbetet mer hållbart. I landskaps­regeringens kulturpolitiska strategi (2024) är hållbar utveckling i relation till kulturarvet ett av fokusområdena, med mål om att tydligare synliggöra av kultur­historiska miljöer samt åkerbruk med gamla sedvanor och hantverks­mässiga arbets­metoder. I det senaste budget­förslaget finns ett mål om att arbeta för att kultur­miljön och dess betydelse för invånarnas identitet förmedlas, förvaltas och utvecklas på ett hållbart sätt. Detta motiverar i sin tur arbete med att se över den samlade kulturarvs­lagstiftningen, öka kunskaps­underlaget kring kultur­miljö, samt bistå med restaure­rings­stöd till kultur­historiskt värdefull bebyggelse (Ålands landskaps­regering, 2025).

I den senaste svenska kultur­politiska propositionen (prop. 2009/​10:3) uttrycks tydliga ambitioner om att verka för en integrerad natur- och kultursyn, samt att öka samverkan mellan kultur­politiken och miljöpolitiken när det gäller kultur­miljö­arbete. Bland Sveriges regerings nationella mål för kulturmiljöområdet (prop. 2012/​13:96) förekommer även målsättningar som knyter an till deltagande och gemen­skaps­värden för att kultur­miljöerna ska förvaltas på ett socialt hållbart sätt. Inom ramen för det norska kulturmiljö­arbetet är det dock miljö­relaterade teman som framför allt framhävs med hållbarhets­skrivningar. I syfte att understryka vikten av helhet och sammanhållning mellan kultur­politiken och miljö­politiken har norska Klimat- och miljö­departementet infört kultur­miljö som ett samlings­begrepp och nytt politikområde med mål om att kulturmiljöerna ska bidra till en hållbar utveckling genom en mer enhetlig och helhets­orienterad samhälls­planering (Klima- og miljødepartementet, 2020). Vidare har Norges regering även initierat en utredning om att ta fram en kulturmiljö­lagstiftning, vilken bland annat resulterade i ett förslag om att i sådan lagstiftning inkludera ett hållbarhetsmål rörande långsiktig och holistisk förvaltning av natur­resurser (NOU 2025:3). Till hjälp för att uppnå målen har norska Klimat- och miljö­departe­mentet lagt fram två strategier för lantbrukets och kustens kultur­miljöer med syfte att bidra till bevarande av en mångfald av kultur­miljöer som resurser för en miljömässigt hållbar utveckling (Klima- og miljødepartementet, 2025a; 2025b).

Inom de nordiska regeringarnas politik för arkitektur och gestalt­nings­processer framträder också formuleringar där arkitekturen blir föremål för att främja både sociala och miljö­mässiga värden i den hållbara utvecklingen. I sin kultur­politiska redo­görelse framhåller Danmarks regering inledningsvis hur arkitekturen ska bidra till en mer hållbar och socialt sammanhållen värld (Kultur­ministeriets departement, 2023). Regeringen har även tillsatt en utredning för att ta fram rekommendationer för hur detta kan ske. Utredningen beskriver hur en hållbar omställning på området kräver att de grund­läggande principerna för arkitektonisk kvalitet vidareutvecklas och görs aktuella för de hållbarhets­relaterade utmaningar som vi i dag står inför. Utredningen betonar även kopplingen mellan arkitekto­nisk estetik och hållbarhet genom att påpeka hur människan tenderar att ta bättre hand om vackra föremål och fysiska miljöer (Ekspertgruppen for national arkitekturpolitik, 2024). Bland de svenska målen för arkitektur, form och design (prop. 2017/​18:110) finns i sin tur en övergripande vision om att bidra till ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle med omsorgsfullt gestaltade livsmiljöer. Där finns också ett mål om att hållbarhet och kvalitet inte ska underställas kortsiktiga ekonomiska över­väganden. Finlands regering har i sin tur tagit fram ett arkitektur­politiskt program, där kärnan uppges vara den byggda miljöns ekologiska, sociala, ekonomiska och kulturella hållbarhet (Undervisnings- och kultur­ministeriet, Miljö­ministeriet & Arbets- och närings­ministeriet, 2022). Slutligen har isländska Kultur- och handels­ministeriet arbetat fram en strategi för design och arkitektur, där ett av huvudmålen är att göra området mer integrerat med hållbarhets- och folkhälso­aspekter (Menningar- og viðskiptaráðuneyti, 2021).

Flera av de nordiska regeringarna adresserar kultur­sektorns roll för att ställa om till en miljö­mässigt hållbar utveckling. Från Finlands håll konstateras exempelvis hur kulturen behövs i det ”nytänkande kring värderingar, tillväga­gångs­sätt och samhälls­modeller som den ekologiska brytnings­tiden förutsätter”. Detta motiveras med att kultur­utövande i hög utsträckning kretsar kring immateriell produktion, och därmed kan förena tillväxt och hållbarhet (Undervisnings- och kultur­ministeriet, 2022, s. 8). I sin film­strategi föreslår isländska Utbildnings- och kulturministeriet att en arbets­grupp ska ta fram en deklaration för hållbart filmskapande. Tanken med denna är att branschens företag ska kunna skriva under ett hållbarhets­utlåtande som väger in miljö­relaterade frågor, likväl som sociala frågor, och sedan registrera sina mål och prestationer (Mennta- og menningarmálaráðuneytið, 2020). Norska Kultur- och jämställd­hets­departementet betonar i sin strategi för konstnärs­kåren hur konst och konstnärer spelar en viktig roll i den gröna om­ställningen. Departementet framhåller även att det finns ett stort engagemang för klimat- och hållbarhets­frågor inom konst- och kultursektorn, och hänvisar till aktuella bransch­initiativ som tagits för att få konst- och kultur­sektorn att minska sitt klimat­avtryck (Kultur- og likestillings­departementet, 2023).

Vidare har Norges regering gett myndig­heten Kultur­direktoratet i uppdrag att utarbeta ett klimat- och miljö­program för kultur­sektorn. Programmet går ut på att bidra med kompetens­höjning och vägledning för att kultur­sektorn ska kunna bli mer miljö­mässigt hållbar, att få till stånd miljö­åtgärder som att ställa miljö­krav på mottagare av statliga kultur­stöd samt att arbeta fram ett kompletterande program för grön omställning inom sektorn (Kultur­direktoratet, 2025). För utgifts­året 2025 beviljas Kultur­direktoratet 1 miljon norska kronor för sitt arbete med hållbarhet (Kultur- og likestillingsdepartementet, 2024). Likaså har Danmarks regering inrättat ett nytt centrum för bärkraftighet i kultur­livet under Kulturens Analyse­institut. Centrumet är tänkt att bidra till debatt och lösningar kring håll­bar­het och den gröna omställningen inom kultur­sektorn (Kulturministeriet, 2023).